Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag fick ofta höra hur mycket jag tränade, antingen att det var för mycket eller att det var bra. Innan min ätstörning blev synlig var det imponerade blickar och kommentarer men också folk som jämförde sig med mig och sa att dom var så lata och att dom borde röra sig som mig osv. Det blev inte heller så bra i mitt huvud för eftersom jag tränade sjukligt mycket så förstärkte deras komplimanger och kommentarer min sjukdom och jag använde det som argument för att det inte alls var fel att träna så mycket. Sen vet jag att alla som tränar mycket absolut inte är sjuka så det är inte så jag menar men det var min egen upplevelse av det. Men visst, jag får ofta höra att jag är hurtig och energisk och allt det där nu med. Och de flesta tycker jag rör mig för mycket nu med, ur ett friskt perspektiv rör jag mig nog bra, 2-2,5 timmar per dag men eftersom jag är sjuk är det lite för mycket.
Men det som är svårast för folk att acceptera är min mathållning. Både de som vet och de som inte vet om att jag är sjuk kan reagera på att jag kanske inte vill ha glass, äta pizza, ta en bit choklad, en semla, äta på restaurang osv. Och att jag är vegetarian. Den vegetariska livsstilen ifrågasätts mycket inom äs-vården, träningsmänniskor och de lite äldre. Mina vänner förstår. Men att vara nyttig och välja bort fika, snacks, godis, läsk, snabbmat, vitt mjöl, fettig mat och sådant sticker mer i ögonen på folk. Det är alltid lite spänt kring det där och folk som försöker truga på en mat. Jag anser inte att jag måste äta de där sakerna för att kunna bli frisk, jag har valt att leva ett hälsosamt liv och känner inget behov av det, om jag ändrar mig i framtiden vill jag inte att det ska vara en stor del av min kost utan något som händer bara då och då. Men alla andra verkar anse att det är sjukt att inte äta det där och en del gillar inte att äta med mig för att jag inte äter de där sakerna. JAG tycker att vad jag äter är upp till mig så länge jag gör det av friska skäl. Jag vet vad ätstörningen inte vill att jag ska äta och vad jag inte vill som person. Det är en skillnad där som jag kan se men som andra inte litar på just eftersom de upplever det som naturligt att äta de där sakerna.