Känslan av att "jag ska inte föda barn"?

[vemsomhelst123]

@Nelumbo Jag tror ändå att det är rätt vanligt att känna som du! För mig var det omöjligt att visualisera förlossningen och därför tänkte jag mest att jag väl fick ta det som det kommer liksom. Man vet ju inte innan hur det kommer att bli. Min enda målbild var en frisk bebis. Jag håller dock verkligen med om @Bexzor s tips: försök att vara beredd på att förlossningen blir som den blir och att man inte kan styra över den.

Jag fick göra väldigt akut kejsarsnitt precis när jag skulle börja krysta och det var jag ju såklart inte alls beredd på. Jag kände dock ingen sorg eller nåt över det efteråt utan bara en enorm lättnad över att dottern föddes frisk. Men jag vet många som visualiserat en särskild typ av förlossning och därför blir besvikna och känner sig snuvade på en upplevelse när det går fort eller blev snitt eller liknande. Jag såg inte förlossningen som en upplevelse direkt utan som ett oundvikligt steg för att få träffa min bebis. Och jag tror att det hjälpte mig att hantera min förlossning lite lättare .

Absolut. Jag hade en känsla hela graviditeten av att jag inte skulle föda barn, det blev ett ”akut” snitt till slut. Kanske hade det gått bättringen jag visualiserat, kanske inte. Men inte ens efter 48 h med värkar trodde jag att jag skulle föda barn (vilket jag ju inte heller gjorde på ett sätt. Hade nog mått bra av att iaf prata om det med någon innan.

 

[Roheryn]

Finns det någon mer här som känt på liknande sätt - dvs att du inte skulle/ska föda barn eller finns det någon som har någon bra idé på vad man gör?

Ja, absolut! Hade den känslan med mitt första och enda barn. Dels dagarna/veckorna innan hon föddes - känslan att "äh, det kommer inte bli något! Jag kommer vara världens enda mamma som varit gravid och inte fått något barn" - dels faktiskt under förlossningen "jaha, nu håller jag på och föder barn och jag har FORTFARANDE ingen aning om hur ungen ska komma ut". Men det gick ju bra ändå, det händer liksom ändå, oavsett om man lyckats visualisera det innan eller ej.

Så jag tycker inte man behöver göra något alls om man känner så - det är väl en högst normal reaktion på att man ska göra något man aldrig gjort förut och faktiskt inte helt KAN föreställa sig? Ibland får man hoppa ut i det okända utan att vara så väldigt förberedd, liksom!

 

[Milosari]

Instämmer i kören, det går ju inte att föreställa sig något man inte har provat eller ens varit i närheten av. Jag hade jättemycket tankar om vad jag skulle och inte skulle göra och skev ett långt förlossningsbrev. Väl där sket jag fullständigt i det, det var nuet som avgjorde hur och vad. Jag hade t o m skrivit att jag inte ville hålla bebisen efteråt, och även det var ju fel. De la honom på mig och det var en SÅ häftig upplevelse!

Var påläst, ha önskemål, men lita på personalen. Sen kommer bebisen som den kommer.