R
Raderad medlem 68338
Jag vet inte om jag blivit helt från vettet eller bara fått en släng av plötslig/tillfällig empati.
Det har flyttat in en ny barnfamilj i huset. De bor två vuxna och två barn i en mini-trea. Kidsen är kanske 8 och tio år (två tjejer).
Pappan nämnde för mig typ ”ja det är ju lite trångt…” och undrade lite om hyra av föreningslokal för sammankomster osv. Hör då mig själv säga ”tjejerna kan ju annars hänga lite med mig nere i ateljén”.
Liksom va?
Jag gillar inte ens barn?
Sen ringde min läkare och sa att jag har ngn slags kraftig hormoniell obalans. Kan detta medföra att jag blivit typ blödig och ”barnkär”? Vad gör jag? Ska jag bjuda dom på vin och spela franska 80-tals hits eller vad? Jag.orkar.inte
Det har flyttat in en ny barnfamilj i huset. De bor två vuxna och två barn i en mini-trea. Kidsen är kanske 8 och tio år (två tjejer).
Pappan nämnde för mig typ ”ja det är ju lite trångt…” och undrade lite om hyra av föreningslokal för sammankomster osv. Hör då mig själv säga ”tjejerna kan ju annars hänga lite med mig nere i ateljén”.
Liksom va?
Jag gillar inte ens barn?
Sen ringde min läkare och sa att jag har ngn slags kraftig hormoniell obalans. Kan detta medföra att jag blivit typ blödig och ”barnkär”? Vad gör jag? Ska jag bjuda dom på vin och spela franska 80-tals hits eller vad? Jag.orkar.inte