När jag tittat på dressyr på TV och sett hästar som sett rejält obekväma ut med gapande mun, piskande svans och öronen tätt bakåtstrukna har jag många gånger funderat varför de får så höga poäng.
En gång förklarade vår ”kära” kommentator på SVT det hela.
Hon sa ungefär såhär (kan inte riktigt citera henne):
Alla hästar har olika kvalitet på gångarterna/rörelsen. Domaren utgår från grundgångarten. Säg att traven har en 9:a. Gapar hästen och den ser obekväm ut får den kanske en 7.5:a eller en 8:a på traven istället för en 9:a.
Nästa häst kanske har en 7:a på grundgångarten, men ser jättefin ut med bra kontakt. Då får hästen en 7:a på traven, piaffen, eller vad det än kan vara.
Domaren utgår från grundkvaliteten i gångarten/rörelsen och gör avdrag om hästen gapar osv.
Jag tycker personligen att det är för litet avdrag som görs. Obekvämhet, gapande mun osv. borde bestraffas mer än 1-1,5 poängs avdrag.
Det gör att en obekväm häst med jättefina gångarter får högre poäng än en bekväm häst med sämre gångarter.
Jag tror att det är här problemet finns. Det behövs inga fler bedömningspunkter. Det som behövs är att domarna dömer obekvämhet (gapande munnar osv.) betydligt högre än idag. 1-1,5 poängs avdrag räcker inte.
Om domarna istället underkänner gångarten/rörelsen (ger en 5:a eller lägre) direkt hästen gapar eller ser obekväm ut, så skulle god kontakt på riktigt belönas.
Då skulle den bekväma hästen med en 7:a på gångarterna vinna över den obekväma hästen med 9
r på gångarterna, vilket jag personligen anser vara den rätta vägen att gå.