Och så känner man sig som en skurk för att man är borta från jobbet när många är sjuka Grattis!!Bebis 1 vecka gammal idagKom med akutsnitt 15 dagar innan BF. Lilla B mår också bra, var på gastro idag med husse för fortsatt utredning men är just nu välmående!
Såna gånger vill jag ha katterna inne, annars måste jag sätta mig på ett annat ställe än jag vanligtvis gör. Annars sitter jag precis så jag ser att katterna sitter på bron, jamar, stirrar och vill in. Då får alldeles för dåligt samvete och kan inte koncentrera mig, främst för att jag vet att katterna vet att jag ser dom men ändå inte släpper in dom /kattägd
Diskmedel och diskborste?
Jag ser mest sur ut. Resting bitchface x1000 typ. Alltid när jag sitter till häst.Ridit på ridskolan. Fick höra av en som satt på läktaren att jag såg så himla glad ut och satt med ett stort leende oavsett vad hästen gjordeSjälv kändes det som om jag var en högröd flåsande tomat
Haha! Det är när man går runt med ett stort leende på läpparna som man bör bli orolig istället. Herregud vad händer är du helt frisk behöver du något? Är du säker på att du är ok och inte fått en hjärnblödning eller nåttJag ser mest sur ut. Resting bitchface x1000 typ. Alltid när jag sitter till häst.
Att det inombords känns som att jag svävar på rosa moln för att jag får rida (oavsett hur det går) är inget som syns utåt
Önskar typ jag var som Patrik Kittel.
Ska bli så skönt att bara få rå om sig själv lite. Bara jag och djuren.
Jag är precis likadan. Jag kan nog framstå som ganska socialt självsäker, men på insidan är jag SÅ långt ifrån det. Även efter att mina tre "nygamla" vänner tackat ja till att ses gick jag runt och tänkte "äsch, de vill väl inte umgås med mig heller, tänk om de inte vill ses trots allt, om de bara känner att de borde". Någonstans inom mig fanns det också en lite mer rationell och vettig röst som sa att då hade de väl för i helskotta kläckt ur sig nån ursäkt, vilken som helst, men det är ju tyvärr sällan den rationella sidan av hjärnan som får övertaget i sådana här situationerTack!
Oftast har jag svårt för att ta upp kontakten igen, jag känner mig så obekväm med att kontakta någon "först". Men denna gången gjorde jag det, sen kan det ju "ta slut" igen, men då har man i alla fall försökt
Hejar på dig om du också bestämmer dig för att ta upp gamla kontakter!
Tackade således ja.Jag känner precis samma! Att en av personerna inte svarade stör mig inte eftersom det är ett svart på vitt svar att hen inte vill. Men med de två som svarade känner jag likadant som du beskrev. Och den känslan triggas igång så himla lätt för mig, det räcker med minsta lilla sak som andra troligen inte ens hade lagt märke till. Men för mig går hjärnan igång direkt med tankar som "nej, hon vill inte ha kontakt med mig egentligen, hon gör det bara för min skull och för att hon känner sig skyldig". Det är ju egentligen inte rimligt men tankarna lever sitt egna livJag är precis likadan. Jag kan nog framstå som ganska socialt självsäker, men på insidan är jag SÅ långt ifrån det. Även efter att mina tre "nygamla" vänner tackat ja till att ses gick jag runt och tänkte "äsch, de vill väl inte umgås med mig heller, tänk om de inte vill ses trots allt, om de bara känner att de borde". Någonstans inom mig fanns det också en lite mer rationell och vettig röst som sa att då hade de väl för i helskotta kläckt ur sig nån ursäkt, vilken som helst, men det är ju tyvärr sällan den rationella sidan av hjärnan som får övertaget i sådana här situationer
Hårdbröd till middag ikväll då, så gott! 
blir lite begränsad av hemkarantän, men kan jobba som vanligt från imorgon!
Kände mig väldigt osocial idag men det har inget med tjejerna att göra för det är bäst 
Men men de förlåter nog mig för de också 
