Umgänge.... igen.

Sv: Umgänge.... igen.

Missade den här tråden innan.

Jag tycker att du ska skriva ett brev. Oavsett hur mötet nu gick. Ett brev är något som sparas, som ligger kvar i din mapp. Skriv ner allt du berättat här. Att du visst vill att pojkarna, eller alla barnen rättare sagt, ska ha bra kontakt med hela sin släkt. Att du vill ha det så men inte på sånt sätt att det går ut över barnens välmående. Petruska skrev: ni har haft det slitsamt i din familj, och därför behöver både du och pojkarna den stabilitet som omöjliggörs om de ska vara hos personer du inte litar på under flera dagar.
Det är en jättebra mening att använda. Jag är säker på att det finns folk här som kan hjälpa dig putsa på formuleringarna så det blir lagon personligt-formellt.

Ett brev finns alltid kvar. Vad som sägs på ett möte antecknas av någon som stödanteckningar i bästa fall. Är du dessutom nervös då du är på mötet så kan det va svårt att få fram det man vill. Ett öppet brev kan du skicka både till familjerätten och till de släktingar det berör. Samt att du kan ha kvar brevet om släkten en dag då pojkarna är stora, smäller i dina barn att du försökte hindra att de umgicks.
 
Sv: Umgänge.... igen.

Enya, för det första - de kan ALDRIG tvinga sig till umgänge med dina barn utan dig. inte en chans i hela världen. Men du måste bli tuff - du skall redan NU sätta stopp för resonemanget "till en början" eller åtminstone göra VÄLDIGT klart för alla inblandade att det inte kommer en fortsättning UTAN dig. Om du inte orkar ta diskussionen nu, så kommer de köra över dig som bara den. Orka, orka, orka (jag sänder styrka i massor). De kommer att äta dig bit för bit och tillslut så kommer det se ut som om du är med på deras koncept.

Detta familjerådet - VAR skall det avhållas ? Och varför skall DU ta initiativ ? Det verkar ju helt jävla bakvänt, skall du ta tag i nåt du inte ens vill ha med att göra ! Varför skall du bestämma att släktingarna är viktiga - det är de ju inte ! Ett alternativ är att Du bjuder in din mamma och dina syskon eller vilka som nu är viktiga och skiter i de släktingarna !

jag blir uppriktigt sagt så jävla trött på att soc låter sig manipuleras av de som skriker högst och har mest oljad käft. Och den som verkligen skulle behöva stöd får bära allt själv ! Tyvärr är det inte första gången jag ser detta !

Kram på dig
 
Sv: Umgänge.... igen.

Enya, hur gick det på mötet?

Undrar Petruska som tänker på dig.

Hm, det srkev jag ju för några inlägg sedan:D

Jag vet egentligne inte hur det gick och hur jag ställer mig till det hela. Det vara bara ena fastern och så farmodern till barnen som kom, andra fastern jobbade. Förstår inte varför hon inte tog ledigt, var inte mina pojkar VIKTIGA...?

Det bestämdes väl att de ska träffa pojkarna och mig "till en början", och som jag skrev i andra inlägget så undrar jag vad " tillen början" menas. Jag vill itne att de träffa mina barn utan mig ALLS. NÅGONSIN! Måste jag gå med p det?

Det togs upp om nåt familjerådslag där jag bjuder in viktiga personer för barnet, alltså även från min släkt och så ska det diskuteras hur ett umgänge ska se ut. Men vad jag undrar är, VARFÖR ska jag ha ett sånt? Vadå viktiga släktingar, är ena fastern, som har träffat barnen typ 10 gånger per år genom snabbvisiter hos någon vi har hälsat på ( med andra ord, inte kommit för att träffa pojkarna, och hade vi inte setts där hade de inte träffat pojkarna heller, och de brydde sig inte), är hon VIKTIG?

Det pratades om att speciellt Eric är i en ålder då pappa är viktig och efteroms pappa inte finns så är släkten viktig för hans ursrpung, släkten kan berätta om pappa och visa bilder osv

Kan inte JAG göra det?

Är släkten med deras egna problem och märkliga syn på barnuppfostran då VIKTIG?

Jag vill itne att de träffar mina barn ALLS! Finns det verkligen nånstans i lagen som säger att jag måste låta släkten träffa dem?

Och om jag vägrar och det blir utredning, hur går en sån till?

Det är MINA barn!!!

Jag förslog att de skulle träffa barnen och mig på en fika direkt efter mötet så det gjorde vi, barne nkände nog inte igen dem och frågade vad de hette.....
 
Senast ändrad:
Sv: Umgänge.... igen.

Enya, för det första - de kan ALDRIG tvinga sig till umgänge med dina barn utan dig. inte en chans i hela världen. Men du måste bli tuff - du skall redan NU sätta stopp för resonemanget "till en början" eller åtminstone göra VÄLDIGT klart för alla inblandade att det inte kommer en fortsättning UTAN dig. Om du inte orkar ta diskussionen nu, så kommer de köra över dig som bara den. Orka, orka, orka (jag sänder styrka i massor). De kommer att äta dig bit för bit och tillslut så kommer det se ut som om du är med på deras koncept.

Detta familjerådet - VAR skall det avhållas ? Och varför skall DU ta initiativ ? Det verkar ju helt jävla bakvänt, skall du ta tag i nåt du inte ens vill ha med att göra ! Varför skall du bestämma att släktingarna är viktiga - det är de ju inte ! Ett alternativ är att Du bjuder in din mamma och dina syskon eller vilka som nu är viktiga och skiter i de släktingarna !

jag blir uppriktigt sagt så jävla trött på att soc låter sig manipuleras av de som skriker högst och har mest oljad käft. Och den som verkligen skulle behöva stöd får bära allt själv ! Tyvärr är det inte första gången jag ser detta !

Kram på dig

Du tar upp många bra saker här, och mycket av det kan jag inte svara på och undrar detsamma.

Ju mer jag tänker på det desto mer irriterad blir jag.....
 
Sv: Umgänge.... igen.

Missade den här tråden innan.

Jag tycker att du ska skriva ett brev. Oavsett hur mötet nu gick. Ett brev är något som sparas, som ligger kvar i din mapp. Skriv ner allt du berättat här. Att du visst vill att pojkarna, eller alla barnen rättare sagt, ska ha bra kontakt med hela sin släkt. Att du vill ha det så men inte på sånt sätt att det går ut över barnens välmående. Petruska skrev: ni har haft det slitsamt i din familj, och därför behöver både du och pojkarna den stabilitet som omöjliggörs om de ska vara hos personer du inte litar på under flera dagar.
Det är en jättebra mening att använda. Jag är säker på att det finns folk här som kan hjälpa dig putsa på formuleringarna så det blir lagon personligt-formellt.

Ett brev finns alltid kvar. Vad som sägs på ett möte antecknas av någon som stödanteckningar i bästa fall. Är du dessutom nervös då du är på mötet så kan det va svårt att få fram det man vill. Ett öppet brev kan du skicka både till familjerätten och till de släktingar det berör. Samt att du kan ha kvar brevet om släkten en dag då pojkarna är stora, smäller i dina barn att du försökte hindra att de umgicks.
Tyvärr, inga anteckningar förs och ingen mapp finns alls.

Annars var tanken bra, ska fundera lite på vad jag ska skriva och så.

Egentlinge vill jag ju säga nej helt till allt, vill itne ha nåt umgänge alls. Men jag vet inte vad som händer ifall jag gör det. Vill veta det innan jag säger något.
 
Sv: Umgänge.... igen.

Bra. Bli arg och omvandla ilskan till styrka !

Försök att strukturera och skriva upp.

en sak jag tycker att du skall göra på en gång är att du skall ta kontakt med soc-människan och säga att du undrar vad som egentligen menades med "till en början" och att du inte på några villkor kommer att låta pojkarna umgås med släktingarna utan dig. NÅNSIN. Gör det klart som korvspad. Vill släktingarna umgås så är det MED dig. PUNKT.

Fråga också soc vad de grundar sina uttalanden på om att det biologiska är viktigt för pojkarna, var överjobbig och be om källor.
Jag kan förstå att pappan är viktig, men inte tror jag att packet som är resten av släkten kan vara viktiga. På vilket sätt l iksom. Pappans minne kan DU vårda.

Kolla med nån av våra soc-lagstiftningskunniga här (eller nån annanstans) om de öht kan kräva nån form av umgänge. INGEN skall nämligen skrämma dig till att ge vika om du vet att detta inte är bra för barnen. Du skall aldrig känna att nån utövar makt som de faktiskt inte har.


Än en gång, jag begriper inte ens varför soc skall blandas in och på vems sida de egentligen är i detta fall.
 
Sv: Umgänge.... igen.

När jag läser om dina problem med soc och släkten mm, så tänker jag "Gud, vilken skyddad värld jag lever i!"
Men jag känner bara "bli en lejoninna, försvara dina barn, de är det viktigaste att skydda". Låter du dem "försvinna" in i den där släkten, är väl risken stor att beteendet upprepar sig, Fäderns gärningar, osv.

Stå på dig, här är många som känner med dig och barnen!
 
Sv: Umgänge.... igen.

Jag vill itne att de träffa mina barn utan mig. ALLS. NÅGONSIN! Måste jag gå med p det?
Du behöver inte gå med på någonting du inte vill. Däremot tycker jag att familjerätten gav ett bra förslag. Samla ihop de som kan tänkas ha med barnen att göra och prata ut som saken. Vad vill du? Vad vill de?
På vilka villkor?

Sätt upp regler. Barnen får spendera tid med dem på egen hand efter en riktig inskolning. Men det får inte vara något skitsnack om dej eller din familj till barnen. Barnen får inte umgås med personer som är kriminellt belastade och du kan till och med säga att barnen inte ska vistas hemma hos släkten, utan om de ska ha barnen så ska det vara en planerad aktivitet på allmän plats. På allmän plats kan de inte göra barnen någon skada.
En gång i månaden 5-6 timmar åt gången. Ett förslag i alla fall!

Jag tycker ärligt talat att det är orättvist mot barnen att säga att du inte vill att de träffar släkten alls. Släkten har kanske inte så mycket rättigheter, men dina barn har rätt att känna till sin släkt och sina rötter. Även om personerna inte är speciellt bra har de ändå rätt till att känna till dem.

Men att börja med att fika tillsammans på allmän plats, givetvis med dej, tycker jag är bra.
Att det sedan kan vara en början på någonting annat ska vi låta vara osagt, man får ta det som det kommer.
 
Sv: Umgänge.... igen.

Då är det ändå bättre att du skriver ett brev. Det måste diarieföras och då kan alla se att du vill dina barns bästa.

Jag förstår att du vill säga nej just nu. Men det kan väl vara ok om de bjuder ut dig och barnen på fika eller McDonalds en gång i månaden. Inte för att du måste utan för att grabbarna ska ha kvar en tråd till släkten som de kan ta upp om de vill när de blir äldre. Precis som du själv skrev tidigare i tråden. Och det är just det du ska försöka få fram i ett brev. Att du ställer upp på det här inte för att du måste, utan för att du vill att grabbarna ska ha möjligheten att känna släkten.

Jag tycker det låter som om du är jättenervös och pressad på möten och inte får fram det du vill och kanske blir pressad att gå med på saker du egentligen inte alls har lust med. Been there - done that. Därför tycker jag att du ska försöka få övertaget och ta över initiativet. Skriv som sagt ett brev. Föreslå som slutkläm att de kan få bjuda er på Mcdonalds första måndagen varje månad eller nåt. Då är det du som driver, du som har makt. Förstår du hur jag menar? På så sätt kommer du ifrån den pressade mötessituationen då du måste vara i försvarsposition och då det är lätt att du går med på saker du ångrar efteråt.

Det här gör att du återtar makten om det ska bli någon fortsättning och hur den i så fall ska se ut.
 
Sv: Umgänge.... igen.

Tillägg: Att hindra barnen från att träffa släkten helt är en kortsiktig lösning. Du bor i ett relativt litet samhälle med släkten på samma plats. Dina grabbar kommer förr eller senare att möta de här människorna då de är själv ute. I affären, på skolan osv. Då grabbarna är i tonåren vill du inte att de kommer hem och plötsligt anklagar dig för att ha hindrat dem från att träffa "coola farbror Sture som har så fräck bil" eller "faster Lena som jobbar i kiosken och bjuder på glass".
 
Sv: Umgänge.... igen.

Jag svarar dig lite senare, just nu är jag mest bara arg och då tänker jag nog inte så bra.....

:crazy:

:eek:
 
Sv: Umgänge.... igen.

Då grabbarna är i tonåren vill du inte att de kommer hem och plötsligt anklagar dig för att ha hindrat dem från att träffa "coola farbror Sture som har så fräck bil" eller "faster Lena som jobbar i kiosken och bjuder på glass".
Precis vad jag säger och har sagt till Enya!!
Det är inte för tidigt för barnen att träffa sin släkt nu. Det är nästan för sent att börja nu.
Det är bättre att de känner till sin släkt från början än att de kommer anklagande till Enya och skyller på henne för att de tycker att de har haft en förskräcklig barndom. De kommer de göra i alla fall....det gör alla tonåringar!!
Men låter man barnen träffa släkten nu har de ingenting att säga sen.
 
Sv: Umgänge.... igen.

Tillägg: Att hindra barnen från att träffa släkten helt är en kortsiktig lösning. Du bor i ett relativt litet samhälle med släkten på samma plats. Dina grabbar kommer förr eller senare att möta de här människorna då de är själv ute. I affären, på skolan osv. Då grabbarna är i tonåren vill du inte att de kommer hem och plötsligt anklagar dig för att ha hindrat dem från att träffa "coola farbror Sture som har så fräck bil" eller "faster Lena som jobbar i kiosken och bjuder på glass".

Just nu låter det mer lockande än att bli anmäld till soc en gång om året och måste försvara mig där pga deras lögner, och att behöva kämpa med barnen efter varje tillfälle de träffat släkten några timmar......
 
Sv: Umgänge.... igen.

Just nu låter det mer lockande än att bli anmäld till soc en gång om året och måste försvara mig där pga deras lögner, och att behöva kämpa med barnen efter varje tillfälle de träffat släkten några timmar......
Men hallå?? Läser du inte??
Sätt gränser och regler för hur umgänget får gå till. Ni måste prata ut om detta du och släkten.
Det får inte bli någon skitsnack om dej och din familj till barnen, det är ohållbart att tro att de ska få träffa barnen om de ska anmäla hela tiden.
Sätt upp regler för hur umgänget får gå till......och sen är det så att familjerätten ville att ni skulle börja med att träffas över en fika eller liknande. Det handlar inte om att barnen ska spendera dagar med släkten utan dej. Det handlar om en fika lite då och då just nu!
 
Sv: Umgänge.... igen.

Jag börjar med att säga förlåt Ramona.....

Men förstår du verkligne inte???? Så klart att de går med på allt när vi är på mötene, men som ALLTID innan har de hållot sig en tid och sedna har skitsnacket kommit ur käftarna igen, de skyller på varandra och nekar och har sig.....

Vad å ställa krav.... klart de går med på allt jag än säger. och så anmäler de mig anonymt för det går ju inte att bevisa att de är dem då eller hur?:cry:

Vad du missar är att jag KÄNNER Sonnys släkt!
 
Sv: Umgänge.... igen.

Vad jag missar är att nå fram till dej när det gäller att få dej att förstå att du är en annorlunda människa idag än vad du var för 2 år sedan.

Idag är du en starkare person som man inte sätter sej på lika lätt. Du känner Sonnys familj, men de känner inte dej längre. Du är en ny människa.
Du kan inte jämför hur de har behandlat dej och hur de kommer att behandla dej, eftersom du är en annorlunda person nu. En person man inte sätter sej på så lätt.
När de lärt sej att du kräver respekt för att ge någonting tillbaka så kommer de att behandla dej med respekt. Och gör de inte det så är det dags att dra in umgänget helt!

Men en fika lite då och då med dej och släkten skadar inte barnen på något vis. Det gör bara att de lär känna sin släkt och lär sej vart de kommer ifrån och vilka rötter de har.
 
Sv: Umgänge.... igen.

Enya, jag är så häpen att jag sitter och gapar.

Familjerätten för att släktingar ska få träffa barnen?

Kan jag så lite om verkligheten och är jag så blåögd att jag inte fattar att det faktiskt går till så? Att släkten kan kräva umgänge? Nej, jag tror inte det. Jag tror du blir överkörd å de grövsta.

Bara för att pappan är död, inträder väl inte släktingarna i hans ställe?

Vore de intresserade av pojkarna kunde de väl köpa med sig bullar och glass och komma och hälsa på hemma hos dig! Utan någon jävla familjerätt! Så kan de lära känna varandra peu á peu, och kanske så småningom göra saker på egen hand.

Eller är det så att du skulle neka dem att komma in i ditt hem? Gör du det, förstår jag dig fullständigt efter vad du skrivit om Sonnys släktingar.

Jag tror inte alls som Snuffsan att pojkarna kommer anklaga dig för att ha nekat dem kontakt med släkten. Inte alls. Det är aldrig försent att lära känna sin släkt, och är de så knäppa som du säger, så kommer pojkarna också märka det när de är större.

Du verkar ha så många frågor. Har du någon som kan hjälpa dig att ringa, vara med vid möten osv?

Jag känner för att kasta mig ner till Skåne på stört och ryta i åt soc. De får fasiken lämna dig ifred nu, så du kan ägna dig åt det som är viktigt. Ta hand om dig själv och dina barn.
 
Sv: Umgänge.... igen.

Tyvärr, inga anteckningar förs och ingen mapp finns alls.

Annars var tanken bra, ska fundera lite på vad jag ska skriva och så.

Egentlinge vill jag ju säga nej helt till allt, vill itne ha nåt umgänge alls. Men jag vet inte vad som händer ifall jag gör det. Vill veta det innan jag säger något.
GÖr utskrifter av alla de trådar som finns kvar här som handlar om detta! SPARA!:idea:

Sen, så som jag ser det:
  1. Det finns INGEN anledning att barnen träffa sina släktingar UTAN dig.
  2. Du har INTE hindrat barnen från att träffa släktingar, bara att göra det utan att du är med!
  3. Varför ska Dina barn behöva besöka sina släktingar utan att ha sin trygghet i livet med sig? De flesta andra barn som övernattar hos släktingar de inte känner så väl gör det TILLSAMMANS med sina föräldrar.
  4. När pojkarna väl är så stora att de kan bestämma själva, DÅ är det kanske okej att de övernattar hos släktingarna, men innan dess finns liksom ingen anledning!

DU ska göra fullständigt klart för släkten att de gärna får träffa pojkarna, men BARA tillsammans med sig. PUNKT SLUT!

("Till en början" skulle möjligen kunna innebära "de första åren" eller "så utvärderar vi det senare"....)
 
Sv: Umgänge.... igen.

Så klart att de går med på allt när vi är på mötene, men som ALLTID innan har de hållot sig en tid och sedna har skitsnacket kommit ur käftarna igen, de skyller på varandra och nekar och har sig.....

Just därför ska du vara den som tar kommando och bestämmer. Du ska styra, inte de. Förstår du? Jag vill få dig att ta tillbaka makten. Om du styr, du ställer villkoren, du bestämmer så kommer du automatiskt att kunna säga nej och stopp och må bättre.
 
Sv: Umgänge.... igen.

Allvarligt talat så tror jag att det inte spelar så stor roll om du låer dem träffa släkten eller inte - de kommer att snacka skit och anmäla iallafall om de får lust till det.

Jag tycker precis som Snuffsan mfl, se till att det är DU som styr och inte de - de får inte hitta på saker som är dåliga för barnen bara för att du är rädd att de skall anmäla - låt dem anmäla -du har ju inget att dölja.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 943
Senast: Anonymisten
·
Relationer Jag är en gammal användare, med helt nytt konto för anonymitet. Känner mig så otroligt rådvill och vad kan vara bättre än att fråga i...
6 7 8
Svar
153
· Visningar
23 224
Senast: Petruska
·
Övr. Barn Jag har varit medlem här för många, många år sedan. Mycket har sedan sist. Jag har reumatiskt värk och 50% sjukersättning och jobbar...
12 13 14
Svar
278
· Visningar
25 926
Övr. Barn Jag vill börja med att be dig som upptäcker att du känner mig antingen slutar läsa eller berättar för mig att du läser... Det är ingen...
17 18 19
Svar
369
· Visningar
33 237
Senast: ako
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp