Umgänge.... igen.

Sv: Umgänge.... igen.

Här var det heta debatter.

Jag har varit på flera familjerådslag och som det tidigare hette nätverksmöten, då jag även agerat som handledare.

Det är ett mycket bra sätt att få samtliga personer runt barn att sammarbeta, men det KRÄVER en helt oberoende handledare eller "ordförande" som kan styra mötet, för det får ALDRIG bli anklagande eller kränkande.

Barn har rätt till sin släkt och sin historia. Så jobbar de flesta förvaltningar och det ligger lite "i tiden".
Sett helt utan din synvinkel så är det allt som ofta bra för barnen. Det är jag helt övertygad om.
Och att anhöriga är viktiga i barns existenciella frågor.

Däremot är en ledsen och sönderstressad mamma inte bra, inte heller otydlighet och negativism från olika håll.

Anhöriga kan inte kräva umgänge, om det inte kommit nya lagar, däremot så kan man bedömma att det är viktigt för barn.

Du kan ställa ett motkrav, och det är en kontaktperson som blir ställföreträdande för dig om du inte ska vara med.
För DIN skull är det bra att barnen inte träffar släktingarna utan annan vuxen, det kan inte fungera förrns du känner dig trygg.

Och JA, jag har varit med om där mor/farföräldrar har gått in som anhöriga med avlastning/umgänge mot moderns vilja där ingen pappa funnnits. Men då har det varit långa och många utredningar innan där man valt mellan att antingen placera barnet, eller tvingat in anhöriga. Och JA, dessa mor/farföräldrar har blivit utredda och godkända innan.
 
Sv: Umgänge.... igen.

Nu har jag skrivit ett mail till familjerätten men några förklaringar och några frågor som finns hos mig nu. Hoppas på svar. Det är lättare att skriva ner allt i ett mail än att ringa, för just nu är jag mest förvirrad och vilsen :(

Jag svarar var och en här i kväll när jag kommer hem från jobbet, för jag ska sktrax dit. Då har jag förhoppningsvis funderat på det ni skriver och kan lämna vettiga svar och funderingar istälelt för att vara arg och irriterad och då mest svamla. Tack för ALLA svar! :bow:

Tog lååång tid att formulera brevet:D Blev avbruten av barn hela tiden:D
 
Sv: Umgänge.... igen.

Allvarligt talat så tror jag att det inte spelar så stor roll om du låer dem träffa släkten eller inte - de kommer att snacka skit och anmäla iallafall om de får lust till det.

Men om de träffar barnen får barnen höra skitsnacket.
 
Sv: Umgänge.... igen.

Hm, det skrev jag ju för några inlägg sedan:D

Aha! Jag minns det där med till att börja med, men tolkade det som ett telefonsamtal ni hade haft. Jag tänker på dig, det gör jag, men läser ordentligt vad du skriver gör jag uppenbarligen inte...förlåt.

Jag vet egentligen inte hur det gick och hur jag ställer mig till det hela. Det vara bara ena fastern och så farmodern till barnen som kom, andra fastern jobbade. Förstår inte varför hon inte tog ledigt, var inte mina pojkar VIKTIGA...?

Jag tänker på det utmärkta uttrycket "Intresset ljuger aldrig." Om hon varit så intresserad av barnen som hon säger, då hade hon varit med på mötet. Ord - att hon säger att hon är intresserad - kan ljuga, men inte själva intresset. Så hon jobbade.

Jag vill itne att de träffa mina barn utan mig ALLS. NÅGONSIN! Måste jag gå med p det?

Jag har förstått att släkten anses viktig. Men puckad släkt kan inte vara så viktig, tycker jag, och vårda Sonnys minne med barnen kan du göra och det gör du ju redan. Och barnen gör det själva - ena killen hade ju sjungit vid busken, tex.

Men OM det är så att pojkarna och släkten stöter ihop hela tiden, eller börjar göra det om få år, då kanske det är bra att komma till en beslutad ordning i alla fall?

Det togs upp om nåt familjerådslag där jag bjuder in viktiga personer för barnet, alltså även från min släkt och så ska det diskuteras hur ett umgänge ska se ut. Men vad jag undrar är, VARFÖR ska jag ha ett sånt?

Jag har hört talas om sådana möten när barn är i akut kris. Tex knarkande tonåringar. Men dina barn krisar inte, däremot tjatar deras pappas släkt. Men då blir ju mötet för släktens skull och det fattar inte jag heller hur du kan tvingas till.

Och om jag vägrar och det blir utredning, hur går en sån till?

Jag blir så ledsen att du inte får den information du behöver. Ingen verkar ge dig riktigt klara besked. Jag tror som flera andra att din starkaste form är genom det skrivna ordet, och då är det jättebra att du mailar allt du undrar, tänker och tycker.

Jag får lust att åka ner till dig och delta i nästa möte på soc - om det blir något! Då jävlar:devil:. Jag har skällt på chefen hela eftermiddagen, så jag har ångan uppe. Vill du, hjälper jag dig gärna med de lagom personliga lagom formella formuleringarna också, om du ska skriva mer till soc. PM:a bara i så fall så hjälper jag dig så fort jag hinner.

Jag vet att du inte gillar att ringa. Jag ska resa bort flera vardagar framöver och har svårt att hinna, annars kunde jag försöka klura ut vilka regler som gäller för fall som ditt. Om jag kommer fram till soc i min hemkommun imorgon i telefon så gör jag det då.
 
Sv: Umgänge.... igen.

Ja, det var ungefär så jag menade - går Enya med på att barnen får vara med släkten som de vill så kommer skitsnacket iallafall inte att upphöra. Samma sak med anmälningarna.

Det viktigaste tycker jag är att Enya får vara med vid varje tillfälle ända tills - om det ens inträffar - hon och eventuellt barnen när de är tillräckligt stora tycker att det känns okej att de är ensamma
 
Sv: Umgänge.... igen.

Ja, det var ungefär så jag menade - går Enya med på att barnen får vara med släkten som de vill så kommer skitsnacket iallafall inte att upphöra. Samma sak med anmälningarna.
Det är ju därför det är så viktigt att de pratar ut och reder ut situationen innan man bestämmer någonting.
Givetvis ska Enya ställa krav på släkten. Inget mer skitsnack och inga fler anmälningar. Det är inte hållbart. De behöver höra precis samma saker från soc och familjerätten.

Det viktigaste tycker jag är att Enya får vara med vid varje tillfälle ända tills - om det ens inträffar - hon och eventuellt barnen när de är tillräckligt stora tycker att det känns okej att de är ensamma
Vi ska inte hoppa flera steg i förväg. Det är inte tal om någonting annat än att släkten kan ta en fika på stan tillsammans med Enya och hennes barn. Vad som händer i framtiden kan ingen av oss spekulera i.
Men jag tycker att det är bra att barnens släktingar vill träffa barnen, trots att de har gått runt en konstig väg när det gäller allting. Men de kanske inte har kunskapen i hur man kommunicerar med andra människor.
 
Sv: Umgänge.... igen.

Skriver som jag gjort förr, det är endast pappan som kan ha rätt att träffa barnen, INTE släkten, de har inga som helst rättigheter, fattar inte att de tror att de har ngt att komma med.

Skriver som jag gjort förr, det finns en paragraf i föräldrabalken som säger att barnet har rätt till umgänge med andra för det viktiga personer.

(har inte läst hela tråden ännu, kanske har någon annan redan skrivit det)
 
Sv: Umgänge.... igen.

Fast familjerätten har väl ingen rättighet att besluta om umgänge ?

Helt riktigt!

I vårdnads/umgänges/boendetvister har familjerätten ingen rätt att fatta några beslut. Vi har rätt att skriva avtal mellan föräldrar om vi anser att det är till barnets bästa och vi kan ge råd och stöd samt erbjuda samarbetssamtal.
 
Sv: Umgänge.... igen.

Om du erbjuder dina söners släkt att träffa pojkarna tillsammans med dig anser jag att du uppfyller alla skyldigheter du kan tänkas ha!

Dina söners behov ska sättas först och de ska inte träffa personer de inte känner utan någon trygg person i sällskap. Släkten har ingen rätt att kräva vem som ska vara med eller vart någon träff ska ske.

Om de inte vill komma på de villkor du erbjuder har de sumpat sin chans!
 
Sv: Umgänge.... igen.

När jag läser om dina problem med soc och släkten mm, så tänker jag "Gud, vilken skyddad värld jag lever i!"
Men jag känner bara "bli en lejoninna, försvara dina barn, de är det viktigaste att skydda". Låter du dem "försvinna" in i den där släkten, är väl risken stor att beteendet upprepar sig, Fäderns gärningar, osv.

Stå på dig, här är många som känner med dig och barnen!

Det verkar vara totalt omöjligt att förhindra att släkten träffar och har barnen utan mig...?!

:eek:
 
Sv: Umgänge.... igen.

Om du erbjuder dina söners släkt att träffa pojkarna tillsammans med dig anser jag att du uppfyller alla skyldigheter du kan tänkas ha!

Dina söners behov ska sättas först och de ska inte träffa personer de inte känner utan någon trygg person i sällskap. Släkten har ingen rätt att kräva vem som ska vara med eller vart någon träff ska ske.

Om de inte vill komma på de villkor du erbjuder har de sumpat sin chans!

Jag vill inte att de har mina barn utan mig, någonsin. Måste jag gå med på det?? Att träffas en elelr kanske två gånger i månaden på en neutral plats räcker väl?

Jag mailade familjerätten och fick svar i dag. På det svar förstår jag det som om "till en början" har en fortsättning som jag inte vill ha; att de har barnen själv. Som om allt detta är för att komma dit.

Jag har alltid gillat Australien, någon som kan hjälpa mig att flytta?????:cry:
 
Sv: Umgänge.... igen.

Jag tycker inte att du behöver gå med på det förrän dina barn själva säger att de vill träffa sin pappas släkt utan dig. Deras trygghet är nummer ett!

Flytta till kommunen där jag jobbar:)
 
Sv: Umgänge.... igen.

Du behöver inte gå med på någonting du inte vill. Däremot tycker jag att familjerätten gav ett bra förslag. Samla ihop de som kan tänkas ha med barnen att göra och prata ut som saken. Vad vill du? Vad vill de?
På vilka villkor?

Sätt upp regler. Barnen får spendera tid med dem på egen hand efter en riktig inskolning. Men det får inte vara något skitsnack om dej eller din familj till barnen. Barnen får inte umgås med personer som är kriminellt belastade och du kan till och med säga att barnen inte ska vistas hemma hos släkten, utan om de ska ha barnen så ska det vara en planerad aktivitet på allmän plats. På allmän plats kan de inte göra barnen någon skada.
En gång i månaden 5-6 timmar åt gången. Ett förslag i alla fall!

Jag tycker ärligt talat att det är orättvist mot barnen att säga att du inte vill att de träffar släkten alls. Släkten har kanske inte så mycket rättigheter, men dina barn har rätt att känna till sin släkt och sina rötter. Även om personerna inte är speciellt bra har de ändå rätt till att känna till dem.

Men att börja med att fika tillsammans på allmän plats, givetvis med dej, tycker jag är bra.
Att det sedan kan vara en början på någonting annat ska vi låta vara osagt, man får ta det som det kommer.

En sak har jag försökt tala om för dig så många gånger nu, så att jag börjar bli trött på det....

När vi sitter på alla möten i världen och bestämmer saker så komemr de att hålla med i allt och lova att inte snacka skit och att inte fråga ut barnen och att inte tro på allt barnen säger, men VERKLIGHETEN är någon helt annan! När ska du förstå det??? Dessa personer är några som alla tycker om. Till en början, för sedan tappar de sina vänner igen, en efter en, för att de snackar skit, saboterar och är oärliga.

Som tex en fastern som såg det som sin plikt att anmäla mig och min hund till polisen för att min hund skulel ha biti grannflickan. Sanningen??? Sanningen, som polisen trodde3 på, var att grannflickan cyklade alldeles bakom mig och när hons skulle förbi mig slog hon sitt styre i min armbåge, min hund, kort hållen i koppel, vände sig om och hoppade upp mot flickan och skällde och slog med tassarna och flickan fick ett märke på armen. Men barnens faster ansåg att min hund var en fara för allmänheten så därför yrkade hon på avlivning alternativt att jag skulle ha munkorg på henne! Polisen ringde mig och jag berättade vad som hänt och hur min hund är och var. Till saken hör att grannflickan , så fort jag var ute med hunden, mobbade min hund.... Jag pratar om Enya, den superfarliga hunden som biter barn.....(ironisk). DETTA har jag fått svälja och låtit barnen träffa henne tidigare, jag har fått svälja allt skitsnakc som hon och de andra spridit, jag har fått svälja min irritation över att andra släktingen och farmor envist vägrar följa mina regler. Jag har förklarat och upprepat och fått blunda massor gånger.


Droppen var andra anmälningen, för den drog ner mig psykiskt till en nivå där jag inte vill vara. Vad händer om jag anmäls igen med nya lögner? HUR komemr jag att må? Hur fan ska jag kunan vara en bra mamma när jag inte mår bra själv? Hur ska jag kunna LITA på dem igen? Och varför, varför är det JAG som ska tvingas till saker? Varför är det jag som ska respektera att " Alla har ju inte samma uppfostran" som det sas på mötet? Varför är det jag som ska svälja sveken mot mig och låta de få ha mina barn, fortsätta sprida skit, tro på allt barnen säger, fråga ut dem och till slut anmäla mig?

Varför är den där JÄVLA släkten viktigare än vad jag är?

Det är MINA barn!!! Jag kämpar varje dag för att vara en bra mamma, men hur fan ska jag kunna få Isaac att sluta hitta på saker som inte är sanna? Hur ska jag få släktne att förstå att Eric har lätt för att få myggbett och att det int alls är loppbett, som de påstod i anmälan?

Släktne ÄR viktig, för sina rötter, JA!!!! Men om det är på bekostnad av deras mamma då? Om det är på bekostad av dem själva?

Mår barnen BRA när det tar en vecka lite drygt efter de varit hos släkten innan de har lugnat ner sig, inte är så kaxiga och aggressiva?
 
Sv: Umgänge.... igen.

Tillägg: Att hindra barnen från att träffa släkten helt är en kortsiktig lösning. Du bor i ett relativt litet samhälle med släkten på samma plats. Dina grabbar kommer förr eller senare att möta de här människorna då de är själv ute. I affären, på skolan osv. Då grabbarna är i tonåren vill du inte att de kommer hem och plötsligt anklagar dig för att ha hindrat dem från att träffa "coola farbror Sture som har så fräck bil" eller "faster Lena som jobbar i kiosken och bjuder på glass".

Jag bor knappt i något man kan kalla samhälle, dock bor jag på landet med 12 km till släkten.

Jag ska försöka få in barnen i skola i ett helt annat samhälle som ligger 10 km härifrån, efter 6 år + då dagis tiden innan så komemr de till ytterliggare ett annat samhäller för högstadie och gymnasium.

Jag tillhör visserligen Höör, men är enbart där på BVC och i stort sätt aldrig annars utan kommer att rikta barnen mot andra samhällen som är BÄTTRE än Höör.
 
Sv: Umgänge.... igen.

Precis vad jag säger och har sagt till Enya!!
Det är inte för tidigt för barnen att träffa sin släkt nu. Det är nästan för sent att börja nu.
Det är bättre att de känner till sin släkt från början än att de kommer anklagande till Enya och skyller på henne för att de tycker att de har haft en förskräcklig barndom. De kommer de göra i alla fall....det gör alla tonåringar!!
Men låter man barnen träffa släkten nu har de ingenting att säga sen.

Jag tror itne alla skyller på en förskräcklig barndom. Jag gjorde det och gör, men det är fullständigt sant också.

Det är INTE för sent att träffa sin släkt när banren är äldre! Det är aldrig försent att ta upp kontant med någon!

Det pratas om barnens bästa. Men samtidigt pratas det om att barnen ska få träffa släktne och att släktne ska ha dem utan mig. I mina ögon går det inte ihop med att barnens bästa är det som gäller. Visst att låta barnen träffa släkten med mig närvarande får jag väl gå med på, men resten då?

Känner du verkligen Sonnys släkt bättre än jag gör efter 7 år?
 
Sv: Umgänge.... igen.

Men hallå?? Läser du inte??
Sätt gränser och regler för hur umgänget får gå till. Ni måste prata ut om detta du och släkten.
Det får inte bli någon skitsnack om dej och din familj till barnen, det är ohållbart att tro att de ska få träffa barnen om de ska anmäla hela tiden.
Sätt upp regler för hur umgänget får gå till......och sen är det så att familjerätten ville att ni skulle börja med att träffas över en fika eller liknande. Det handlar inte om att barnen ska spendera dagar med släkten utan dej. Det handlar om en fika lite då och då just nu!

Tror du på sagor? Så klart att släkten lovar att sköta sig när vi "pratar ut" om det! Men som sagt, de kommer att fortsätta som tidigare, men de komemr att ljuga, neka och skylla på varandra när något inträffar.

"Regler", "gränser", visst låter det bra! Men om det inte föjls och jag inte kan BEVISA vem som sagt och gjort vad, hur blir det då då????
 
Sv: Umgänge.... igen.

Vad jag missar är att nå fram till dej när det gäller att få dej att förstå att du är en annorlunda människa idag än vad du var för 2 år sedan.

Idag är du en starkare person som man inte sätter sej på lika lätt. Du känner Sonnys familj, men de känner inte dej längre. Du är en ny människa.
Du kan inte jämför hur de har behandlat dej och hur de kommer att behandla dej, eftersom du är en annorlunda person nu. En person man inte sätter sej på så lätt.
När de lärt sej att du kräver respekt för att ge någonting tillbaka så kommer de att behandla dej med respekt. Och gör de inte det så är det dags att dra in umgänget helt!

Men en fika lite då och då med dej och släkten skadar inte barnen på något vis. Det gör bara att de lär känna sin släkt och lär sej vart de kommer ifrån och vilka rötter de har.

De kommer att sätta sig på mig, med hjälp av LAGEN får de som de vill. Frågan är , hjälper LAGEN mina barn när det går käpp rätt åt helvete?
 
Sv: Umgänge.... igen.

Enya, jag är så häpen att jag sitter och gapar.

Familjerätten för att släktingar ska få träffa barnen?
Ja, när jag blev anmäld andra gången drog jag in umgänget helt så att de inte ens får titta på mina barn :angel:

Kan jag så lite om verkligheten och är jag så blåögd att jag inte fattar att det faktiskt går till så? Att släkten kan kräva umgänge? Nej, jag tror inte det. Jag tror du blir överkörd å de grövsta.
Ja, överkörd för att jag inte vill ställa upp, men inte överkörd som du nog menar, de verkar ha lagen på sin sida....

Bara för att pappan är död, inträder väl inte släktingarna i hans ställe?
Både ja och nej. Det heter väl inte så men fungerar så i praktiken tydligen. Men någon vårdnadshavarrätt har de inte. Tror jag, de kanske kommer med sånt senare???

Vore de intresserade av pojkarna kunde de väl köpa med sig bullar och glass och komma och hälsa på hemma hos dig! Utan någon jävla familjerätt! Så kan de lära känna varandra peu á peu, och kanske så småningom göra saker på egen hand.
De är inte välkomna hem hos mig. De är enbart intresserad av att ha barnen UTAN mig så när jag och barnen och Elins pappa började hitta på saker på helgerna förra året så blev släkten tvärsur för att de ju inte fick ha barnen på helgerna längre. Redan då sa jag att vi kunde träffas, men att helgerna var vigda till aktiviteter hela familjen.... Då blev jag anmäld och då drog jag in allt. I December förra året bestämdes vi att fastern som anmälde mig och som har ett stabilt hem ( nu bortser vi från att hon är superduktig på att snacka skit) faktiskt skulel få träffa barnen. Vi skulle åka till McDonalds i Malmö och träffas där dne andra advent. Dagen innan skulle hon ringa för att bekräfta att allt blir av. Hon ringde inte. Jag sa nej till andra fastern och farmorn då deras liv vart ALLT annat än lugn och stabilt....

Eller är det så att du skulle neka dem att komma in i ditt hem? Gör du det, förstår jag dig fullständigt efter vad du skrivit om Sonnys släktingar.
Japp.

Jag tror inte alls som Snuffsan att pojkarna kommer anklaga dig för att ha nekat dem kontakt med släkten. Inte alls. Det är aldrig försent att lära känna sin släkt, och är de så knäppa som du säger, så kommer pojkarna också märka det när de är större.

Du verkar ha så många frågor. Har du någon som kan hjälpa dig att ringa, vara med vid möten osv?
Det skulle nog inte hjälpa att andra ringde, familjerätten har tystnadsplikt så de säger inget där.
De vill även att man inte har med sig någon annan då det inte är ett möte man ska sitta och anklaga varandra om något utan man ska fokusera på barnens bästa.


Jag känner för att kasta mig ner till Skåne på stört och ryta i åt soc. De får fasiken lämna dig ifred nu, så du kan ägna dig åt det som är viktigt. Ta hand om dig själv och dina barn.

Det låter trevligt, men jag tror tyvärr inte att det hjälper. Lagen har de uppenbarligen på sin sida :crazy:
 
Sv: Umgänge.... igen.

Enya, hallå! Läs vad Görel skriver.

Det gör jag.

Men hon säger det jag inte vill höra.

Jag behöver inte gå med på att barnen träffar släkten utan mig förrän barnen säger att de vill. Och om det är nästa vecka???? BARNEN tycker ju om dem, de får göra som de vill, de har inte regler där och de behandlas som "bebisar". Och på fikat efter mötet köpte släkten barnen för de köpte två leksaker till dem. Så...jag gissar att DE inte har något emot släkten.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 936
Senast: Anonymisten
·
Relationer Jag är en gammal användare, med helt nytt konto för anonymitet. Känner mig så otroligt rådvill och vad kan vara bättre än att fråga i...
6 7 8
Svar
153
· Visningar
23 224
Senast: Petruska
·
Övr. Barn Jag har varit medlem här för många, många år sedan. Mycket har sedan sist. Jag har reumatiskt värk och 50% sjukersättning och jobbar...
12 13 14
Svar
278
· Visningar
25 926
Övr. Barn Jag vill börja med att be dig som upptäcker att du känner mig antingen slutar läsa eller berättar för mig att du läser... Det är ingen...
17 18 19
Svar
369
· Visningar
33 237
Senast: ako
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp