Sov inte mycket i natt heller, var ute med spionen vid 5 i morse och somnade sedan och vaknade närmare 7=mer än en timme försent. Jag är egentligen ledig i dag men hade ju tänkt jobba pga mitt dåliga samvete för att jag alltid är sjuk, men det kändes inte värt att stressa spionen för det när jag ändå egentligen är ledig. Så jag rastade spion, åt frukost och vilade på soffan istället.
Har plockat lite, suttit vid datorn, varit ute några gånger, och pratat med Arbetsförmedlingen. Jag har verkligen mått dåligt senaste tiden, tappade ju det på jobbet i går och grät och i dag blev jag faktiskt arg på kvinnan, tyvärr bara budbäraren, från Arbetsförmedlingen. När jag började på mitt jobb sa synspecialist och audionom att de skulle komma och ha informationsmöte med kollegorna på jobbet om mina funktionsnedsättningar (dövblind), dels om vad det är och dels specifikt om hur de påverkar mig. Det är normalt att ha det på nya jobb när man är lönebidragsanställd med funktionsnedsättningar. Men det har skjutits fram och prioriterats bort pga tidsbrist från deras sida. Nu bad jag i går denna som ringde att ta upp det här igen så vi får till stånd ett möte ganska akut eftersom jag känner att det är svårt på jobbet att egentligen förstå vad jag "har" och hur det påverkar mig och varför min sjukfrånvaro ser ut som den gör nu. Jag märker det hos mina kollegor och det känns inte trevligt alls... i dag fick jag då veta att det dröjer 1-2 månader i alla fall och att jag kunde be min chef informera, samt att de skulle kunna prioritera det något tidigare om chefen hörde av sig om att det fanns ett behov. Jag blev arg och sa ifrån om att det är oacceptabelt och att det fick ske snarast. Det går inte att bortprioritera mig för att jag verkar klara mig själv och man ska inte lägga deras jobb på min chef. Det är inte heller för min chef som informationsmötet ska äga rum utan för min skull så det ska räcka att jag ber om det, det är dessutom 7 månader sent som det är... Budbäraren skulle t upp det på nytt i alla fall.
Efter det var jag helt slut mentalt i alla fall!
nu sitter jag här och är hungrig och sugen på något men har ingen ork att göra något och har inget gott hemma.
Har plockat lite, suttit vid datorn, varit ute några gånger, och pratat med Arbetsförmedlingen. Jag har verkligen mått dåligt senaste tiden, tappade ju det på jobbet i går och grät och i dag blev jag faktiskt arg på kvinnan, tyvärr bara budbäraren, från Arbetsförmedlingen. När jag började på mitt jobb sa synspecialist och audionom att de skulle komma och ha informationsmöte med kollegorna på jobbet om mina funktionsnedsättningar (dövblind), dels om vad det är och dels specifikt om hur de påverkar mig. Det är normalt att ha det på nya jobb när man är lönebidragsanställd med funktionsnedsättningar. Men det har skjutits fram och prioriterats bort pga tidsbrist från deras sida. Nu bad jag i går denna som ringde att ta upp det här igen så vi får till stånd ett möte ganska akut eftersom jag känner att det är svårt på jobbet att egentligen förstå vad jag "har" och hur det påverkar mig och varför min sjukfrånvaro ser ut som den gör nu. Jag märker det hos mina kollegor och det känns inte trevligt alls... i dag fick jag då veta att det dröjer 1-2 månader i alla fall och att jag kunde be min chef informera, samt att de skulle kunna prioritera det något tidigare om chefen hörde av sig om att det fanns ett behov. Jag blev arg och sa ifrån om att det är oacceptabelt och att det fick ske snarast. Det går inte att bortprioritera mig för att jag verkar klara mig själv och man ska inte lägga deras jobb på min chef. Det är inte heller för min chef som informationsmötet ska äga rum utan för min skull så det ska räcka att jag ber om det, det är dessutom 7 månader sent som det är... Budbäraren skulle t upp det på nytt i alla fall.
Efter det var jag helt slut mentalt i alla fall!
nu sitter jag här och är hungrig och sugen på något men har ingen ork att göra något och har inget gott hemma.