Idag provade jag att rida för den där instruktören jag tidigare bokade men som blev inställt pga sjukdom. Min häst är ju inte i bästa form men hon är iaf ridbar nu och hostar inte tyglarna ur händerna så fort man travar, så jag tänkte att vi gör väl vad vi kan istället för att ställa in.
Det gick mkt bra. Känner mig Så nöjd och kommer att fortsätta rida för den här instruktören. Hen rider resp. har ridit för båda mina nuvarande tränare och jag känner mig mkt hemma i systemet, var lite orolig för att få in en tredje person som ska ha ett tredje sätt att se på saker men detta var snarare ett mellanting av mina andra tränare
Det känns som en tiopoängare att jag lyckats hitta denna som dessutom - hör och häpna - kan komma och träna mig VARJE vecka som det ser ut i dagsläget
Jag trodde knappt det kunde vara sanning när jag frågade om regelbundenheten, men hen har just nu inga fasta uppdrag på andra orter så för tillfället är det inget hinder att komma ut hit enkom för mig.
Jag är så lycklig
Tänk om man nu skulle kunna få komma igång ordentligt med ridningen!? Jag kommer att boka hen varje vecka som inte tyska tränaren eller den andra är här. Dvs oftast. Och jag ska verkligen se till att det blir en hårdkörare nu speciellt i början, så att vi inte sitter och rider för oss själva och hamnar i dåliga spår. Nu ska jag pränta in så mkt träning att jag aldrig får utrymme att falla in i gamla vanliga mönster, utan gå vidare och utveckla ett nytt istället så att det blir vardagsridningen och inte nåt jag får börja om med varje gång mina andra tränare kommer hit
Känns som en obeskrivlig lättnad. Såhär har jag inte känt sedan vi bodde söderut innan min häst skadade sig. Det finns hopp om livet med andra ord. Om jag hade haft nån att fira med så hade jag bakat en tårta