Vi dejtar vidare - del 14

[Hero]

Du verkar väldigt upptagen av funderingar på utseende, inte minst längd.

Jag tror helt ärligt att det är ett försvinnande fåtal personer som är ensamstående därför att deras längd eller byststorlek omöjliggör ett förhållande.

Om personer som tror att sådana faktorer omöjliggör förhållanden är ensamstående, så förvånar det mig mindre.

Nej, huva. Jag ser dagligen par i alla möjliga längder som är i förhållanden.
Jag är mer nyfiken på om folk blir mer kräsna när man nästan kan swipa i all oändlighet på tinder.

 

[Petruska]

Nej, huva. Jag ser dagligen par i alla möjliga längder som är i förhållanden.
Jag är mer nyfiken på om folk blir mer kräsna när man nästan kan swipa i all oändlighet på tinder.

Jag tycker att ordvalet "kräsna" är rätt underligt.

Det är väl tydligt att det lätt blir väldigt ytligt när vi har ett sådant smörgåsbord framför oss som dejtingsidor och appar erbjuder. Vad ska man sortera på, liksom? Man kan ju inte lära känna alla på ett förutsättningslöst sätt.

Men du väljer att förstå det som att folk blir "kräsna". För mig är det nära besläktat med det i de här trådarna återkommande gnället från främst (de få) manliga användarna, som hävdar att kvinnor är "kräsna" eller "ställer för höga krav". Den ingången till frågan, är i bästa fall obegriplig, skulle jag säga, i värsta fall, och kanske mer troligt, är den begriplig samt mycket obehaglig och närmast misogyn.

 

[Hero]

Jag tycker att ordvalet "kräsna" är rätt underligt.

Det är väl tydligt att det lätt blir väldigt ytligt när vi har ett sådant smörgåsbord framför oss som dejtingsidor och appar erbjuder. Vad ska man sortera på, liksom? Man kan ju inte lära känna alla på ett förutsättningslöst sätt.

Men du väljer att förstå det som att folk blir "kräsna". För mig är det nära besläktat med det i de här trådarna återkommande gnället från främst (de få) manliga användarna, som hävdar att kvinnor är "kräsna" eller "ställer för höga krav". Den ingången till frågan, är i bästa fall obegriplig, skulle jag säga, i värsta fall, och kanske mer troligt, är den begriplig samt mycket obehaglig och närmast misogyn.

Sellektiv är ett annat ord. Ju större smörgåsbord desto mer sellektiv kan man ju vara. Så det säger väl lite sig självt.
Personligen tycker jag de flesta frågor är begripliga. För oftast får du ett svar och oftast leder det till mer förståelse hur andra tänker. Framförallt på ett forum tycker jag man inte ska hålla igen på frågor där man kan få många olika svar .

 

[durachiny]

Nej, huva. Jag ser dagligen par i alla möjliga längder som är i förhållanden.
Jag är mer nyfiken på om folk blir mer kräsna när man nästan kan swipa i all oändlighet på tinder.

Medveten om det eller inte så påverkas man nog av utbudet och resultatet men då antagligen mest åt att bli mer selektiv om man får många matchningar. Jag har svårt att se att det skulle ske helt i något sorts vakuum där man inte påverkas av tillgång och möjligheter.

 

[Singoalla]

Det är väl tydligt att det lätt blir väldigt ytligt när vi har ett sådant smörgåsbord framför oss som dejtingsidor och appar erbjuder.

Ibland undrar jag om inte det är smörgåsbordet gör det svårt för oss. Det blir vänstersvepningar på grund av inte tillräckligt snygga kläder, inte rätt kroppstyp, inte tillräckligt snygg, ser tråkig ut, ser torr ut, har djur, har barn, bor för långt bort osv. i oändlighet och att detta sammanfattningsvis inbillar oss att den slutgiltiga partnern inte ska ha någon av dessa brister. Men när jag tänker på mina tidigare förhållanden så har det varit personer med brister, minst sagt. Lycklig har jag varit ändå. Vad tror ni, kan det här smörgåsbordet göra att vi får orealistiska förväntningar på människor?

 

[durachiny]

Ibland undrar jag om inte det är smörgåsbordet gör det svårt för oss. Det blir vänstersvepningar på grund av inte tillräckligt snygga kläder, inte rätt kroppstyp, inte tillräckligt snygg, ser tråkig ut, ser torr ut, har djur, har barn, bor för långt bort osv. i oändlighet och att detta sammanfattningsvis inbillar oss att den slutgiltiga partnern inte ska ha någon av dessa brister. Men när jag tänker på mina tidigare förhållanden så har det varit personer med brister, minst sagt. Lycklig har jag varit ändå. Vad tror ni, kan det här smörgåsbordet göra att vi får orealistiska förväntningar på människor?

Jag tror det. Som du säger, tänker man tillbaka personerna som man har fallit för och attraherats av så är det just människor med fel och brister men även helt underbara sidor. Hade man vetat om felen och bristerna så hade man antagligen - på tinder - svept vänster. Då hade man gått miste om alla de underbara sakerna också. Det är en svår balans mellan vad man önskar och drömmer om och vad som är rimligt och mänskligt.

 

[Singoalla]

Det är en svår balans mellan vad man önskar och drömmer om och vad som är rimligt och mänskligt.

Verkligen. Samt en balansgång mellan vad man tror att man vill ha (sveper höger på) och vad man faktiskt faller för.

 

[Red_Chili]

Ibland undrar jag om inte det är smörgåsbordet gör det svårt för oss. Det blir vänstersvepningar på grund av inte tillräckligt snygga kläder, inte rätt kroppstyp, inte tillräckligt snygg, ser tråkig ut, ser torr ut, har djur, har barn, bor för långt bort osv. i oändlighet och att detta sammanfattningsvis inbillar oss att den slutgiltiga partnern inte ska ha någon av dessa brister. Men när jag tänker på mina tidigare förhållanden så har det varit personer med brister, minst sagt. Lycklig har jag varit ändå. Vad tror ni, kan det här smörgåsbordet göra att vi får orealistiska förväntningar på människor?

För länge sedan (typ 10 år sedan) så läste jag någon tidning där det stod om en undersökning som pekade på just det. Nu minns jag inga detaljer kring det hela, och inte hur seriös undersökningen var (det var dock ingen skvallertidning som skrev om det, utan någon mer ordentlig tidning).

Det jag minns är att det enligt undersökningen verkade som att Stockholm var den singeltätaste staden i Sverige just för att det fanns för mycket att välja på och folk lurades att tro att något bättre alltid fanns någon annanstans. Samtidigt skulle då personer som bodde ute på landsbygden, på mindre orter uppe i norr osv ha lättare att hitta partners, för de lärde sig att ingen är perfekt och att man får ta andra människor med de fel och brister som de har.

Jag har själv bott på flera olika ställen i landet och tycker att det verkar ligga något i det. Kanske något mellanting vore bra? Jag tror det är sunt att vara lite kräsen, men just det där att någon ska vara på millimetern perfekt passande i en färdig mall, det tror jag inte kommer hända.
(med andra ord? Kanske det bästa är att bo i någon halvstor stad? )

 

[the_connemara]

Jag tror inte jag har någon typ alls vad gäller utseendet? Inga krav heller vad jag kan komma på mer än att jag ogillar skägg. Det är så mycket annat som är tusen gånger viktigare, jag föredrar att inte lägga min tid o energi på irrelevanta saker.

 

[Petruska]

Ibland undrar jag om inte det är smörgåsbordet gör det svårt för oss. Det blir vänstersvepningar på grund av inte tillräckligt snygga kläder, inte rätt kroppstyp, inte tillräckligt snygg, ser tråkig ut, ser torr ut, har djur, har barn, bor för långt bort osv. i oändlighet och att detta sammanfattningsvis inbillar oss att den slutgiltiga partnern inte ska ha någon av dessa brister. Men när jag tänker på mina tidigare förhållanden så har det varit personer med brister, minst sagt. Lycklig har jag varit ändå. Vad tror ni, kan det här smörgåsbordet göra att vi får orealistiska förväntningar på människor?

Jag har tänkt att det blir väldigt instrumentellt, på något vis. Ett sätt att "välja" mellan människor som vi sällan har möjlighet till i andra sociala miljöer, typ den där verkligheten där ute.

Och sen tror jag att för alla som inte har extremt god självkännedom, så är risken för olika sorters självbedrägerier rätt stor. Dels målar man lätt upp en sorts idealbild av sig själv, dels en av sin tilltänkta partner. Och den tilltänkta partnern gör samma sak. Samtidigt som man ju vet av erfarenhet, att tex när folk säger om sig själva att de "är si och så", så stämmer det väldigt ofta inte alls med hur man själv uppfattar dem (och då pratar jag inte om längd och ålder, utan andra sorters egenskaper, tex avspänd, humoristisk, generös osv).

Sammantaget tror jag mycket mer på metoderna för tillfälligt sex än för längre förhållanden, men båda delarna förekommer ju.

 

[Petruska]

För länge sedan (typ 10 år sedan) så läste jag någon tidning där det stod om en undersökning som pekade på just det. Nu minns jag inga detaljer kring det hela, och inte hur seriös undersökningen var (det var dock ingen skvallertidning som skrev om det, utan någon mer ordentlig tidning).

Det jag minns är att det enligt undersökningen verkade som att Stockholm var den singeltätaste staden i Sverige just för att det fanns för mycket att välja på och folk lurades att tro att något bättre alltid fanns någon annanstans. Samtidigt skulle då personer som bodde ute på landsbygden, på mindre orter uppe i norr osv ha lättare att hitta partners, för de lärde sig att ingen är perfekt och att man får ta andra människor med de fel och brister som de har.

Jag har själv bott på flera olika ställen i landet och tycker att det verkar ligga något i det. Kanske något mellanting vore bra? Jag tror det är sunt att vara lite kräsen, men just det där att någon ska vara på millimetern perfekt passande i en färdig mall, det tror jag inte kommer hända.
(med andra ord? Kanske det bästa är att bo i någon halvstor stad? )

Att hålla till godo med typ en gammal klasskamrat som partner för att utbudet är så minimalt, känns inte särskilt tilltalande det heller.

 

[Hero]

Sammantaget tror jag mycket mer på metoderna för tillfälligt sex än för längre förhållanden, men båda delarna förekommer ju.

Vad är det för metoder undrar jag ?

 

[Hero]

64% är singlar i Stockholm!?
Mårten har en teori om det :
https://martenandersson.se/blogg-darfor-ar-stockholm-singeltatast-i-varlden/

 

[Aliche]

64% är singlar i Stockholm!?
Mårten har en teori om det :
https://martenandersson.se/blogg-darfor-ar-stockholm-singeltatast-i-varlden/

Jag förstår inte varför han drar parallellen mellan singel och olycklig/rädd/osäker? Varför måste tvåsamhet vara målet? Finns säkert jättemånga som väljer att vara singlar för att man vill vara singel. Känns som en tråkig inställning att alla egentligen vill ha någon att dela livet med för annars har man misslyckats.

 

[Singoalla]

64% är singlar i Stockholm!?
Mårten har en teori om det :
https://martenandersson.se/blogg-darfor-ar-stockholm-singeltatast-i-varlden/

Tror man måste skilja på singlar och singelhushåll. Folk som bor ensamma (alternativt inte alls bor ensamma men är den enda som är skriven på den adressen) kan ju ha relationer av olika slag som inte är att vara sambo.

 

[Alexandra_W]

Nej, huva. Jag ser dagligen par i alla möjliga längder som är i förhållanden.
Jag är mer nyfiken på om folk blir mer kräsna när man nästan kan swipa i all oändlighet på tinder.

Jag blir mer kräsen helt klart. Tyvärr. Dock inte med längd och utseende men med annat.

 

[detordnarsig]

Min typ är vältränade killar. Av utseendeskäl men också framförallt av livsstil- och intresseskäl. Jag är intresserad av träning och kost och det blir ju en ganska stor del av livet. Men skulle nog ha problem om killen är helt slavisk och besatt, räknar på allt han äter och aldrig äter nåt onyttigt. Lite choklad ingår i meningen med livet

Min träningsnivå skiljer sig inte om jag har en partner eller ej.

Sedan måste han vara snäll, bry sig om mig och behandla mig och omgivningen väl. En gång dejtade jag en kille som kläckte ur sig en märklig kommentar till en servitris, min uppfattning om honom fick sig en rejäl törn då och sen gick det snabbt utför. Inget utseende eller längd i världen kan rädda en dålig personlighet

Bad guys har aldrig varit av intresse för mig, jag vill ha en snäll, ärlig och omtänksam kille.
Tyvärr när det gäller min "träningstyp" så har jag upplevt att vissa är lite väl bekräftelsesökande. En del verkar vara alldeles för intresserade av utseenderesultatet och inte alls vilka andra effekter träningen har. Oavsett hur perfekt någon ser ut så spelar det ingen roll om personen inte har en fin insida.

Glömde en viktigt sak, personen måste ha humor! Står inte ut med lättkränkta folk heller som tar sig själva på alldeles för stort allvar. Vi måste kunna skratta ihop.

 

[Hero]

Tror man måste skilja på singlar och singelhushåll. Folk som bor ensamma (alternativt inte alls bor ensamma men är den enda som är skriven på den adressen) kan ju ha relationer av olika slag som inte är att vara sambo.

Vad jag förstår så ligger siffran på singelhushåll på 40-50%. Sverige ligger i topp där också.
Inte konstigt att det blir bostadsbrist när fler och fler vill ha eget boende . Men förvånande att så många har råd att bo ensam i Sthlm.

 

[Singoalla]

Vad jag förstår så ligger siffran på singelhushåll på 40-50%. Sverige ligger i topp där också.
Inte konstigt att det blir bostadsbrist när fler och fler vill ha eget boende . Men förvånande att så många har råd att bo ensam i Sthlm.

Våra löner är lite högre här också Men de flesta har inte eget boende förrän kring 30-års åldern när folk har hunnit spara ihop till kontantinsats.

 

[Red_Chili]

Att hålla till godo med typ en gammal klasskamrat som partner för att utbudet är så minimalt, känns inte särskilt tilltalande det heller.

Nä, det håller jag helt med om, därav min tanke om att en mindre stad kanske är bäst (och med tanke på att jag själv bor i Sthlm så ser jag de flesta städer som "mindre"...). Då kanske folk inte "har råd" att vara lika kräsna som i storstäderna, men har lite mer att välja på än den enda som råkar finnas tillgänglig