Vad gör vi? del 3 - Kids Edition

[turbofling]

Krya på alla barn och föräldrar som är sjuka.

 

[turbofling]

I natt fick vi första snön, ca 1 dm och barn som hade väldigt brattom att bli färdiga och komma ut imorse. Sen en liten kris när ena barnet bröt ihop för ingen av henens 3 jackor ville hon ha utan den fran förra aret som är för liten, sen kastade ett barn snö pa ett annat som fick snö innanför overallen. Men sen lekte dom och hade roligt.

Jag tränade pa att sätta pa snökedjor pa bilen. Sista biten till nya stallet maste man ha snökedjor om det är vinterväglag. Jag hoppas att det inte kommer snöa pa mandagar och torsdagar (lördagar är ocksa stalldag men da kan min man köra). Inte sa svart egentligen att sätta fast dom men tufft för min onda kropp.

 

[gulakatten]

Vi fick precis en glad överraskning av dotterns farmor och farfar .

 

[gulakatten]

Vi fick precis en glad överraskning av dotterns farmor och farfar .

Visa bifogad fil 132731

Och babyskydd eftersom vår dotters var så dåligt:

 

[zassoo]

Jag vågar knappt tro det men det verkar som att dottern har kommit igenom perioden av selektivt ätande Mellan ca 2-3,5 års ålder var det väldigt petigt med maten, typ bara makaroner och köttbullar eller möjligtvis pizza och hamburgare men ABSOLUT inget som var blandat med någonting och aldrig prova något nytt. Ibland när vi hämtade på förskolan sa de att hon inte ätit något alls av maten utan bara typ knäckebröd.

Nu, nyligen fyllda 4 år, önskar hon plötsligt korv stroganoff till middag och gör tummen upp till nya rätter, provar att krydda maten och imorse drack hon på eget initiativ en liten kopp te efter att ha provat mitt (koffeinfritt chai med havremjölk). Vems unge är detta

Men så skönt att hon hittat mer matglädje, vi har verkligen aldrig pressat henne utan bara frågat om hon vill smaka, givit förslag på hur man kan göra om man vill (tex ”har du provat att blanda riset med såsen, det tycker jag är gott”) och accepterat om det är något hon inte vill äta.

 

[gulakatten]

Jag vågar knappt tro det men det verkar som att dottern har kommit igenom perioden av selektivt ätande Mellan ca 2-3,5 års ålder var det väldigt petigt med maten, typ bara makaroner och köttbullar eller möjligtvis pizza och hamburgare men ABSOLUT inget som var blandat med någonting och aldrig prova något nytt. Ibland när vi hämtade på förskolan sa de att hon inte ätit något alls av maten utan bara typ knäckebröd.

Nu, nyligen fyllda 4 år, önskar hon plötsligt korv stroganoff till middag och gör tummen upp till nya rätter, provar att krydda maten och imorse drack hon på eget initiativ en liten kopp te efter att ha provat mitt (koffeinfritt chai med havremjölk). Vems unge är detta

Men så skönt att hon hittat mer matglädje, vi har verkligen aldrig pressat henne utan bara frågat om hon vill smaka, givit förslag på hur man kan göra om man vill (tex ”har du provat att blanda riset med såsen, det tycker jag är gott”) och accepterat om det är något hon inte vill äta.

Men vad roligt! Bra jobbat av er också . Jag tror stenhårt på er strategi .

Vi kommenterar aldrig hur vår dotter äter men hennes farmor är som en jäkla kommentator vid måltiderna . Så fort dottern inte äter allt av nåt så bara måste farmor säga Åh, tycker du inte om? Liksom snälla formulera inte sånt åt henne . Men hon menar ju väl såklart!

 

[Kilauea]

Jag vågar knappt tro det men det verkar som att dottern har kommit igenom perioden av selektivt ätande Mellan ca 2-3,5 års ålder var det väldigt petigt med maten, typ bara makaroner och köttbullar eller möjligtvis pizza och hamburgare men ABSOLUT inget som var blandat med någonting och aldrig prova något nytt. Ibland när vi hämtade på förskolan sa de att hon inte ätit något alls av maten utan bara typ knäckebröd.

Nu, nyligen fyllda 4 år, önskar hon plötsligt korv stroganoff till middag och gör tummen upp till nya rätter, provar att krydda maten och imorse drack hon på eget initiativ en liten kopp te efter att ha provat mitt (koffeinfritt chai med havremjölk). Vems unge är detta

Men så skönt att hon hittat mer matglädje, vi har verkligen aldrig pressat henne utan bara frågat om hon vill smaka, givit förslag på hur man kan göra om man vill (tex ”har du provat att blanda riset med såsen, det tycker jag är gott”) och accepterat om det är något hon inte vill äta.

Vad härligt!
Vi kör samma här, erbjuder men accepterar nej. Förskolan brukar säga att han äter grönsaker och bröd vissa dagar, hellre det än inget säger både de och vi .

 

[Skrottiskrott]

Barnen har varit förkylda i en vecka = obefintligt med sömn, massor med gnäll. Har fått ställa in flera grejer som jag hade sett fram emot den här veckan. Nu fick jag feber. Att barnen blir sjuka hela tiden kan jag förstå, de håller ju på att bygga upp sitt immunförsvar. Men att jag som vuxen ska åka på varenda liten förskolesmitta tycker jag är onödigt. Jaja, jag är så glad att det är lördag och att maken är hemma - han tog med sig barnen upp för att leka på övervåningen nu så jag kan vila på soffan. Kan inte minnas när jag senast kunde ligga ner helt ostört!

(Skrev jag massor med gnäll? Undrar vem de kan ha fått det ifrån... )

 

[zassoo]

Men vad roligt! Bra jobbat av er också . Jag tror stenhårt på er strategi .

Vi kommenterar aldrig hur vår dotter äter men hennes farmor är som en jäkla kommentator vid måltiderna . Så fort dottern inte äter allt av nåt så bara måste farmor säga Åh, tycker du inte om? Liksom snälla formulera inte sånt åt henne . Men hon menar ju väl såklart!

Tack ja jag tror också verkligen på det! Men det är svårt att vänja sig av vid att kommentera mat när man själv är uppvuxen med det. Känner igen det där med vad andra säger, här har vi en farmor som gärna säger saker som ”vad duktig du är som har ätit så mycket”. Men jag försöker tänka att barnen kommer alltid få massa input utifrån som inte går hand i hand med vår filosofi men förhoppningsvis får de med sig en sund relation till maten hemifrån som står sig stark ändå.

 

[zassoo]

Vad härligt!
Vi kör samma här, erbjuder men accepterar nej. Förskolan brukar säga att han äter grönsaker och bröd vissa dagar, hellre det än inget säger både de och vi .

Ja precis, grönsaker och bröd är ju en måltid det också. Det är verkligen en övningssak tycker jag, att kunna svara ”okej” utan värdering när barnet inte vill äta.

 

[gulakatten]

Tack ja jag tror också verkligen på det! Men det är svårt att vänja sig av vid att kommentera mat när man själv är uppvuxen med det. Känner igen det där med vad andra säger, här har vi en farmor som gärna säger saker som ”vad duktig du är som har ätit så mycket”. Men jag försöker tänka att barnen kommer alltid få massa input utifrån som inte går hand i hand med vår filosofi men förhoppningsvis får de med sig en sund relation till maten hemifrån som står sig stark ändå.

Ja, det är svårt för ens instinkt är ju att berömma när de äter liksom. Farmor säger också saker som Vad duktig du är som ätit allt! till dottern när hon äter och kommenterar gärna mycket kring hur mycket dottern ätit eller att hon är så duktig som äter X eller Y. Min man har pratat med henne MÅNGA gånger om detta men hon kan liksom inte låta bli. Så vi försöker tänka så som du säger, så länge vi inte gör det hemma är det inte hela världen. Jag tror stenhårt på det .

Oavsett: skönt att det kanske börjat lossna för er flicka. Det gör ju allt så mycket lättare och trevligare .

 

[FeatherCloud]

Men vad roligt! Bra jobbat av er också . Jag tror stenhårt på er strategi .

Vi kommenterar aldrig hur vår dotter äter men hennes farmor är som en jäkla kommentator vid måltiderna . Så fort dottern inte äter allt av nåt så bara måste farmor säga Åh, tycker du inte om? Liksom snälla formulera inte sånt åt henne . Men hon menar ju väl såklart!

Lite som min mamma som alltid kommenterar hur DUKTIGA! barnen är när dom äter upp/mycket, och det är liksom det viktigaste att tallriken är tom...

Min nästan-sexåring har varit supersvår med maten sen drygt ett års ålder, senaste året har det lossnat mer och han kan smaka mer och mer och har även ro att sitta vid bordet, men det har verkligen varit en lång kamp med att ffa inte tjata och lägga fokus på det själv.

 

[gulakatten]

Lite som min mamma som alltid kommenterar hur DUKTIGA! barnen är när dom äter upp/mycket, och det är liksom det viktigaste att tallriken är tom...

Min nästan-sexåring har varit supersvår med maten sen drygt ett års ålder, senaste året har det lossnat mer och han kan smaka mer och mer och har även ro att sitta vid bordet, men det har verkligen varit en lång kamp med att ffa inte tjata och lägga fokus på det själv.

Ja det där måste vara typiskt för deras generation, de är ju så fokuserade på hur mycket som äts hela tiden! Jag tror stenhårt på att göra som du och @zassoo beskriver. Och jag menar, vi kommenterar ju aldrig bara vuxnas tallrikar så varför skulle vi kommentera barnens?

 

[Linn-Nora]

Jag tror också på att försöka låta bli att kommentera. Och håller med om tidigare generationer. Dels tjatet om att äta mycket och av allt men också det där jäkla matandet. Flera i familjen har på eget bevåg tagit barnets gaffel och börjat mata när de tycker det går för långsamt. Har sagt till men det fortsätter än idag..

Med det sagt så kan det också vara oerhört stressande när ens barn inte vill äta någonting. Även om man i bakhuvudet vet att barn sällan svälter sig så känns det kämpigt och stressande.. Vårt barn är "kräset" och dessutom med allergier. Hon har också varit väldigt liten till växten. Vilket egentligen är rimligt med tanke på att båda vi föräldrar är ganska små. Men med extravägningar och påtryckningar utifrån är det ibland inte så lätt att stå emot och känna stress när barnet ätit en tugga macka och en sked yoghurt på nästan hela dagen. Framförallt när sagda barn även tenderar att bli hangry..

 

[tomte]

Vi har en unge som behöver (och söker) bekräftelse och uppmuntran så vi berömmer alltid när hon äter, men aldrig "vad du är duktig som äter så mycket" utan endast "vad du är duktig som äter" oavsett om hon äter en bit eller hela tallriken. Jag va väldigt kräsen och liten i maten som yngre och vet hur jobbigt hetsen över mängden mat var så det skulle jag aldrig kommentera, men får hon bara ett "vad du är duktig" så är hon glad och nöjd och brukar fortsätta äta eller iaf pilla och smaka på allt efteråt. Nu är hon liten (inte ens året fyllda) så är ju en annan sak då. Vi kan berömma när hon leker med gaffeln bara för att bekräfta att hon gör något bra även om hon inte kan ta mat själv med den ännu ens

 

[Human]

Det är lite hoppfullt att läsa om att ni är några som ser/ har sett lite ljusning i era barns selektiva ätande. Min snart 2-åring har varit krånglig sen smakprover introducerades och för honom är det standard att bara äta knäckebröd på förskolan. Vi följer också de moderna råden om att bara erbjuda och inte kommentera ätandet. Men jag tycker det är svårt att inte bli frustrerad över att ingenting är ett "säkert kort" och att varje dag är en utmaning att hålla uppe blodsockret.

 

[Bexzor]

Fullt hus med barn och deras kompisar, och jag älskar det

 

[Nordthor]

Laddar inför ny ensamvecka. Det verkar bli bra väder och ett helt gäng minusgrader! Skönt att slippa regn och allt vad det innebär. Nu har vi bara tre veckor kvar innan sambon åter kommer hem varje kväll ett tag. Det innebär att vi bara har 12 potentiellt stressiga, ensamma och skrikiga kvällar/nätter kvar. Nedräkning sker med andra ord.

Vi har lite roliga och sociala aktiviteter inplanerade i veckan, så jag hoppas att tiden bara kommer att flyga fram. Tiomånaders-check på BVC ska också hinnas med. Får hoppas att jag för en gångs skull lämnar BVC glad i hågen. (Tycker alltid jag åker där ifrån och är ledsen/bekymrad/sur.)

 

[tomte]

Laddar inför ny ensamvecka. Det verkar bli bra väder och ett helt gäng minusgrader! Skönt att slippa regn och allt vad det innebär. Nu har vi bara tre veckor kvar innan sambon åter kommer hem varje kväll ett tag. Det innebär att vi bara har 12 potentiellt stressiga, ensamma och skrikiga kvällar/nätter kvar. Nedräkning sker med andra ord.

Vi har lite roliga och sociala aktiviteter inplanerade i veckan, så jag hoppas att tiden bara kommer att flyga fram. Tiomånaders-check på BVC ska också hinnas med. Får hoppas att jag för en gångs skull lämnar BVC glad i hågen. (Tycker alltid jag åker där ifrån och är ledsen/bekymrad/sur.)

Ser också fram emot en vecka med sol och kallt väder. Så mycket lättare att göra något utomhus än när det regnar och blåser. Sambon är på kurs hela veckan men i närheten så han kommer hem varje kväll vilket är rätt skönt för helt plötsligt har busungen blivit väldigt pappig igen.
Inget kul inplanerat för oss dock. All träning vi brukar göra är inställt för att instruktören är utomlands på träningsresa så eventuellt får vi ta oss upp till gymmet och träna själva. Ska dock försöka ställa tillbaka dygnet denna veckan, det har förskjutits lite nu under allt med tandsprickning och förkylning..

 

[Kilauea]

Fullt ös här hemma som vanligt hos ungarna och här väntas snö i veckan, så förhoppningsvis kan vi åka pulka med pappa nästa helg.