Vaginal vs kejsarsnitt

Nej så är det ju, smärta är ju individuellt. Jag vet att jag mådde skit, men har ju typ glömt hur ont det gjorde 😅 Som tur väl är.

Innan åtta månader kan man inte ansöka om vab om den föräldralediga föräldern blir sjuk. Då måste den sjukskriva sig och den andra föräldern ansöka om föräldrapenning. 😅

Så är det ja! Bra att du redde ut det för mig 😄
 
Och denna mätning gjordes då alltså i förväg? Inte efter förlossningsstart?

Låter väldigt märkligt alltihopa…
Den gjordes någon månad innan förlossningen.
Barnmorskan var osäker på mitt bäcken p.g.a. att jag har smala höfter.
En väninna till mig som är en ganska så liten människa blev undersökt på samma sätt.

Samma Landsting tidigt 1990-tal.
 
Nej jag har ju främst mig själv att jämföra med och jag hade inte varit kapabel att ta hand om något barn själv sist i alla fall, men hade "turen" att hamna på neo och mannen kunde därmed jobba.
Kroppen tog mycket stryk av att först kämpa på med att försöka föda vaginalt och inte sova osv. Så jag tror att jag hade mått bättre om jag inte haft det "träningspasset" i kroppen.

Men ja, det jag vänder mig emot är hur andra sjukskrivs efter mindre operationer tex. Men en stor bukoperation som kejsarsnitt är inget som resulterar i det 😅
Jag hade inte heller haft några värkar innan mitt snitt, då det var prematurt. Tacksam dock på ett sätt att vi var på neo sen så sambon fick ta VAB med, kunde inte röra mig ordentligt på flera dagar. Än mindre bära bebis, utan fick hjälp att lägga honom på mig.
 
Nej så är det ju, smärta är ju individuellt. Jag vet att jag mådde skit, men har ju typ glömt hur ont det gjorde 😅 Som tur väl är.

Innan åtta månader kan man inte ansöka om vab om den föräldralediga föräldern blir sjuk. Då måste den sjukskriva sig och den andra föräldern ansöka om föräldrapenning. 😅
Jag har gjort två bukoperationer:
- titthål, sjukskriven en vecka, måttlig smärta de första dagarna, från typ dag 2 räckte alvedon, snabb återhämtning, snabbt normal rörlighet
- urakut snitt, ingen sjukskrivning, tog en vecka innan jag kunde resa mig upp själv, Alvedon+diklofenak räckte inte de första dagarna (men var vad jag fick), tror jag sen behövde äta det regelbundet (alltså enligt schema, gick det för lång tid var det kört) 3 v. Komplikation med infektion förlängde läkningen.

Helt snett.
 
Jag har gjort två bukoperationer:
- titthål, sjukskriven en vecka, måttlig smärta de första dagarna, från typ dag 2 räckte alvedon, snabb återhämtning, snabbt normal rörlighet
- urakut snitt, ingen sjukskrivning, tog en vecka innan jag kunde resa mig upp själv, Alvedon+diklofenak räckte inte de första dagarna (men var vad jag fick), tror jag sen behövde äta det regelbundet (alltså enligt schema, gick det för lång tid var det kört) 3 v. Komplikation med infektion förlängde läkningen.

Helt snett.
Alltså detta är ju helt stört. Att det får gå till så här. Finns det ingen debatt kring detta?
Iaf hade inte jag en aning om innan tråden hur kaosig förlossningsvården är.
 
Jag tänker att det här med sjukskriven eller inte efter snitt egentligen inte handlar om kejsarsnitt, utan om förlossningsvården i stort. Det är precis lika ovanligt att bli sjukskriven efter en vaginal förlossning med komplikationer motsvarande ett kejsarsnitt. Grundproblemet är väl att knäoperationen så ställs sjukskrivningen mot att vara på jobbet, förlossningen så ställs sjukskrivningen mot att sitta i soffan och amma...

Jag var inlagd på iva 1,5 dygn efter min sista förlossning (kejsarsnitt). Barnet var med pappan på bb och fick inte besöka mig. Ej anledning till sjukskrivning :grin:
 
Det ÄR ju en rätt stor operation - det är väl att inte få sjukskrivning eller adekvat smärtlindring som är felet här, inte beskrivningen av operationen?

Felet är argumenten. Att det är så dåligt för att det är en så stor operation.
Eftersom man sen inte får varken smärtlindring eller sjukskrivning rimmar det illa.
Jag säger inte att det inte är en stor operation. Det är klart det är - det är en buköppning.
Men jag tycker att det är skevt när denna stora operation inte hanteras som det i efterhand.
 
Felet är argumenten. Att det är så dåligt för att det är en så stor operation.
Eftersom man sen inte får varken smärtlindring eller sjukskrivning rimmar det illa.
Jag säger inte att det inte är en stor operation. Det är klart det är - det är en buköppning.
Men jag tycker att det är skevt när denna stora operation inte hanteras som det i efterhand.

Och jag tycker det är två olika frågor:

1) Kejsarsnitt är en stor bukoperation som har de risker och biverkningar som sådana brukar ha - till exempel smärta, lång återhämtning, risk för infektioner och sammanväxningar etc. Det kan absolut vara bästa alternativet ändå, men inget som jag personligen hade valt om alternativet var en förväntat komplikationsfri vaginal förlossning. Och ingenting som vården rekommenderar som förstahandsalternativ av ungefär samma anledning.

2) Det verkar som om kvinnor som genomgått kejsarsnitt varken får sjukskrivning eller adekvat smärtlindring. Det är fullständigt uppåt väggarna och måste rättas till omedelbart anser jag. Självklart måste man få möjlighet att återhämta sig på bästa sätt efter en stor operation! (som jämförelse fick jag 2 veckors sjukskrivning samt 3 nätters förbrukning av korttidsverkande morfin efter en hysterektomi som gjordes med titthålsteknik, alltså bra mycket mindre operation än ett kejsarsnitt)
 
Felet är argumenten. Att det är så dåligt för att det är en så stor operation.
Eftersom man sen inte får varken smärtlindring eller sjukskrivning rimmar det illa.
Jag säger inte att det inte är en stor operation. Det är klart det är - det är en buköppning.
Men jag tycker att det är skevt när denna stora operation inte hanteras som det i efterhand.

Jag tycker nog att du vänder lite på det här? Det låter som att du menar att det är fel att säga att ett kejsarsnitt är en stor bukoperation för att man inte blir sjukskriven och får tillräcklig smärtlindring efteråt? Men så är det ju inte. Det är däremot heltokigt att man inte blir sjukskriven och får tillräcklig smärtlindring efteråt trots att man genomgått en stor bukoperation.
 
Jag tycker nog att du vänder lite på det här? Det låter som att du menar att det är fel att säga att ett kejsarsnitt är en stor bukoperation för att man inte blir sjukskriven och får tillräcklig smärtlindring efteråt? Men så är det ju inte. Det är däremot heltokigt att man inte blir sjukskriven och får tillräcklig smärtlindring efteråt trots att man genomgått en stor bukoperation.

Jag säger ju att det inte är det jag menar.
 
Och jag tycker det är två olika frågor:

1) Kejsarsnitt är en stor bukoperation som har de risker och biverkningar som sådana brukar ha - till exempel smärta, lång återhämtning, risk för infektioner och sammanväxningar etc. Det kan absolut vara bästa alternativet ändå, men inget som jag personligen hade valt om alternativet var en förväntat komplikationsfri vaginal förlossning. Och ingenting som vården rekommenderar som förstahandsalternativ av ungefär samma anledning.

2) Det verkar som om kvinnor som genomgått kejsarsnitt varken får sjukskrivning eller adekvat smärtlindring. Det är fullständigt uppåt väggarna och måste rättas till omedelbart anser jag. Självklart måste man få möjlighet att återhämta sig på bästa sätt efter en stor operation! (som jämförelse fick jag 2 veckors sjukskrivning samt 3 nätters förbrukning av korttidsverkande morfin efter en hysterektomi som gjordes med titthålsteknik, alltså bra mycket mindre operation än ett kejsarsnitt)

Okej. Och jag tycker det är konstigt att stor bukoperation inte är synonymt med sjukskrivning och adekvat smärtlindring.
 
Ja men lite så. Det är en sak att vara en äldre förälder, men det blir något helt annat om man hinner fylla 93 innan försörjningsplikten upphör.

(När det dessutom är uppenbart väldigt planerat. Vore ju ngt annat om det var oplanerat).
Det är ju ganska sällsynt att kvinnor blir oplanerat gravida vid 58 års ålder. Oavsett mannens ålder, då.
 
Nej alltså, det jag menar är väl mer att argumenten mot är att det är en så himla stor operation. Men det behandlas ju inte som det.

Om man inte behöver mer än Alvedon och ipren är det ju toppen såklart.
Nu födde jag barn på forntiden, men jag blev sjukskriven i fyra eller om det var sex veckor, efter akut snitt. Det var nog fyra, pappan fick vara hemma i sex. Akut snitt. Sjukskrivningstiden stämde bra med återhämtningen. Det tog några veckor att komma ut på en första, vacklande promenad.
 
Man kan väl vara överens om att det är helt orimligt hur allt som har med förlossningsrelaterade problem att göra klassas som så normalt att man absolut inte kan bli sjukskriven, kanske har det också att göra med att det fortfarande inte anses särskilt avancerat att ta hand om en nyfödd bebis. Jag förlorade 4 liter blod under min förlossning, sövdes, fick blodtransfusion men ingen sjukskrivning. Fick till mig av läkaren att det var viktigt att röra på mig och vara uppe och gå för att undvika blodpropp samtidigt som det var pandemi och jag därför inte fick tillåtelse av bb-personalen att gå utanför vårt trånga lilla rum för att kunna gå i korridoren. Jag gick därför fyra steg fram till dörren, vände och gick fyra steg åt andra hållet och detta fick upprepas dagarna i ända. Jag fick till mig att jag inte skulle amma pga blodbrist men vi fick heller inga nappflaskor utan fick koppmata våra ytterst motvilliga barn.
 
Men när man är så pass gammal varför vill man behålla livmodern?
För att slippa all problematik som kan komma med att ta bort en så stor muskel kanske? Att inte kunna hålla tätt och att inte kunna ha penetrerat sex som man önskar är det vanligaste biverkningarna av att ta bort livmodern. Det finns många fler men de två är vanliga. Det finns en mycket bra anledning till att man idag undviker i det längsta att ta bort livmodern även om vissa inom vården verkar leva kvar i det förgångna.
 
Svårt att veta innan om förlossningen är okomplicerad.
För någon som är rädd är ju risken mig veterligen större att det går sämre, pga att man spänner sig osv.

Jag säger inte att det ska vara full valfrihet. Men att det ska vara så svårt som nu där folk går till v.37 utan att veta, med en stor mängd ångest känns inte humant. Inte heller att få ett såkallat snittkontrakt som inte efterlevs.

Och ja. Det är en stor operation. Men igen. Om det nu är en så stor och hemsk operation, varför får man då varken sjukskriva sig eller få rimlig smärtlindring?
Först vill jag skriva att hade jag gjort bedömningar hade det räckt med det du har skrivit här för att jag skulle anse att ett kejsarsnitt vore självklart att erbjuda dig.

Att behöva vänta på besked om man får kejsarsnitt eller inte är inget annat än tortyr och tortyr är förbjudet enligt lag. Jag hade önskat att vården skulle anmälas för det de gör. Besked ska man få i så god tid att det fortfarande går att göra en abort.

Jag har bara hört/läst om snittkontrakt men är det så illa som att det bara är ett sätt att luras är det ju genomvidrigt! Så fruktansvärt sjukt och osmakligt. Vad är det för fel på folk?!?

Tidigare sjukskrevs man på rutin efter kejsarsnitt. En månad var det normala men inga problem att få längre vid behov. En månad fick man oavsett hur bra man mådde. Detta var 1992. Så svängde det. Graviditet var ingen sjukdom, att få sjukskrivning för så allvarlig foglossning att man inte kunde gå eller allvarliga kräkningar som påverkade båda var nästan uteslutet. I vissa fall kunde man få sjukskrivning vid hotande förtidsbörd om det krävde sängliggande men det var väldigt svårt att få igenom. Att bli sjukskriven efter en förlossning var uteslutet för en förlossning var en förlossning oavsett hur det hade gått till och oavsett hur den födande mådde för att föda barn var naturligt och ingen sjukdom.
Sanslöst såklart. Visst är en graviditet och förlossning naturligt men det som gör att man inte kan leva som vanligt ska såklart bedömas på exakt samma sätt oavsett gravid/nyförlöst eller inte.

Jag blev sjukskriven och erbjuden smärtlindring efter kejsarsnittet (dvs. riktig smärtlindring som efter annan bukoperation, inte alvedon och ipren) men jag behövde det inte. Jag kände inget. Jag har då och då funderat över om det var chocken efter traumat det är med ett sådant katastrofsnitt som det blev där våra liv hängde på en skör tråd som gjorde att jag inte kände något. Det enda jag tänkte på var mina barn. Barnet i kuvösen och barnet som hemma grät efter mig.
 
För att slippa all problematik som kan komma med att ta bort en så stor muskel kanske? Att inte kunna hålla tätt och att inte kunna ha penetrerat sex som man önskar är det vanligaste biverkningarna av att ta bort livmodern. Det finns många fler men de två är vanliga. Det finns en mycket bra anledning till att man idag undviker i det längsta att ta bort livmodern även om vissa inom vården verkar leva kvar i det förgångna.
Urininkontinens är vanligt oavsett hysterektomi eller ej, i västvärlden ligger prevalensen på runt 40%. Risken är något ökad efter hysterektomi, men den är också proportionerlig mot antalet barn man fött. Så du kan lika gärna avråda från att föda barn (ffa vaginalt) för att minska risken för inkontinens senare i livet. Hur hysterektomi skulle förhindra penetrerande sex vet jag inte ens?
 

Liknande trådar

R
Gravid - 1år I dag var min man och jag och gjorde ett tidigt ultraljud, då vi ville se om allt såg bra ut med "vårt lilla Pyre" (jag är i v. 7). Vi...
2 3 4
Svar
79
· Visningar
5 677
Gravid - 1år Jag visste inte om jag skulle fortsätta i min första tråd "vem tar du med till förlossningen?" eller om jag skulle skapa en helt ny...
2
Svar
22
· Visningar
4 048
Senast: Milosari
·
Gravid - 1år Fy tusan vad det tar emot att skriva detta men jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag känner inte igen mig själv sen jag blev gravid...
2 3
Svar
47
· Visningar
8 194
Senast: Bapelsin
·
Gravid - 1år Är gravid, och pappan till barnet vill absolut att jag ska göra kejsarsnitt. Fick så bra hjälp här när jag skrev för ett tag sedan- kan...
4 5 6
Svar
109
· Visningar
18 706

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp