Att hata mat

[Bison]

Jag tycker det där med burken var en bra idé.
Är själv väldigt ointresserad av mat och kräsen som fan. Lagar mat en gång i veckan och äter samma sak 5 eller 6 dagar, stör mig inte alls. Äter bara mat op kväll, lunch blir typ fil och Granola eller knäckebröd med kokt ägg.
På helgerna äter jag chips eller våfflor till middag om jag inte äter hos någon kompis eller går ut och äter.

Hade jag träffat någon matintresserad hade han fått hålla på med det själv. Jag hade inte engagerat mig alls faktiskt. Men det är något jag är väldigt tydlig med från början.
Vill han laga fancy mat kan han göra det, jag kan äta mina chips istället.
Jag gillar däremot att baka men skulle aldrig begära att en ev partner ska engagera sig i det.

 

[Luff]

Välj olika recept på ica.se. Lägg upp det i deras inköpslistehjälp. Gå och handla. Laga mat från receptet. Går att använda även om en som vi handlar på Willys.

 

[escodobe]

Jag är nu i en relation där mitt ointresse för mat och matlagning börjar bli ett problem. Det är inte nytt för mig att vara i denna sitsen; jag avskyr frågan ”vad ska vi äta?”.

Jag har absolut inget intresse alls för matlagning, hade jag kunnat ta en tablett som gjorde att jag slapp äta så hade jag gjort det. Jag älskar att äta ute för då slipper jag komma på vad som ska lagas, laga det och städa undan efteråt.

Är nu tillsammans med en som älskar mat - tredje relationen i rad med en sådan typ av person - och jag ORKAR INTE Nu börjar det bli tandgnisslan över att han inte vill behöva tänka ut maträtter varje helg (vi ses i nuläget endast helger). Jag har sällan input eftersom jag inte tänker på mat som han och många andra gör, dvs är sugen på något särskilt eller vill laga något extra gott inför helgen osv.

Vad ska man göra? Finns det någon som är som jag i samma situation? Hur löste ni det hela så att båda parterna blev nöjda?

Jag och en exsambo började med Linas matkasse för att tvinga oss att laga mat. Det funkade faktiskt ganska bra. Jag tycker om att äta mat, men resten kring det att komma på mat,handla den, laga den och städa upp är tamifan en djävla plåga. Särskilt eftersom det måste göras så ofta.

Jag hade lätt kunnat leva på mättpiller till 75% och sen äta ute resten.

Nu är jag solo och har fullständig tappat det. Jag tycker dessutom inte om att äta samma mat flera gånger och håller mig inte mätt särskilt länge.

 

[Bulldoozer]

Jag tänker att om relationen är bra i övrigt så borde detta inte vara en issue. Om han vill ha förslag på mat så är det väl bara att slå upp ett recept.

Jag älskar att äta men är totalt ointresserad av matlagning eller vad jag stoppar i mig. Kan äta havregrynsgröt lika gärna som en lyxmiddag.

Maken gillar mat, mat är viktigt för honom och han gör gärna lite mer fancy mat och jag låter honom hållas. När han frågar vad vi ska äta så bollar jag med honom, sen är den lätta lösningen att svara typ "vi har xxxx i kylen som vi skulle kunna göra något av".
Eftersom det är hans intresse så försöker jag ändå sätta mig in lite I det och verka intresserad, precis som han intresserar sig för sånt som är viktigt för mig ( eller låtsas iallafall).
Sen uppskattar jag hans matlagning, jag skulle troligen lida av näringsbrist utan honom då jag levde typ på nudlar och fiskpinnar när vi träffades.

Sen när han inte pallar laga mat så lagar jag ibland något, det blir betydligt enklare men ätbart (för det mesta). Vi kan faktiskt också äta gröt till middag ibland när ingen orkar engagera sig vilket han lärt sig kan vara en helt acceptabel lösning.

Sen om du verkligen hatar mat så kanske problemet inte ligger hos honom utan hos dig och du kanske behöver någon professionell att bolla med i första hand. Jag skulle nog ha svårt att behöva stå ut med att den jag lever med har en hobby jag verkligen hatar eller att min partner skulle avsky mina egna hobbies.

 

[Trott]

Matkasse. Nu bor jag ensam, men har efter min gastric op helt tappat "jag är sugen på" och insett att går jag bara efter dagsformen blir det måltidsersättning eller typ en pizza i airfryern så vissa veckor kör jag hello fresh för att faktiskt få i mig riktig mat. Det är stor skillnad mot Linas matkasse jag testade för flera år sedan, nu är det gott, det är rejält med smak och oftast rätt snabblagat.
(kan dela med mig av rabattkod om man vill testa)

 

[sassiball]

Jag är en sådan person som hade levt på ostmackor o bananer om jag inte hade haft familj och varit tvungen att försöka laga lite mat i alla fall. Jag tycker dessutom att det inte är mycket i matväg som slår ostmackor- älskar det

Hatar matlagning och hatar frågan "Vad ska vi äta idag?" Eller ännu värre- när någon börjar prata recept och berättar allt bröte de ska ha ner i röran! Jag får panik!

Som väl är så är min man ganska intresserad av matlagning. Jag tar 10 ggr hellre disken, man bara gör o slipper tänka/engagera sig.

Jag lagar enklare rätter såsom pannkakor, pasta o köttbullar tex. Ungarna måste ha mat. Maken gör lite mer ordentliga och nyttigare rätter så det passar oss bra med det här upplägget.

När din partner frågar dig vad ni ska äta i helgen - nämn det du vill ha? några ostmackor o ett par goda cider? eller en skål med lösgodis eller chips? Man måste inte stå o mecka i köket var dag, vill han göra det är det väl helt ok- men du vill inte och behöver inte. Det måste han förstå- alla värdesätter inte lagad mat varje dag.
Har man barn så får man försöka anstränga sig lite, men det har ju inte ni !

 

[nullo-modo]

Skulle se det som att visa intresse för personens intresse. På något sätt så måste man ju visa något intresse för en annans persons intresse oavsett vad det intresse är.

Själv tycker jag vardagliga maten är urtrist och ett tvunget måste, både att laga, diska och äta. Men kan på samma gång lägga en hel eller halv dag på att musta, sylta, ta upp potatis, stycka ett helt djur mm men är ju något som inte görs så ofta. Tror till och med att jag kommer testa att göra egen hårdost i början av nästa år.
Så ja det finns inget mönster för mig mer är vardagliga tråkigt och sällan göra roligt

 

[ufot]

I just denna fråga tror jag ingen slår mig (ja, jag vet att det inte är någon tävling, men lite roligt tycker jag faktiskt det är…)

Jag har de senaste 20 åren levt på kycklingvingar med potatis eller pasta.

Jag har absolut noll behov av variation. Jag äter samma matt i stort sett 365 dagar per år.

Ibland, till och från får jag för mig att laga något annat, men återvänder alltid till mina kära kycklingvingar.

Det hade varit intressant att få veta hur många kycklingvingar jag ätit under de senaste 20 åren … minst 30 000….

 

[nullo-modo]

I just denna fråga tror jag ingen slår mig (ja, jag vet att det inte är någon tävling, men lite roligt tycker jag faktiskt det är…)

Jag har de senaste 20 åren levt på kycklingvingar med potatis eller pasta.

Jag har absolut noll behov av variation. Jag äter samma matt i stort sett 365 dagar per år.

Ibland, till och från får jag för mig att laga något annat, men återvänder alltid till mina kära kycklingvingar.

Det hade varit intressant att få veta hur många kycklingvingar jag ätit under de senaste 20 åren … minst 30 000….

Här en till som inte tröttnar
Många äter ju samma till frukost utan att tröttna eller tycka det är konstigt men tydligen jättekonstigt att inte tröttna på att ha lika lite variation på sin middag.

 

[sjoberga]

Här en till som inte tröttnar
Många äter ju samma till frukost utan att tröttna eller tycka det är konstigt men tydligen jättekonstigt att inte tröttna på att ha lika lite variation på sin middag.

Inte säker på att jag skulle tröttna så lätt på att äta samma, men att laga samma mat skulle ju vara skittradigt.

Till frukost lagar jag inte så ofta mat.

 

[nullo-modo]

Inte säker på att jag skulle tröttna så lätt på att äta samma, men att laga samma mat skulle ju vara skittradigt.

Till frukost lagar jag inte så ofta mat.

Skulle jag tycka om att laga mat så skulle jag nog med tycka det var tråkigt att laga samma mat hela tiden. Lite som att jag skulle tycka det var tråkigt att alltid rida samma väg hela tiden eller gå samma väg varje gång.

 

[Palermo]

Här en till som inte tröttnar
Många äter ju samma till frukost utan att tröttna eller tycka det är konstigt men tydligen jättekonstigt att inte tröttna på att ha lika lite variation på sin middag.

Jag tycker inte att det är jättekonstigt att äta enahanda. Jag vill bara inte själv göra det.

Min frukost varieras väldigt lite. Den vanliga variationen begränsar sig till att olika bröd ju är lite olika, olika ost, olika sorters marmelad. Jag handlar inte samma av de sakerna varje gång.

Matlagningen till middagarna har delvis med kreativitet att göra, så det blir väldigt olika.

 

[ufot]

Här en till som inte tröttnar
Många äter ju samma till frukost utan att tröttna eller tycka det är konstigt men tydligen jättekonstigt att inte tröttna på att ha lika lite variation på sin middag.

Jag har faktiskt funderat på precis samma sak.

Det är många genom åren som reagerat på min mathållning. Frågat om den inte leder till näringsbrist.

Mitt svar är alltid samma, vad spelar det för roll vilket protein man äter? Kött som kött. Nu är dessutom kyckling betydligt nyttigare än fläsk exempelvis.

Jag har ingen som helst problem med näringsbrist eller liknande.

Jag mår utmärkt på min kost.

 

[ufot]

Inte säker på att jag skulle tröttna så lätt på att äta samma, men att laga samma mat skulle ju vara skittradigt.

Till frukost lagar jag inte så ofta mat.

Det är just detta att laga mat som jag mer än gärna slipper…

Kycklingvingar är det enklaste som finns.
Ta ut de från frysen, krydda, sätt in de i ugnen eller airfryen. Tid du står och lagar mat: 5-10minuter.

 

[nullo-modo]

Jag tycker inte att det är jättekonstigt att äta enahanda. Jag vill bara inte själv göra det.

Min frukost varieras väldigt lite. Den vanliga variationen begränsar sig till att olika bröd ju är lite olika, olika ost, olika sorters marmelad. Jag handlar inte samma av de sakerna varje gång.

Matlagningen till middagarna har delvis med kreativitet att göra, så det blir väldigt olika.

På min förra arbetsplats (byte grupp ofta så åt med många olika personer) var det från många "tröttnar du aldrig på tacos" som jag alltid hade med mig till lunch medan det var aldrig ett ord om jag aldrig tröttnade på gröten jag alltid åt till frukost på jobbrestaurangen.

 

[Palermo]

På min förra arbetsplats (byte grupp ofta så åt med många olika personer) var det från många "tröttnar du aldrig på tacos" som jag alltid hade med mig till lunch medan det var aldrig ett ord om jag aldrig tröttnade på gröten jag alltid åt till frukost på jobbrestaurangen.

Jo, det förvånar mig inte, även om jag tycker att frågan inte är helt väluppfostrad.

 

[nullo-modo]

Jo, det förvånar mig inte, även om jag tycker att frågan inte är helt väluppfostrad.

Har aldrig sätt det som ouppfostrad fråga utan mer en nyfiken fråga.

 

[grodan21]

På min förra arbetsplats (byte grupp ofta så åt med många olika personer) var det från många "tröttnar du aldrig på tacos" som jag alltid hade med mig till lunch medan det var aldrig ett ord om jag aldrig tröttnade på gröten jag alltid åt till frukost på jobbrestaurangen.

På mitt jobb diskuteras morgon gröten, men det beror nog enbart på att alla som äter den, är ruskigt trötta på att äta gröt!

 

[tanten]

Jag tycker inte att det är jättekonstigt att äta enahanda. Jag vill bara inte själv göra det.

Min frukost varieras väldigt lite. Den vanliga variationen begränsar sig till att olika bröd ju är lite olika, olika ost, olika sorters marmelad. Jag handlar inte samma av de sakerna varje gång.

Matlagningen till middagarna har delvis med kreativitet att göra, så det blir väldigt olika.

Jag äter väldigt enahanda.
Frukost är te och en ostmacka på mitt hembakade. Lunch något färdigt som ett par skivor blodpudding eller lite uppfräschad köpe-pyttipanna.

Har ett gäng paradrätter som jag svänger ihop när jag känner för det. Men mestadels inte, eftersom jag tappat all entusiasm för mat efter att jag blev njursjuk.

 

[the_connemara]

Intressant frågeställning! En kanske konstig följdfråga, men gillar du att äta? Du nämner att du tycker om att äta på restaurang eftersom du då slipper de jobbiga momenten att tänka ut, förbereda, laga mat och plocka undan / diska. Men är det bara avsaknaden av jobbigheter som du gillar eller tycker du även om mat när du inte behöver runtomkring-jobbet?

Annars tänker jag att det bästa är att vara så öppen som möjligt mot din partner! Alltså förklara att mat inte är något intresse för dig, att du gärna slipper matplanerandet och matlagandet och att du kan ta en annan roll i förhållandet istället? Till exempel tänka ut trevliga aktiviteter att göra tillsammans, trevliga resmål/utflykter om ni gillar sånt osv. Väldigt många har ju mat som ett sätt att umgås, men om det nu inte gäller dig så kan du kanske tänka ut andra sätt att umgås och så får maten komma i andra hand. Är det en i övrigt trevlig utflykt så gör det kanske inte honom heller något att maten blev en varmkorv på en bensinmack?

Jag tänker också att det låter lite mer som hur ni vill umgås @kolblakkur, att ert umgänge på helgen förutsätts av honom som att matplanering och lagning ska ingå. Måste det vara så för honom?

Jag har otroligt stort behov av att ha en plan för vad och när jag ska äta och min partner verkar ju aldrig tröttna på mina issuses så han kommer alltid med bra förslag jag själv inte kommer på när jag blir stressad. Men de flesta gångerna har jag ju en egen plan (som inte innefattar honom). Jag skulle varit öppen så som du är i trådstarten och presenterat din egna lösning på mat du haft om ni inte träffats. Du lever ju alltså saknar du inte input, men din input lever inte upp till hans förväntningar.

Sedan tycker jag det är drygt som fan om två vuxna människor inte kan kommunicera ordentligt, komma överens och efter det acceptera ens olikheter fullt ut. Det är inte ofta man lyckas ändra på sig och ännu mindre om det främst är pga någon annan som vill det. Ämnet behöver kanske lyftas lite då och då men tandgnisslan eller suckande är verkligen inget jag tycker behöver höra hemma i ett förhållande i alla fall.