Tvillingar!?

[Fjordfrälst]

Tack!

Jag kan väl säga som så, att hade jag faktiskt satt mig in i chansen/risken för tvillinggraviditet efter 40, även om man inga tvillingar har i släkten, kanske jag inte hade vågat försöka få en till

Men nu när det blev så här så är jag övertygad om att det är Gud, eller vad jag vill kalla det/den, som gett oss den här möjligheten! Som ett kul skämt från hens sida, eller för att det är vad vi behöver i våra liv just nu, eller något annat, det vet jag inte. Men jag fortsätter att hålla fast vid att det är meningen att det skulle vara så här

Aaaasch. Mormor var 40 + med de sista och det var inga tvillingar och mellanmoster var 40 + med nu med sista, ingen tvilling- och vi har tvillingfödsel i släkten . Grannens dotter som fick tvillingar var 30 isch. Vet att jag jobbade med tvillingar några år, hm deras mor var ju en av vårdtagarna vi gick hem till men hon var inte så gammal när hon födde dem, 18 år! Så varierar ju garanterat men intressant helt klart om det är så att det ökar vid ökad ålder, kanske skulle sätta fart haha (37) men får man två kan man ju va klar sen hahahhaha.

Det gör du rätt i .

 

[julgrisen]

Aaaasch. Mormor var 40 + med de sista och det var inga tvillingar och mellanmoster var 40 + med nu med sista, ingen tvilling- och vi har tvillingfödsel i släkten . Grannens dotter som fick tvillingar var 30 isch. Vet att jag jobbade med tvillingar några år, hm deras mor var ju en av vårdtagarna vi gick hem till men hon var inte så gammal när hon födde dem, 18 år! Så varierar ju garanterat men intressant helt klart om det är så att det ökar vid ökad ålder, kanske skulle sätta fart haha (37) men får man två kan man ju va klar sen hahahhaha.

Det gör du rätt i .

När jag blev gravid sa min sambo ”det bästa vore ju om det blev tvillingar så har man en bra bas att bygga vidare på om man vill” .

 

[Fjordfrälst]

När jag blev gravid sa min sambo ”det bästa vore ju om det blev tvillingar så har man en bra bas att bygga vidare på om man vill” .

 

[MML]

Jag börjar svara här, så får jag se hur långt jag hinner.

Jag känner verkligen igen mig med exakt dessa frågor . Här kommer en roman:
Jag antar att det var för tidigt nu för att kunna se om de hade samma eller varsin fostersäck och hur många moderkakor? För det är det som mycket av riskerna handlar om, störst risk för de som delar både fostersäck och moderkaka och minst risk för de som har varsin av båda som mina hade. Jag trodde länge att det innebar att de är tvåäggs men så behöver det inte vara, mina är enäggstvillingar. Det är en ökad risk för havandeskapsförgiftning och graviditetsdiabetes och jag fick äta trombyl ganska länge därför. Från v 32 (tror jag) var jag på tillväxtultraljud varannan vecka och hade också fler tider hos MVC än vid en enlingsgraviditet.

Jag vet faktiskt inte, men jag antar det då vi inte fick veta något om där en eller två fostersäckar och moderkakor

Fick du gå hos specialist-MVC eller vanlig?

Det är vanligt att bli sjukskriven i slutet för att undvika att de föds för tidigt, jag blev sjukskriven i v 28 tror jag, pga långa dagar med pendling och ett väldigt psykiskt krävande arbete. Jag mådde som tidigare sagt väldigt bra fysiskt, gick upp 30 kg men höll igång ganska bra med långa promenader långt in i graviditeten. Från v 30 ungefär såg jag höggravid ut men sen blev jag inte sådär jättemycket större (är min upplevelse i alla fall ).

Vad skönt att du mådde så bra! Jag jobbar i nuläget inte heltid, och har inte något väldigt krävande arbete varken fysiskt eller psykiskt. Hoppas på att kunna jobba så länge som möjligt förstås, men jag bör alltså räkna med att behöva bli sjukskriven mot slutet, i alla fall?

Våra delade spjälsäng det första halvåret men tyckte aldrig om att ligga precis intill varandra (en av dem la alltid armen i den andras ansikte) så först trängde vi ner varsitt babynest åt dem i sängen och sen sov de med en sovorm mellan sig, i slutet låg de skavfötters på diagonalen för att få plats. Därefter köpte vi en till spjälsäng.

Det här med att de kan dela spjälsäng låter faktiskt bara jättemysigt!

Gällande sömn har våra sovit ganska okej tror jag, den första tiden var det inte mycket sömn men så kan det ju vara med en enling också. Den tuffaste tiden var när vi skulle väcka dem för att äta hela tiden och det tog en timme att mata dem. I perioder har det varit tuffa nätter när de vaknat om varandra men på det stora hela beror det nog mest på vilken typ av barn man får och det kan man ju aldrig veta. En av våra har alltid sovit mer oroligt än den andra men det är fascinerande att de typ aldrig vaknat av den andras skrik, de sover fortfarande igenom den andras mardrömmar och kräkningar och skrikande.

Det är förstås sant att det kan variera väldigt även med ett barn, hurdant barn man får! Jag målar nog upp ett värsta-scenario där det är två bebisar som alltid är i otakt, men så behöver det alltså inte bli?

En tvillingförlossning är ju lite speciell, det är alltid en barnmorska inne i rummet under hela tiden, det var tryggt tycker jag, från att de tog hinnorna tills barnen var ute var vi aldrig ensamma. Under själva förlossningen är det fullt med folk, två barnmorskor, två läkare och två ”barnpersonal” tror jag de kallades. Jag fick uppfattningen att de alltid vill att man föder liggandes på rygg för att de ska kunna ha koll på tvilling 2 under tiden men vet inte om det är olika i olika regioner. Det skiljer en timme och 18 minuter på mina så det var ju lite som att göra allt igen med barn nummer två, men samtidigt fick jag en paus utan värkar mellan dem så det var inte bara jobbigt.

Just det här med förlossningen är min stora skräck. Jag var rädd redan när jag trodde att det var en bebis där inne, och än mer nu eftersom jag fått för mig att en tvillingförlossning mer eller mindre är synonymt med jobbigheter som avlöser varandra!

Min "drömförlossning" - i den mån det går att ha någon sådan - skulle innebära så lite personal närvarande som möjligt. Lugn miljö, så lite "sjukhusaktig" det bara går, gärna med bad, kunna lyssna på min kropp och absolut inte föda liggande på rygg!

Jag förstår ju att man vill vara så säker som möjligt på att allt är bra med båda barnen - det vill förstås jag också! Men någonstans hade jag nog redan börjat bygga upp en förhoppning om en "revanch" från tidigare förlossningar - och den bilden innehöll ju "bara" en bebis.

Gällande kläder behövs det helt overkligt mycket , särskilt när de blir äldre och sliter på dem. Jag köper typ bara begagnat nu för tiden. Vi har valt att aldrig klä dem i likadana kläder för att det känns viktigt att andra runt dem ser skillnad på dem och att man ändå visar att de är två olika personer. Av samma skäl har vi valt att inte döpa dem till för lika namn och inte samma första bokstav. Vi har brottats en del med frågan om olika förskoleavdelningar, just nu går de på samma vilket är en stor trygghet för dem samtidigt som de absolut mest är med varandra så jag tror det finns fördelar att dela på dem också, särskilt om en av dem är mer beroende av den andra. Vi har inte bestämt riktigt hur vi ska göra när de flyttar upp en avdelning, är lite inne på att dela dem då eftersom det är mycket att vara med varandra 24/7. Samtidigt saknar de alltid varandra om den andra är borta, men jag tror på att göra dem till självständiga individer, de klumpas ju lätt ihop till ”tvillingarna” av andra.
Gällande rum delar våra, vi har fler rum som vi tänker att de ska ta när de blir äldre men än så länge vill de sova i samma rum och då är det ju rätt smidigt.

Tack snälla för dina tankar och erfarenheter kring det här! Förutom förlossningen är just det här med att se till att båda barnen får utvecklas till en egen individ, det som jag hunnit oroa mig mest över. Behöver vi säga till nära och kära på något sätt för att de inte ska behandla barnen som "en halva av tvillingarna"?

Vi kanske får göra så att mannen shoppar åt den ena, och jag åt den andra. Då lär risken inte vara stor att de får likadana kläder

Det där med namn funderar jag också orimligt mycket på redan. Egentligen kanske det är bäst att "bara" välja de två namn vi gillar bäst, och inte ens fundera på hur de passar i hop? Liksom för att markera att de är två individer?

Det känns också skönt att höra att det fungerar bra för er att barnen delar rum! Vi har inte möjlighet för egna rum till två i nuläget, men utgår vi från att tvillingarna kan dela rum i alla fall några år finns ju tid för att hitta en bra lösning på det också.

Räcka till är ju svårt, men på samma sätt som om man har två barn i olika åldrar tänker jag. När de var små blev det ofta att jag tittade på ett barn och pratade med det andra för att liksom samspela med båda hela tiden. Något vi kan bli bättre på är att ta dem på egentid med en förälder, vi försöker göra det då och då men borde göra det oftare. Jag tyckte det tuffa när de var små var att det aldrig riktigt blev det där mysiga att sitta och bara lugnt kunna gosa med ett barn för jag kände hela tiden att jag måste kunna göra precis likadant med det andra barnet också. Där är det ju skönt om man kan vara två föräldrar som delar på det.
Även detta blir ju dock bättre med tiden, nu är det lättare att ta en stund här och där med varje barn, och de leker så otroligt med varandra att jag snarare känner mig överflödig än otillräcklig nu för tiden .

Igen, tack snälla för input! Mycket bra att tänka på för oss.

 

[Imogen]

Det där med namn funderar jag också orimligt mycket på redan. Egentligen kanske det är bäst att "bara" välja de två namn vi gillar bäst, och inte ens fundera på hur de passar i hop? Liksom för att markera att de är två individer?

Tänker att det iaf är rimligt att börja i änden att hitta namn ni gillar! Och sen i nästa steg fundera på om de av någon anledning inte skulle passa ihop. Och då är det väl lite som med vanliga syskon, det mesta passar, men Humle och Dumle kanske är lite föööör likt

Vi har bekanta som har tvillingar som har väldigt olika namn. Det är inte just dessa namn men det är i stil med "Britt-Marie och Dexter". Absolut att folk reagerat lite när de hört det för första gången men sen så blir det ju precis som med alla namn. Barnen blir självklara med sina namn och inget man tänker på sen

 

[julgrisen]

Jag börjar svara här, så får jag se hur långt jag hinner.



Jag vet faktiskt inte, men jag antar det då vi inte fick veta något om där en eller två fostersäckar och moderkakor

Fick du gå hos specialist-MVC eller vanlig?



Vad skönt att du mådde så bra! Jag jobbar i nuläget inte heltid, och har inte något väldigt krävande arbete varken fysiskt eller psykiskt. Hoppas på att kunna jobba så länge som möjligt förstås, men jag bör alltså räkna med att behöva bli sjukskriven mot slutet, i alla fall?



Det här med att de kan dela spjälsäng låter faktiskt bara jättemysigt!



Det är förstås sant att det kan variera väldigt även med ett barn, hurdant barn man får! Jag målar nog upp ett värsta-scenario där det är två bebisar som alltid är i otakt, men så behöver det alltså inte bli?



Just det här med förlossningen är min stora skräck. Jag var rädd redan när jag trodde att det var en bebis där inne, och än mer nu eftersom jag fått för mig att en tvillingförlossning mer eller mindre är synonymt med jobbigheter som avlöser varandra!

Min "drömförlossning" - i den mån det går att ha någon sådan - skulle innebära så lite personal närvarande som möjligt. Lugn miljö, så lite "sjukhusaktig" det bara går, gärna med bad, kunna lyssna på min kropp och absolut inte föda liggande på rygg!

Jag förstår ju att man vill vara så säker som möjligt på att allt är bra med båda barnen - det vill förstås jag också! Men någonstans hade jag nog redan börjat bygga upp en förhoppning om en "revanch" från tidigare förlossningar - och den bilden innehöll ju "bara" en bebis.



Tack snälla för dina tankar och erfarenheter kring det här! Förutom förlossningen är just det här med att se till att båda barnen får utvecklas till en egen individ, det som jag hunnit oroa mig mest över. Behöver vi säga till nära och kära på något sätt för att de inte ska behandla barnen som "en halva av tvillingarna"?

Vi kanske får göra så att mannen shoppar åt den ena, och jag åt den andra. Då lär risken inte vara stor att de får likadana kläder

Det där med namn funderar jag också orimligt mycket på redan. Egentligen kanske det är bäst att "bara" välja de två namn vi gillar bäst, och inte ens fundera på hur de passar i hop? Liksom för att markera att de är två individer?

Det känns också skönt att höra att det fungerar bra för er att barnen delar rum! Vi har inte möjlighet för egna rum till två i nuläget, men utgår vi från att tvillingarna kan dela rum i alla fall några år finns ju tid för att hitta en bra lösning på det också.



Igen, tack snälla för input! Mycket bra att tänka på för oss.

Jag gick hos vanligt MVC men gjorde tillväxtultraljuden på specialistmvc. Jag vet inte om det automatiskt blir sjukskrivning, vet att det är rutin på vissa ställen men antar att man ändå tar hänsyn till vilken typ av jobb och hur man själv känner, det kan ju dock vara bra att ha med det i beräkningen att det kan bli så!

Gällande sömn och mat rekommenderar jag verkligen att synka dem, det var inte särskilt svårt alls, sen funkar det ju inte alltid och en kan ju ha ett större sömnbehov eller matbehov än den andra, men så långt man kan rekommenderar jag det. När de blivit några månader brukade jag aldrig väcka ett barn som sov för att synka, men däremot försökte jag alltid få dem att somna för nästa vila samtidigt ändå. Om en sov till nio och en till tjugo i tio första vilan tog jag nåt mellanting för nästa vila så en fick stanna uppe lite längre och den andra lite kortare.

Jag förstår din oro kring förlossningen och tänker att det nog är bra att du får stöd i dina traumatiska upplevelser av dina tidigare förlossningar innan så de kan hjälpa dig att känna dig så trygg som möjligt. Jag hade ju inget att jämföra med direkt och för mig kändes det bara tryggt med så mycket personal .

Jag tycker nog det kan vara lite bra att påpeka för folk om de slänger sig med ”tvillingarna” eller hänvisar till dem tillsammans hela tiden, jag brukar också lite diskret förmedla när vi träffar typ deras farföräldrar vem som är vem så de inte alltid ska fråga dem (mina föräldrar ser skillnad på dem eller frågar på engelska, farföräldrarna är inte lika diskreta…).

Slänger in en bild från tiden de delade säng:

 

[MML]

Vad roligt, vilken resa ni har framför er!

Vi har enäggstvillingar, två killar som är nästan 2,5 år nu. Och jag minns precis hur det kändes när vi tittade under ultraljudet och fick se två likadana små strukturer... jag tänkte fort och hann gå igenom hela fostrets anatomi på några sekunder för att bli klok på vad det var jag såg... det enda rimliga kändes som två hälar eller möjligen fötter, sedda rakt underifrån. Sen när UL-proben flyttades blev strukturerna större och rundare, och det började se ut som hjärnor inuti de runda formerna... HJÄRNOR?! TVÅ STYCKEN?! "Oj då... det är två!" sade barnmorskan...

Vi fick frågan "Vet ni vad ni tittar på nu?" varpå mannen direkt svarade "Är det två?" och jag sa åt honom att sluta fåna sig (jag tyckte liksom att "han har ju varit med förr, varför gör han sig dummare än han är"...)

En normal och i allt väsentligt okomplicerad graviditet, gemensam moderkaka och varsin hinnsäck (s k MCDA) innebar täta UL-kontroller, varannan vecka från v 16. Igångsättning v 37+0 helt enligt riktlinjer, man väljer en tidigare förlossning för att minimera risken både för havandeskapsförgiftning och för tvillingtransfusionssyndrom. Planerad vaginal förlossning som tappade fart och landade i akut snitt - vilket låter mer traumatiskt än det är; akut benämns det när det inte är planerat. Den vaginala förlossningen bromsades medicinskt framåt småtimmarna, och snittet gjordes av ordinarie dagtidspersonal som första operation på morgonen. Totalt var vi tolv(!) personer inne på salen plus ytterligare tre standby i korridoren.

Tack för att du avdramatiserar kejsarsnitt lite!

Efter tre nätter på BB då amningen i stort sett inte fungerade alls - delvis pga kraftiga smärtor efter snittet och bristfällig smärtlindring - kom vi hem till en helt ny vardag. Vi köpte bröstpump och försökte i nån vecka men släppte hela amningsbiten sedan och har kört på ersättning sedan dess. Det finns ju oomtvistliga fördelar med amning men ersättningen gjorde det möjligt för oss föräldrar att dela på omhändertagandet på ett helt annat sätt - och det går nästan inte att värdera. Det har funkat väldigt bra för oss alla fyra. Den Babybrezza vi köpte tidigt har också varit fantastiskt underlättande. Om man inte har en fetisch för att stå och slabba med ljummet vatten och pulver klockan 03 (eller 01 eller 05 eller närfansomhelst) medan två barn gallskriker så är det guld att bara kunna trycka på en knapp och ha en fylld färdigblandad flaska på tio sekunder.

På ett sätt låter det skönt att helt sonika skippa amningen. Just som du skriver, att vi då kan dela på matningen på ett helt annat sätt redan från start. Det är något jag absolut ska fundera vidare kring.

Hur man gör rent praktiskt... har vi nog mest kommit fram till genom trial and error. Men det finns tvillingföräldragrupper på FB som kan ge bra input.

Våra killar sov första tiden i varsitt nest i samma bedside crib, killarna var inte större än att de fick plats utan problem. Sen gick vi över till att de delade nest, det märktes tidigt att de gillade närheten till varandra. Från att de var kanske ett halvår gamla har de delat på en dubbel spjälsäng, vi har dockat ihop två vanliga ikea spjälsängar utan framsidor så att det är en enda stor sovyta. Inga avdelande sovormar eller kuddar eller nest utan de kan ligga hur de vill. Och det har funkat väldigt bra, ibland skedar de och ibland ligger de litet mer isär men det har varit sällan som de väckt varandra. Mest första året, när armar och ben flaxade mer okontrollerat.

Vi har lutat åt att ha bedside crib, när vi trodde att vi "bara" väntade en bebis. Fint att höra att det fungerade bra för er med två! Det låter också mysigt med en dubbel spjälsäng Rent spontant tänker jag att de ju kommer att vara vana vid att trängas med varandra, så dela säng kanske känns tryggt? Men det är förstås individuellt och finns säkert både tvillingar som gillar det, och tvillingar som vill ha varsitt sovutrymme tidigt. Vi får ge oss till tåls och se, helt enkelt!

Vagnar är en djungel. Samma sak med babyskydd och barnstolar. Där finns lyckligtvis bra stöd i FB-grupper, på båda områdena. Du kan PM:a om du vill ha mer specifika gruppförslag.
Vi köpte först en begagnad Emmaljunga Double Viking 735, med både ligg- och sittdelar, plus två babyskydd vars modell jag glömt, och adapters för att sätta babyskydden på vagnen. Det tyckte vi var väldigt smidigt. Vi köpte dessutom ett enkelunderrede också, för i början låg killarna finfint i samma liggdel. Vagnen var bra tyckte vi, men när liggdelarna fasades ut bytte vi till en Mountain Buggy Duet som vi fortfarande använder ibland.
Dessutom har vi två enkelvagnar, Kronan Sulky S, som vi varit väldigt nöjda med. Plus att vi ganska tidigt skaffade en begagnad Thule Chariot Cab2 cykelvagn, som är väldigt flexibel. Killarna har gillat den från start, man kan dels hänga den efter cykel, dels använda svängbara framhjul (typ inne i butik eller så), dels sätta på ett större "joggingframhjul" som gör att vagnen funkar jättebra på skogspromenader och kassa vägar.

Mycket vagnar att googla på Förstår jag det rätt om båda vagnarna är sådana där barnen är sida vid sida? Jag har sett att det finns vagnar där barnen ligger "på höjden" i stället för bredvid varandra, men jag vet inte alls hur populära de är. Funderade ni på någon sådan vagn, eller valde ni direkt den "vanliga" modellen?

Begagnat är för övrigt en extrem framgångsfaktor, imho. Möbler, leksaker, barnvagnar, kläder etc... det finns bra FB-grupper för just tvillingkläder (läs: dubbla uppsättningar i samma storlek).

Bra att tänka på att kolla begagnat! Det ska vi absolut göra, i synnerhet i början när de är små, växer fort, och inte hinner slita ut några kläder

Inte så mycket. Eller okej, numera är andelen bra nätter på uppåtgående och för det mesta är det fullt uthärdligt. Men första 1-1,5 året var... inte så bra, alls. Men där har ersättningen åtminstone gjort att vi sovit ungefär lika kasst.

Jag kan bara svara för mig själv, men... nej. Jag har häst men har inte ridit honom sedan barnen kom, av tidsbrist. Tid är en ständig bristvara. Kompisumgänge... minimalt. Vi (ffa jag) hade inte riktigt förstått hur mycket av det "vanliga" livet som skulle komma att sättas på paus.

Det här är något som oroar mig. Dels att aldrig få sova - jag har ett stort behov av att regelbundet få vettig sömn. Å andra sidan är vi två, så kanske får vi se till att få någon natt var då och då med ostörd sömn. Kan tänka mig att det är värt det i längden, även om det innebär kass sömn för den "ensamma" föräldern den natten.

Vi har ju en "stor" dotter nu, och vi har gemensamma intressen som både hon och jag uppskattar väldigt. Det är inget jag är beredd att "släppa". Kanske handlar det om att redan nu/i närtid börja leta lösningar för att öka chansen att vi kan fortsätta att t. ex. rida tillsammans. Hundträning är ju en sak, då kan bebisarna hänga med, men ridningen blir svårare (även om dottern redan är fullt inställd på att vi nu behöver inte bara en, utan två små söta och snälla dartmoorponnyer till småsyskonen, men det ligger ju ett antal år fram i tiden innan det alls kan bli aktuellt )

HIttills har våra killar inget eget rum, men vi kommer att färdigställa det i sommar innan de blir 3 år. Sen är planen att de får dela rum till uppåt 6-7 år åtminstone, kanske längre om det känns okej för dem. Just nu sover de i samma sovrum som vårt och leker i... tja, hela huset. Så vi ser inte att de tar mer plats i hemmet än om de varit en, det blir väl iofs stökigare och litet fler leksaker.

Stökigt och fler leksaker kan jag leva med, utan problem Det är nog mest att jag oroar mig för om vi kommer att "växa ur" vår drömgård. Vi har tre sovrum i vårt hus - dotterns, vårt, och ett som nu är hemmakontor men som var tänkt att bli barnets rum. Det är inget jättestort rum, men i några år får alldeles säkert två barn plats där. Om det är troligt att det kommer fungera för barnen att dela rum, hinner vi ju hitta en lösning. Antingen bygga om ovanvåningen och på så vis få ett till sovrum, eller så har dottern flyttat ut då och vill inte längre ha sitt rum kvar.

När det gäller dubbel uppsättning så beror det på. Kläder behövs förstås dubbelt så mycket, och ingen kan ärva något av sitt storasyskon. Men det kan man kontra genom att köpa begagnat.
Våra killar är som sagt enäggstvillingar och de är ganska lika. För att göra det hanterbart för förskolepersonalen så har de förstås aldrig helt lika kläder men vi brukar försöka köpa samma modeller/mönster i olika färgsättning - och så har ene killen alltid den ljusare färgkombinationen och andre killen alltid den mörkare. Det går igen på alla typer av plagg, fast jeans brukar de ha likadana. Dessutom har vi använt såna där tvättsäkra (yeah well) namnlappar som man sätter på insidan av kläder, men vi sätter dem synligt på utsidan av plaggen.

Smarta tips om kläder, tack! Det här ska vi också fundera vidare på, så att vi har en plan redan innan bebisarna är här.

 

[Fjordfrälst]

Jag gick hos vanligt MVC men gjorde tillväxtultraljuden på specialistmvc. Jag vet inte om det automatiskt blir sjukskrivning, vet att det är rutin på vissa ställen men antar att man ändå tar hänsyn till vilken typ av jobb och hur man själv känner, det kan ju dock vara bra att ha med det i beräkningen att det kan bli så!

Gällande sömn och mat rekommenderar jag verkligen att synka dem, det var inte särskilt svårt alls, sen funkar det ju inte alltid och en kan ju ha ett större sömnbehov eller matbehov än den andra, men så långt man kan rekommenderar jag det. När de blivit några månader brukade jag aldrig väcka ett barn som sov för att synka, men däremot försökte jag alltid få dem att somna för nästa vila samtidigt ändå. Om en sov till nio och en till tjugo i tio första vilan tog jag nåt mellanting för nästa vila så en fick stanna uppe lite längre och den andra lite kortare.

Jag förstår din oro kring förlossningen och tänker att det nog är bra att du får stöd i dina traumatiska upplevelser av dina tidigare förlossningar innan så de kan hjälpa dig att känna dig så trygg som möjligt. Jag hade ju inget att jämföra med direkt och för mig kändes det bara tryggt med så mycket personal .

Jag tycker nog det kan vara lite bra att påpeka för folk om de slänger sig med ”tvillingarna” eller hänvisar till dem tillsammans hela tiden, jag brukar också lite diskret förmedla när vi träffar typ deras farföräldrar vem som är vem så de inte alltid ska fråga dem (mina föräldrar ser skillnad på dem eller frågar på engelska, farföräldrarna är inte lika diskreta…).

Slänger in en bild från tiden de delade säng: Visa bifogad fil 161989

Men åh så mysigt det där ser ut