vänskap mellan olika kön, sexualiteter och identiteter.

[monster1]

https://varldensensammastefolk.story.aftonbladet.se/chapter/de-ensamma-mannen/
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/man-ar-mer-ensamma-an-kvinnor-men-de-pratar-inte-om-det

 

[Rhodugune]

När jag växte upp och som ung vuxen hade jag vänner av olika kön, de vänskaperna såg lite olika ut och fungerade i lite olika grad.
Det mönster som jag sen sett på senare år, sen min autismdiagnos är att de relationer de jag haft till de som jag läste som tjejer ofta missförstod mig för att de antog att jag ville och menade saker som jag inte gjorde. Det utan att kolla med mig och fråga varför jag sa och hanterat situationer på det sätt jag gjorde.
De som jag läste som killar blev det inte de här missförstånden på samma sätt.

Kan ta ett exempel från gymnasiet där jag blev bra kompisar med två personer i min klass, en som jag läste som tjej och en annan som jag läste som kille som jag umgick med även utanför skoltid.

Pga att jag var odiagnostiserad hade det väldigt jobbigt hemma, bråkade så mycket med min mamma då hon inte förstod att hantera mitt sätt att vara som autistisk.
Det som hände i min klass var att jag gick från att vara väldigt glad och med på allt vi gjorde i klassrummet och utanför, vi var en teater/film klass som gjorde mycket utanför skoltid, spelade in film mm det till att dra mig undan när mina problem med mamma tillslut gjorde mig deprimerad.

Nu till hur olika min nära kompisar hanterade det.
Min "tjej"kompis blev ledsen på mig, ville inte vara kompis med mig och förklarade inte varför. Inte ens när jag vågade öppna upp mig för klassen och berättade varför, att det var jobbigt hemma och jag mådde väldigt dåligt av det så jag orkade inte ta del i skolan på samma sätt längre.
Min kill"kompis" kom till mig efteråt och sa att han inte ens hade märkt av stämningen i klassen. att min "tjejkompis" och andra reagera med att börja frysa ut mig.

Det jag vill säga med den här långa inlägget är att jag tror att hur vi tycker att killar är så mycket enklare än tjejer att umgås med är att de missar mycket av det sociala samspelet.
De fostras inte att tänka speciellt mycket på vad andra tänker känner och mår och känner inte så mycket ansvar att vårda den delen i sina nära relationer.
Så min "kill"kompis tänkte nog inte så mycket på varför jag börjat bete mig annorlunda, medans min "tjej"kompis blev ledsen och trodde att jag inte ville vara kompis med henne längre.

 

[Nepenthe]

Jag själv har haft dejter som resulterat i vänskap! Även kk relationer där vi är vänner med fördelar

Generellt har jag ganska få vänner men faktiskt relativr jämnt fördelat mellan könen. Även relationsstatus.

 

[Anders]

Det jag vill säga med den här långa inlägget är att jag tror att hur vi tycker att killar är så mycket enklare än tjejer att umgås med är att de missar mycket av det sociala samspelet.
De fostras inte att tänka speciellt mycket på vad andra tänker känner och mår och känner inte så mycket ansvar att vårda den delen i sina nära relationer.
Så min "kill"kompis tänkte nog inte så mycket på varför jag börjat bete mig annorlunda, medans min "tjej"kompis blev ledsen och trodde att jag inte ville vara kompis med henne längre.

Jag hänger inte alls med i resonemanget. Om tjejer är fostrade till att vara lyhörda för hur andra mår borde väl tjejerna i din klass varit de som uppmärksammade din situation och stöttat dig. Istället gjorde de raka motsatsen?

 

[_Taggis_]

Det man kan diskutera blir väl då anledningen till varför metoderna man använder är aggressivare men vad jag vet så brukar det ta slut där med att man konstaterar att metoderna skiljer sig men man går inte direkt in på varför och om man gör det så brukar man nöja sig med att göra någon koppling med att män är aggressivare eller liknande.

Mycket av det hela tolkas som någon sorts strukturell jeopardy där svaret är männens dåliga sidor eller patriarkatet och sedan ska man hitta en fråga som leder fram till det svaret.

Jag skulle tro att en stor orsak till de aggressivare metoderna är att fler män än kvinnor har tillgång till vapen exempelvis. Men det är ren spekulation, jag är inte insatt i aktuell forskning.

Det är inte en nyhet att även män tar skada av de patriarkala strukturerna med matchokultur osv. Inte alla män identifierar sig i de roller de förväntas ha. Det i sig leder till psykisk ohälsa. En bok som jag brukar be folk att läsa om ämnet intresserar en är "Jag har aldrig märkt att kön har haft någon betydelse" av Nanna Gillberg. Finns överallt online att köpa för en billig peng och den är lättläst. Men jag misstänker att vi vill nog helt enkelt inte komma fram till samma slutsatser du och jag. Så vi behöver väl kanske inte fortsätta kapa trådens ämne.

 

[Rhodugune]

Jag hänger inte alls med i resonemanget. Om tjejer är fostrade till att vara lyhörda för hur andra mår borde väl tjejerna i din klass varit de som uppmärksammade din situation och stöttat dig. Istället gjorde de raka motsatsen?

Det jag menade med det var att min "tjej"kompis och jag missförstod varandra för jag var autistisk, hon läste mitt beteende som om jag var neurotypisk, inte autistisk och om jag inte varit det hade det inte blivit det här missförståndet.

 

[Sezziyanen]

Det man kan diskutera blir väl då anledningen till varför metoderna man använder är aggressivare men vad jag vet så brukar det ta slut där med att man konstaterar att metoderna skiljer sig men man går inte direkt in på varför och om man gör det så brukar man nöja sig med att göra någon koppling med att män är aggressivare eller liknande.

Mycket av det hela tolkas som någon sorts strukturell jeopardy där svaret är männens dåliga sidor eller patriarkatet och sedan ska man hitta en fråga som leder fram till det svaret.

Och detta är lite varför jag ser det som lite fult. Ibland påtalas det gärna att män begår fler självmord, men då i kontexten att man därmed kan bevisa sin redan förutfattade ideologiska tes om varför de gör det. Det känns inte som en ärlig omtanke, utan snarare ett använbart slagträ i en politisk/ideologisk debatt.

Nåja, fett OT.

Det är inte en nyhet att även män tar skada av de patriarkala strukturerna med matchokultur osv. Inte alla män identifierar sig i de roller de förväntas ha. Det i sig leder till psykisk ohälsa. En bok som jag brukar be folk att läsa om ämnet intresserar en är "Jag har aldrig märkt att kön har haft någon betydelse" av Nanna Gillberg. Finns överallt online att köpa för en billig peng och den är lättläst. Men jag misstänker att vi vill nog helt enkelt inte komma fram till samma slutsatser du och jag. Så vi behöver väl kanske inte fortsätta kapa trådens ämne.

Vsv.

 

[Red_Chili]

Och detta är lite varför jag ser det som lite fult. Ibland påtalas det gärna att män begår fler självmord, men då i kontexten att man därmed kan bevisa sin redan förutfattade ideologiska tes om varför de gör det. Det känns inte som en ärlig omtanke, utan snarare ett använbart slagträ i en politisk/ideologisk debatt.

Nåja, fett OT.

Ja det är klart, du är ju själv man och har därför per automatik stenkoll på ämnet. Det är när man tänker efter självfallet att det bara är en ren slump att det finns dokumenterade (stora) skillnader mellan mäns och kvinnors mentala hälsa trots att det också finns mycket att läsa om varför det är så och vad det ofta leder till. Jag har alltid tänkt att det först är när man vet varför som det går att jobba med att åtgärda på riktigt, men du har rätt, det är helt överdrivet och onödigt.

 

[Badger]

Jag har extremt svårt att tro att något sådant förekommer i Sverige. I varje fall i vanliga kommunala förskolor som inte är särskilt inrättade för att barnen ska undanhållas sina rättigheter enligt läroplanen.

Jo men det händer absolut. Vår förskolefröken sa för 5 år sedan när vi bytte förskola rätt och slätt att "boys will be boys" och lät dem krocka och göra illa varandra. Hon var bara runt 40-50. De lät alltid barnen dela in grupper och hjälpte aldrig till att dela in dem (så nya barn fick interagera en kort stund med varandra). De lät barngrupperna välja intresse att undersöka som drama eller BMX men bytte aldrig grupp så grupperna fick prova någonting nytt. En mamma bad speciellt att de gärna fick uppmuntra utveckling av intressen vid föräldramöte eftersom hennes son bara gjorde samma saker hela tiden men de blev väldigt blåögt förvånade. De förstod aldrig varför flickorna inte var i legorummet. En pappa föreslog att de skulle ta flickorna vid handen och hjälpa dem in i rummet -eftersom hand dotter var fullkomligt tokig i lego men inte trodde hon fick vara i pojkrummet. De bara gapade och jaaa -såå kan man ju göra. Det var vi som tydligt föreslog att de skulle låta nya barn (vårt) interagera med andra barn i mindre grupp ibland så att de lärde känna honom. De bara vaaa!? vi trodde inte han ville leka med de andra, för han är ju själv jämt... Minst en var utbildad pedagog och det här var ju helt grundläggande saker. (De använde skamvrå också, eller lät en barnskötare -röda fröken, göra det och märkte ingenting alls ,)

 

[TinyWiny]

Jo men det händer absolut. Vår förskolefröken sa för 5 år sedan när vi bytte förskola rätt och slätt att "boys will be boys" och lät dem krocka och göra illa varandra. Hon var bara runt 40-50. De lät alltid barnen dela in grupper och hjälpte aldrig till att dela in dem (så nya barn fick interagera en kort stund med varandra). De lät barngrupperna välja intresse att undersöka som drama eller BMX men bytte aldrig grupp så grupperna fick prova någonting nytt. En mamma bad speciellt att de gärna fick uppmuntra utveckling av intressen vid föräldramöte eftersom hennes son bara gjorde samma saker hela tiden men de blev väldigt blåögt förvånade. De förstod aldrig varför flickorna inte var i legorummet. En pappa föreslog att de skulle ta flickorna vid handen och hjälpa dem in i rummet -eftersom hand dotter var fullkomligt tokig i lego men inte trodde hon fick vara i pojkrummet. De bara gapade och jaaa -såå kan man ju göra. Det var vi som tydligt föreslog att de skulle låta nya barn (vårt) interagera med andra barn i mindre grupp ibland så att de lärde känna honom. De bara vaaa!? vi trodde inte han ville leka med de andra, för han är ju själv jämt... Minst en var utbildad pedagog och det här var ju helt grundläggande saker. (De använde skamvrå också, eller lät en barnskötare -röda fröken, göra det och märkte ingenting alls ,)

Helt sjukt att det är så i nutid! Mina barns första dagis var det en heldel sådant. De hade en hel del andra konstiga saker för sig som t ex. att barn inte äter grönsaker och därför serverades aldrig några grönsaker och att inga barn vill ha standardmjölk/fil och att alla barn vill ha lätta och inte smör så att de skiljde på pojkar och flickor och begränsade deras världar hårt förvånade mig inte men det var fullkomligt genomvidrigt. Allt genomsyrades också av den kristna världens skuldbeläggande och skammande trots att det inte fanns någon som helst kristen inriktning på förskolan utan det var en helt vanlig kommunal förskola. Det här var ingen förskola jag hade valt men i 90-talets babyboom fick man ta de platser som fanns. Det dröjde till mitt äldsta barn var fem innan hen blev erbjuden en plats på den förskola jag hade ställt hen i kö hos som ettåring men då gick de redan på en bra mycket bättre förskola som genomsyrades av genustänk redan då. Mina barn är födda -90 och -92.

 

[Eurydome]

Jo men det händer absolut. Vår förskolefröken sa för 5 år sedan när vi bytte förskola rätt och slätt att "boys will be boys" och lät dem krocka och göra illa varandra. Hon var bara runt 40-50. De lät alltid barnen dela in grupper och hjälpte aldrig till att dela in dem (så nya barn fick interagera en kort stund med varandra). De lät barngrupperna välja intresse att undersöka som drama eller BMX men bytte aldrig grupp så grupperna fick prova någonting nytt. En mamma bad speciellt att de gärna fick uppmuntra utveckling av intressen vid föräldramöte eftersom hennes son bara gjorde samma saker hela tiden men de blev väldigt blåögt förvånade. De förstod aldrig varför flickorna inte var i legorummet. En pappa föreslog att de skulle ta flickorna vid handen och hjälpa dem in i rummet -eftersom hand dotter var fullkomligt tokig i lego men inte trodde hon fick vara i pojkrummet. De bara gapade och jaaa -såå kan man ju göra. Det var vi som tydligt föreslog att de skulle låta nya barn (vårt) interagera med andra barn i mindre grupp ibland så att de lärde känna honom. De bara vaaa!? vi trodde inte han ville leka med de andra, för han är ju själv jämt... Minst en var utbildad pedagog och det här var ju helt grundläggande saker. (De använde skamvrå också, eller lät en barnskötare -röda fröken, göra det och märkte ingenting alls ,)

Va?? det här låter helt sinnessjukt. Jag hade skrivit ett brev till förvaltningschefen i kommunen och krävt en förändring.

 

[Badger]

Oh btw när vi bytte till förskoleklass på skolan. Vid ett kvartsamtal sa de rätt och slätt till min man. Ert barn är det enda barnet som kan leka både flicklekar och pojklekar . Han blev så chockad över ordvalet att han fortfarande ångrar att han inte kläckte ur sig att -det är ju ni som kallar det för flick och pojklekar. Jag skulle fördomsfullt säga att det är sådant som händer när man flyttar från ett blandat höghus/radhus/villa område med studenter, doktorander, brandmän och alla slag av människor från olika platser, till ett medelklassradhusområde... med mer traditionella värderingar

 

[Badger]

Va?? det här låter helt sinnessjukt. Jag hade skrivit ett brev till förvaltningschefen i kommunen och krävt en förändring.

Jodå, men vi tog tag i skamvråsfröken på det viset mest och tyvärr tog jämställdhetsaspekten som en extra.

Helt ärligt tror jag fler förskolor än man tror kör på den här grejen om de inte är väldigt duktiga som vår första som bjöd in mamma brandman osv (att ha gått på en sådan förskola är närapå ett handikapp sedan, tex att pojke pratar för bra för de andra eller kan tänka sig vara lucia. Säkert även för en flicka som kan tänka sig vara stjärngosse och gärna pratar högt.). Det finns en del häpnadsväckande forskning runt förskolor som någon nämnt i en annan tråd här. Får leta namn. Tex att förskolepersonal sällan pratar med pojkar och därmed hindrar deras talutveckling (vilket iofs även föräldrarna gör) och ofta berömmer flickor för opraktisk klädsel (vilket iofs även föräldrarna ofta gör).

 

[Badger]

Jodå, men vi tog tag i skamvråsfröken på det viset mest och tyvärr tog jämställdhetsaspekten som en extra.

Helt ärligt tror jag fler förskolor än man tror kör på den här grejen om de inte är väldigt duktiga som vår första som bjöd in mamma brandman osv (att ha gått på en sådan förskola är närapå ett handikapp sedan, tex att pojke pratar för bra för de andra eller kan tänka sig vara lucia. Säkert även för en flicka som kan tänka sig vara stjärngosse och gärna pratar högt.). Det finns en del häpnadsväckande forskning runt förskolor som någon nämnt i en annan tråd här. Får leta namn. Tex att förskolepersonal sällan pratar med pojkar och därmed hindrar deras talutveckling (vilket iofs även föräldrarna gör) och ofta berömmer flickor för opraktisk klädsel (vilket iofs även föräldrarna ofta gör).

@Nahar var det om att reproducera könsroller i förskolan.

 

[Badger]

Helt sjukt att det är så i nutid! Mina barns första dagis var det en heldel sådant. De hade en hel del andra konstiga saker för sig som t ex. att barn inte äter grönsaker och därför serverades aldrig några grönsaker och att inga barn vill ha standardmjölk/fil och att alla barn vill ha lätta och inte smör så att de skiljde på pojkar och flickor och begränsade deras världar hårt förvånade mig inte men det var fullkomligt genomvidrigt. Allt genomsyrades också av den kristna världens skuldbeläggande och skammande trots att det inte fanns någon som helst kristen inriktning på förskolan utan det var en helt vanlig kommunal förskola. Det här var ingen förskola jag hade valt men i 90-talets babyboom fick man ta de platser som fanns. Det dröjde till mitt äldsta barn var fem innan hen blev erbjuden en plats på den förskola jag hade ställt hen i kö hos som ettåring men då gick de redan på en bra mycket bättre förskola som genomsyrades av genustänk redan då. Mina barn är födda -90 och -92.

Jo ibland får jag en känsla, som säkert är jättehemsk. Att personer med väldigt traditionella värderingar och som inte läst genusteori kanske i lite större omfattning jobbar på förskola än som annat. I alla fall om de är kvinnor. Som jag gärna lägger till min andra teori, att föräldrar väldigt gärna uppfostrar flickor jämställt, men helst aldrig pojkar. Kombon blir katastrofal i förskolemiljön, om personalen aktivt uppmuntrar könsroller hos alla barn (räcker med att bara råka säga vad fin du är till varje flicka i volangklänning och vad tuff du är då och då till en pojke med grävskopa på tröjan. Det är jättelätt för vem som helst att råka.) och så om föräldrarna samtidigt aktivt uppmuntrar könsroller hos pojkar.

Sedan vill föräldrar, speciellt kvinnor, helst ha en flicka
https://www.viforaldrar.se/gravid/onskas-dotter-varfor-ar-det-sa/
Och många kvinnor är förskolelärare.

”Aaaahhh, jag gillar egentligen inte fotboll! Jag vill gå på balett och ridskola! Jag känner mig ensam! Det bara rapas, kissas på kanterna, bufflas och wrestlas här hemma”. Hennes bekännelse möttes av såväl ilska (över att man inte får önska kön) och igenkänning (där flera mammor berättade att de känt samma sak).

(Det är som om det inte gick att ha sin pojke på ridskola och balett, och det är ju onekligen svårare.)

 

[Sezziyanen]

Ja det är klart, du är ju själv man och har därför per automatik stenkoll på ämnet. Det är när man tänker efter självfallet att det bara är en ren slump att det finns dokumenterade (stora) skillnader mellan mäns och kvinnors mentala hälsa trots att det också finns mycket att läsa om varför det är så och vad det ofta leder till. Jag har alltid tänkt att det först är när man vet varför som det går att jobba med att åtgärda på riktigt, men du har rätt, det är helt överdrivet och onödigt.

Aha, är det här jag som man inte kan uttala mig om män, det ska man överlåta åt kvinnor? Hur var det nu när dessa roller är omvända? Just ja.

Det finns mycket att läsa, indeed. Problemet är att många (verkar som du är en av dem) bara vill läsa det som passar in i deras egna bias.

Har du nånsin tänkt dig att bara för att nån inte håller med dig, så betyder det inte att de alltid har fel, alltid? Alla tycker inte som du, jag är en av dem, uppenbarligen.

 

[Badger]

Jo ibland får jag en känsla, som säkert är jättehemsk. Att personer med väldigt traditionella värderingar och som inte läst genusteori kanske i lite större omfattning jobbar på förskola än som annat. I alla fall om de är kvinnor. Som jag gärna lägger till min andra teori, att föräldrar väldigt gärna uppfostrar flickor jämställt, men helst aldrig pojkar. Kombon blir katastrofal i förskolemiljön, om personalen aktivt uppmuntrar könsroller hos alla barn (räcker med att bara råka säga vad fin du är till varje flicka i volangklänning och vad tuff du är då och då till en pojke med grävskopa på tröjan. Det är jättelätt för vem som helst att råka.) och så om föräldrarna samtidigt aktivt uppmuntrar könsroller hos pojkar.

Sedan vill föräldrar, speciellt kvinnor, helst ha en flicka
https://www.viforaldrar.se/gravid/onskas-dotter-varfor-ar-det-sa/
Och många kvinnor är förskolelärare.



(Det är som om det inte gick att ha sin pojke på ridskola och balett, och det är ju onekligen svårare.)

(Bra en sådan sak som att kommunen kämpar hårt för att få jämställdhet på allaktivitetshuset med skateboarding och är väldigt brydda över att det inte är 50/50 där när de överhuvudtaget inte alls är brydda över att stallet har en sämre fördelning utan försöker enbart få in nya grupper av flickor där.)

 

[SaraXX]

Det finns en del häpnadsväckande forskning runt förskolor som någon nämnt i en annan tråd här. Får leta namn. Tex att förskolepersonal sällan pratar med pojkar och därmed hindrar deras talutveckling (vilket iofs även föräldrarna gör) och ofta berömmer flickor för opraktisk klädsel (vilket iofs även föräldrarna ofta gör).

Christian Eidevald har gjort endel sånt bla.

Så viktigt att belysa.

 

[Anders]

Sedan vill föräldrar, speciellt kvinnor, helst ha en flicka
https://www.viforaldrar.se/gravid/onskas-dotter-varfor-ar-det-sa/
Och många kvinnor är förskolelärare.

Det här är något man bör fundera över och reagera på. Är det så och i så fall varför? Det påståendet säger är att pojkar räknas som mindre värda än flickor och det är helt klart att de värderingar föräldrar har i mycket är en spegel av hur synen är i samhället. Om påståendet stämmer är det faktiskt något oerhört, och mycket talar för att det gör det. Det ger också en direkt förklaring till varför pojkar klarar sig sämre.

 

[Badger]

Det här är något man bör fundera över och reagera på. Är det så och i så fall varför? Det påståendet säger är att pojkar räknas som mindre värda än flickor och det är helt klart att de värderingar föräldrar har i mycket är en spegel av hur synen är i samhället. Om påståendet stämmer är det faktiskt något oerhört, och mycket talar för att det gör det. Det ger också en direkt förklaring till varför pojkar klarar sig sämre.

Mja det sägs att kvinnor oftare ville ha flickor, men män oftare ville ha pojke. Dock är det ju kvinnan som i större omfattning tar hand om barnet än idag.

Forskarna såg att föräldrar med två pojkar oftare skaffade ett tredje barn än familjer med två flickor tydligen.

Kommentarerna under den här artikeln är riktigt hemska egentligen.
Tydligen ville kvinnor ha flickor för att klä dem i rosa klänningar, gå på spa och pyssla. Fenomenet har varit sedan 80-talet (samtidigt som de rosa volangklänningarna kom?). Och inte ha pojkar för att de är så ouppfostrade och kanske inte klarar sig lika väl i samhället.
https://petramanstrom.se/jag-var-besviken-over-att-vanta-en-pojke/

Det blir ju nästan självuppfyllande? (om jag inte tror det går att prata med eller uppfostra en pojke, varför försöka, eller lära honom läsa. Och statistiskt i USA pratar man tex mindre med pojkbebisar.)

Eller jag skulle säga att pojkar räknas som mer värda, på många vis men absolut och definitivt inte lika söta och söt är mycket bra att vara.

Det gör att man föredrar att åtgärda problem på flickor. Dvs det är lättare att problematisera flickors tillvaro och beteenden än pojkars just nu och att göra insatser där. Åtgärda flickan.