Jag känner mig trygg med att lägga politiken i händerna på unga kvinnor.
Ja, jag träffar många ansvarstagande, ambitiösa, hårt jobbande unga kvinnor. Jag är inte heller så orolig för denna grupp, att de inte skulle kunna sätta sig in i komplexa frågor, ta ansvar och göra nödvändiga kompromisser.
Och ändå är det denna grupp som vissa vill förpassa till spis och barnafödande.
Som spin-off på tidigare svar ska jag snart börja arbeta för ett omedelbart avskaffande av rösträtten för män, för att rädda det Sverige jag älskar. Vi män verkar som grupp i medel inte ha alla hästar hemma.
På gruppnivå finns det lite att önska, ja.
Jag har skrivit det många gånger förr i våra diskussioner om rasism och tillväxten hos SD, att jag lägger stor vikt vid att det finns en rätt stor mängd män som inte känner sig hemma i det nya Sverige som växt fram. För många av dessa är invandring bara en liten del, och något man fått "hjälp" med att identifiera som orsak. En mycket större del (för en del) är allt annat i det moderna samhället, att saker och ting inte är lika enkla och förutsägbara som förr, inte ens för en vit, ung man från arbetarklass eller medelklass. Det kan vara svårt att hitta en partner, kvinnorna stannar inte i bygden och nöjer sig inte med en partner som bara har försöjning att erbjuda, eller det tråkiga i att de skämt man drog som folk skrattade åt, skrattar ingen åt idag.
Mansrollen har förändrats, och många män känner sig inte hemma i det.
Jag håller med dem om att vi har pratat och gjort alldeles för lite åt detta, samtidigt som feminismen har kämpat hårt och nått framgångar senaste decennierna. Men jag håller inte med om att det skulle vara kvinnornas fel att männen inte hängt med, att det (igen) är någon annan som ska lösa problemen åt en...
)
