Vad gör vi? del 3 - Kids Edition

[Bexzor]

Just nu är det tufft. När ska jag vänja mig vid att bara ha mina barn varann vecka?

 

[SiZo]

Bokade precis en tid för tandkontroll till ena hunden igen. Hon visade smärta vid tandborstning och när jag kände så var hon jättetydlig med att det var mycket obehagligt, plus att tanden är lös. Tand nummer 12 i ordningen. Fan så trött jag är på det. Kostar ju multum också. Fattar inte hur tänderna bara kan ruttna en efter en. Måste snart börja läsa mig in på mjukfoder för snart går det inte med torrfoder längre Lilla hjärtat, mitt måndagsexemplar

 

[Kilauea]

Bokade precis en tid för tandkontroll till ena hunden igen. Hon visade smärta vid tandborstning och när jag kände så var hon jättetydlig med att det var mycket obehagligt, plus att tanden är lös. Tand nummer 12 i ordningen. Fan så trött jag är på det. Kostar ju multum också. Fattar inte hur tänderna bara kan ruttna en efter en. Måste snart börja läsa mig in på mjukfoder för snart går det inte med torrfoder längre Lilla hjärtat, mitt måndagsexemplar

Fel tråd?
Oavsett, hemskt tråkigt. Men se det positiva att du upptäcker det, inte alla som märker det på sina hundar .

 

[SiZo]

Fel tråd?
Oavsett, hemskt tråkigt. Men se det positiva att du upptäcker det, inte alla som märker det på sina hundar .

Nämen vad tusan, såg inte att det var kids edition XD
Nä jag vet. Men det är så surt att försäkringen inte tar det

 

[zassoo]

Haha, bara för att jag skrev sådär igår om maten så vägrades det vad som serverades till middag idag ”Jag tycker inte om spaghetti” trots att hon åt det med god aptit så sent som igår

Men men, hittade lite överblivet från lunchen som hon kände sig nöjd med så det löste sig ändå.

 

[Imogen]

Vi har en unge som behöver (och söker) bekräftelse och uppmuntran så vi berömmer alltid när hon äter, men aldrig "vad du är duktig som äter så mycket" utan endast "vad du är duktig som äter" oavsett om hon äter en bit eller hela tallriken. Jag va väldigt kräsen och liten i maten som yngre och vet hur jobbigt hetsen över mängden mat var så det skulle jag aldrig kommentera, men får hon bara ett "vad du är duktig" så är hon glad och nöjd och brukar fortsätta äta eller iaf pilla och smaka på allt efteråt. Nu är hon liten (inte ens året fyllda) så är ju en annan sak då. Vi kan berömma när hon leker med gaffeln bara för att bekräfta att hon gör något bra även om hon inte kan ta mat själv med den ännu ens

Om hon är så liten som yngre än ett år så har jag svårt att tro att hon behöver bekräftelse och uppmuntran i form av att höra just hur duktig hon är. Uppfattningen om vad det ens betydligt är nog inte ens solklar än. Det är ett ord ni säger glatt och det är kopplat till en positiv situation = glad bebis! Däremot att hon behöver att hon behöver bekräftelse och uppmuntran i stort i matsituationen är ju en annan sak och inte så konstigt! Men det går ju att göra på ett annat sätt än att göra ätandet till en prestation. Prata om hur maten ser ut, vad den smakar, vart den tog vägen (ner i magen) osv.

Även om hon är jätteliten så tänker jag framför allt så att man inte sätter sig själv i situation där man är van i att hela tiden säga saker som även om man inte menar det är en prestationsbedömning av barnens ätande. Vips är hon äldre och fattar precis vad det betyder.

 

[FeatherCloud]

Om hon är så liten som yngre än ett år så har jag svårt att tro att hon behöver bekräftelse och uppmuntran i form av att höra just hur duktig hon är. Uppfattningen om vad det ens betydligt är nog inte ens solklar än. Det är ett ord ni säger glatt och det är kopplat till en positiv situation = glad bebis! Däremot att hon behöver att hon behöver bekräftelse och uppmuntran i stort i matsituationen är ju en annan sak och inte så konstigt! Men det går ju att göra på ett annat sätt än att göra ätandet till en prestation. Prata om hur maten ser ut, vad den smakar, vart den tog vägen (ner i magen) osv.

Även om hon är jätteliten så tänker jag framför allt så att man inte sätter sig själv i situation där man är van i att hela tiden säga saker som även om man inte menar det är en prestationsbedömning av barnens ätande. Vips är hon äldre och fattar precis vad det betyder.

Tänkte samma, det är lätt att saker följer med upp i åldern. Saker man kan säga istället är ju tex också att prata om att maten smakar gott (om man märker att barnet gillar det alltså), att det känns bra i magen, att man får energi och orkar busa/leka osv.

 

[Madde_padde]

Jag är förkyld och Så tacksam över min fina fina sambo, han är i Indien och jag är själv med tre barn och fem hästar. I morse försov vi oss, 7 åringen fixar sig för skolan och jag gör en macka till honom och väcker / bär ut de andra till bilen. 7 åringen säger påvägen att han går in själv så jag behöver inte följa med, vänder hemåt och 5 åringen -mamma om du sätter på en ljudbok kan jag stanna i bilen med Molte (1 åriga lillebror) så kan du ta ut hästarna, nu ligger han i vår säng (enda tvn/ stället med youtube) och tittar på tv så lillebror kan sova förmiddag och jag ta tvätten Barnen är helt fantastiska men mycket av det kommer från deras pappa som är precis likadan. Idag är mamma trött du måste hon få vila så får vi hjälpas åt här hemma, nu måste vi tacka mamma ordentligt att hon har tvättat och packat om våra badkläder etc

Tacksam för livet jag lever helt enkelt
Även om sambon gärna fick vara hemma, sommar osv

 

[turbofling]

Helt underbart väder idag, sol och ngn minusgrad. Sol pa snötäckta berg är sa fint.
Nu är det dags att hämta hem förskolebarnen, funderar pa om det gar att cykla. Imorse gick vi, vilket var tur för da var det isigt men är det ngn plusgrad och solen har legat pa och värmt vägen sa det ser ut att vara isfritt.

 

[turbofling]

På väg hem efter att ha lämnat barnen imorse

 

[Voeux]

Sitter i soffan och äter pasta. Sonen sover i vagnen och hörde just hur han började knorra lite. Efter 30-40 minuter vaknar han alltid till men somnar ibland om igen så nu sitter jag här och försöker att inte andas så att han kan passera över till nästa sömncykel

 

[tomte]

Tänkte samma, det är lätt att saker följer med upp i åldern. Saker man kan säga istället är ju tex också att prata om att maten smakar gott (om man märker att barnet gillar det alltså), att det känns bra i magen, att man får energi och orkar busa/leka osv.

Jag förstår er båda två och för ett par månader sen hade jag hållt med er, men på sistonde är det tydligt att hon börjar förstå vissa ord och just ordet duktig är ett utav de orden. Vi har testat (bara för att säkerställa) att säga annat med exakt samma tonläge och minspel men det är just duktig hon reagerar på (har även bekräftats av pedagoger helt utan deras vetskap om att vi kände att hon reagerade på det). Just nu är vi jättenoga med att inte säga det så fort hon äter något utan mer när hon testar gaffel/sked eller dricker själv tex, just för att försöka att inte koppla det till själva maten utan till något annat som hon utvecklar just nu. Och givetvis i stil med "vad du är duktig som äter med sked/gaffel) så det blir någon förlängning och inte bara "vad du är duktig som äter". Hurvida det stjälper oss i det långa loppet återstår att se, men för stunden har vi en busunge som älskar att äta och testar allt så det är det vi håller fast vid

 

[Imogen]

Jag förstår er båda två och för ett par månader sen hade jag hållt med er, men på sistonde är det tydligt att hon börjar förstå vissa ord och just ordet duktig är ett utav de orden. Vi har testat (bara för att säkerställa) att säga annat med exakt samma tonläge och minspel men det är just duktig hon reagerar på (har även bekräftats av pedagoger helt utan deras vetskap om att vi kände att hon reagerade på det). Just nu är vi jättenoga med att inte säga det så fort hon äter något utan mer när hon testar gaffel/sked eller dricker själv tex, just för att försöka att inte koppla det till själva maten utan till något annat som hon utvecklar just nu. Och givetvis i stil med "vad du är duktig som äter med sked/gaffel) så det blir någon förlängning och inte bara "vad du är duktig som äter". Hurvida det stjälper oss i det långa loppet återstår att se, men för stunden har vi en busunge som älskar att äta och testar allt så det är det vi håller fast vid

Att hon reagerar på ordet duktig och inget annat är ju inte alls konstigt, ni har ju lärt henne att det är positivt Om hon faktiskt förstår vad det betyder är en annan sak.

Och då missförstod du nog mitt inlägg ändå. Att hon lärt sig och reagerar på just ordet duktig skulle jag tvärtom se som något negativt i det här sammanhanget. Det är ingen skillnad på "vad duktig du är som äter med gaffel" och "vad duktig du är som äter". Eller "vad duktig du är som ritat så fint" eller "vad duktig du är som kissat på pottan", även om matsituationer såklart riskerar att bli ännu mer laddade.

Det jag menade tidigare var att det inte spelar så stor roll nu om ni hela tiden berättar hur duktig hon är på att hålla i en gaffel nu eftersom hon antagligen ändå inte förstår ordet, att risken mer var för er att ni fastnar där. Men OM hon redan nu förstår det så skulle jag fundera ett varv till på konsekvenserna att att hela tiden bekräfta sitt barn med att det är "duktigt" och varför man vill att sitt barn ska göra något

 

[gulakatten]

Om hon är så liten som yngre än ett år så har jag svårt att tro att hon behöver bekräftelse och uppmuntran i form av att höra just hur duktig hon är. Uppfattningen om vad det ens betydligt är nog inte ens solklar än. Det är ett ord ni säger glatt och det är kopplat till en positiv situation = glad bebis! Däremot att hon behöver att hon behöver bekräftelse och uppmuntran i stort i matsituationen är ju en annan sak och inte så konstigt! Men det går ju att göra på ett annat sätt än att göra ätandet till en prestation. Prata om hur maten ser ut, vad den smakar, vart den tog vägen (ner i magen) osv.

Även om hon är jätteliten så tänker jag framför allt så att man inte sätter sig själv i situation där man är van i att hela tiden säga saker som även om man inte menar det är en prestationsbedömning av barnens ätande. Vips är hon äldre och fattar precis vad det betyder.

Ja, jag tänker likadant.

Jag förstår er båda två och för ett par månader sen hade jag hållt med er, men på sistonde är det tydligt att hon börjar förstå vissa ord och just ordet duktig är ett utav de orden. Vi har testat (bara för att säkerställa) att säga annat med exakt samma tonläge och minspel men det är just duktig hon reagerar på (har även bekräftats av pedagoger helt utan deras vetskap om att vi kände att hon reagerade på det). Just nu är vi jättenoga med att inte säga det så fort hon äter något utan mer när hon testar gaffel/sked eller dricker själv tex, just för att försöka att inte koppla det till själva maten utan till något annat som hon utvecklar just nu. Och givetvis i stil med "vad du är duktig som äter med sked/gaffel) så det blir någon förlängning och inte bara "vad du är duktig som äter". Hurvida det stjälper oss i det långa loppet återstår att se, men för stunden har vi en busunge som älskar att äta och testar allt så det är det vi håller fast vid

Om barnet redan nu såhär tidigt reagerar så tydligt på ordet duktig hade jag nog försökt att pensionera det uttrycket ett tag. Personligen alltså. Dvs hejat på och varit positiv på andra sätt än just genom den typen av beröm. Jag hade inte velat att mitt barn kopplade ihop mat och ätande med prestation på något vis alls.

 

[Madde_padde]

På väg hem efter att ha lämnat barnen imorse
Visa bifogad fil 132883

Wow va Avis jag blir

 

[vemsomhelst123]

Att hon reagerar på ordet duktig och inget annat är ju inte alls konstigt, ni har ju lärt henne att det är positivt Om hon faktiskt förstår vad det betyder är en annan sak.

Och då missförstod du nog mitt inlägg ändå. Att hon lärt sig och reagerar på just ordet duktig skulle jag tvärtom se som något negativt i det här sammanhanget. Det är ingen skillnad på "vad duktig du är som äter med gaffel" och "vad duktig du är som äter". Eller "vad duktig du är som ritat så fint" eller "vad duktig du är som kissat på pottan", även om matsituationer såklart riskerar att bli ännu mer laddade.

Det jag menade tidigare var att det inte spelar så stor roll nu om ni hela tiden berättar hur duktig hon är på att hålla i en gaffel nu eftersom hon antagligen ändå inte förstår ordet, att risken mer var för er att ni fastnar där. Men OM hon redan nu förstår det så skulle jag fundera ett varv till på konsekvenserna att att hela tiden bekräfta sitt barn med att det är "duktigt" och varför man vill att sitt barn ska göra något

Jag håller med, duktig kan bli ”farligt” och inte minst i matsituationen. Vi säger oftast, ”vad bra att du smakade så du vet” när dottern provar något men lägger ingen värdering i hur mycket som äts eller om det inte faller i smaken, men smaka tycker jag barnet (mitt alltså) är stor nog att göra om det inte är saker som vi vet absolut inte går ner. Men har bekanta/släkt som konstant uttrycker ordet duktig om mat, oftast ”kolla ca vad duktig xx är som ätit upp” eller liknande. De barnen får ofta uppmaningar om att ”du kanske ska äta lite också xx” när barnet sitter och pratar och har trevligt vid matbordet... Jag tror på att göra det till en trevlig stund utan prestation precis som du skriver. Och vad man gör för att det ska bli en trevlig stund för alla kan ju variera barn till barn.

 

[Nordthor]

Alltså just nu håller jag på att bli helt TOKIG på denna jävla ensamhet! Jag vet att jag tjatar men det är helt fruktansvärt. Tänker aldrig någonsin utsätta mig för en föräldraledighet igen (särskilt inte en sånhär). Fy fan för måndagar.

 

[Martenix]

Alltså just nu håller jag på att bli helt TOKIG på denna jävla ensamhet! Jag vet att jag tjatar men det är helt fruktansvärt. Tänker aldrig någonsin utsätta mig för en föräldraledighet igen (särskilt inte en sånhär). Fy fan för måndagar.

Exakt så kände jag under min föräldraledighet också. Jag har tänkt att de känslorna kommer blekna med tiden men så här 2,5 år senare så känner jag fortfarande precis likadant. Det var så himla ensamt! Och då jobbade ändå min sambo vanliga kontorstider och var aldrig borta om nätterna. Du har mina fulla sympatier, och jag är så imponerad av alla er som är hemma själva med småbarn långa perioder!

 

[gulakatten]

Alltså just nu håller jag på att bli helt TOKIG på denna jävla ensamhet! Jag vet att jag tjatar men det är helt fruktansvärt. Tänker aldrig någonsin utsätta mig för en föräldraledighet igen (särskilt inte en sånhär). Fy fan för måndagar.

Du tjatar inte. Du är i en gräsligt tuff situation. Det är nog få som hade tyckt att ett upplägg var en lätt .

 

[tomte]

Ja, jag tänker likadant.

Om barnet redan nu såhär tidigt reagerar så tydligt på ordet duktig hade jag nog försökt att pensionera det uttrycket ett tag. Personligen alltså. Dvs hejat på och varit positiv på andra sätt än just genom den typen av beröm. Jag hade inte velat att mitt barn kopplade ihop mat och ätande med prestation på något vis alls.

Det är så svårt att beskriva hur ens vardag funkar med några meningar, men givetvis används inte endast ordet duktig. Jag tror dock, som någon redan påpekat, att hon reagerar på ordet duktig för att det är ett ord som hörs ofta i omgivningen också. Men jag hoppas att hon också kommer lära sig att förstå när jag säger att hon är smart, klok, busig, fin, stark etc för det är också ord som används hela dagarna. Duktig är bara ett adjektiv utav så många.

När jag säger att hon söker bekräftelse kring mat så är det inte så intensivt som det kanske verkar. Hon tar en bit, känner på den, smakar på den och kollar sen på mig eller hennes pappa. Oftast blir responsen "va det gott?" Eller något annat helt kravlöst. Men visst, duktig kan dyka upp, klok kan också dyka upp. Tramsig också när hon kastar omkring maten tex utveckling i alla dess former med andra ord.