Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Vet inte riktigt vad min katt vill ha sagt. Hon har lagt sig på den plats där hon brukar tillbringa nätterna (brevid min kudde), tittar på mig med halvslutna ögon och gäspar stort.
Jag tror mer på att hon vill att jag stiger upp så hon får mer plats.Kanske tycker du ska sätta fart och ta hand om all energi så hon kan vara arbetsledare från väl vald position?
Åååh jag vill med ha katt, letar och letar och väntar svar funderar om jag ska ringa eller skicka sms till en jag mailade för ett par dagar sedan.
Kommer dock inte göra det denna tiden på dagen utan lite senare ifall personen arbetar natt eller så.
Jag tror mer på att hon vill att jag stiger upp så hon får mer plats.
Ska man tro henne är hon alltid på svältgränsen. Hon fick en liten skvätt mjölk.Du kanske ska ge henne mat också? Förmodligen håller hon på att svälta ihjäl...
Dom är roliga dom där djuren.Här vräker den svarta katten ut sig över matte på morgnarna så hon inte missar när jag vaknar. Sen sitter hon och väntar på att bli buren till köket. Glömmer jag henne kommer hon och hämtar mig, går tillbaka till sovrummet och kräver att bli buren. Nån jävla ordning får det lov att vara!
Skönt med ledig dag! Ska ner å se om tvättstugan är ledig, tror den är det för har inte hört nån där nere (bor ovanpå tvättstugan ).
Sen får jag nog lov att motionera lite inomhus, ställde mig på vågen igår och såg att jag gått upp 10 kg sen i våras/somras inte undra på att byxorna börjar bli tighta...
I natt har jag fått sova för Olga, hon får nog heta det eller har nå något förslag på en storm med kvinnligt namn jag kan döpa henne till?
Sitter och funderar på hur det känns att vara älskad. Att ha föräldrar som bryr sig och finns där. Syskon att umgås med och som hör av sig. Undrar om mitt liv sett annorlunda ut om min mamma någonsin kramat mig och sagt att hon älskade mig och tyckte om mig? Jättelarvigt, jag vet. Och här sitter jag och är ledsen.
Jag saknar inte mina föräldrar. Jag saknar dom kärleksfulla föräldrar och syskon jag aldrig haft. Å andra sidan har jag lärt mig massor. Jag vet att människor alltid sviker, att jag aldrig duger, att det är fel på mig, att jag aldrig gör rätt och att man aldrig kan be om hjälp utan att det kommer krav tillbaka som gör att man måste bli förnedrad och slå knut på sig själv för att genomföra.
Jag har alltid vetat att jag var lite trasig, kanske inte riktigt hur mycket och jag har aldrig velat vara den där som skyller allt på mina föräldrar och uppväxt, men hur jag än vrider och vänder på det så är det nog så det ligger till.
Jag är så himla trött på att vara trasig. Trött på alla mentala barriärer pga av det och att hela tiden dras med det. Det är som att kämpa med en hinderbana som aldrig tar slut, visst går det framåt men jag kommer aldrig i mål. Jag vill leva livet enkelt, ta saker och ting med en klackspark, skratta och känna trygghet och vara älskad.
Ursäkta mitt något ångestfyllda inlägg
Kat(t)rina såklart (New Orleans 2005)