Att hata mat

[Palermo]

Jag tänker också att det låter lite mer som hur ni vill umgås @kolblakkur, att ert umgänge på helgen förutsätts av honom som att matplanering och lagning ska ingå. Måste det vara så för honom?

Jag har otroligt stort behov av att ha en plan för vad och när jag ska äta och min partner verkar ju aldrig tröttna på mina issuses så han kommer alltid med bra förslag jag själv inte kommer på när jag blir stressad. Men de flesta gångerna har jag ju en egen plan (som inte innefattar honom). Jag skulle varit öppen så som du är i trådstarten och presenterat din egna lösning på mat du haft om ni inte träffats. Du lever ju alltså saknar du inte input, men din input lever inte upp till hans förväntningar.

Sedan tycker jag det är drygt som fan om två vuxna människor inte kan kommunicera ordentligt, komma överens och efter det acceptera ens olikheter fullt ut. Det är inte ofta man lyckas ändra på sig och ännu mindre om det främst är pga någon annan som vill det. Ämnet behöver kanske lyftas lite då och då men tandgnisslan eller suckande är verkligen inget jag tycker behöver höra hemma i ett förhållande i alla fall.

Nu har mitt svar här inte direkt något att göra med TS, men för mig är det helt självklart att det finns massor av olikheter mellan människor som man av olika skäl inte kan leva med (även om man nu lyckas respektera dem, just det känns som det mindre problemet).

Jag kan inte riktigt föreställa mig hur det ens skulle vara att leva med någon som "hatar" mat. I mitt liv är just maten det människor samlas kring. Om jag träffade en ny partner som inte alls levde så, skulle det kräva att vi rätt snabbt hittade helt andra sätt att leva ihop än jag hittills upplevt (eller ens set på nära håll som något som inspirerade mig). Annars ser jag inget förhållande, möjligen en kk.

Sucka och klaga är ju outhärdligt. Kan man inte vara ihop, så kan man inte.

 

[Sonic76]

Jag avskyr att laga mat. Är aldrig sugen på nåt
Så jag lever singel. För att leva med nån som typ kräver att man visar intresse för mat skulle aldrig funka.
Jag åt ute i onsdags, supertrevligt
Jag är också asgrym på att laga mat. Men jag vill verkligen inte.
I veckorna äter jag på jobbet så då funkar det.
Helgerna är det inte så mycket mat som det borde.

 

[Islandshästryttare]

Tänker att du har väl några olika val.

Prata igenom situationen med din partner ordentligt och förklara hur du känner för mat och matlagning. Försök hitta en gemensam strategi. Om ni bor i ett område där det finns färdiga helgpåsar att få med matvaror med färdiga recept kanske det underlättar. Då behöver inte allt ligga på honom.

Föreslå att ni äter ute minst en av dagarna ni träffas för att allt inte ska ligga på honom.
Givetvis beror det ju på ekonomiska förutsättningar.

Bryt relationen om det känns för påfrestande och omöjligt.

 

[the_connemara]

Nu har mitt svar här inte direkt något att göra med TS, men för mig är det helt självklart att det finns massor av olikheter mellan människor som man av olika skäl inte kan leva med (även om man nu lyckas respektera dem, just det känns som det mindre problemet).

Jag kan inte riktigt föreställa mig hur det ens skulle vara att leva med någon som "hatar" mat. I mitt liv är just maten det människor samlas kring. Om jag träffade en ny partner som inte alls levde så, skulle det kräva att vi rätt snabbt hittade helt andra sätt att leva ihop än jag hittills upplevt (eller ens set på nära håll som något som inspirerade mig). Annars ser jag inget förhållande, möjligen en kk.

Sucka och klaga är ju outhärdligt. Kan man inte vara ihop, så kan man inte.

Jamen precis. Det gäller ju att hitta någon man matchar med i det som känns viktigt för båda och fullt ut accepterar resten ser jag det som. Vore skönt om det var lite mer fritt att utforma ens relationer som det passar.