Vilken underbar människa du är, blir helt tårögd
Och ni alla andra också givetvis som hört av sig på nåt sätt, ni är så fantastiska.. känner inte att jag förtjänar det, känner att jag säkert egentligen är fjantig och överreagerar och borde vara tacksam för det jag har. Fast samtidigt har jag fått en annan syn på det här nånstans i bakhuvudet efter att ha läst era inlägg o sett att det finns de som så osjälviskt tycker det vore ok att hjälpa en främling på det viset, att det måste va nån mer än jag som tycker nåt är fel. Att jag inte är knäpp som blir ledsen.
Det låter säkert fjantigt men på söndag ska jag åka iväg till en kompis och stanna över, killen brukar inte gilla att jag sover borta, har aldrig förstått varför riktigt för han är inte så himla svartsjuk så, men den här gången sa han inget. Och det känns så underbart! Kompisen blev glad över att jag kommer och ska följa med i veckan till kvinnokliniken om jag behöver det så jag slipper gå själv och skjutsa mig överallt om det behövs och var liksom GLAD över att få hjälpa till, det känns så konstigt men roligt, att nån vill hjälpa mig fast jag sagt jag kan ta annat färdmedel därifrån om det behövs. Jag är så fjantigt glad över att nån är glad att jag kommer dit! Jag måste vara mer nere än jag fattat själv. Och så har jag löst med en av hundarna åtminstone under bb-tiden oavsett hur länge jag måste stanna. Det är fortfarande tusen saker som inte känns klart men för mig känns det som att jag åstadkommit massor fast det är typ ingenting
Har ringt min syster som tyvärr bor väldigt långt bort men som först inte sa så mycket men som sen hörde av sig på kvällen igen och var riktigt upprörd över hur jag har det och det känns så skönt att ha stöd även om hon är för långt bort för att vara praktisk nytta.
Jag har väl egentligen inte åstadkommit nånting men jag känner mig ändå så glad för det lilla!