Beach 2014 del IV

[villagegirl]

Sv: Beach 2014 del IV

cili: Heja dig! Tycker att du låter väldigt pepp ändå, trots att det gör ont i knäna. Du låter motiverad att ta tag i situationen helt enkelt, istället för att ge upp, det är bra jobbat tycker jag!

zassoo: Vad är det för bok du har? Låter väldigt spännande!

blåbäret: ÅÅÅÅÅÅÅK! Det låter ju jättekul, och som sagt bra morot!


kl

Var nära att köpa choklad och tröstäta förut idag, men köpte en liten rawfood-bar istället, känner mig väldigt nöjd med det beslutet. Är fortfarande lite låg men ska dra iväg till gymmet om en kvart för cirkelträningspass, hoppas på att det kan få mig på bättre humör då hon som har passet är väldigt bra och peppig.

 

[cili]

Sv: Beach 2014 del IV

+ village

Ja, jag hoppas att jag är på banan snart igen.
Glad att jag blivit av med min evighetsbihåleinflammation och åtminstone kan träna överkroppen utan problem numera. Försöker se det hela så positivt som möjligt. Trots att det blivit alldeles för mycket stress och smärtor senaste tiden så vet jag ändå att jag får en nystart i höst när jag byter jobbet mot att plugga, det ger lite mer ljus i tillvaron redan nu. Ska bara genomföra den där jäkla idrottsprövningen i mars så jag får ett godkänt idrottsbetyg (annars har jag inte rätt behörighet), och det tänker jag göra oavsett hur ont det gör där och då. 2014 ska bli ett bra år, det har jag bestämt

I värsta fall får jag sätta upp den här bilden på väggen:

Och bli taggad i denna:

 

[Mineur]

Sv: Beach 2014 del IV

Näe hörni, det här med att jag sitter här i soffan och snörvlar och överväger att boka en träningsresa i mitten av maj?
Är det febern? Är jag galen? Är det rimligt?

Det kostar 10 000 spänn, halvpension och fyrstjärnigt hotell.
Det är på en ö i Kroatien.
Det kommer säkert vara soligt och underbart.
Jag har 20 minuter till flygplatsen.
Det är "en variationsrik träningsvecka med fokus på löpning och funktionell styrka"

Jag är liksom knappast i form som det är, men det här kanske är den ultimata moroten?
Eller det ultimata vansinnet?

Åh vad roligt det låter! Träningsresa, det har jag aldrig reflekterat över att man kan åka på (om vi inte räknar ridläger då ), men det verkar ju jättehärligt! Kör på säger jag, om inte annat för att du kan komma tillbaka och berätta för mig hur det var sedan så att jag också vågar boka något liknande!

Jag inledde veckan med ett pass på gymmet Körde mitt cirkelpass från boken, det ser lätt ut på papper men övningarna är tuffa och funktionella, gillar! Har träningsvärk från balansövningarna, haha. Efteråt ställde jag mig på crosstrainern och körde 6 km på ca 20 min. Hade tänkt springa men har en liten känning i ljumsken så det blev den lite snällare crosstrainern.

Alltså jag måste ha den där boken. Nu. Hade tänkt önska mig den i födelsedagspresent, men jag vill inte vänta i 7 månader längre!

Smart med flera sjukgymnaster! Själv använder jag min bror som lockbete och låter honom utvärdera.

Allt kändes övermäktigt idag så jag har ätit Nutella direkt ur burken. Så det så. Choklad kan verkligen skänka tröst! Nu är jag dock färdig med choklad och vill inte ha ett gram till, och är nog färdig med självömkan också. Träningspeppen jag hade nyligen är som bortblåst men intresset för att hålla matregimen består. Nutellan var trots allt mitt största oplanerade avsteg på säkert en månad! Tog på mig ett par fältbyxor igår som senast jag hade dem (i höstas) var vääääldigt tighta i midjan. Nu var de ju rätt bekväma rent av. Sååå... heja mig!

/försöker göra det här till en bättre dag

Äsch, lite självömkan kan vara nyttigt för själen ibland, och choklad likaså! Skönt att du känner att du inte vill ha mera nu då, då är du liksom klar med det lilla "nedfallet" eller vad man ska säga och kan gå vidare som vanligt igen! Du är jätteduktig, and you know it!

Var nära att köpa choklad och tröstäta förut idag, men köpte en liten rawfood-bar istället, känner mig väldigt nöjd med det beslutet. Är fortfarande lite låg men ska dra iväg till gymmet om en kvart för cirkelträningspass, hoppas på att det kan få mig på bättre humör då hon som har passet är väldigt bra och peppig.

Bra jobbat där! Visst känns det extra bra att köpa något nyttigare när man från början tänkt köpa något "dåligt"? Jag var inställd på att det skulle bli en lite sådär onyttig dag på jobbet idag då jag började kl 7 och kollegan jag jobbar med alltid tar med massor kakor (mjo, hon ser ut därefter också tyvärr). Men när det väl kom till kritan var jag inte ett dugg sugen och åt ingenting på hela passet, och så var det med den saken!

KL

Jag ska snart studsa bort till gymmet för lite ben, mage och annat skoj. Är inte så jättepeppad egentligen, men det blir nog bättre när jag kommer dit!

 

[Praeterea]

Sv: Beach 2014 del IV

Klagar och klagar, det är mer kommentarer typ: "Va?! Har du cyklat?! Du är ju galen!" Och visst är det så att det är fullt tillräckligt att säga "Jag vill det, jag mår bra av det" vilket väl är den egentliga anledningen.

Det jag stör mig mest på är att jag känner ett behov av att legitimera/motivera det jag gör, och då gärna med en förminskning av mitt eget intresse i saken, typ "Det är ju fint väder". Egentligen får folk tycka vad de vill, problemet ligger ju hos mig. Men hade folk inte kommenterat hade jag inte behövt ha problemet
Jag får rota lite i mig själv och fundera på varför jag inte kan "stå för" min träning. Men är det någon som känner igen sig i tankegångarna, så får ni gärna dela med er av lite tankar.

 

[zassoo]

Sv: Beach 2014 del IV

zassoo: Vad är det för bok du har? Låter väldigt spännande!

Hoppas inte detta räknas som reklam Men boken heter Äta, träna, leva. Googla! Tycker den är fantastisk i sitt helhetstänkande om hälsa. Min bibel just nu

 

[Praeterea]

Sv: Beach 2014 del IV

Fullt rimligt, det verkar ju superkul! Åk och gör oss andra avundsjuka av all träningspepp du får.

cili: Härligt att du verkar positiv trots omständigheterna. Det kommer lösa sig och det är snart höst!

 

[Praeterea]

Sv: Beach 2014 del IV

Alltså jag måste ha den där boken. Nu. Hade tänkt önska mig den i födelsedagspresent, men jag vill inte vänta i 7 månader längre!

Aha, födelsedagspresent, där sa du nåt! Jag behöver inte heller vänta så länge på min tur...

 

[zassoo]

Sv: Beach 2014 del IV

Jag förstår hur du tänker, och ja då ligger ju problemet mer hos dig kanske. Att du känner att du måste försvara dina val på något sätt. Jag kan känna igen mig ibland, t.ex. om jag ska träna hemma (typ yoga eller cirkelträning i vardagsrummet). Känner mig lite larvig, så helst vill jag vara ensam hemma för att inte behöva förklara för sambon. Vilket är jättetöntigt tänkande från mig, han har aldrig någonsin sagt något dumt om att jag tränar så som jag gör. Men utöver det så tränar jag som jag vill utan att skämmas

Du får testa nästa gång att bara svara "Japp!" om någon frågar sådär igen Ingen big deal liksom, du är en sån som tränar helt enkelt.

 

[pepp]

Sv: Beach 2014 del IV

KL.

Rev av ett riktigt bra rygg/bicepspass nyss och nu är detta min post workout mat

Ikväll ska jag till pv och äta tacos!

 

[Mineur]

Sv: Beach 2014 del IV

Klagar och klagar, det är mer kommentarer typ: "Va?! Har du cyklat?! Du är ju galen!" Och visst är det så att det är fullt tillräckligt att säga "Jag vill det, jag mår bra av det" vilket väl är den egentliga anledningen.

Det jag stör mig mest på är att jag känner ett behov av att legitimera/motivera det jag gör, och då gärna med en förminskning av mitt eget intresse i saken, typ "Det är ju fint väder". Egentligen får folk tycka vad de vill, problemet ligger ju hos mig. Men hade folk inte kommenterat hade jag inte behövt ha problemet
Jag får rota lite i mig själv och fundera på varför jag inte kan "stå för" min träning. Men är det någon som känner igen sig i tankegångarna, så får ni gärna dela med er av lite tankar.

Jag känner igen det där lite grann, det enda stället där jag känner mig bekväm skryta/berätta om min träning är här! Jag tycker att folk lätt gör en väldigt stor grej av det, det känns lite som att folk tycker att jag är rena super woman bara för att jag gymmar mer än 2-3 gånger i veckan och den etiketten är jag inte riktigt bekväm med. Senast häromdagen fick jag ett chockat "men, varför?! Hur orkar du?" från min kollega och ett "oj, hur kan du tycka att det är roligt?" från min flatmates pappa, och då blir det att jag dels förminskar hur mycket jag faktiskt tränar och dels får försvara varför jag gör det. Det blir att jag svarar något i stil med "men jag är ändå inte så stark vet du så det är ingen hårdträning direkt" eller "tja, är man så liten som jag är så behöver man lite muskler!", att jag liksom skämtar bort det som att det egentligen inte är så särskilt fantastiskt.

Jag tror att det är den svenska blygsamheten och rädslan att framstå som mallig eller förmer andra som stoppar mig rätt ofta - jag vågar liksom inte "stoltsera" med hur mycket jag tränar och hur roligt det är av rädlsa att få andra att känna sig dåliga och tycka att jag skryter. Ibland drar jag mig till och med för att säga till mina egna vänner att jag ska gå till gymmet då jag inte vill att de ska börja höja mig till skyarna och babbla på om hur duktig jag är, vilken fantastiskt människa jag är osv! Det är ju såklart trevligt att höra ibland, men i det här sammanhanget är jag som sagt inte riktigt bekväm med det.

 

[Chili]

Sv: Beach 2014 del IV

Jag är skyldig till att ha lagt sådana kommentarer. Speciellt då en person cyklade flera mil på allehanda vägar ibland till jobbet, och då passerade hemma hos mig. Jag själv tycker det är skitjobbigt att cykla pga höjdstigningen från stan och hem medan hon inte tyckte det var nåt särskilt - och cyklade några mil till dessutom för att ta sig hem. Blev lite... provocerad nästan av hurtigheten. Men helt klart önskade jag innerst inne att jag gjorde samma sak! Och jag förklarar inte heller henne eller någon annan korkad eller drar ett korsförhör, men det är det där initiala "OJ! Men det är ju LÅNGT hem till dig! ". Hemska jag.

Mineur: Ja nu är det färdigt med självömkan! Man är ju själv skyldig (oftast) till den sits man sitter i, så ingen idé att fortsätta ömka. Onwards and upwards!

 

[cherie]

Sv: Beach 2014 del IV

Men vad tråkigt att mötas med en sådan attityd när det man gör är hälsosamt! Jag har aldrig varit en sådan som tränat massor och mycket men det är väl också en intresse som vilket annat som helst, det är ju inte som att någon ifrågasätter om man istället lägger mycket tid på att mecka med sin bil, vara i stallet o.s.v. Eller jo, det sker ju visst hela tiden kom jag på nu? När jag tänker efter kanske träningen är som vilken annan hobby som helst som man lägger ner tid på, som folk inte förstår varför man lägger ner så mycket tid på? Kanske därför de frågar och verkar så "förvånade"?

Många som lägger ner tid i stallet och förklarar det för icke hästmänniskor får väl väldigt ofta kommentarer som "Men gud, hur orkar du?"/"Hur kan du tycka det är kul?" osv osv.

 

[zassoo]

Sv: Beach 2014 del IV

Jag tänkte också på jämförelsen med häst! Där får man ju ofta kommentarer om hur kul det egentligen kan vara, hur man orkar osv. Oavsett vad det gäller känns det märkligt att reagera så på någon annans val av hobby/livsstil.

 

[cili]

Sv: Beach 2014 del IV

kl

Behandling pågår

 

[Qelina]

Sv: Beach 2014 del IV

Jag fick ofta höra hur mycket jag tränade, antingen att det var för mycket eller att det var bra. Innan min ätstörning blev synlig var det imponerade blickar och kommentarer men också folk som jämförde sig med mig och sa att dom var så lata och att dom borde röra sig som mig osv. Det blev inte heller så bra i mitt huvud för eftersom jag tränade sjukligt mycket så förstärkte deras komplimanger och kommentarer min sjukdom och jag använde det som argument för att det inte alls var fel att träna så mycket. Sen vet jag att alla som tränar mycket absolut inte är sjuka så det är inte så jag menar men det var min egen upplevelse av det. Men visst, jag får ofta höra att jag är hurtig och energisk och allt det där nu med. Och de flesta tycker jag rör mig för mycket nu med, ur ett friskt perspektiv rör jag mig nog bra, 2-2,5 timmar per dag men eftersom jag är sjuk är det lite för mycket.

Men det som är svårast för folk att acceptera är min mathållning. Både de som vet och de som inte vet om att jag är sjuk kan reagera på att jag kanske inte vill ha glass, äta pizza, ta en bit choklad, en semla, äta på restaurang osv. Och att jag är vegetarian. Den vegetariska livsstilen ifrågasätts mycket inom äs-vården, träningsmänniskor och de lite äldre. Mina vänner förstår. Men att vara nyttig och välja bort fika, snacks, godis, läsk, snabbmat, vitt mjöl, fettig mat och sådant sticker mer i ögonen på folk. Det är alltid lite spänt kring det där och folk som försöker truga på en mat. Jag anser inte att jag måste äta de där sakerna för att kunna bli frisk, jag har valt att leva ett hälsosamt liv och känner inget behov av det, om jag ändrar mig i framtiden vill jag inte att det ska vara en stor del av min kost utan något som händer bara då och då. Men alla andra verkar anse att det är sjukt att inte äta det där och en del gillar inte att äta med mig för att jag inte äter de där sakerna. JAG tycker att vad jag äter är upp till mig så länge jag gör det av friska skäl. Jag vet vad ätstörningen inte vill att jag ska äta och vad jag inte vill som person. Det är en skillnad där som jag kan se men som andra inte litar på just eftersom de upplever det som naturligt att äta de där sakerna.

 

[Qelina]

Sv: Beach 2014 del IV

Jag hade vägning idag, fick en början till panikattack när jag skulle upp på vågen, kroppen låste sig, jag blev skakig, fick svårt att andas och kunde inte prata. Jag hade gått ner i vikt trots att jag idag vägde mig på eftermiddagen efter både frukost och lunch. Ja, ja, ja skrek den ena delen och nej, nej, nej skrek den andra. För nu måste jag lägga till en näringsdryck till utöver vad jag äter redan. Helt galet mycket mat blir det. Jag var övertygad om, verkligen bombsäker på att jag gått upp över ett kg och så var det inte så, gud vad mina tankar luras.

Jag vill inte gå upp mer, vill inte vill inte. Känner mig som ett envist barn som bara vägrar. Men jag har inget val, min terapeut säger att jag inte kan gå i öppenvård om jag inte vänder det hela och fortsätter upp i vikt, att jag fortfarande är för sjuk för det. Att jag måste tillbaka in i dagvård eller liknande om jag inte klarar det och det vill jag inte. Och jag får inte heller gå kvar hos henne om jag inte går upp.

Jag måste bevisa att jag kan fixa det här. Jag har två hundkurser bokade i vår och har sökt flera utbildningar till hösten. Kan inte traggla på och ha vikten som största fokus resten av livet. Skulle så gärna skippa allt det här med vägningar och viktkontroller, det är en så stor del av mitt liv. Men jag måste vägas på enheten. Men vill inte alls för jag bara oroar mig för de där siffrorna dygnet runt, varje dag.

Hur ofta väger ni er? Hur känns det för er? Får ni panik? Oroar ni er hela tiden innan och hur stort fokus lägger ni på vikten och hur reagerar ni om ni gått upp ett eller ett par hekto?

Hjälp, hjälp, hjälp! Behöver pepp!

 

[cili]

Sv: Beach 2014 del IV

Först och främst: ta några djupa andetag.

För att svara på dina frågor: jag väger mig så gott som aldrig, för vågen kan bara berätta hur mycket min kropp väger - inte hur den mår. Det är bara siffror på en skärm. Visst finns det gränser för hur mycket jag vill väga, men det hinner jag se i spegeln innan jag kommer dit. Alltså känns vågen meningslös.

Jag förstår att det är svårt för dig att se på det på samma sätt, eftersom vågen och dess siffror ger din hjärna kontroll. Samt att du måste vägas för att se att du går åt rätt håll. Men försök att se att ökade siffror även ger ökad ork, ökad muskelstyrka, ökad kondition, ökat välmående. Du har långt kvar innan ett kg plus skulle innebära en nackdel, så något sånt behöver du inte oroa dig för. Däremot är ett kg minus mer som en katastrof, eftersom det betyder att du får en ännu längre väg mot en frisk och hållbar kropp.

Kan du inte fråga om dom kan låta bli att berätta resultatet för dig? Att du kämpar på efter bästa förmåga, men inte vill höra siffror på hur det går? Så länge det går någorlunda åt rätt håll vill säga. Eller skulle det innebära panik över att inte veta säkert?

 

[Blueberry]

Sv: Beach 2014 del IV



OMG!
JAG HAR BOKAT RESAN!


*svimmar*

 

[cili]

Sv: Beach 2014 del IV

WII!!
Du måste ta massa bilder!

 

[Tassetass]

Sv: Beach 2014 del IV

Duktigt blåbär!

*kl*

Skivstång/Spin 90 stod på schemat idag. Var ruggigt opeppad innan (det är februari här med) men när passet väl började kändes det asbra - i drygt tjugo minuter. Dog halvvägs in i skivstångsdelen och sedan var det bara pannben i över en timme. Är så jävla glad att jag planerat in vila imorgon...