Vinterföräldrar 2019/2020

[cherie]

@Förgätmigej Ett tips är boken ”Somna utan gråt” om du inte redan läst den. Jag tyckte den verkade handla mycket om hur man kunde ”vänja” barnet vid att somna utan bröstet, successivt. Den fungerar det säkert inte för alla. Jag har själv funderat på att försöka fasa ut nattamningen (för att se om lillan sover lite bättre) men ser INTE fram emot avvänjningen Jag har också tänkt julledigheten isf. Vi får se om jag pallar! Lillans sömn är något bättre. Hon har fortfarande extremt svårt att få ro i kroppen men nu är kvällsrutinerna så benhårt nötta under så lång tid att det signalerar SOVDAGS så pass mycket att hon oftast kan komma till ro ganska bra på kvällen. Och sen på nätterna när kroppen blir orolig går det oftast att amma henne tills hon blir helt däst igen... Men vi får se hur det blir om vi ska ta bort amningen på natten

 

[Förgätmigej]

@Förgätmigej Ett tips är boken ”Somna utan gråt” om du inte redan läst den. Jag tyckte den verkade handla mycket om hur man kunde ”vänja” barnet vid att somna utan bröstet, successivt. Den fungerar det säkert inte för alla. Jag har själv funderat på att försöka fasa ut nattamningen (för att se om lillan sover lite bättre) men ser INTE fram emot avvänjningen Jag har också tänkt julledigheten isf. Vi får se om jag pallar! Lillans sömn är något bättre. Hon har fortfarande extremt svårt att få ro i kroppen men nu är kvällsrutinerna så benhårt nötta under så lång tid att det signalerar SOVDAGS så pass mycket att hon oftast kan komma till ro ganska bra på kvällen. Och sen på nätterna när kroppen blir orolig går det oftast att amma henne tills hon blir helt däst igen... Men vi får se hur det blir om vi ska ta bort amningen på natten

Ska kolla upp den boken, tack!
Förra helgen när T vaknade till och ville snutta bestämde jag mig för att försöka få han att somna om utan. Tjohej. En kvart senare kröp en klarvaken T runt i sängen jag gav upp

 

[Eloise]

Mysigt det är att läsa om alla bebisar! Och kul att få en uppdatering från dig igen också, @Eloise! Vår lilla är 70 cm nu vid 10 månader så er är verkligen mycket längre! Låter som min kompis barn, han är lika lång som er vid samma ålder! Han är verkligen LÅNG! Nu är vi vår tjej en kortis så skillnaden blir väl extra tydlig då. Angående att lämna bebis så har det aldrig känts jättejobbigt för mig, jag tycker det är mysigt att få längta lite på jobbet och sen komma hem till mammasjuk bebis Hoppas övergången går smidigt för er allihop! Är pappan nervös? Min partner var jättenervös innan!

Jag håller med er alla om att det är himla, himla mysig ålder nu. Vi hade tuffa och väldigt intensiva och otroligt gnälliga månader typ månad 4-7 innan lillan lärde sig krypa, men sen dess har det varit jättehärligt igen. Nu blir hon om några dagar 10 månader och är så medveten. Busar aktivt med oss, matar oss med mat, härmas massor, dansar som en tok till musik, förstår massa ord, kan säga mamma. Fyra tänder uppe och två nertill. Står upp utan stöd utan problem och kan ta ett steg innan hon ramlar. Det är så häftigt med all utveckling!

De flesta hajar till när jag säger hur gammal han är och menar på att han är lååång. Får väl se om han slutar spurta så på längden och planar ut lite mer.
Första arbetsveckan har gått jättebra. Blev mer kontorsjobb än hemmajobb. Min man var bara förväntansfull och inte alls nervös faktiskt, igår sa han att de haft en helt fantastisk vecka ihop
Förutom en mindre incident när lilleman hittade ett löv i hallen som han satte i halsen har det gått jättebra. Känns tryggt att lämna dem, och skönt att vara i vuxet sammanhang på dagarna

Håller med om utveckligen, blir ännu tydligare vad han lär sig varje dag när jag inte ständigt är med honom.
Bland annat har A denna vecka lärt sig att ta sig ner från soffan, lägger sig på mage och kasar ner över kanten.
Igår fick han en gå vagn och tog ett par ostadiga steg med den själv innan hjulen var roligare att pilla på.

 

[cherie]

Ska kolla upp den boken, tack!
Förra helgen när T vaknade till och ville snutta bestämde jag mig för att försöka få han att somna om utan. Tjohej. En kvart senare kröp en klarvaken T runt i sängen jag gav upp

Haha, I know the feeling... har hänt mig också så många gånger när jag tänkt försöka samma sak lite spontant sådär

 

[Madick]

Veckans fundering: hur gör man när man ska sluta amma till sömns? (och sluta agera napp på nätterna). Hur nattar man en bebis då? Vet ju att många ger välling men tänk om han inte gillar det? Ger man annat då? Eller inget? Han vägrar ju napp och på dagarna måste han sövas i en rullande vagn.

När blir sen nästa fråga men eftersom jag misstänker att det blir x antal jobbiga nätter tänkte jag ta tag i det när jag är ledig vilket blir i jul. Har höstlov denna veckan men kände inte att vare sig han eller jag är redo att ge upp amningen än.

För att hoppa till något helt annat så är 8 månader en fantastisk rolig och mysig period! Han kryper omkring och ställer sig upp mot saker, är inte helt livsfarlig längre så vi behöver inte vara bredvid honom hela tiden och han sitter och grejar med saker. Häromkvällen satt han med ett paraply och lekte i 20min. Kelig har han också blivit, kryper upp i famnen och lägger huvudet på min axel

När pappa nattar här äts inget. Å andra sidan får hon ju tutta på natten sen. Men äter de ordentligt på dan så "borde" de klara sig utan käk på natten.

 

[Förgätmigej]

När pappa nattar här äts inget. Å andra sidan får hon ju tutta på natten sen. Men äter de ordentligt på dan så "borde" de klara sig utan käk på natten.

Han är inte hungrig på natten utan vaknar till och vill använda mig till napp. Blir mest att han snuttar några gånger och somna om känns mest som att det är enda sättet att bli övertygad att jag är där.

 

[Förgätmigej]

Försöker vänja gossen vid välling. Planen är att sluta kvälls och nattamma när jag går på julledighet. Men han tycker inte om det. Och jag vet inte riktigt hur jag ska få honom att somna utan dricka nåt han tar ju inte napp heller. På dagarna somnar han i rullande vagn (och man måste fortfarande rulla till emellanåt när han vaknar till). Kommer ju inte funka att rulla han till sömns heller för han vaknar om man plockar upp honom

 

[cherie]

Försöker vänja gossen vid välling. Planen är att sluta kvälls och nattamma när jag går på julledighet. Men han tycker inte om det. Och jag vet inte riktigt hur jag ska få honom att somna utan dricka nåt han tar ju inte napp heller. På dagarna somnar han i rullande vagn (och man måste fortfarande rulla till emellanåt när han vaknar till). Kommer ju inte funka att rulla han till sömns heller för han vaknar om man plockar upp honom

Ni kommer hitta nya sätt Men det lär nog bli en jobbig period tills det nya har landat för lillgrabben. Vår nödlösning är selen (den har vi kört med ikväll tex när lillan varit extremt svårsövd pga ny tand på G), annars har jag inga tips på lager

När ingenting verkar funka för att söva (som för oss ikväll, nattningen tog 2,5 timma) så tänker jag alltid ”Jaja, till slut kommer hon ju somna på ett eller annat sätt”.

 

[Förgätmigej]

Två jobbiga nätter med mycket snuttande och två lika trötta dagar. Imorse kände jag bara att nä, jag orkar inte till jul såhär. Har fortfarande mjölk i frysen (sambon ger han en flaska sånt varje dag sen nån månad) så vi bestämde att vi skulle börja natta honom med den i flaskan och sen plocka bort nattamningen när det funkar. Tjohej, nej det skulle han inte utan börjar gråta. Totalvägtar flaskan (men efter vällingen kanske?) Sambon tar honom och jag går iväg i förhoppningen att det ska funka bättre. Han gråter hysteriskt så efter 10min ropar sambon på mig. T är ju jättetrött så jag släcker ner allt, tar honom i famnen med huvudet mot min axel, gungar lätt medan jag sjunger och stryker honom över ryggen. 10min senare sover han gott och jag lyckas lägga ner han utan att han vaknar

 

[Madick]

Två jobbiga nätter med mycket snuttande och två lika trötta dagar. Imorse kände jag bara att nä, jag orkar inte till jul såhär. Har fortfarande mjölk i frysen (sambon ger han en flaska sånt varje dag sen nån månad) så vi bestämde att vi skulle börja natta honom med den i flaskan och sen plocka bort nattamningen när det funkar. Tjohej, nej det skulle han inte utan börjar gråta. Totalvägtar flaskan (men efter vällingen kanske?) Sambon tar honom och jag går iväg i förhoppningen att det ska funka bättre. Han gråter hysteriskt så efter 10min ropar sambon på mig. T är ju jättetrött så jag släcker ner allt, tar honom i famnen med huvudet mot min axel, gungar lätt medan jag sjunger och stryker honom över ryggen. 10min senare sover han gott och jag lyckas lägga ner han utan att han vaknar

Sambon har varit tvungen att söva ett par gånger nu och de har hittat sitt sätt. Nu nattar han gärna, han diggar att få slappa med ljudbok när hon somnat och jag diggar att få tid med 6 åringen.

 

[Förgätmigej]

Sambon har varit tvungen att söva ett par gånger nu och de har hittat sitt sätt. Nu nattar han gärna, han diggar att få slappa med ljudbok när hon somnat och jag diggar att få tid med 6 åringen.

Jag tänker att jag vänjer in på sån här nattning och sen får sambon med börja så vi kan turas om. Vore döskönt att få ligga och slappa i soffan framför Tv:n men jag vågar inte hoppas för mycket.

 

[cherie]

Åh, pust, just nu är vi två trötta föräldrar. Det är så galet intensivt med barn! Och vi har förstått vid det här laget att lillan är av den intensivare sorten, minst sagt, nu när vi träffat många andra barn på öppna förskolan och i parker. Jag tänker att alla har sina utmaningar, så jag menar inte att vi har det värre än någon annan; jag fattar också att det är såhär att ha barn och en del har det dessutom betydligt värre. Men när man läser i föräldragrupper på Facebook eller träffar vänner med barn i samma ålder och hör hur de tex kan ha en nöjd bebis som sitter med en leksak, går att lämna ensam någon minut etc så känner jag bara Vi känner oss SÅ avvikande och undrar ibland om vi gör nåt fel? Jag skulle säga att vi är inom 2 meter från lillan konstant, dygnet runt. Konstant passande. Sen är ju lillan också i närhetsperiod deluxe så hon skulle ju aldrig tillåtit att vi var längre ifrån henne även om vi kunde lämna henne, då går hon och hänger och drar oss gråtande i byxbenen, men ändå.

Jag/vi är helt slut efter en dag med lillan och dagarna går i ett. Eftersom det alltid varit totalt omöjligt för någon av oss att göra något hemma när vi är lediga med lillan så samlas allt på hög till kvällarna - all disk (berg efter dagen och rent i maskinen), allt plock hemma, all matlagning, all planering, all tvätt, strykning av det nödvändigaste, handling etc. Men så ska man ju när man kommer hem rodda middag och sen sanera hela kalaset och sen är det kvällsrutin, läggning och.... Man är ju så trött att jag/vi orkar max vara uppe 1-2 timmar efter lillan lagt sig vid 19:00 och då orkar man ju inte med allt det där som släpat efter. Hoppas hinner vi med nöd och näppe med det dagliga, typ plocka ut diskmaskinen. Sen brukar vi för första gången på hela dagen sitta ner i soffan kanske 30 minuter. Så det blir hela tiden bara mer - grejer som går sönder som måste lagas, växter som dör för att de inte fått vatten, nya saker som måste beställas till lillan (och till oss), andra småärenden som måste fixas... Alltså det måste ju bli bättre? Kommer man kunna få mer gjort med bebis så småningom? Alltså typ bara plocka i och ur diskmaskin under dagen? Jag fattar att det såklart kommer bli bättre. Just precis idag, just precis nu, är jag ändå lite avundsjuk på de som har bebisar av den lite lugnare sorten. Samtidigt som jag älskar hennes tokiga, galna och fantastiskt roliga sidor också.

Jag är så trött ikväll. Det har varit intensiva veckor med sjukdom x2 hos lillan, slag i huvudet och besök på akuten, tandsprickning deluxe och sen allt det vanliga som bara snurrar på (i typ 180 km/h).

PS. Lillan äter dammtussar. Så illa är det
PS nr 2. Har alltid seriöst undrat NÄR hinner föräldrar typ göra egna smoothies/klämmisar till barnen? Grötpinnar? Plättar? Fan, jag kämpar varenda eviga dag att ens ha tid att koka enkel gröt till henne i micron eller hinna bre en macka samtidigt som hon 1) håller på och slå dig gul och blå när hon klättrar på köksstolen en bit bort 2) hänger skrikandes i mitt byxben. Alltså vilka jävla superföräldrar som typ laga eget mat specifikt till bebis, SU egna kläder etc. Galet!!!!

 

[cherie]

PS nr 3. Älskar henne mest i hela världen!

(Men älskar inte alla superföräldrar som sinkar mitt självförtroende just nu )

 

[Madick]

@cherie min första var en sådär nöjd unge och jag lagade all mat själv osv. Sen kom tvåan... Jösses. Sen lugn trea och galen fyra. Varannan. Nu får jag inte ens laga mat ifred även om andra är hemma så selen går jobba inne också. Plocka ur diskmaskinen hår bra om hon får hjälpa till = en stor del av besticken hamnar på golvet innan de läggs i lådan.

Bäst är dagarna vi har aktiviteter men nu är allt inställt så vi går ut i skogen en massa.

 

[cherie]

@cherie min första var en sådär nöjd unge och jag lagade all mat själv osv. Sen kom tvåan... Jösses. Sen lugn trea och galen fyra. Varannan. Nu får jag inte ens laga mat ifred även om andra är hemma så selen går jobba inne också. Plocka ur diskmaskinen hår bra om hon får hjälpa till = en stor del av besticken hamnar på golvet innan de läggs i lådan.

Bäst är dagarna vi har aktiviteter men nu är allt inställt så vi går ut i skogen en massa.

Så skönt när man hör om andra med liknande erfarenheter Pust, ja, vi säger nog nästan varje dag att om vi ska ha ett till barn så måtte det ärva sambons lite lugnare temperament. Annars vet jag inte om vi orkar Två virvelvindar! Men det lär dröja många år oavsett, tills lillan förhoppningsvis lugnat ner sig lite. Jag önskar vår kunnat vara åtminstone lite nöjd med att typ riva ur besticken eller lådor/skåp men hon vill ju KLÄTTRA. Så när diskmaskinen är minsta öppen ska hon klättra in i den, och hon är både riktigt tung och klumpig så hon har flera ggr varit nära att ha av luckan till diskmaskinen (för att hon hoppar på den) eller ramla in rakt ner med ansiktet i alla ”piggarna” i diskmaskinen. Det funkar inte just nu! Men selen tar vi också till ibland. Min rygg (problem med diskarna) klarar inte långa stunder tyvärr, och särskilt inte när hon blir missnöjd och ska trycka ifrån/klättra ur, men ibland så är den verkligen räddningen så man iaf kan värma mat till oss båda lite snabbt!

Du som också har ett par galna ungar, när liksom... brukar det lugna ner sig? Så man i alla fall inte behöver konstant passa dem? Hon har precis lärt sig gå, men kryper gärna fortfarsnde, men våndas lite inför när separationsfasen är över och hon bara springer ifrån oss och hittar på hyss Hon ÄLSKAR när det händer saker, hela tiden, och helst nya saker (men det förstår jag att alla barn gillar ).

 

[Madick]

Så skönt när man hör om andra med liknande erfarenheter ☺ Pust, ja, vi säger nog nästan varje dag att om vi ska ha ett till barn så måtte det ärva sambons lite lugnare temperament. Annars vet jag inte om vi orkar Två virvelvindar! Men det lär dröja många år oavsett, tills lillan förhoppningsvis lugnat ner sig lite. Jag önskar vår kunnat vara åtminstone lite nöjd med att typ riva ur besticken eller lådor/skåp men hon vill ju KLÄTTRA. Så när diskmaskinen är minsta öppen ska hon klättra in i den, och hon är både riktigt tung och klumpig så hon har flera ggr varit nära att ha av luckan till diskmaskinen (för att hon hoppar på den) eller ramla in rakt ner med ansiktet i alla ”piggarna” i diskmaskinen. Det funkar inte just nu! Men selen tar vi också till ibland. Min rygg (problem med diskarna) klarar inte långa stunder tyvärr, och särskilt inte när hon blir missnöjd och ska trycka ifrån/klättra ur, men ibland så är den verkligen räddningen så man iaf kan värma mat till oss båda lite snabbt!

Du som också har ett par galna ungar, när liksom... brukar det lugna ner sig? Så man i alla fall inte behöver konstant passa dem? Hon har precis lärt sig gå, men kryper gärna fortfarsnde, men våndas lite inför när separationsfasen är över och hon bara springer ifrån oss och hittar på hyss Hon ÄLSKAR när det händer saker, hela tiden, och helst nya saker (men det förstår jag att alla barn gillar ).

Hmm. Tvåan hjulade i klassrummet på lektionerna i ettan... Sexåringen snaggade just av sig så hon nu har väldans högt hårfäste, hon var själv medan jag fixade hos kaninerna...

Vad gäller diskmaskinen måste nedre lådan vara utdragen för att tokfia inte ska klättra upp på locket.

 

[vemsomhelst123]

Så skönt när man hör om andra med liknande erfarenheter ☺ Pust, ja, vi säger nog nästan varje dag att om vi ska ha ett till barn så måtte det ärva sambons lite lugnare temperament. Annars vet jag inte om vi orkar Två virvelvindar! Men det lär dröja många år oavsett, tills lillan förhoppningsvis lugnat ner sig lite. Jag önskar vår kunnat vara åtminstone lite nöjd med att typ riva ur besticken eller lådor/skåp men hon vill ju KLÄTTRA. Så när diskmaskinen är minsta öppen ska hon klättra in i den, och hon är både riktigt tung och klumpig så hon har flera ggr varit nära att ha av luckan till diskmaskinen (för att hon hoppar på den) eller ramla in rakt ner med ansiktet i alla ”piggarna” i diskmaskinen. Det funkar inte just nu! Men selen tar vi också till ibland. Min rygg (problem med diskarna) klarar inte långa stunder tyvärr, och särskilt inte när hon blir missnöjd och ska trycka ifrån/klättra ur, men ibland så är den verkligen räddningen så man iaf kan värma mat till oss båda lite snabbt!

Du som också har ett par galna ungar, när liksom... brukar det lugna ner sig? Så man i alla fall inte behöver konstant passa dem? Hon har precis lärt sig gå, men kryper gärna fortfarsnde, men våndas lite inför när separationsfasen är över och hon bara springer ifrån oss och hittar på hyss Hon ÄLSKAR när det händer saker, hela tiden, och helst nya saker (men det förstår jag att alla barn gillar ).

Jag, som har en likadan men några månader äldre (född augusti 2019) kände att det blev stor skillnad nånstans efter ett år, kanske 13-14 månader? då förstod hon nej på riktigt. Alltså något som är farligt. Däremot har hon inte slutat rymma eller göra farliga saker, men hon fattar när nej verkligen är nej.

 

[KarinStarfighter]

@cherie Hoppar in från annan tråd. Vår pojk har/ är också väldigt aktiv och har alltid krävt mycket både passning och stimulans. Det var som jobbigast i somras när han var 15-16mån. Snabb som en vessla och helt utan konsekvenstänk. Jag var då höggravid med foglossning och sammandragningar Nu är han 20 mån och jag tycker att det går bättre. Dels rymmer han något mindre ute och framförallt leker han bättre korta stunder själv, exempelvis med duplo eller i sitt kök. Vår räddning i somras var att delvis undvika platser som var för jobbiga, exempelvis stora lekplatser med äldre barn eller vår trädgård (han springer alltid in till grannen). Då hellre ta en cykeltur till en förskolegård och låta honom springa runt på inhängnat område. Sen funkade ofta öppna förskolan bra för honom eftersom det var mycket nya leksaker men det är ju stängt nu tyvärr.

Det blir bättre!

 

[cherie]

Jag, som har en likadan men några månader äldre (född augusti 2019) kände att det blev stor skillnad nånstans efter ett år, kanske 13-14 månader? då förstod hon nej på riktigt. Alltså något som är farligt. Däremot har hon inte slutat rymma eller göra farliga saker, men hon fattar när nej verkligen är nej.

Tack! Det måste såklart underlätta när det förstår ett riktigt nej. Så skönt! Jag har haft den där gränsen vid året som en målbild, tycker många pratar om att mycket blir enklare då. Så hoppas på det!

 

[cherie]

@cherie Hoppar in från annan tråd. Vår pojk har/ är också väldigt aktiv och har alltid krävt mycket både passning och stimulans. Det var som jobbigast i somras när han var 15-16mån. Snabb som en vessla och helt utan konsekvenstänk. Jag var då höggravid med foglossning och sammandragningar Nu är han 20 mån och jag tycker att det går bättre. Dels rymmer han något mindre ute och framförallt leker han bättre korta stunder själv, exempelvis med duplo eller i sitt kök. Vår räddning i somras var att delvis undvika platser som var för jobbiga, exempelvis stora lekplatser med äldre barn eller vår trädgård (han springer alltid in till grannen). Då hellre ta en cykeltur till en förskolegård och låta honom springa runt på inhängnat område. Sen funkade ofta öppna förskolan bra för honom eftersom det var mycket nya leksaker men det är ju stängt nu tyvärr.

Det blir bättre!

Tack (för att få höra att det blir bättre). Urk för kombon snabb som vessla och utan konsekvenstänk! Och höggravid mamma dessutom mitt i det. Förstår att det var en tuff period. Det är verkligen mycket enklare att vara iväg och hitta på aktiviteter med bebis, vi var mycket på öppna förskolan i somras men som du skriver har i princip allt stängt nu. Vi hade nog kunnat få väldigt mycket avlastning om vi bara hade kunnat hitta på fler saker som också stimulerade lillans nyfikna sida, men det är svårt nu. Så fort hon blir äldre och kan ränna runt i lekparkerna på egen hand ska jag definitivt komma ihåg tipset om inhägnade förskolegårdar! Vi är väldigt glada att vi bor i stan just nu, så vi kan iaf besöka hundrastgårdar, mata änder och besöka olika stadsparker.