Inte förvånande att SD riktar över 80% av sina annonser mot män, med tanke på siffrorna som presenterades tidigare i tråden. Man vet sin målgrupp.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/...lgrupper-pa-sociala-medier-och-tillhor-du-dem
Samtidigt vet jag inte om jag tror att anledningen till att de lyckas så väl med det är att samhället eller feminismen har försummat män. Feminismen har ändå pratat om att mansrollen skadar även män sen över 20 år tillbaka, och jobbat för att den ska ändras under flera decennier. Problemet är kanske att de som jobbat för denna förändring av mansrollen har varit främst kvinnor, HBTQ-rörelsen och så vidare, grupper som inte står lika högt i kurs i ett patriarkalt samhälle som hetero cis-män och som dessutom har haft mage att driva egna rättighetsfrågor vilket i vissa fall skapat en intressekonflikt. Samhällets maktpositioner har under all denna tid också i mångt och mycket fortfarande tillhört män som inte heller har jobbat för att ändra allt detta. Det är inte så att feminismen på egen hand har kunnat format samhället de senaste decennierna, då hade nog samhället sett väldigt annorlunda ut. Feminismen har lyckats med en del, men de gamla normerna och värderingarna som den försöker bekämpa har lyckats med annat. Miljörörelsen har lyckats med en del, men inte annat.
Både i den här valrörelsen och samhället i stort är det också fortfarande SDs och följaktligen då männens hjärtefrågor som får ta väldigt stor plats. Hela den politiska kartan har tagit ett kliv åt höger, totalt sett, vilket traditionellt är dessa mäns domän. Det är inte som att deras problembeskrivning ignoreras av samhället, jag tycker lite tvärtom att den fortfarande tillåts ta alltför stor plats och att den politiska debatten hade mått bra av att bli betydligt bredare. Jag tror att många män helt enkelt har valt det "gamla goda", det lite mossigt trygga, där SD passar mycket väl in med sin värdekonservatism och hela sin världsbild. Där de inte utmanas. Jag tror alltså inte att det nödvändigtvis är en reaktion på något som någon annan har gjort fel eller misslyckats med utan att det är den inbyggda trögheten i att förändra rådande system och värderingar som gör sig påmind. Rasismen, sexismen, förnekandet av klimatkrisen, inget av det är ju nyheter, det är bara mer av vad vi redan haft årtionden av. Vi tar ett steg framåt för att sedan ta två bakåt. Jag tror att risken är att man köper lite för mycket av dessa bakåtsträvande mäns världsbild om man går med på att de har blivit försummade av den förhärskande feminismen och andra liknande rättighets-rörelser, jag skulle nog gärna se lite bevis först innan jag accepterar sådant som fakta. Det finns mycket som talar emot det.
Det gjordes också en studie av SDs väljare för några år sedan, där man konstaterade att de i högre grad än S och Ms väljare upplevde ett slags utanförskap men att de som grupp inte befann sig i någon direkt utsatt position utifrån sådant som socioekonomiska förhållanden eller psykisk ohälsa. Det är svårt att integrera en grupp i samhället som inte, rent objektivt, verkar stå utanför i någon konkret bemärkelse. Var den här känslan av utanförskap kommer ifrån, när man egentligen inte verkar vara mer arbetslös, mer utsatt, eller må sämre än någon annan, är svårt att svara på men det ligger kanske nära till hands att prata om förlorade privilegier och obehaget som kan komma när andra vill bli hörda eller formulera problem på ett sätt som kräver förändring.
känns som att S ger efter en del för C för att hålla sig vän med dem så att inte C väljer att avstå att säga ja till dem.
