Det är också en ganska vanlig fördom att vi som tränar mycket är fåfänga och smått elitistiska, har jag märkt. Jag kan inte säga hur väl det stämmer eller inte, det är ju relativt också vad man anser är fåfängt. Men för många verkar det oförståeligt att man faktiskt tränar av andra eller fler anledningar än att bli snygg
![Big Grin :D :D]()
Att man sporras av att bli starkare, snabbare, eller uthålligare osv. När jag tränar mycket känner jag mig som värsta super woman. Jag kan springa ifrån vem som helst, klå ner vilken tafsande snubbe jag vill, simma i land om jag hamnar i vattnet från en båt, springa med tre ungar i famnen ur ett brinnande hus om det skulle behövas osv. Jag har mitt eget GI Joe soundtrack i huvudet. Att jeansen sitter som en smäck är ju däremot inte en otrevlig konsekvens av det, men det är synd att så många kopplar ihop träning med utseende.
Fixerade människor är jag nog inte intresserade av att dejta överlag, oavsett om det är modelltåg eller fitness.