Pappahjälp..

[Hyacinth]

Ja det låter ju ytterst sannolikt.

Och då är det ju bättre att använda rätt term så man kan kommunicera korrekt med myndigheterna.

 

[Tora]

Och då är det ju bättre att använda rätt term så man kan kommunicera korrekt med myndigheterna.

Ja visst är det så men man kan ju göra det på ett trevligt sätt.
Jag tror inte en sekund på att @Görel inte fattade vad jag menade. En såpass högutbildad och intelligent människa som hon borde inte ha några större problem att förstå innebörden av ordet även om det inte är 100% korrekt skrivet.

Jag brukar ha överseende med det mesta men till och med jag kan bli en aning irriterad när någon försöker trycka till mig.

 

[Hyacinth]

Ja visst är det så men man kan ju göra det på ett trevligt sätt.
Jag tror inte en sekund på att @Görel inte fattade vad jag menade. En såpass högutbildad och intelligent människa som hon borde inte ha några större problem att förstå innebörden av ordet även om det inte är 100% korrekt skrivet.

Jag brukar ha överseende med det mesta men till och med jag kan bli en aning irriterad när någon försöker trycka till mig.

Fast det är inte att trycka till, det är att rätta till.
Man behöver inte ha en ondskefull baktanke, man vill bara att det blir korrekt.

 

[Tora]

Fast det är inte att trycka till, det är att rätta till.
Man behöver inte ha en ondskefull baktanke, man vill bara att det blir korrekt.

Som jag skrev så kan man korrigera någon på många olika sätt. Det sättet som det gjordes på är en välkänd och välanvänd härskarteknik.
Har man annat i åtanke så kan det vara läge att förändra sin diskussionteknik.

 

[Fille]

Och då är det ju bättre att använda rätt term så man kan kommunicera korrekt med myndigheterna.

När jag mailade till socialkontoret använde jag ordet faderskapsintyg och även damen väl där sa också fel ord så det är nog välkänt på mer ställen än bara bland "folkmun"

 

[lil-sis]

Det är i så fall ett påhittat begrepp som används av amatörer. Jag har aldrig hört det i något professionellt sammanhang.

Kvinnan på familjeenheten här hade inga problem med att förstå vad jag var ute efter när jag rubricerade mitt mail "faderskapsintyg", inte kvinnan på administrationen heller som hänvisade till rätt person. Den förra bad mig återkomma per telefon för att boka en tid eftersom vi förstås behöver vara på plats.

 

[Ferrari]

Beror ju på att de faktiskt inte vet vem fadern är innan faderskapet är fastställt. Lite svårt att kontakta honom då

Fick först ett brev där jag skulle skriva i ven fadern var, hans personnummer, mobil och adress. Efter det fick jag kallelse, men inte han. Känns ju onödigt att fråga om all hans info i det läget ^^

 

[ako]

Vet ni, jag tycker det är ganska låg nivå att tjafsa om två ord som i praktiken har samma betydelse (låt vara att det ena är lekmannaspråk och det andra fackspråk) i en tråd startad av en tjej som har synnerligen mycket värre bekymmer än så...

 

[Tora]

Vet ni, jag tycker det är ganska låg nivå att tjafsa om två ord som i praktiken har samma betydelse (låt vara att det ena är lekmannaspråk och det andra fackspråk) i en tråd startad av en tjej som har synnerligen mycket värre bekymmer än så...

Det håller jag med dig om men samtidigt tycker jag att jag får lov att säga ifrån om någon försöker trycka till mig.

 

[ako]

Det håller jag med dig om men samtidigt tycker jag att jag får lov att säga ifrån om någon försöker trycka till mig.

Absolut! Tycker mest det var galet att det ens blev diskussion.

 

[Panik]

Tack igen för alla svar
Det har varit lite turbulent men min bostad är såld som det var skrivet och pengarna, det lilla jag gick plus, har jag satt undan på banken för att ha kontantinsats till nåt annat om det behövs. Bor nu hos mannen i hans lägenhet vilket vi sagt ända från början är en ytterst tillfällig lösning, tanken var ju att flytta ihop i annat boende. Försökte lösa annat boende lite smidigt genom att kanske kunna bo hemma hos mamma men hon är en riktig satkärring (gud så får man inte säga men hon är det, verkligen, och ser noll och inga fel med mannen utan vill helst jag ska vara liten och tyst och inte besvära varken henne eller min underbara man som hon inte ser några fel på) och jag fick noll stöd där.
Idag pratade jag med barnmorskan om hur vi ska göra osv och de har planerat ett extra ultraljud på grund av nåt de sett innan, ska tydligen inte vara nåt farligt i regel men de vill tydligen kolla ändå. Så ska jag få träffa dem och prata om snitt och sånt samtidigt och bestämma helt hur vi ska göra. Men mannen tycker givetvis det är onödigt och vill inte att jag ska dit, tycker jag ska åka till ett annat sjukhus fast jag försöker förklara att nu har jag ju gjort allt på samma ställe och vill fortsätta där, han har ingen egen bil och vill ta min till jobbet och inte behöva riskera att ta ut hundarna om jag är borta ett tag.. jag har svårt att gå med min foglossning som blivit helt galen senaste dagarna men jag sa att jag kan ta bussen men det ska vi tydligen "prata mer om" när han kommer hem.

Jag vet jag borde ta mig loss omedelbums men jag som knappt kan gå och jag känner mest för att låsa in mig och gråta nånstans, allt är så svårt och allt jag gör blir fel. Han var så mycket bättre några dagar nu när jag skulle flytta dit så jag fick förhoppningar om att det ändrats, att det här elaka och krävande skulle sluta och bara vara nåt han kört med för att han krisar angående att bli pappa eller så. Så är det tillbaka på några minuters samtal, det gick från bra till samma som när jag startade tråden, och jag vet inte alls hur jag ska bete mig!

 

[TeamLundVer]

Tack igen för alla svar
Det har varit lite turbulent men min bostad är såld som det var skrivet och pengarna, det lilla jag gick plus, har jag satt undan på banken för att ha kontantinsats till nåt annat om det behövs. Bor nu hos mannen i hans lägenhet vilket vi sagt ända från början är en ytterst tillfällig lösning, tanken var ju att flytta ihop i annat boende. Försökte lösa annat boende lite smidigt genom att kanske kunna bo hemma hos mamma men hon är en riktig satkärring (gud så får man inte säga men hon är det, verkligen, och ser noll och inga fel med mannen utan vill helst jag ska vara liten och tyst och inte besvära varken henne eller min underbara man som hon inte ser några fel på) och jag fick noll stöd där.
Idag pratade jag med barnmorskan om hur vi ska göra osv och de har planerat ett extra ultraljud på grund av nåt de sett innan, ska tydligen inte vara nåt farligt i regel men de vill tydligen kolla ändå. Så ska jag få träffa dem och prata om snitt och sånt samtidigt och bestämma helt hur vi ska göra. Men mannen tycker givetvis det är onödigt och vill inte att jag ska dit, tycker jag ska åka till ett annat sjukhus fast jag försöker förklara att nu har jag ju gjort allt på samma ställe och vill fortsätta där, han har ingen egen bil och vill ta min till jobbet och inte behöva riskera att ta ut hundarna om jag är borta ett tag.. jag har svårt att gå med min foglossning som blivit helt galen senaste dagarna men jag sa att jag kan ta bussen men det ska vi tydligen "prata mer om" när han kommer hem.

Jag vet jag borde ta mig loss omedelbums men jag som knappt kan gå och jag känner mest för att låsa in mig och gråta nånstans, allt är så svårt och allt jag gör blir fel. Han var så mycket bättre några dagar nu när jag skulle flytta dit så jag fick förhoppningar om att det ändrats, att det här elaka och krävande skulle sluta och bara vara nåt han kört med för att han krisar angående att bli pappa eller så. Så är det tillbaka på några minuters samtal, det gick från bra till samma som när jag startade tråden, och jag vet inte alls hur jag ska bete mig!

Du måste ta dig bort från honom. Det där är ingen situation du vill vara i med en liten. Tänk på att det inte bara är ditt mående som kommer påverkas negativt av honom utan även ett litet oskyldigt barns.

Jag bor i Skåne men har vänner/ släktingar runt Jönköping och Emmaboda. Bor du i närheten av dessa orter så hör av dig via pm så ska jag se vad jag kan göra.

Stor stor kram

 

[Gnist]

jag vet inte alls hur jag ska bete mig!

Du ska inte behöva "bete dig", du ska bara vara dig själv och ingen annan. Se till att komma ifrån eländet asap, inneboende hos en kompis, snacka med soc om hjälp att hitta en lgh lite snabbt. Vad än som krävs för att komma därifrån är värt det.

 

[Hyacinth]

Tack igen för alla svar
Det har varit lite turbulent men min bostad är såld som det var skrivet och pengarna, det lilla jag gick plus, har jag satt undan på banken för att ha kontantinsats till nåt annat om det behövs. Bor nu hos mannen i hans lägenhet vilket vi sagt ända från början är en ytterst tillfällig lösning, tanken var ju att flytta ihop i annat boende. Försökte lösa annat boende lite smidigt genom att kanske kunna bo hemma hos mamma men hon är en riktig satkärring (gud så får man inte säga men hon är det, verkligen, och ser noll och inga fel med mannen utan vill helst jag ska vara liten och tyst och inte besvära varken henne eller min underbara man som hon inte ser några fel på) och jag fick noll stöd där.
Idag pratade jag med barnmorskan om hur vi ska göra osv och de har planerat ett extra ultraljud på grund av nåt de sett innan, ska tydligen inte vara nåt farligt i regel men de vill tydligen kolla ändå. Så ska jag få träffa dem och prata om snitt och sånt samtidigt och bestämma helt hur vi ska göra. Men mannen tycker givetvis det är onödigt och vill inte att jag ska dit, tycker jag ska åka till ett annat sjukhus fast jag försöker förklara att nu har jag ju gjort allt på samma ställe och vill fortsätta där, han har ingen egen bil och vill ta min till jobbet och inte behöva riskera att ta ut hundarna om jag är borta ett tag.. jag har svårt att gå med min foglossning som blivit helt galen senaste dagarna men jag sa att jag kan ta bussen men det ska vi tydligen "prata mer om" när han kommer hem.

Jag vet jag borde ta mig loss omedelbums men jag som knappt kan gå och jag känner mest för att låsa in mig och gråta nånstans, allt är så svårt och allt jag gör blir fel. Han var så mycket bättre några dagar nu när jag skulle flytta dit så jag fick förhoppningar om att det ändrats, att det här elaka och krävande skulle sluta och bara vara nåt han kört med för att han krisar angående att bli pappa eller så. Så är det tillbaka på några minuters samtal, det gick från bra till samma som när jag startade tråden, och jag vet inte alls hur jag ska bete mig!

Går det att få en hyresrätt där du bor? Eller har du kontantinsats så du kan köpa en lägenhet?
Hyra privat?

Du måste ju ta dig därifrån, och distans från din ömma moder låter också nödvändigt.

Försök vara iskall och planera- inte krisa. Du löser det hör.

 

[vallhund]

Går det att få en hyresrätt där du bor? Eller har du kontantinsats så du kan köpa en lägenhet?
Hyra privat?

Du måste ju ta dig därifrån, och distans från din ömma moder låter också nödvändigt.

Försök vara iskall och planera- inte krisa. Du löser det hör.

I många kommuner kan man få akut boende via soc eller kvinnojour.

 

[purity_666]

Har du någon som kan ta hundarna en period? Tills barnet är fött och du har skaffat eget boende. Då slipper det bli en orsak till stress för dig, och en mindre sak som väcker gräl.

Sen tycker jag inte du ska bete dig på ett speciellt sätt alls. Varför ska du krypa? Din bil, då får han ta bussen.
Men se till att ta dig därifrån snarast !

 

[Miljon]

Alltså efter att ha läst den här tråden vill jag bara leta upp dig, ge dig en stor, lång kram och säga "Det löser sig, det här fixar du!" för det GÖR du!!

Du ska inte bete dig på något vis alls. Det är f-n den där "mannen" (grabben) som ska bete sig! Det är inte DU som är problemet här, inte alls. Det är han, bara han.

Jag är rätt säker på att du någon stans inom dig vet vad du "borde" göra. Det kanske är svårt att hitta det under lager av ursäkter och bortförklaringar, men någonstans där inne finns alldeles säkert svaret. Lyssna på det!

Du behöver komma bort från den här situationen. Både du och ditt barn förtjänar så mycket mer. Du ska inte behöva stå ut med en sån där "man" och alla hans rent sagt idiotiska beteenden och idéer bara för att det är han som är biologisk far till barnet. Han verkar ju inte intresserad av att vara pappa ens.

SJÄLVKLART är det upp till dig (i samråd med vården) som bestämmer hur förlossningen ska ske. SJÄLVKLART ska du få välja sjukhus om så är möjligt. Det är liksom inte en fråga öht! "Mannen" behöver bli tagen i örat å det grövsta och lära sig veta hut

Det finns hjälp att få, jag lovar. Har du vänner som kan hjälpa dig? Annan släkt förutom din inte så hjälpsamma mor? Om du inte hittar hjälp och stöd inom din bekantskapskrets så finns t.ex. soc och kvinnojourer som kan hjälpa dig. Det finns de som är beredda att rycka in direkt för att hjälpa dig.

Och Buke finns också. Det är många som fått helt fantastisk hjälp härifrån! I såna här situationer brukar det alltid finnas någon som kan hjälpa. Jag bor tyvärr alldeles för långt bort, annars hade jag direkt ställt upp på att hjälpa till med hundar, packa och bära om du hittar eget boende, följt med och baxat barnvagn när det är dags osv. Och det finns säkert någon eller några som bor i närheten av dig, som vill hjälpa. Du är INTE ensam i det här! Det finns ALLTID någon som kan hjälpa dig. Och att du skapat den här tråden visar vilken jävlar-anamma-mamma du är och kommer att bli, du är stark och du är bra och du är värd att bli respekterad och lyssnad på. Du ska inte nöja dig med mindre.

Så bort från den destruktiva situationen, tycker jag, och ditt liv kommer bli SÅ mycket enklare! Och hjälp finns, i massor banana:

 

[YorkWann]

Ta dig därifrån! Läs dina inlägg här igen och föreställ dig att det är din bästa väninna som skrivit dem, vad hade du sagt till henne?
Vi är flera här som kan hjälpa eller stötta dig, det finns fler av oss där du bor också! Någon här kan säkert ha dina hundar ett tag tills det lugnat sig lite för dig och du hittat ett boende, vad mer kan vi hjälpa dig med?

 

[Badger]

Tack igen för alla svar
Det har varit lite turbulent men min bostad är såld som det var skrivet och pengarna, det lilla jag gick plus, har jag satt undan på banken för att ha kontantinsats till nåt annat om det behövs. Bor nu hos mannen i hans lägenhet vilket vi sagt ända från början är en ytterst tillfällig lösning, tanken var ju att flytta ihop i annat boende. Försökte lösa annat boende lite smidigt genom att kanske kunna bo hemma hos mamma men hon är en riktig satkärring (gud så får man inte säga men hon är det, verkligen, och ser noll och inga fel med mannen utan vill helst jag ska vara liten och tyst och inte besvära varken henne eller min underbara man som hon inte ser några fel på) och jag fick noll stöd där.
Idag pratade jag med barnmorskan om hur vi ska göra osv och de har planerat ett extra ultraljud på grund av nåt de sett innan, ska tydligen inte vara nåt farligt i regel men de vill tydligen kolla ändå. Så ska jag få träffa dem och prata om snitt och sånt samtidigt och bestämma helt hur vi ska göra. Men mannen tycker givetvis det är onödigt och vill inte att jag ska dit, tycker jag ska åka till ett annat sjukhus fast jag försöker förklara att nu har jag ju gjort allt på samma ställe och vill fortsätta där, han har ingen egen bil och vill ta min till jobbet och inte behöva riskera att ta ut hundarna om jag är borta ett tag.. jag har svårt att gå med min foglossning som blivit helt galen senaste dagarna men jag sa att jag kan ta bussen men det ska vi tydligen "prata mer om" när han kommer hem.

Jag vet jag borde ta mig loss omedelbums men jag som knappt kan gå och jag känner mest för att låsa in mig och gråta nånstans, allt är så svårt och allt jag gör blir fel. Han var så mycket bättre några dagar nu när jag skulle flytta dit så jag fick förhoppningar om att det ändrats, att det här elaka och krävande skulle sluta och bara vara nåt han kört med för att han krisar angående att bli pappa eller så. Så är det tillbaka på några minuters samtal, det gick från bra till samma som när jag startade tråden, och jag vet inte alls hur jag ska bete mig!

Men hur kan man ens komma på tanken att ta en gravid kvinnas bil? Han är ju helt självcentrerad, på gränsen till verklighetsfrånvänd.

(På vintern dessutom, då ska han ju ge dig sin bil, gå ut långpromenader med hundarna varje dag eftersom han oroar sig över att du ska gå där det är isigt med två hundar som kan råka dra omkull dig (iofs har du kanske inte hundar som kan dra, men allt kan ju hända). Han beter sig ju helt bakvänt, tar istället för ger, även en okänd man på gatan ska ju normalt ge mer hänsyn än han gör.)

 

[svea]

Att tvinga dig att byta sjukhus och bryta det vårdnätverk du har upprättat ger honom KONTROLL.
Att ta din bil ger honom KONTROLL.
Att ge dig dåligt samvete över hundarna ger honom KONTROLL.
Att få dig att må dåligt och bli osäker ger honom KONTROLL.

Ring Kvinnojouren, prata lite med dem, de ställer säkert gärna upp med goda råd och tips om hur du kan trassla dig ur den här situationen innan den spårar ur. Och våga ta hjälp av bukefalisterna i din närhet.