Fibusen
Trådstartare
Någon som är mer insatt än vad jag är nu för tiden? Om det är ok för PA att jobba dygn, och om det får fortsätta vara ok? Jag har i många många år jobbat som PA, och de sista åren jobbade jag dygn, vilket jag älskade! Det passade in jättebra i livet att bara göra 6-7 pass på en månad och resten av dagarna var man ledig. Min brukare gick sen bort och då sökte jag mig till annat eftersom jag blir arbetslös när ”uppdraget” inte längre är aktuellt.
Jag hamnade då inom vården och blev precis färdig med min utbildning som USKA och jobbar på ett äldreboende. Jobbar 4-6 dagar i veckan, varannan helg, dagar och kvällar blandat hej vilt.
Jag har nu fått chansen till ett jobb som PA igen, med dygn, och som ligger relativt nära. Företaget gjorde allt för att få ha mig kvar sist, men jag ansåg att det var för långt att pendla till brukarna där de erbjöd mig tjänst, samt att det inte var dygn vilket hade kostat på i plånboken med många resor och långa avstånd, men nu är det kanske 10 min resväg till detta jobb som nu är aktuellt. Företaget vill ha mig tillbaka.
MEN. Jag sitter inte i sjön på andra jobbet heller. Jag är tillsvidareanställd inom kommunen så jag kommer aldrig bli arbetslös utan jag har min tjänst. Även fast jobbet är tungt både psykiskt och fysiskt så trivs jag helt ok, samt att jag har promenadavstånd dit och sonens skola ligger bara 3 minuter därifrån, så jag kan ta mig dit snabbt om det händer något.
Jag har också mina kollegor, som jag har sååå roligt med många ggr. Mina pensionärer som jag trivs med, skrattar med, gråter med.
Men hela tiden så känns det som det blir sämre för oss personal (och de äldre), det ska dras in på personal, det ska sparas pengar, och det som jag anser att de förtjänar och har rätt till får vi nästan vända in och ut på oss själva i personalgruppen för att kunna få till. Det kommer vikarier utan delegering som aldrig jobbat med detta, och som många ggr inte ens kan språket vilket såklart försvårar arbetet för oss andra. Och! Med en mycket dålig chef dessutom så höll stället på att rasera.
Jag är just nu mammaledig, vi har en ny chef som sägs vara riktigt bra, och många har hopp om att det vänder till det bättre nu. Jag blev som sagt precis klar med min utbildning och har fått ny lön och jag var lite laddad att komma tillbaka sen i maj efter föräldrarledigheten.
Sen dök det här andra jobbet upp. Och nu vet jag varken in eller ut!
Jag har som sagt saknat att jobba dygn, då det är helt fantastiskt (i min värld) att kunna bränna av 24 timmar när man väl är på jobbet, sen är man ledig i 3-4 dagar. Var fjärde vecka kan man vara helt ledig så vill man åka iväg på en resa behöver man inte ens ta semester.
Och eftersom vi som sagt har en liten bebis nu så ser jag det positiva med att jobba dygn, han kommer knappt behöva vara på dagis alls, istället för att vara där oftast 4-5 dagar vecka ut och vecka in. Förutom 5 veckor om året då vi tar ut semester, annars så löper ekorrhjulet på.
Jag ser hur vi kan spendera de flesta dagarna utomhus, åka till bibblan, åka och bada, gå till lekparker, baka, vara i stallet osv istället för att han ska sitta på dagis och jag på jobbet. Jag jobbade dygn när tidigare sonen var liten och vi fick massor med tid tillsammans.
Och tänker jag också själviskt så innebär det helt andra förutsättningar att kunna hålla igång hästen också när jag är ledig så mycket, istället för att jobba 7-16, hämta barn på dagis, laga mat, sen ha stallet kvar. På vintern har det då varit kolsvart i flera timmar.
Men, det vet ju prat om att dygn skulle bli förbjudet att jobba iom reglerna om arbetstid, och jag vet inte alls hur det gick/går med det? Är det någon som är insatt? Jag vill inte riskera att säga upp mig från min fasta tjänst, byta jobb, sen går det några månader och sen är det slut på dygnsjobb. Då blir det dom hör klassiska 7-19, eller 19-07, 4 dagar i veckan vi ska jobba, vilket är galet dumma tider när man har småbarn.
Jag väger för och nackdelar hela tiden så jag blir tokig!
Vara kvar: Positivt med kollegor, nära till jobb/skola, behöver inte ta allt ansvar själv, lättare att släppa jobbet när man är ledig, lite bättre lön nu när jag är utbildad uska, promenadavstånd, kan lämna på direkten om det händer något ”hemma”, fast tjänst som inte kan försvinna.
Negativa är såklart arbetstider och jobba så många dagar varje månad, mindre tid med familjen, mindre tid till intressen, lite samma sak varje dag, stress.
Byta: Positivt med så få arbetsdagar, mer tid till familj och fritid, varierande dagar, bygga en nära och långvarig relation till den jag jobbar med, aldrig problem att uträtta ärenden på dagtid då jag har så många lediga dagar.
Negativa är färre kollegor, lååånga arbetspass (detta är både positivt och negativt såklart), svårt att bara lämna om det blir något akut, utan jag behöver oftast vänta in någon, resväg igen, om än kort, svårare att släppa jobbet när man är ledig för det blir så personligt, lite mindre lön, men knappt märkbar, tjänsten försvinner om/när brukaren går bort. Men detta ser jag egentligen inte som någon katastrof nu när jag är utbildad USKA, utan folk skriker efter oss.
Jag hamnade då inom vården och blev precis färdig med min utbildning som USKA och jobbar på ett äldreboende. Jobbar 4-6 dagar i veckan, varannan helg, dagar och kvällar blandat hej vilt.
Jag har nu fått chansen till ett jobb som PA igen, med dygn, och som ligger relativt nära. Företaget gjorde allt för att få ha mig kvar sist, men jag ansåg att det var för långt att pendla till brukarna där de erbjöd mig tjänst, samt att det inte var dygn vilket hade kostat på i plånboken med många resor och långa avstånd, men nu är det kanske 10 min resväg till detta jobb som nu är aktuellt. Företaget vill ha mig tillbaka.
MEN. Jag sitter inte i sjön på andra jobbet heller. Jag är tillsvidareanställd inom kommunen så jag kommer aldrig bli arbetslös utan jag har min tjänst. Även fast jobbet är tungt både psykiskt och fysiskt så trivs jag helt ok, samt att jag har promenadavstånd dit och sonens skola ligger bara 3 minuter därifrån, så jag kan ta mig dit snabbt om det händer något.
Jag har också mina kollegor, som jag har sååå roligt med många ggr. Mina pensionärer som jag trivs med, skrattar med, gråter med.
Men hela tiden så känns det som det blir sämre för oss personal (och de äldre), det ska dras in på personal, det ska sparas pengar, och det som jag anser att de förtjänar och har rätt till får vi nästan vända in och ut på oss själva i personalgruppen för att kunna få till. Det kommer vikarier utan delegering som aldrig jobbat med detta, och som många ggr inte ens kan språket vilket såklart försvårar arbetet för oss andra. Och! Med en mycket dålig chef dessutom så höll stället på att rasera.
Jag är just nu mammaledig, vi har en ny chef som sägs vara riktigt bra, och många har hopp om att det vänder till det bättre nu. Jag blev som sagt precis klar med min utbildning och har fått ny lön och jag var lite laddad att komma tillbaka sen i maj efter föräldrarledigheten.
Sen dök det här andra jobbet upp. Och nu vet jag varken in eller ut!
Jag har som sagt saknat att jobba dygn, då det är helt fantastiskt (i min värld) att kunna bränna av 24 timmar när man väl är på jobbet, sen är man ledig i 3-4 dagar. Var fjärde vecka kan man vara helt ledig så vill man åka iväg på en resa behöver man inte ens ta semester.
Och eftersom vi som sagt har en liten bebis nu så ser jag det positiva med att jobba dygn, han kommer knappt behöva vara på dagis alls, istället för att vara där oftast 4-5 dagar vecka ut och vecka in. Förutom 5 veckor om året då vi tar ut semester, annars så löper ekorrhjulet på.
Jag ser hur vi kan spendera de flesta dagarna utomhus, åka till bibblan, åka och bada, gå till lekparker, baka, vara i stallet osv istället för att han ska sitta på dagis och jag på jobbet. Jag jobbade dygn när tidigare sonen var liten och vi fick massor med tid tillsammans.
Och tänker jag också själviskt så innebär det helt andra förutsättningar att kunna hålla igång hästen också när jag är ledig så mycket, istället för att jobba 7-16, hämta barn på dagis, laga mat, sen ha stallet kvar. På vintern har det då varit kolsvart i flera timmar.
Men, det vet ju prat om att dygn skulle bli förbjudet att jobba iom reglerna om arbetstid, och jag vet inte alls hur det gick/går med det? Är det någon som är insatt? Jag vill inte riskera att säga upp mig från min fasta tjänst, byta jobb, sen går det några månader och sen är det slut på dygnsjobb. Då blir det dom hör klassiska 7-19, eller 19-07, 4 dagar i veckan vi ska jobba, vilket är galet dumma tider när man har småbarn.
Jag väger för och nackdelar hela tiden så jag blir tokig!
Vara kvar: Positivt med kollegor, nära till jobb/skola, behöver inte ta allt ansvar själv, lättare att släppa jobbet när man är ledig, lite bättre lön nu när jag är utbildad uska, promenadavstånd, kan lämna på direkten om det händer något ”hemma”, fast tjänst som inte kan försvinna.
Negativa är såklart arbetstider och jobba så många dagar varje månad, mindre tid med familjen, mindre tid till intressen, lite samma sak varje dag, stress.
Byta: Positivt med så få arbetsdagar, mer tid till familj och fritid, varierande dagar, bygga en nära och långvarig relation till den jag jobbar med, aldrig problem att uträtta ärenden på dagtid då jag har så många lediga dagar.
Negativa är färre kollegor, lååånga arbetspass (detta är både positivt och negativt såklart), svårt att bara lämna om det blir något akut, utan jag behöver oftast vänta in någon, resväg igen, om än kort, svårare att släppa jobbet när man är ledig för det blir så personligt, lite mindre lön, men knappt märkbar, tjänsten försvinner om/när brukaren går bort. Men detta ser jag egentligen inte som någon katastrof nu när jag är utbildad USKA, utan folk skriker efter oss.
