Är jag överkänslig eller beter han sig illa?

[aprilmaj]

Antingen får han ta tag i sig själv eller så går du.

Om han inte tagit tag i sig själv redan i början, så är sannolikheten minimal att han skulle göra det framöver. En person med tillfälligt svaj i hjärnan begriper efteråt att det inte är normalt att gråta för att partnern ska träffa en kompis. Jag blir lite orolig för att någon ska tro att de här männen bara kan kamma sig eller ta tag i sig själva och sedan är allt frid och fröjd. Jag tror att de män som har kontrollbehov har svårt att förändra sig eftersom de vinner så mycket med sitt beteende.

 

[Görel]

Det är just det som är så svårt. Alla mina vänner säger ju hur gulligt det är att han bryr sig, att han är svartsjuk för att han inte vill förlora mig. Dom är avundsjuka på att han skjutsar mig till och från jobbet eller olika aktiviteter jämt. Jag har inte velat säga något för att jag inte har velat att någon ska tycka illa om honom, speciellt om det visar sig att det är jag som tänker galet och så får han skulden för det, när det är jag som överreagerat.

Precis det du skriver får mina varningsklockor att gå igång! Han skjutsar dig inte för att han är gullig utan för att kontrollera dig.
Han behöver inte bli våldsam, jag har sett många exempel där partnern varit nöjd med att kontrollera och styra, och den utsatte har lytt så bra att partnern aldrig behövt ta till våld.

 

[Magiana]

Om han inte tagit tag i sig själv redan i början, så är sannolikheten minimal att han skulle göra det framöver. En person med tillfälligt svaj i hjärnan begriper efteråt att det inte är normalt att gråta för att partnern ska träffa en kompis. Jag blir lite orolig för att någon ska tro att de här männen bara kan kamma sig eller ta tag i sig själva och sedan är allt frid och fröjd. Jag tror att de män som har kontrollbehov har svårt att förändra sig eftersom de vinner så mycket med sitt beteende.

Jo, även jag är skeptisk till att han tänker förändra sig.

Jag tror dock inte att folk är obotliga. Frågan är om han har någon insikt i vad han håller på med (eller kan fås att inse) och om han är beredd att ta hjälp för att komma till rätta med problemet. Finns inte insikten eller viljan att förändras och faktiskt få ändan ur vagnen och gå till t.ex. psykolog, då är det ju helkört. Som det är nu kan det ju inte fortsätta.

 

[TinyWiny]

Han manipulerar dig på alla sätt. Gå innan det blir ännu värre. Du har redan tappat bort dig själv. Hur långt ska det behöva gå?

Psykisk misshandel är lika illa som fysisk. Man har bara inga märken som syns för märkena blir i hjärtat och i själen men det är lika skadligt och lika destruktivt. När han har fått dig att bli den han tror sig vilja ha så kommer han att lämna dig och då är du så nedbruten att det är svårt att ta sig upp igen. Människor som han tycker nämligen att det är resan till total lydnad och till total manipulation som är grejen. När det är klart är det inte roligt längre och han går vidare till nästa.

Visst anpassar man sig i ett förhållande till viss del men det handlar då om att anpassa sig till varandra och hitta ett sätt att leva på som man trivs med tillsammans. Inte att den ena ändrar på sin partner och har total kontroll över henom.

Det är tuffare på vissa sätt att lämna en destruktiv relation men priset man får när man har lämnat är också mycket större. Man känner sig liten, vilsen och rädd och tror att man inte vet vad man vill eller vem man vill vara när man lämnar en sådan relation. När du väl har lämnat honom så kommer du snart inse att du finns där någonstans under all den yta du har skapat för att göra honom till viljes och den människan du hittar kommer vara starkare och mer fantastisk än någonsin!

Många varma kramar

 

[aprilmaj]

Jo, även jag är skeptisk till att han tänker förändra sig.

Jag tror dock inte att folk är obotliga. Frågan är om han har någon insikt i vad han håller på med (eller kan fås att inse) och om han är beredd att ta hjälp för att komma till rätta med problemet. Finns inte insikten eller viljan att förändras och faktiskt få ändan ur vagnen och gå till t.ex. psykolog, då är det ju helkört. Som det är nu kan det ju inte fortsätta.

Men det är inget som TS ska fundera över. TS ska använda sin energi till sig och sina behov.

 

[Monstermom]

Det känns så långt bort att han skulle bli våldsam, han verkar mer ledsen på något sätt. Ibland har han gråtit för att jag ska stanna hemma från en kväll med en tjejkompis till exempel. Men det är klart att jag har tänkt tanken, vad gör han om jag säger att jag vill gå? Men sen tänker jag hur han gråter och då blir jag ledsen, eftersom känslorna för honom finns kvar så vill man inte göra den man älskar ledsen. Och så hoppas man bara att det ska bli bättre igen. Att det kanske är en fråga om tid.

Ibland vill jag bara ställa mig och skrika. Jag som aldrig höjer rösten eller "bråkar". Ibland vill jag bara skrika ut hur det känns. Att jag blivit så liten att jag inte vet om jag finns.

Det är inte precis ovanligt att de gråter efter de slagit heller - stackaren blev ju tvingad för att du (generellt du, jag tror dig när du säger att han inte slagit dig) gjorde x/inte lyssnade på y. Snyft, snyft, stackars man som blev driven för långt av den onda kvinnan.

Men kanske kommer just han faktiskt aldrig att slå dig. Är den skillnaden tillräckligt stor för att du ska offra allt annat i ditt liv, inklusive dig själv?

 

[_FiA_]

Det låter verkligen inte som ett bra förhållande och han verkar en aning kontrollerande. Dock tycker jag att många här inne överdriver en aning som kallar det psykisk misshandel. Man skall abolut inte ta lätt på förtryck mot kvinnor som är så otroligt vanligt nu för tiden, men det är som att det har blivit någon typ av "hets" att be ALLA kvinnor lämna sitt förhållande vid svårigheter. Vissa saker kan man jobba igenom (Absolut inte misshandel!) Han mår uppenbart dåligt över något som gör att han beter sig som han gör. Vem vet han kanske i ett tidigare förhållande blev bedragen och nu har svårt att lita på dig och därför är kontrollerande utan att han ens märker det själv. Man måste ge varandra en chans att jobba igenom problemet, går det inte så får man ju inse att man ska gå skilda vägar..

 

[inverterad]

TS, det gör mig ont att höra om hur du har det. Ditt förhållande är inte bra, och du far illa. Men den enda du har någon skyldighet mot är dig själv. Du har inget ansvar för att försöka förändra hans beteende, eller lära honom att han gör fel när han kontrollerar dig. Tvärtom kan det bli farligt om du försöker göra det. Var försiktig, ta stöd och hjälp, hitta någon att prata med, och lämna honom.

 

[zesel]

Spring!
Det tar längre tid att hitta sig själv igen än man kan tro.

 

[Monstermom]

Det låter verkligen inte som ett bra förhållande och han verkar en aning kontrollerande. Dock tycker jag att många här inne överdriver en aning som kallar det psykisk misshandel. Man skall abolut inte ta lätt på förtryck mot kvinnor som är så otroligt vanligt nu för tiden, men det är som att det har blivit någon typ av "hets" att be ALLA kvinnor lämna sitt förhållande vid svårigheter. Vissa saker kan man jobba igenom (Absolut inte misshandel!) Han mår uppenbart dåligt över något som gör att han beter sig som han gör. Vem vet han kanske i ett tidigare förhållande blev bedragen och nu har svårt att lita på dig och därför är kontrollerande utan att han ens märker det själv. Man måste ge varandra en chans att jobba igenom problemet, går det inte så får man ju inse att man ska gå skilda vägar..

Nu skojar du? Den stackars mannen har en ursäkt gubevars (förmodligen är det en ond kvinnas fel, såklart ), och det är ju inte misshandel så vad gnäller vi för?

Det TS beskriver är ju ett skolboksexempel på hur sådana här förhållanden utvecklar sig!

 

[aprilmaj]

Det låter verkligen inte som ett bra förhållande och han verkar en aning kontrollerande. Dock tycker jag att många här inne överdriver en aning som kallar det psykisk misshandel. Man skall abolut inte ta lätt på förtryck mot kvinnor som är så otroligt vanligt nu för tiden, men det är som att det har blivit någon typ av "hets" att be ALLA kvinnor lämna sitt förhållande vid svårigheter. Vissa saker kan man jobba igenom (Absolut inte misshandel!) Han mår uppenbart dåligt över något som gör att han beter sig som han gör. Vem vet han kanske i ett tidigare förhållande blev bedragen och nu har svårt att lita på dig och därför är kontrollerande utan att han ens märker det själv. Man måste ge varandra en chans att jobba igenom problemet, går det inte så får man ju inse att man ska gå skilda vägar..

Hur mycket erfarenhet och/eller kunskap har du om det här? @Sleepy tipsade om en bra länk: http://www.varningstecken.n.nu/normaliseringsprocessen

 

[_FiA_]

Hur mycket erfarenhet och/eller kunskap har du om det här? @Sleepy tipsade om en bra länk: http://www.varningstecken.n.nu/normaliseringsprocessen

Jag VET om normaliseringsprocessen, men menar ni helt allvarligt att det ALLTID kommer utveckla sig vidare till katastrof? Kan man inte också faktiskt (å gud bevare mig väl) en man ha problem sedan ett tidigare förhållande och vara osäker utan att för den sakens skull vara en kvinnomisshandlare eller bli en?

 

[_FiA_]

Nu skojar du? Den stackars mannen har en ursäkt gubevars (förmodligen är det en ond kvinnas fel, såklart ), och det är ju inte misshandel så vad gnäller vi för?

Det TS beskriver är ju ett skolboksexempel på hur sådana här förhållanden utvecklar sig!

Nej jag skojar inte

 

[aprilmaj]

Jag VET om normaliseringsprocessen, men menar ni helt allvarligt att det ALLTID kommer utveckla sig vidare till katastrof? Kan man inte också faktiskt (å gud bevare mig väl) en man ha problem sedan ett tidigare förhållande och vara osäker utan att för den sakens skull vara en kvinnomisshandlare eller bli en?

Jag tycker att det är katastrof redan.

 

[Modest]

Jag VET om normaliseringsprocessen, men menar ni helt allvarligt att det ALLTID kommer utveckla sig vidare till katastrof? Kan man inte också faktiskt (å gud bevare mig väl) en man ha problem sedan ett tidigare förhållande och vara osäker utan att för den sakens skull vara en kvinnomisshandlare eller bli en?

Det behöver väl inte alltid bli katastrof men varför skulle man (som i TS fall) stanna kvar i ett förhållande som ens är i närheten? Som utplånat det egna jaget och förstört självkänslan man en gång hade? Fattar inte poängen.

 

[inverterad]

Jag VET om normaliseringsprocessen, men menar ni helt allvarligt att det ALLTID kommer utveckla sig vidare till katastrof? Kan man inte också faktiskt (å gud bevare mig väl) en man ha problem sedan ett tidigare förhållande och vara osäker utan att för den sakens skull vara en kvinnomisshandlare eller bli en?

Det behöver ju inte tillkomma våld till den här situationen. Men den är alldeles tillräckligt illa ändå. TS upplever sig förlora sig själv och vad hon tycker och tänker blandas ihop med vad han tycker och tänker. Även helt utan våld är det en väldigt skadlig situation, en som man inte löser med lite pratande (vilket också ger signaler om att det är HON som ska reda ut situationen - helt fel!). Dessutom finns risken att det utvecklar sig till något ännu värre, och då är det ännu svårare att lämna.

 

[Modest]

Jag tycker att det är katastrof redan.

Vill poängtera att jag tycker samma sak men att jag i mitt svar ovan syftade på @_FiA_ s definition.

 

[Sleepy]

en man ha problem sedan ett tidigare förhållande och vara osäker

HAN är inte fokus här. HAN kanske inser att han har problem han behöver söka hjälp för när ett antal kvinnor vänt sig om och sprungit. Men HAN är inget projekt som en partner ska åta sig. HAN får komma till insikt och själv skaffa sig professionell hjälp innan han ingår några relationer.

Han styr redan vad hon har på sig, hur hon tar sig hem, vem hon umgås med, vad hon ska jobba med, om hon ska tatuera sig... osv osv osv. HON ska lämna. Pronto.

Män är inga projekt.

Män är inga projekt.

Män är inga projekt.

 

[Wysiwyg]

Man skall abolut inte ta lätt på förtryck mot kvinnor som är så otroligt vanligt nu för tiden, men det är som att det har blivit någon typ av "hets" att be ALLA kvinnor lämna sitt förhållande vid svårigheter. Vissa saker kan man jobba igenom (Absolut inte misshandel!) Han mår uppenbart dåligt över något som gör att han beter sig som han gör. Vem vet han kanske i ett tidigare förhållande blev bedragen och nu har svårt att lita på dig och därför är kontrollerande utan att han ens märker det själv. Man måste ge varandra en chans att jobba igenom problemet, går det inte så får man ju inse att man ska gå skilda vägar..

Alltså, jag säger samma sak till dig som jag sa till någon tidigare i tråden. Snälla, skriv inte sådant i trådar som denna där TS aktivt söker hjälp och beskriver ett helt galet förhållande.

Det handlar liksom inte om att hennes sambo har varit lite grinig en vecka och inte velat prata om problemen. Han kontrollerar (eller försöker kontrollera) hennes umgänge, hennes känslor, hennes klädval, hennes utbildning, hennes transporteringar. Han straffar henne genom att sura och bli kall när hon inte gör som han säger. Han gråter för att manipulera henne och skilja henne från hennes vänner. Hon beskriver att hon inte längre vet VEM HON SJÄLV ÄR.

HUR kan du sitta och skriva att man ska jobba igenom det problemet? Har du några erfarenheter av kontrollerande och våldsamma förhållanden? Om du hade det tror jag inte du skulle sitta och skriva såsom du gör. Javisst, kontrollerande män kan jobba igenom sina problem på längden och tvären och i alla möjliga former; kvinnorna ska bara inte vara där för att bevittna det. För deras egna skull.

PS. Förtryck mot kvinnor har alltid varit vanligt. Jag tror dessutom det var vanligare förr, det är bara det att det belyses och kritiseras nu för tiden. DS.

 

[Wysiwyg]

Män är inga projekt.

!