Vaginal vs kejsarsnitt

[Sleepan]

Bra att du svarar på det där med att "lita på min kropp". Det verkar vara ett av så många mytologiserande begrepp om förlossningar, som om kroppen var ett eget väsen skilt från jaget.

Om något under förlossningen går fel, är det kroppens fel då? Den gjorde inte sitt jobb? Och gör man fel om man inte "litar på sin kropp"?

Det finns så många romantiserande föreställningar kring hur förlossningar ska vara, i stället för den rätt krassa verkligheten: där är en bebis som ska ut.

Jag var ärligt talat skitbesviken på min kropp som "inte ens kunde föda barn".
Så för mig fanns det definitivt en bild av hur en förlossning "ska vara"

 

[Nordthor]

Och jag är lite besviken på hur jäkla kass jag var på att "andas igenom smärtan". Istället för att göra det skrek jag massa riktigt fula saker i omgångar och hotade med att adoptera bort barnet så fort det kom ut. När jag var ynka 4 cm öppen skulle jag ha epidural (helst igår) trots att jag är galet stickrädd. Sen är hela kalaset ett jäkla töcken ända till jag tillslut fick (väldigt mycket) hjälp med att få ut barnet.

Jag tänker att det är svårt att vara bra på något man aldrig gjort, och jag har liksom kommit till sans med att varken jag eller ungen överlevt om detta varit typ på medeltiden. Har noll känsla av att vilja ha revansch. Folk säger att man glömmer men det gör fan inte jag. Nu är barnbutiken stängd.

 

[hundtant]

Jag var ärligt talat skitbesviken på min kropp som "inte ens kunde föda barn".
Så för mig fanns det definitivt en bild av hur en förlossning "ska vara"

Ja det finns ju så många såna där föreställningar och de är ju bara skadliga. Som i ditt fall, att du ska behöva bli besviken på din kropp.

 

[Sleepan]

Ja det finns ju så många såna där föreställningar och de är ju bara skadliga. Som i ditt fall, att du ska behöva bli besviken på din kropp.

Mm, och sen behöva höra att bara medicinska eller extrem förlossningsrädsla borde vara anledning till snitt.

Helt övertygad om att sjukvården gärna skulle se mig försöka föda vaginalt igen om jag skulle få ett barn till.

 

[Imogen]

Ja jag minns att jag läste om det för ett tag sedan och började fundera. Jag vill egentligen inte fördöma när och hur folk skaffat barn men det känns ju sorgligt att barnet med stor sannolikhet kommer få vara med om att förlora föräldrarna pga ålder eller bli sjuka pga ålder när barnet fortfarande är rätt litet.

Ja men lite så. Det är en sak att vara en äldre förälder, men det blir något helt annat om man hinner fylla 93 innan försörjningsplikten upphör.

(När det dessutom är uppenbart väldigt planerat. Vore ju ngt annat om det var oplanerat).

 

[athena_arabians]

Ja jag minns att jag läste om det för ett tag sedan och började fundera. Jag vill egentligen inte fördöma när och hur folk skaffat barn men det känns ju sorgligt att barnet med stor sannolikhet kommer få vara med om att förlora föräldrarna pga ålder eller bli sjuka pga ålder när barnet fortfarande är rätt litet.

Som dotter till en far som var äldre när de fick mig kan jag bara instämma. Det var liksom aldrig någon gissning vilken av föräldrarna som skulle gå bort först. Nu kunde det ju ha blivit annorlunda eftersom mamma fick Alzheimers tidigt men ja...

Hade jag fötts när pappa var 75 hade jag varit 11 när han dog.

 

[stjarnhimmel]

Som dotter till en far som var äldre när de fick mig kan jag bara instämma. Det var liksom aldrig någon gissning vilken av föräldrarna som skulle gå bort först. Nu kunde det ju ha blivit annorlunda eftersom mamma fick Alzheimers tidigt men ja...

Hade jag fötts när pappa var 75 hade jag varit 11 när han dog.

Ja jag tyckte också det var riktigt jobbigt då min pappa gick bort och då var jag ändå vuxen, typ 38. Nu är min mamma i 80-årsåldern och det har märkts senaste åren. Det är jobbigt och sorgligt med åldrande och döende föräldrar.

Jag läste någonstans att medellivslängden för svenska män är 81-82 år. Så om pappan är 75 så är barnet 6-7 år om mannen skulle leva "som genomsnittet. " Enligt SCB är det bara 476 män i sverige som är 100 år idag . Och för mig är det sorgligt att man medvetet tänker att barnet ska behöva gå igenom att förlora sin pappa i ung ålder.

Jag har funderat mkt på ålder då jag känner flera som gjort ivf/ äggdonation etc och jag landade för personlig del att jag kan känna att gränsen för mig skulle gå runt 50. För då finns det ändå en rimlig chans att barnet har hunnit komma upp i vuxen ålder innan föräldrarna går bort. Sen är det förstås ändå inte optimalt och man lär få gå igenom att ha åldrande föräldrar tidigare än jämngamla vänner. Men det är ändå bättre att barnet är i 30-årsåldern när man är 80 än 5-6 år.
Sen har jag all respekt för att man kan ha barnlängtan, jag som är ofrivilligt barnlös.....

 

[stjarnhimmel]

Vi kanske skulle kunna få en utbrytning här... För nu har vi kommit ifrån ämnet... Men det är ändå intressant...
En tråd med titeln: Ålder för att skaffa barn eller liknande...

 

[Pengy]

Men finns det någonting som pekar på att "motvilligheten att erbjuda kejsarsnitt" är högre nu än tidigare?

Detta är ju bara rena spekulationer från mig men jag tycker ofta man hör om folk som är så rädda att föda barn att de vill ha ett kejsarsnitt. Jag har full förståelse för att man kan ha rädsla för att föda men känns som det ökat väldigt mycket? När jag var hos min barnmorska i v.36-37 och fick besked att det kommer bli kejsarsnitt om vi inte kan få honom att vända sig bröt jag fullkomligt ihop och började gråta. Då svarade hon ”jag vill inte på något sätt förminska dina känslor men det är något komiskt att du är den första som gråter på mitt kontor över att du kanske måste få ett kejsarsnitt”. Lägger mig ej i diskussionen om man ska få välja fritt eller inte, men min gissning är att allt fler vill ha kejsarsnitt och det är därför de har blivit allt hårdare med att erbjuda och att det därför inte räcker att säga att man har förlossningsrädsla. För att det ska bli lättare för läkarna att ta beslut så är den medicinska orsaker som de förhåller sig till.

 

[Inte_Ung]

En okomplicerad vaginal förlossning är alltid det bästa för både mor och barn.
Observera att det är just OKOMPLICERAD.
I många fall så är däremot ett kejsarsnitt det bästa för både mor och barn.
Men det är ett medicinskt ställningstagande.
En födande kvinna som får total panik är ju t.ex. inte en okomplicerad förlossning.

Jag har fött tre barn vaginalt och det var totalt okomplicerat.
Därför så var jag oerhört snabbt återhämtad efter mina förlossningar.
Ett av barnen var litet för tiden, men det hade ju inget med förlossningen att göra.
De hade alla fått den bästa starten efter sina förutsättningar.

(Den tredje var överburen och kom sent, vilket han sedan fortsatt med genom livet. Komma sent alltså.)

 

[Sleepan]

Detta är ju bara rena spekulationer från mig men jag tycker ofta man hör om folk som är så rädda att föda barn att de vill ha ett kejsarsnitt. Jag har full förståelse för att man kan ha rädsla för att föda men känns som det ökat väldigt mycket? När jag var hos min barnmorska i v.36-37 och fick besked att det kommer bli kejsarsnitt om vi inte kan få honom att vända sig bröt jag fullkomligt ihop och började gråta. Då svarade hon ”jag vill inte på något sätt förminska dina känslor men det är något komiskt att du är den första som gråter på mitt kontor över att du kanske måste få ett kejsarsnitt”. Lägger mig ej i diskussionen om man ska få välja fritt eller inte, men min gissning är att allt fler vill ha kejsarsnitt och det är därför de har blivit allt hårdare med att erbjuda och att det därför inte räcker att säga att man har förlossningsrädsla. För att det ska bli lättare för läkarna att ta beslut så är den medicinska orsaker som de förhåller sig till.

Har vården blivit hårdare med att inte erbjuda snitt?

Att absolut inte vilja snittas känns inte som något ovanligt. Annars hade ju folk inte gått med på vändningaförsök osv tänker jag?
De allra flesta jag känner som fått barn har fött vaginalt och inte velat ha det på andra sätt. De få som velat snittas har fått kriga.

 

[Pengy]

Har vården blivit hårdare med att inte erbjuda snitt?

Ingen aning, men det verkar ju så om alla säger att man får kriga för att få det beviljat.
Fast det kan ju alltid ha vart svårt i och för sig.

 

[stjarnhimmel]

Ingen aning, men det verkar ju så om alla säger att man får kriga för att få det beviljat.
Fast det kan ju alltid ha vart svårt i och för sig.

Det var svårt även för 25 år sen. I alla fall i sthlm.
Men det är ju bara min erfarenhet och det som jag har hört.

 

[Sleepan]

Ingen aning, men det verkar ju så om alla säger att man får kriga för att få det beviljat.
Fast det kan ju alltid ha vart svårt i och för sig.

Min uppfattning är inte att det blivit svårare. Och absolut inte att läkare enbart godkänner snitt på medicinsk grund.

 

[Eloise]

Jag skulle helt klart vilja ha ett planerat snitt, där allt sker under lugna och kontrollerade former, där personal finns på plats hela tiden och utan någon ovisshet jämfört med en vaginal förlossning som kan sluta hur som helst och all ovisshet innan och under.
För mig är det mindre risker med ett planerat snitt än med en vaginal förlossning.

Det här, tillsammans med en rädsla som orsakade panikångest och sömnproblem, gjorde att jag beviljades snitt.
Nu blev första akut eftersom värkarna startade innan snittet, men andra förlöpte enligt plan. Har haft snabb återhämtning, kunnat duscha och gå på toaletten själv samma dag och komma i/ur sängen på egen hand.

 

[Inte_Ung]

Min uppfattning är inte att det blivit svårare. Och absolut inte att läkare enbart godkänner snitt på medicinsk grund.

Men samtidigt så är det ju inte någon självklarhet att samhället skall betala för en vård som är dyrare, mer riskabel och egentligen sämre för alla inblandade.

Vården i Sverige skall fördelas efter behov.
Och en fullt frisk kvinna där inga komplikationer finns, föder säkrast och bäst vaginalt.
Hon återhämtar sig också fortare efter en okomplicerad vaginal förlossning.

Kejsarsnitt är jättebra när det behövs, men att se det som normal valfrihet för en kvinna är inte en bra ide.
En stor bukoperation kan aldrig vara en bättre idé än ett naturligt förlopp som kroppen är konstruerad för.
När förlossningen är okomplicerad då.

 

[Sleepan]

Men samtidigt så är det ju inte någon självklarhet att samhället skall betala för en vård som är dyrare, mer riskabel och egentligen sämre för alla inblandade.

Vården i Sverige skall fördelas efter behov.
Och en fullt frisk kvinna där inga komplikationer finns, föder säkrast och bäst vaginalt.
Hon återhämtar sig också fortare efter en okomplicerad vaginal förlossning.

Kejsarsnitt är jättebra när det behövs, men att se det som normal valfrihet för en kvinna är inte en bra ide.
En stor bukoperation kan aldrig vara en bättre idé än ett naturligt förlopp som kroppen är konstruerad för.
När förlossningen är okomplicerad då.

Svårt att veta innan om förlossningen är okomplicerad.
För någon som är rädd är ju risken mig veterligen större att det går sämre, pga att man spänner sig osv.

Jag säger inte att det ska vara full valfrihet. Men att det ska vara så svårt som nu där folk går till v.37 utan att veta, med en stor mängd ångest känns inte humant. Inte heller att få ett såkallat snittkontrakt som inte efterlevs.

Och ja. Det är en stor operation. Men igen. Om det nu är en så stor och hemsk operation, varför får man då varken sjukskriva sig eller få rimlig smärtlindring?

 

[clusia]

Detta är ju bara rena spekulationer från mig men jag tycker ofta man hör om folk som är så rädda att föda barn att de vill ha ett kejsarsnitt. Jag har full förståelse för att man kan ha rädsla för att föda men känns som det ökat väldigt mycket? När jag var hos min barnmorska i v.36-37 och fick besked att det kommer bli kejsarsnitt om vi inte kan få honom att vända sig bröt jag fullkomligt ihop och började gråta. Då svarade hon ”jag vill inte på något sätt förminska dina känslor men det är något komiskt att du är den första som gråter på mitt kontor över att du kanske måste få ett kejsarsnitt”. Lägger mig ej i diskussionen om man ska få välja fritt eller inte, men min gissning är att allt fler vill ha kejsarsnitt och det är därför de har blivit allt hårdare med att erbjuda och att det därför inte räcker att säga att man har förlossningsrädsla. För att det ska bli lättare för läkarna att ta beslut så är den medicinska orsaker som de förhåller sig till.

Jag var med om något liknande. Jag födde mitt barn vaginalt och det var tämligen okomplicerat. Idag har jag en sjukdom som riskerar att föras över vid en vaginal förlossning och rekommendationen är därför att snittas. När jag fick det beskedet bröt jag ihop. Aldrig i livet att jag snittas, då blir det inga fler barn. Fick då höra att det går att föda vaginalt men att jag då behöver medicineras och kontrolleras extra vid förlossning och det vanligaste är att folk ändå väljer snitt så de brukar inte prata om vaginala förlossningar.

 

[stjarnhimmel]

Men samtidigt så är det ju inte någon självklarhet att samhället skall betala för en vård som är dyrare, mer riskabel och egentligen sämre för alla inblandade.

Vården i Sverige skall fördelas efter behov.
Och en fullt frisk kvinna där inga komplikationer finns, föder säkrast och bäst vaginalt.
Hon återhämtar sig också fortare efter en okomplicerad vaginal förlossning.

Kejsarsnitt är jättebra när det behövs, men att se det som normal valfrihet för en kvinna är inte en bra ide.
En stor bukoperation kan aldrig vara en bättre idé än ett naturligt förlopp som kroppen är konstruerad för.
När förlossningen är okomplicerad då.

Fast för någon som är livrädd och går runt hela graviditeten och oroar sig så är det inte så enkelt. Jag tror att de dom som vill ha snitt känner extrem rädsla eller så är det personer som hade en besvärlig första förlossning.

Sen är det lite dubbelt att först säger folk att vår gemensamma vård inte ska gå till något som är dyrare men sen om folk säger att de önskar det fanns privata alternativ som de kan betala själva eller t o m är villiga att åka utomlands då är det också fel. Men det är också fel att som gravid gå runt och oroa sig för det är viktigt att vara harmonisk.

Jag har inte ens barn men är lite trött på att det tas upp ekonomi när der inte görs på samma sätt för annan behandlingi inom vården. Nu menar jag alltså hur lekmän pratar om vården och inte anställda inom vården. Enligt tidigare länkar kostar ett snitt 30' mer. Det är ju inte mkt alls. Det jag i såna fall invänder mot är om vi inte har tillräckligt många anstållda som räcker till.

Men ur kostnadssynpunkt tycker jag faktiskt att gravida är värda de extra pengarna och är värda att få bra förlossningar. Många kvinnor belastar ju knappt vården alls och när man då för en gångs skull gör det kan man väl få kosta lite.

 

[Inte_Ung]

Svårt att veta innan om förlossningen är okomplicerad.

Det vet man faktiskt oftast i förväg.
Bäcken går att mäta, barn går att mäta, hur barnet ligger går att undersöka o.s.v.

För någon som är rädd är ju risken mig veterligen större att det går sämre, pga att man spänner sig osv.

Ja rädsla och panik är definitivt en riskfaktor.
Då är det inte längre okomplicerat.

Och ja. Det är en stor operation. Men igen. Om det nu är en så stor och hemsk operation, varför får man då varken sjukskriva sig eller få rimlig smärtlindring?

Här hänger jag inte med alls.
Jag behöver nog mer information för att förstå frågorna.