Det finns ju uttrycket små barn små bekymmer, stora barn, stora bekymmer. Tycker inte att det stämmer men stora barn är helt klart andra bekymmer.
Jag hittade en miniflaska likör i äldsta dotterns rum när jag städade vilket förvånade mig. Hon är aldrig ute med kompisar, alltid hemma om hon inte är i skolan eller på träning.
Frågade henne och hon hade ingen aning om hur den hade hamnat där. Jag lät det vara så och vi pratade lite allmänt. Efter kvällsmaten gick jag upp i hennes rum och skulle hämta flaskan men då är den inte längre där och dottern har såklart ingen aning om var den är.
Jag förklarade att jag inte egentligen bryr mig om flaskan, jag var också nyfiken och provade i hennes ålder. Jag blir inte arg om hon ger mig den. Men förklarade att jag vill kunna lita på henne och om man ljuger ger det konsekvenser. Ingen aning om om det var rätt så.
Försöker tänka tillbaka på min tonårstid, vad jag gjorde och varför och hur jag hade velat att mina föräldrar gjorde i olika situationer. Men vad svårt det är att veta om man gör rätt när nya situationer uppstår.
Usch så svårt! Det blir verkligen en annan typ av problem ja! Man kan aldrig lära sig helt för kommer alltid nya .