Jag är också en sån som hade oförskämt lätta graviditeter (nästäppa och halsbränna var mina enda problem) och väldigt smidiga förlossningar. Gemensamma nämnaren för båda mina förlossningar har varit att jag känt mig väldigt trygg i sjukhusmiljön och helt litat på personalen. Jag hade inte förberett mig så mycket och det enda som stod i mitt förlossningsbrev var att jag var öppen för all smärtlindring. Jag var i regel väldigt lugn genom allt men när jag någon gång blev osäker fick jag precis rätt stöd från personalen som gav mig tillbaka mitt fokus.
Med min första gick jag med värkar hela dagen utan att fatta att det faktiskt var värkar (det var två veckor innan BF) och det var först framåt kvällen jag insåg att det faktiskt var dags att föda barn. Då min största skräck var att bli hemskickad från sjukhuset (har ca 50 min körtid) så var min ambition att stanna hemma länge. Jag passade på att läsa Föda utan rädsla mellan värkarna, och även om jag upplevde 90 % som flum som absolut inte passade mig, så fanns det några bra bitar som bar mig genom hela förloppet. Min mamma pushade mig att ringa förlossningen vid 20-tiden, bm där tyckte att jag kunde vänta ett tag till med att komma in (tror hon gick på hur lugn jag lät) eftersom värkarna inte var riktigt så långa som de "ska" vara. Åkte ändå in typ 30 min senare, väl på plats försökte jag lämna urinprov och allt vad det var i undersökningsrummet men inget funkade. Då visade det sig att bebisen var på väg så jag fick bara ta mig in till ett födelserum, tog mig upp i sängen mellan två värkar, hann ta en puff lustgas och sen var bebisen ute på två krystvärkar. Allt som allt tog det 30 min från att jag ringde på dörren till att bebisen var ute, väldigt smidigt!
Nästa gång hade jag lovat min bm att åka in tidigare för att inte riskera att föda i bilen. Så när jag vaknade på morgonen med värkar var jag inställd på att vi skulle till sjukhuset lite senare. Under förmiddagen blev värkarna snabbt tätare, men jag som uppenbarligen tappar omdömet när jag föder barn skulle absolut packa höpåsar, flytta hästarna till annan hage, ta ett jobbmöte på teams och äta lunch innan jag sa till min man att vi nog ändå fick åka in nu, men att han skulle ta med sin jobbdator eftersom vi nog skulle ha en del tid att slå ihjäl på sjukhuset. Vid sjukhuset släppte han av mig vid dörren för att åka och parkera. Jag gick in, träffade en trevlig bm och leddes in till undersökningsrummet. Väl där fick jag en ny värk, och bm var uppmärksam och sa sen att bo går direkt till ett riktigt rum istället. Medan hon gick för att skriva in mig kände jag hur det började kännas nära, så när hon kom tillbaka var det bara att slänga sig upp i sängen, slita av byxorna, jag fick lite lustgas medan bm konstaterade att det bara var att krysta så fort hon hade tagit hål på hinnorna och satt en ctg på bebisens huvud. I samma sekund som jag börjar krysta och bebisens huvud kommer ut kommer min man som parkerat bilen in, så han hinner precis se även denna bebis födelse. Totalt 15 min från att jag kom till sjukhuset tills bebisen var född, så bra gick det för mig att åka in tidigt den här gången.
Det är inget jag skulle göra om i onödan så att säga, så kul är det inte, men jag är väldigt nöjd med hur det blev och är så tacksam för bra vård och vårdpersonal!
Med min första gick jag med värkar hela dagen utan att fatta att det faktiskt var värkar (det var två veckor innan BF) och det var först framåt kvällen jag insåg att det faktiskt var dags att föda barn. Då min största skräck var att bli hemskickad från sjukhuset (har ca 50 min körtid) så var min ambition att stanna hemma länge. Jag passade på att läsa Föda utan rädsla mellan värkarna, och även om jag upplevde 90 % som flum som absolut inte passade mig, så fanns det några bra bitar som bar mig genom hela förloppet. Min mamma pushade mig att ringa förlossningen vid 20-tiden, bm där tyckte att jag kunde vänta ett tag till med att komma in (tror hon gick på hur lugn jag lät) eftersom värkarna inte var riktigt så långa som de "ska" vara. Åkte ändå in typ 30 min senare, väl på plats försökte jag lämna urinprov och allt vad det var i undersökningsrummet men inget funkade. Då visade det sig att bebisen var på väg så jag fick bara ta mig in till ett födelserum, tog mig upp i sängen mellan två värkar, hann ta en puff lustgas och sen var bebisen ute på två krystvärkar. Allt som allt tog det 30 min från att jag ringde på dörren till att bebisen var ute, väldigt smidigt!
Nästa gång hade jag lovat min bm att åka in tidigare för att inte riskera att föda i bilen. Så när jag vaknade på morgonen med värkar var jag inställd på att vi skulle till sjukhuset lite senare. Under förmiddagen blev värkarna snabbt tätare, men jag som uppenbarligen tappar omdömet när jag föder barn skulle absolut packa höpåsar, flytta hästarna till annan hage, ta ett jobbmöte på teams och äta lunch innan jag sa till min man att vi nog ändå fick åka in nu, men att han skulle ta med sin jobbdator eftersom vi nog skulle ha en del tid att slå ihjäl på sjukhuset. Vid sjukhuset släppte han av mig vid dörren för att åka och parkera. Jag gick in, träffade en trevlig bm och leddes in till undersökningsrummet. Väl där fick jag en ny värk, och bm var uppmärksam och sa sen att bo går direkt till ett riktigt rum istället. Medan hon gick för att skriva in mig kände jag hur det började kännas nära, så när hon kom tillbaka var det bara att slänga sig upp i sängen, slita av byxorna, jag fick lite lustgas medan bm konstaterade att det bara var att krysta så fort hon hade tagit hål på hinnorna och satt en ctg på bebisens huvud. I samma sekund som jag börjar krysta och bebisens huvud kommer ut kommer min man som parkerat bilen in, så han hinner precis se även denna bebis födelse. Totalt 15 min från att jag kom till sjukhuset tills bebisen var född, så bra gick det för mig att åka in tidigt den här gången.
Det är inget jag skulle göra om i onödan så att säga, så kul är det inte, men jag är väldigt nöjd med hur det blev och är så tacksam för bra vård och vårdpersonal!
Så jag blir ju kvar! 
Då börjar det göra riktigt ont så får lustgas. Kör på med lustgas fram tills 22.30, då kommer det värk på värk och jag får NOLL paus emellan. En värk hinner precis plana ut för att nästa ska börja om. Epidural som jag ville ha tyckte dom inte var någon idé eftersom det gick FORT nu. Hade jag tur så skulle dom hinna ge spinalbedövning beroende på vad kirurgen var sysselsatt med. 
En spinalbedövning sitter bara i 1,5-2 timmar, och när det har gått över en timme så ville dom ta hål på vattnet för att skynda på, jag var i detta läge typ full öppen, var bara en liten kant kvar. Dom tar hål på hinnorna efter en stund, och i samma veva så kommer värkar utan dess like. Bedövningen har släppt och det blir några intensiva värkar igen, jag får nu krystvärkar och 00.47 föddes han. 
Låg på rygg på britsen när bebis föddes och smärtan då var helt annan och inget som jag var beredd på. Visade sig sen att jag fått 4:e gradens bristning, om än liten. Blev sydd med 2 stygn av en läkare och resten av en bm som utbildar andra bm. Fick lustgas under tiden. Infon på BB om bristningen upplevde jag som dålig, men uppföljningen har varit bra och jag har inga men idag.
Jag tyckte det var läskigare än själva förlossningen, kanske för att jag var mer medvetande när det inträffade. 
