Om/när partner dör, hur klarar man sig?

[Johanna1988]

Jag tänkte vara anonym först, men jag är nog rätt anonym på forumet ändå så jag skiter i det.

Min man har en svårt kronisk sjukdom, han ligger på IVA just nu. Jag vet inte om han kommer komma hem därifrån denna gången. Och jag funderar på hur man klarar sig själv med barn och familj långt ifrån. Hur gör man som singelmamma utan större support (har en väninna här som är toppen och ställer upp men hon är svår pälsdjursallergiker, så hon hjälper till med hämtning på förskolan ibland. Mannens bästa kompis med familj finns här med och erbjudit hjälp, men de har fullt upp med sitt, så jag vet inte). Flyttar man närmre familjen?

Ekonomiskt, vad gör man först? Vad drar man in på?

Just nu är det så skumma känslor, jag är arg på honom just nu. Dels för att han kommer lämna mig, men också för att han inte lärt mig all teknik vi har hemma

 

[Snurrfian]

På nått sätt kommer du att klara det, ni kanske flyttar, ni kanske blir kvar, det får framtiden utvisa.

Men ta hjälp av samtalshjälp på sjukhuset, det kan vara skönt att få höra att det är helt normalt och friskt att både vara arg, sorgsen, glad och allt däremellan och få stöttning i det du behöver få hjälp med, barnen kanske också behöver få någon att prata med, beroende på hur gamla de är.

 

[Cattis_E]

Jag tänkte vara anonym först, men jag är nog rätt anonym på forumet ändå så jag skiter i det.

Min man har en svårt kronisk sjukdom, han ligger på IVA just nu. Jag vet inte om han kommer komma hem därifrån denna gången. Och jag funderar på hur man klarar sig själv med barn och familj långt ifrån. Hur gör man som singelmamma utan större support (har en väninna här som är toppen och ställer upp men hon är svår pälsdjursallergiker, så hon hjälper till med hämtning på förskolan ibland. Mannens bästa kompis med familj finns här med och erbjudit hjälp, men de har fullt upp med sitt, så jag vet inte). Flyttar man närmre familjen?

Ekonomiskt, vad gör man först? Vad drar man in på?

Just nu är det så skumma känslor, jag är arg på honom just nu. Dels för att han kommer lämna mig, men också för att han inte lärt mig all teknik vi har hemma

Ingen egen erfarenhet, bara följt några som gått igenom liknande, men jag svarar ändå .
En viktig del tror jag kan vara att ta emot hjälp som erbjuds. Men kanske inte försöka fråga själv om för mycket mer än det nödvändiga.
Hoppas det framgår hur jag menar.

Erbjuder jag hjälp till någon så är jag beredd att göra just det jag erbjuder minst en eller två gånger. Oavsett hur upptagen jag är med annat i livet.
Jag gör en prioritering när man erbjuder hjälp, och om man erbjuder sig så är de allra flesta väl beredda på och vill just hjälpa.
Jag kan även tänka mig att ställa upp på något annat än det jag erbjuder, men inte jämt och ständigt så att säga.
Flytta närmare familj kan ju vara en bra idé. Men att låta situationen landa lite innan stora beslut kanske vore klokt?


Jag känner till ett par stycken på forumet som plötsligt blivit ensamma med barnen. Jag hoppas de hittar hit.