Att undvika snedfördelning i förhållande

[Hyacinth]

Har ni fått till det med projektlederiet? Alltså så att du inte initierar och "leder" hushållspysslet?

Jag projektleder. Av norm, födsel och ohejdad vana. Kan bli skittrött på mig själv, och på min partner som inte säger: strunta i det, jag fixar. Men jag fattar, jag sliter inte disken ur händerna på hen heller.
Jag har dock bestämt att från skolstart ska vi dela på matlagningen och mer sånt, jag tänker inte längre laga all mat även om jag tycker det är kul av det enkla skälet att jag gjort det i typ 10 år. Vi har barn liksom, de måste se att man delar på sånt. Jag skiter i vad mån tycker är kul har jag kommit fram till, det handlar lika mycket om vilka signaler vi sänder till våra barn. Annars kommer de harva exakt samma saker.

 

[Petruska]

Det märks inte i mitt område, tyvärr. Jag tror att den kan ha med åldersgrupperna att göra. En stor majoritet av lantbrukarna här med familj är 55-60+. Visst är de med och lassar hö, staplar ved, utfodrar djur etc, men än har jag inte sett en kvinna körandes traktorn eller använda motorsågen, till exempel.

Däremot stämmer det ju mycket väl att kvinnor generellt utför dubbla arbeten.

Jag tänkte faktiskt på ungefär det åldersspannet, och även äldre. Det jag tycker mig ha sett är alltså att kvinnorna kan allting, männen kan utesysslorna. Om sedan kvinnorna också utför utesysslor av maskulint genuskodat slag, beror nog på en massa olika saker. Tex om mannen blir sjuk, då rycker de in. Däremot tror jag att det i mindre än 1% av fallen beror på att parterna har en pågående diskussion om fördelarna med att försöka leva ett jämställt liv.

 

[Fruentimber]

Jag tänkte faktiskt på ungefär det åldersspannet, och även äldre. Det jag tycker mig ha sett är alltså att kvinnorna kan allting, männen kan utesysslorna. Om sedan kvinnorna också utför utesysslor av maskulint genuskodat slag, beror nog på en massa olika saker. Tex om mannen blir sjuk, då rycker de in. Däremot tror jag att det i mindre än 1% av fallen beror på att parterna har en pågående diskussion om fördelarna med att försöka leva ett jämställt liv.

Okej, då delar vi inte erfarenhet. Blir männen sjuka/skadade måste man ta hjälp utifrån om arbetet är av maskinell karaktär. Då löser det sig ju givetvis ändå, och alla grannar verkar mycket hjälpsamma, men det är ju inte grannkvinnan som kommer med traktorn när karln i huset bredvid blivit sjuk...

 

[Petruska]

Okej, då delar vi inte erfarenhet. Blir männen sjuka/skadade måste man ta hjälp utifrån om arbetet är av maskinell karaktär. Då löser det sig ju givetvis ändå, och alla grannar verkar mycket hjälpsamma, men det är ju inte grannkvinnan som kommer med traktorn när karln i huset bredvid blivit sjuk...

Nej, inte grannkvinnan. Behövs hjälp utifrån, kallar man givetvis på grannmannen eller någon annan man.

 

[Efwa]

Jag bryr mig inte om hur ni delar upp det hemma, eller inte delar upp det.

Men detta:



Var och en kan inte själv bestämma vad jämställdhet är. Du kan kalla er uppdelning mycket, men du kan inte kalla den jämställdhet. En enkel men tillräckligt täckande definition är Jämställdhetsmyndighetens:

”Jämställdhet innebär att kvinnor och män har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla områden i livet. Att arbeta för ökad jämställdhet är att verka för att alla människor ska kunna forma sina liv som individer, utan att föreställningar om kön begränsar oss.”

Ja, precis.

Det jag menar är att vi inte delar allt 50-50, dvs att jag måste laga maten 50% av gångerna bara för att det ska vara jämställt eller han klippa gräset 50% avgångarna, trots att jag VILL göra det och han inte. Det är ju knappast varken individualiserande utan starkt begränsande ur alla synpunkter, enligt mig.

Utan jag menar precis som det står i ditt citat. Jag skulle troligen älska att köra traktor och vara jävligt duktig på det men mitt fysiska handikapp stoppar mig. Det har ju inget med normen att göra. Annars har varken jag eller mannen några könsbegränsningar att göra det ena eller det andra, utan precis som det står. Vi individualiserar.

 

[Kattennizze]

Det är nog inte så märkligt , med tanke på hur röstandet ser ut på politiska inriktningar. I min valkrets (landsbygd) måste jag bilda fikagrupp med alla som röstar på både MP och V tillsammans med de 2 som röstar L, för att få ihop ett halvt dussin att kunna diskutera jämställdhet med. KD/M/SD skulle få en förkrossande majoritet här - och den politiska viljan till jämställdhet där är inte bara obefintlig , den är en kärnfråga i motstånd.

Tyvärr har ju SD/KD/M esset i rockärmen att om de bara lyckas få bort frågan från dagordningen och begrava den så kan ojämställdheten återstå och patriarkatet långsamt stärkas.

Det jag menar är att på landsbygden finns det ett ganska aktivt stöd bland människor för att inte låta jämställdheten gå för långt. Jag älskar det uttrycket

Det du tar upp här var faktiskt en av anledningarna till att jag flyttade från landsbygden. Jag stod inte ut med alla sverigedemokrater.

 

[mandalaki]

Ja, precis.

Det jag menar är att vi inte delar allt 50-50, dvs att jag måste laga maten 50% av gångerna bara för att det ska vara jämställt eller han klippa gräset 50% avgångarna, trots att jag VILL göra det och han inte.

Utan jag menar precis som det står i ditt citat.

Jag förstod hur ni gör. Men det jag reagerade på var ”För mig är inte jämställdhet att dela 50% på allt utan att dela på det som är skittråkigt som ingen vill göra och att dela upp resten efter ork och vad man gillar och är duktig på.” Det du beskriver är inte jämställdhet, var och en kan inte bestämma vad det ordet betyder.

(Sedan, när var och en gör ”det den är bra på och gillar” så brukar det av någon outgrundlig anledning slumpa sig så att kvinnor gillar och är bra på a, b och c medan män gillar och är bra på x, y och z)

Jag har för övrigt själv aldrig levt i ett jämställt förhållande och tror mig inte ha sett något sådant heller. Man får vara nöjd om man aktivt kämpar i den riktningen.

 

[sjoberga]

Viktiga frågor. Ansvaret för att något blir gjort är tyngre att bära än själva utförandet. Så länge ansvaret inte fördelas också når vi inte någon jämställdhet.

Håller helt med. Det är förväntan om vem som ska göra det och driva det som är den mest springande punkten och som kommer att ge en mer varaktig jämställdhet.

Som att man till exempel, om en man bjuder in bästa kompisen på middag efter en jakttur, inte förväntar sig att en kvinna vare sig ska laga mat (eller beställa hämtmat), servera, städa eller diska i samband med besöket som service. Utan tar ansvar för att besöket fungerar (och där ser jag inte något fel i att man ber om hjälp med vissa utförandedetaljer som man svårligen kan ordna - som till exempel "jag har förberett gratäng i kylen, om du är hemma, kan du ställa in den i ugnen på 150 grader ca kl 15 så blir den lagom färdig till middagen". Och funkar det inte med den andres planer får man lösa det ändå.)

 

[sjoberga]

Det du tar upp här var faktiskt en av anledningarna till att jag flyttade från landsbygden. Jag stod inte ut med alla sverigedemokrater.

Jag har gjort mig tydligt osams med dem till den grad att jag slipper höra rasistiskt och misogynt skit - för det mesta. Men vis av erfarenheten INNAN poletten trillade ner förstår jag också att det förekommer i lika hög grad som innan - bara på behörigt avstånd. Men det är märkligt hur svårt det kan vara förstå att både kvinnor och mörkhyade medmänniskor kan köra både lastbil och hjullastare. Och hur svårt det är för annars normalintelligenta människor att dra rasistiska och misogyna skämt och tro att de uppfattas som helt på sin plats, roliga och intressanta - ibland alla tre samtidigt.

(Det finns några som faktiskt har ett försvar för idiotierna som jag inte vill gå in närmare på, men det blir därmed inte oviktigare att stå upp och förklara vad man tycker.)

 

[Efwa]

Jag förstod hur ni gör. Men det jag reagerade på var ”För mig är inte jämställdhet att dela 50% på allt utan att dela på det som är skittråkigt som ingen vill göra och att dela upp resten efter ork och vad man gillar och är duktig på.” Det du beskriver är inte jämställdhet, var och en kan inte bestämma vad det ordet betyder.

(Sedan, när var och en gör ”det den är bra på och gillar” så brukar det av någon outgrundlig anledning slumpa sig så att kvinnor gillar och är bra på a, b och c medan män gillar och är bra på x, y och z)

Jag har för övrigt själv aldrig levt i ett jämställt förhållande och tror mig inte ha sett något sådant heller. Man får vara nöjd om man aktivt kämpar i den riktningen.

Jag fattar ju också att man inte kan bestämma vad jämställdhet betyder men citatet i sig är ju det jag menar. Man har lika skyldigheter, rättigheter och möjligheter. Att dela allt 50-50 för varje enstaka syssla ”bara för att” gagnar inte individualismen, kan jag tycka, som också är en del av citatet.
Det gör man med de uppgifter båda tycker är tråkiga eller är dåliga på.....eller med de uppgifter båda är lika duktiga på och vill göra.

Med risk för att bladdra bort mig i skrift för att jag tänker snabbare än jag skriver och inte får till det.

(att sedan tycka att a, b och c är roliga och man är bra på det som kvinna och att män tycker x, y och z är roligt är ju inte fel i sig. Att vara medveten om att det kan ha med inlärning och könsrollsnormer att göra är ju en annan sak. Vara medveten om det är en bra grund att stå på men du måste ju samtidigt få tycka om dessa saker utan att någon talar om för dig att du inte borde.)

 

[mandalaki]

Jag fattar ju också att man inte kan bestämma vad jämställdhet betyder men citatet i sig är ju det jag menar. Man har lika skyldigheter, rättigheter och möjligheter. Att dela allt 50-50 för varje enstaka syssla ”bara för att” gagnar inte individualismen, kan jag tycka, som också är en del av citatet.
Det gör man med de uppgifter båda tycker är tråkiga eller är dåliga på.....eller med de uppgifter båda är lika duktiga på och vill göra.

Med risk för att bladdra bort mig i skrift för att jag tänker snabbare än jag skriver och inte får till det.

(att sedan tycka att a, b och c är roliga och man är bra på det som kvinna och att män tycker x, y och z är roligt är ju inte fel i sig. Att vara medveten om att det kan ha med inlärning och könsrollsnormer att göra är ju en annan sak. Vara medveten om det är en bra grund att stå på men du måste ju samtidigt få tycka om dessa saker utan att någon talar om för dig att du inte borde.)

Det känns inte som att det du skriver är svar på vad jag skrivit, jag har inte sagt något om vare sig 50-50 eller att man inte borde gilla vissa saker.

Jämställdhetsdiskussionerna hamnar så ofta där. Den som försöker förespråka jämställdhet möts ofta av sånt som Men vi vill faktiskt inte ha millimeterrättvisa. Det liknar det du skriver. I stället för att konstatera att ens egna relation inte är jämställd går man till angrepp mot ytterligheter som ingen sagt.

 

[kamomillo]

Äh! Livet är inte rättvist.

Hos oss gör vi de vi är bra på, oavsett normer.
Efter 36 år tillsammans, har vi lärt oss att det blir smidigast så.
I tid vi lägger på hemmet, och gården, gör vi precis lika mycket, men arbetsuppgifterna är nog inte så genustänkta.
De viktiga är att vi båda hinner vila och att umgås, inte vem som diskade igår eller idag. Vi har diskmaskin.
Livet ihop är så mycket mer än att räkna på vem som gjort vad.
Jag orkar i alla fall inte räkna på millimeter rättvisa. De funkar, de räcker för oss.

* Jenny *

 

[Petruska]

Jag fattar ju också att man inte kan bestämma vad jämställdhet betyder men citatet i sig är ju det jag menar. Man har lika skyldigheter, rättigheter och möjligheter. Att dela allt 50-50 för varje enstaka syssla ”bara för att” gagnar inte individualismen, kan jag tycka, som också är en del av citatet.
Det gör man med de uppgifter båda tycker är tråkiga eller är dåliga på.....eller med de uppgifter båda är lika duktiga på och vill göra.

Med risk för att bladdra bort mig i skrift för att jag tänker snabbare än jag skriver och inte får till det.

(att sedan tycka att a, b och c är roliga och man är bra på det som kvinna och att män tycker x, y och z är roligt är ju inte fel i sig. Att vara medveten om att det kan ha med inlärning och könsrollsnormer att göra är ju en annan sak. Vara medveten om det är en bra grund att stå på men du måste ju samtidigt få tycka om dessa saker utan att någon talar om för dig att du inte borde.)

Vad menar du med individualism i sammanhanget och hur är den viktig?

Utgångsläget är ju rätt stereotypa grupper. Två sorters människor, x och y. X gör x-saker och y gör y-saker.

Detta problematiseras då av en rätt liten men ihärdig del av befolkningen, de flesta kvinnor.

Den i stort sett enda väg till jämställdhet i hemmen, som jag kan se, är samtal och att alla vuxna tar lika stort ansvar för det som måste göras och utan hänsyn till x och y gör hälften var av allting.

I samhället i övrigt krävs ytterligare strategier, däribland en rad poltiska beslut och mängder av småbeslut i organisationer av alla slag.

Jämställdhet mellan könen handlar helt enkelt mycket mer om grupper än om individer. Precis som ojämställdhet gör det.

 

[Gnist]

Om jämställdhet är = exakt alla hushålls/hus/gårds/fritidssysslor med ev barn ska delas på 50/50 och så gott som alltid utföras gemensamt, så går den typen av jämställdhet fetbort för min del.

Jag skulle -på riktigt- bli galen, av att tryckas in i ett fack (där jag inte passar av en eller annan anledning) och begränsas som individ på det viset.

Att säga att ingen vill ha milimeterdelning på allt funkar inte, för när folk som Inte har milimeterdelning på allt i sina förhållanden skriver om hur de istället fördelar upp allt gemensamt jobb sinsemellan så får de alltid, utan undantag skrivet på näsan att de minsann inte alls har ett jämställt förhållande, eftersom de inte delar lika på alla sysslor..

 

[Petruska]

Om jämställdhet är = exakt alla hushålls/hus/gårds/fritidssysslor med ev barn ska delas på 50/50 och så gott som alltid utföras gemensamt, så går den typen av jämställdhet fetbort för min del.

Jag skulle -på riktigt- bli galen, av att tryckas in i ett fack (där jag inte passar av en eller annan anledning) och begränsas som individ på det viset.

Att säga att ingen vill ha milimeterdelning på allt funkar inte, för när folk som Inte har milimeterdelning på allt i sina förhållanden skriver om hur de istället fördelar upp allt gemensamt jobb sinsemellan så får de alltid, utan undantag skrivet på näsan att de minsann inte alls har ett jämställt förhållande, eftersom de inte delar lika på alla sysslor..

Men det mest troliga är ju att förhållandet inte är jämställt, eftersom världen inte är det.

Vi är väl också flera som skriver att vi aldrig har sett ett jämställt förhållande. Jag har sett såna som försöker och såna som inte försöker.

 

[hagel]

Om jämställdhet är = exakt alla hushålls/hus/gårds/fritidssysslor med ev barn ska delas på 50/50 och så gott som alltid utföras gemensamt, så går den typen av jämställdhet fetbort för min del.

Jag skulle -på riktigt- bli galen, av att tryckas in i ett fack (där jag inte passar av en eller annan anledning) och begränsas som individ på det viset.

Att säga att ingen vill ha milimeterdelning på allt funkar inte, för när folk som Inte har milimeterdelning på allt i sina förhållanden skriver om hur de istället fördelar upp allt gemensamt jobb sinsemellan så får de alltid, utan undantag skrivet på näsan att de minsann inte alls har ett jämställt förhållande, eftersom de inte delar lika på alla sysslor..

För mig är det viktigaste inte att dela lika eller göra allt tillsammans. Däremot vill jag absolut inte leva i en relation med stereotypisk uppdelning! Därför accepterar jag att min manliga partner tar hand om nästan allt som handlar om inredning medan jag bara byter blandare i duschen en gång var femte år och rensar avlopp en gång i kvartalet. Det är inte jämnt fördelad arbetsbörda, men eftersom det är långt ifrån den klassiska "kvinnan sköter hemmet och mannen byter däck", så känns det ändå okej för oss.

 

[Bulldoozer]

Vårt förhållande har alltid varit snedfördelat åt nåt håll beroende på hur vi jobbat. De första åren (haha, merparten av alla år faktiskt) så har maken skött största delen av markservicen, hämtat och lämnat dottern på dagis/skola och fixat både mat och disk även om vi såklart hjälpts åt. Det blev naturligt så då jag oftast jobbat mest (en period både jobbat och pluggat) och han är mer pedantisk än mig.
Numera jobbar maken heltid och har blivit mindre och mindre pedantisk genom åren, ja faktiskt mer av en slarvet som mig och vi gör hellre roliga saker på fritiden än håller rent hemma (vi har rent men rörigt skulle jag nog säga). Jag plockar in all tvätt i skåpen då maken verkar oförmögen att ens känna igen sin egen underklädeslåda och maken släpper ogärna in mig i köket då jag är oförmögen att steka en fiskpinne utan att bränna eländet . Han gör gärna händiga saker (eller tror att han ska göra det) och jag har själv inte tummen mitt i handen så vill jag få nåt gjort så gör jag det om andan faller på. Jag är helt ointresserad av heminredning men försöker hålla god min när maken diskuterar saker som han tycker är spännande som nya möbler, måla om osv och ger gärna en hjälpande hand om det behövs. Han försökte väl hålla god min när jag hade häst och pratade om ointressanta saker för honom som rörde hästeriet och gav en hjälpande hand om det behövdes.
Det är alltid maken som står för köksservicen när vi har folk över på middag, han tycker att det kul och är betydligt ambitiösare än mig, jag kanske lagar mat på sin höjd en-två ggr i veckan och det kan ibland gå veckor utan att jag behöver röra en stekpanna..

 

[Efwa]

Det känns inte som att det du skriver är svar på vad jag skrivit, jag har inte sagt något om vare sig 50-50 eller att man inte borde gilla vissa saker.

Jämställdhetsdiskussionerna hamnar så ofta där. Den som försöker förespråka jämställdhet möts ofta av sånt som Men vi vill faktiskt inte ha millimeterrättvisa. Det liknar det du skriver. I stället för att konstatera att ens egna relation inte är jämställd går man till angrepp mot ytterligheter som ingen sagt.

Ok.....”angrepp” vet jag inte om jag går till. Jag har bara inte fattat då vad det är du frågar. Eller finns det ens en fråga?

Mitt första inlägg är väl mer en bekräftelse på vad du säger; att en millimeterrättvisa inte går att uppnå. För mig blir det också ett jobbigt sätt att förhålla mig till vardagen då jag inte skulle orka leva med det tempo min partner håller.
Det i sin tur bekräftar ju också citatet egentligen, att vi alla är individer och att man jobbar i den riktningen att alla ska få utveckla detta.
I förlängningen menar jag att dela allt 50-50 då inte skulle falla inom citatet då minst en av oss skulle må extremt dåligt och tvingas in i en roll den inte kan hantera. Det kan inte ses som jämlikt.

Ur synpunkten att vi har ett extremt snedfördelat jämlikt förhållande till antal sysslor och tid det utövas är jag garanterat den första att erkänna.
Om vi ser till det könsnormerande har vi det ganska jämt fördelat men vi har några könsnormerande intressen.

Äh, jag vet inte om det svarar på något det heller.

 

[Efwa]

Den i stort sett enda väg till jämställdhet i hemmen, som jag kan se, är samtal och att alla vuxna tar lika stort ansvar för det som måste göras och utan hänsyn till x och y gör hälften var av allting.

Måste jag dela med mig av mitt älskande gräsklippande för att det ska anses som jämställt? Eller kan partnern få göra något likvärdigt som den gillar som tar lika mycket tid?
Är det tiden eller själva sysslan man ska dela på?

Troligen är jag helt borta i skallen för jag kan inte se hur det skulle gagna någon att tvingas gör något den inte gillar hälften avgångarna och den som gillar det måste ”stå bredvid” och göra något den personen inte gillar. Det kan bara inte falla inom citatet om jämlikhet. Det måste vara otroligt hämmande på ett personligt plan för både den som gillar det och den som inte gör det.
För samma värde av sysslan är det självklart men kanske inte alltid efterlevs.

Samtal och alla tar samma ansvar förstår jag.

 

[Petruska]

Måste jag dela med mig av mitt älskande gräsklippande för att det ska anses som jämställt? Eller kan partnern få göra något likvärdigt som den gillar som tar lika mycket tid?
Är det tiden eller själva sysslan man ska dela på?

Troligen är jag helt borta i skallen för jag kan inte se hur det skulle gagna någon att tvingas gör något den inte gillar hälften avgångarna och den som gillar det måste ”stå bredvid” och göra något den personen inte gillar. Det kan bara inte falla inom citatet om jämlikhet. Det måste vara otroligt hämmande på ett personligt plan för både den som gillar det och den som inte gör det.
För samma värde av sysslan är det självklart men kanske inte alltid efterlevs.

Samtal och alla tar samma ansvar förstår jag.

Som tur är, så är ju inte rådande genusstruktur det minsta hämmande för personer utan enbart positivt!

I övrigt måste du givetvis ingenting. Men jag tror, som jag skrev, att rätt strikt 50% av typ allt är en möjlig väg till jämställdhet. En väg är en sak, vad som finns när en är framme är en annan. Hur livet ser ut, privat och offentligt, i ett faktiskt jämställt samhälle (eller ens förhållande), kan jag knappt föreställa mig.

Genom att göra som vanligt, ändrar vi ingenting. Det är allt jag vet.

Motargumenten hittills handlar vad jag kan minnas, inte heller i ett enda fall om andra vägar till jämställdhet, utan om att vilja andra saker än jämställdhet. Varför en, eller du, när en, eller du, ändå varken lever jämställt eller förespråkar det, ändå vill ha sitt eget förhållande tolkat som jämställt, räknar jag till världens olösliga gåtor.