Barn eller slut?

[Lovisaleonora]

Sv: Barn eller slut?

Får jag tillbaka honom som han var innan han blev sjuk så är det mannen jag vill spendera resten av mitt liv med.

Det här berättar för oss att du vill förändra honom till den han var tidigare. Jag tror aldrig det går. Att gå igenom en livsomvälvande upplevelse (genom att vara så sjuk att man blir utbränd) och sedan bli sitt gamla jag - nej, jag tror aldrig det går.

... att jag ställer ultimatumet barn nu eller slut. Skulle han gå med på att skaffa barn kanske han skulle kunna koppla bort arbetet och prioritera annorlunda.

Och det här berättar för oss hur du planerar att försöka få honom att bli den du vill att han ska vara.

Om någon hade gjort motsvarande mot mig hade jag inte ens velat se åt den personen igen. Någonsin. Inte ens på stan.

Hade jag varit så deprimerad att jag blivit sjuk (eller tvärtom) hade jag velat att min partner skulle stötta mig och vara mitt skyddsnät. Inte ställa ultimatum (som partnern dessutom inte ens vill genomföra!!) och putta tillbaka mig över kanten ner i en djup håla.

"Var som jag vill ha dig, annars lämnar jag dig" tycker jag det låter som. Och att ens tänka på att sätta ett barn till världen i den situationen - häpnadsväckande.

 

[mandalaki]

Sv: Barn eller slut?

Ja, jag tycker det är helt okej om ensamstående skaffar barn. Men jag förstår inte vad det har med tråden att göra. Tråden handlar ju inte ens om huruvida TS ska skaffa barn eller inte, utan om hon ska ställa sin sambo inför ultimatumet Barn eller slut. Det är nämligen det hon skriver, även om du väljer att omtolka det till att det är sig själv hon ställer inför ultimatum.

Håller för övrigt med Lovisaleonora.

 

[Shark]

Sv: Barn eller slut?

Skaffa inte barn om du inte verkligen vill det!
Jag har länge velat ha barn och har inte haft en tanke på att inte skaffa det.
Men, min sambo har en dotter och vi har henne varannan vecka. Jag älskar den ungen men hon har samtidigt fått mig att inse att jag förmodligen är alldeles för egoistisk för att ha egna barn. Det är så mkt JAG vill göra som jag inte vet om jag vill uppoffra. Jag kanske ändrar mig så småningom, isf kommer jag skaffa barn om kroppen håller med.
Men just nu ska jag inte ha barn. Klart jag skulle kunna ha om jag ville men efter att ha växt upp med föräldrar som inte varit speciellt engagerade så vill jag inte låta ett barn till växa upp så. Ska jag ha barn så vill jag gå in i det med inställningen att vara fullt engagerad och villig att uppoffra vissa saker. Vilket jag inte riktigt är i dagsläget!

 

[escodobe]

Sv: Barn eller slut?

Jag håller med. Flaskpost verkar inte vara lycklig i förhållandet, som det är nu och att skaffa ett barn in i det förhållandet skulle nog vara som att hälla bensin på brasan. Det låter som ett bra recept på en riktigt kämpig framtid.

Din man har förändrats efter att ha varit sjuk. Jag skulle nog vilja påstå att om man är inte klarat av att kontakta sin läkare på sju månader trots att ens partner säger att situationen är ohållbar för dennes del så är man nog fortfarande inte frisk. Eller så är man inte intresserad av att ha ett förhållande med ens partner.

 

[monster1]

Sv: Barn eller slut?

Att vara tillsammans med någon som lider av en utmattningsdeppresion är såklart jättejobbigt. Vad det gäller din sambos sexlust så gör de flesta stämningshöjare att sexlusten går ned eller helt enkelt uteblir. Så det är helt enkelt en bieffekt av medicineringen. Allt du beskriver är en direkt följd av utmattningsdepressionen. Jag skulle rekommendera dig/er att gå till familjerådgivningen de kan dels hjälpa dig att förstå din sambos sjukdom och hjälpa honom hantera sjukdomen och förstå att er relation blir lidande. Sen kan de även hjälpa dig att sortera i dina barntankar.

Det är fullt möjligt att hans energi och sexuella lust återkommer när hans kropp läkt ut sjukdomen, däremot kan man ju ha förändrats av sitt tillstånd ändå och man blir inte fullt ut lika stresstålig som man var innan.

Ett problem kan ju vara att han kanske inte klarar av att ha en relation just nu, men det är ju mycket möjligt att han klarar det senare.

 

[Myelin]

Sv: Barn eller slut?

Ja, jag tycker det är helt okej om ensamstående skaffar barn. Men jag förstår inte vad det har med tråden att göra. Tråden handlar ju inte ens om huruvida TS ska skaffa barn eller inte, utan om hon ska ställa sin sambo inför ultimatumet Barn eller slut. Det är nämligen det hon skriver, även om du väljer att omtolka det till att det är sig själv hon ställer inför ultimatum.

Håller för övrigt med Lovisaleonora.

Jag skrev det där om ensamstående för att du skrev att det inte var ok att skaffa barn med en slö och oengagerad partner. Jag tycker fortfarande att det handlar hur man tolkar vad hon skriver

Jag upplever som att vi hänger upp oss på olika saker om jag tolkar dig rätt lägger du störst vikt på det feta, jag ser mest det kursiva

Jag har en tanke, som jag själv tycker är helt absurd, men som vägrar släppa taget om mig. Så nu måste jag ventilera den tanken lite. Min stora kärlek gick igenom utbrändhet för 2-3 år sedan, med terapi och medicinering och kom snabbt tillbaka till arbetet. Men han är fortfarande inte sig själv och äter fortfarande medicin. Vi har inte många problem i vårt förhållande, men de problem vi har är direkt kopplade till sjukdomen. Får jag tillbaka honom som han var innan han blev sjuk så är det mannen jag vill spendera resten av mitt liv med. Men fortsätter det så här, vet jag inte om jag vill fortsätta tillsammans alls.

Idag är jag 31 år och vi har inga barn. Ingen av oss känner någon riktig längtan, men har sagt att vi båda vill ha barn i framtiden. Min rädsla är att jag om några år ger upp på att få min stora kärlek tillbaka och att det då kan vara för sent att hitta en ny kärlek och skapa en familj.

Min absurda tanke som vägrar släppa mig är att jag ställer ultimatumet barn nu eller slut. Skulle han gå med på att skaffa barn kanske han skulle kunna koppla bort arbetet och prioritera annorlunda. Om han inte skulle prioritera annorlunda och vi ändå separerar efter barnet har kommit, så har jag i alla fall ett barn. Man kan finna kärleken även om man har barn sedan tidigare och även om jag inte skulle göra det, så skulle jag i alla fall ha ett barn. Vill han inte ha barn så kan jag gå vidare i livet och har några år på mig att finna en ny kärlek att kanske eller kanske inte skapa familj med.

Nu låter det som att jag verkligen längtar efter barn, men hade det varit så hade frågan varit enkel för mig. Jag känner mig inte alls redo för barn och är inte alls sugen på att göra de förändringar som krävs. Men om jag ska vänta på att den känslan ska infinna sig kanske det är allt för sent. Kanske måste man bara fatta beslutet att nu är det dags.
Hade jag haft all tid i världen hade jag velat vänta så länge jag orkade med förhoppningen om att min sambo åter skulle bli den man jag vet att han är innerst inne. Men jag har lite panik över att tiden håller på att ta slut.

Vad gör jag?

Jag tycker att flaskpost erkänner ju att det inte är den bästa tanken att ha men nu har hon den och behöver ventilera tankarna. Jag tror de flesta av oss drabbas av mindre smickrande tankar ibland utan att man behöver vara en dålig person. Det är ju vilka tankar vi väljer att agera efter som avgör vilken typ av person vi är, men ibland behöver man erkänna de där dåliga tankarna som finns och diskutera dem för att förstå var de kommer ifrån och hitta roten till problemet. Flaskpost har ju faktiskt inte ställt ett ultimatum till sin partner utan skriver en anonym fråga på internet för att ventilera sina tankar och komma tillrätta med sina känslor innan hon pratar med honom.

 

[martha]

Sv: Barn eller slut?

Uppenbarligen är det något jag skrivit som får folk att tro att jag vill förändra honom. Så oavsett hur många gånger jag skriver att det inte alls är så, kommer jag ändå få såna kommentarer........

Så är det på buke...Jag förstår dig precis ( fast jag fick mitt enda barn när jag var 20, är 51 nu )
Jag tycker du verkar vara en sund, mogen människa och kommer ta ett bra beslut..jag vet t om flera här på buke som kanske inte har de bästa förutsättningarna med familj o barn, men barnen har tagit det bra ändå

Gör det hjärtat säger är rätt...jag tycler det verkar som att du o din partner ärlkar varandra fast hans mediciner gör honom inte rättvisa och då är det svårt för honom att tänka klart ( det borde ju bukefolket veta )

..dock bör du ju få iväg honom till en läkare o kanske trappa ner eller byta medicin även om han inte är i läge att själv förstå det...

..och en sak kan jag säga, att ert barn, om du blir ensam eller ej kommer knappast att lida någon nöd...FÅ barn har båda sina föräldrar i samma bostad och jag tror knappast att det skulle vara livsnödvändigt heller för den delen...dessutom så växer man in i sin föräldraroll.

 

[martha]

Sv: Barn eller slut?

...det finns en hel del kvinnor här med psykiska problem som skaffar barn, inte tror jag nån bukefalist skulle förvägra dom det barnet.....detta forumet är så fullt av dubbelmoral så man baxnar ibland....

 

[mandalaki]

Sv: Barn eller slut?

Jag har inte försökt hindra TS från att ventilera. Precis som alla andra reflekterar jag kring det hon skriver. Sedan är det ju, precis som vanligt, upp till henne vad i tråden hon vill ta in och vad som känns helt fel.

 

[Mia_R]

Sv: Barn eller slut?

...det finns en hel del kvinnor här med psykiska problem som skaffar barn, inte tror jag nån bukefalist skulle förvägra dom det barnet.....detta forumet är så fullt av dubbelmoral så man baxnar ibland....

Jag tycker man är en stor fullblodsegoist som skaffar ungar under de förhållandena, men hindra dem skulle jag aldrig göra. Synd på ungarna dock, men då får det säkert bättre som fosterhemsbarn.

 

[lil-sis]

Sv: Barn eller slut?

Har få barn föräldrar som lever ihop

 

[Philosophia]

Sv: Barn eller slut?

...det finns en hel del kvinnor här med psykiska problem som skaffar barn, inte tror jag nån bukefalist skulle förvägra dom det barnet.....detta forumet är så fullt av dubbelmoral så man baxnar ibland....

Fast det är ju inte alls det som tråden handlar om. TS säger ju själv att det är en absurd tanke att skaffa barn nu med sambon för att (1) hoppas på att han ska känna sig manad att ta itu med situationen eller om det inte inträffar så (2) gardera sig för att inte stå där gammal och barnlös om sambons tillstånd inte har förbättrats om några år.

Och jag håller med TS, tanken är absurd. Att skaffa barn ska inte vara ett medel för att få någon att ta itu med sitt mående. Dessutom är det sannolikt kontraproduktivt. Vänner som har barn och heltidsarbete är i perioder rätt slitna. Småbarnsåren verkar inte vara en dans på rosor. Är man dessutom utbränd med begränsad ork och sannolikt med en sänkt irritationströskel så är ju utgångsläget betydligt sämre för att orka vara en bra förälder. Förmodligen skulle föräldraskapet ta all kraft från en person som redan är utbränd. Ingen energi kommer ju finnas kvar till en själv.

 

[escodobe]

Sv: Barn eller slut?

...det finns en hel del kvinnor här med psykiska problem som skaffar barn, inte tror jag nån bukefalist skulle förvägra dom det barnet.....detta forumet är så fullt av dubbelmoral så man baxnar ibland....

Ingen förvägrar TS ett barn.

Men jag tycker det är ytterst olämpligt att ställa ett ultimatum för att få en sjuk partner att skaffa ett barn som inte ens TS brinner för utan för att ts tror att ett barn skulle få sambon att lägga mindre tid på hobbys och jobb. De flesta friska småbarnsföräldrar brukar vara rätt slitna och förhållanden krashar ofta under de första åren. Jag begriper inte hur ts tror att det ska laga hennes sjuka partner.

Alternativet är att ts sambo inte alls är sjuk utan bara ointresserad av ts, deras förhållande och det som hör till ett gemensamt liv.
Då bör ju i mitt tycke ts se sig om efter någon annan som uppskattar ts.

 

[martha]

Sv: Barn eller slut?

Jag tycker man är en stor fullblodsegoist som skaffar ungar under de förhållandena, men hindra dem skulle jag aldrig göra. Synd på ungarna dock, men då får det säkert bättre som fosterhemsbarn.

Vadå synd om ungarna...menar du att alla dessa barn borde hamna på fosterhem ?
Är du inte lite fel ute nu ?

 

[martha]

Sv: Barn eller slut?

Ingen förvägrar TS ett barn.

Men jag tycker det är ytterst olämpligt att ställa ett ultimatum för att få en sjuk partner att skaffa ett barn som inte ens TS brinner för utan för att ts tror att ett barn skulle få sambon att lägga mindre tid på hobbys och jobb. De flesta friska småbarnsföräldrar brukar vara rätt slitna och förhållanden krashar ofta under de första åren. Jag begriper inte hur ts tror att det ska laga hennes sjuka partner.

Alternativet är att ts sambo inte alls är sjuk utan bara ointresserad av ts, deras förhållande och det som hör till ett gemensamt liv.
Då bör ju i mitt tycke ts se sig om efter någon annan som uppskattar ts.

Själv brann jag inte direkt för mitt barn heller innan han föddes, men självklart älskar jag honom och han är definitivt inget fosterhemsbarn heller...det finns MASSOR av ensamstående föräldrar som gör allt för sina barn och älskar dom högre än de som har en mamma o pappa....det är konstigt att folk generaliserar så i ett sånt här ämne

 

[martha]

Sv: Barn eller slut?

Har få barn föräldrar som lever ihop

Ja, jag har massor av vänner som antingen är ensamstående eller så har barnen en styvförälder.....menar du att det är ovanligt ?

 

[Lovisaleonora]

Sv: Barn eller slut?

Men känns det verkligen genomtänkt och i barnets intresse att skaffa barn om man vet att bägge föräldrarna (ens partner eller ens jag själv?) inte är engagerade?

Om det är så att det handlar om att skaffa barn mot mannens uttryckliga önskemål tycker jag att det är fullkomligen vidrigt.

 

[martha]

Sv: Barn eller slut?

klart man kan tycka att allt ska vara en rosa dröm innan man skaffar barn, men att säga att BARNEN skulle må dåligt är att ta i ...barn mår dåligt när det förkommer våld, alkohol , droger, dom mår dåligt om det är kärlekslöst, att inte betyda nåt..att få mat dom blir feta av...men att ha en far som äter antidepressiva mediciner och en frisk mor tror jag knappast att dom mår dåligt av ..under förutsättning att båda två vill ha barnet.

Jag har aldrig ätit såna mediciner, men jag har hört att bl a tappad sexlust och tappat intresse av verkligheten kan vara en biverkning.

 

[escodobe]

Sv: Barn eller slut?

Ingen förvägrar ts ett barn, men det verkar inte vara ett bra läge i hennes förhållande just nu.

Vill hon ha barn hellre än hon vill ha sin partner hon ju antingen skaffa på egen hand eller med någon som vill ha barn och som vill vara med ts.

 

[Lovisaleonora]

Sv: Barn eller slut?

Jag kanske är galen, men jag tycker inte direkt det lyser "lyckligt och bra förhållande" om TS beskrivning av tillvaron. Det verkar ju inte som varken TS eller partnern är intresserade av att skaffa barn. Att då skaffa barn (ingen vill ha) verkar väl inte vara någon bra början för varken barnet, relationen eller parterna?