Om/när partner dör, hur klarar man sig?

Johanna1988

Trådstartare
Jag tänkte vara anonym först, men jag är nog rätt anonym på forumet ändå så jag skiter i det.

Min man har en svårt kronisk sjukdom, han ligger på IVA just nu. Jag vet inte om han kommer komma hem därifrån denna gången. Och jag funderar på hur man klarar sig själv med barn och familj långt ifrån. Hur gör man som singelmamma utan större support (har en väninna här som är toppen och ställer upp men hon är svår pälsdjursallergiker, så hon hjälper till med hämtning på förskolan ibland. Mannens bästa kompis med familj finns här med och erbjudit hjälp, men de har fullt upp med sitt, så jag vet inte). Flyttar man närmre familjen?

Ekonomiskt, vad gör man först? Vad drar man in på?

Just nu är det så skumma känslor, jag är arg på honom just nu. Dels för att han kommer lämna mig, men också för att han inte lärt mig all teknik vi har hemma 🙈
 
På nått sätt kommer du att klara det, ni kanske flyttar, ni kanske blir kvar, det får framtiden utvisa.❤️

Men ta hjälp av samtalshjälp på sjukhuset, det kan vara skönt att få höra att det är helt normalt och friskt att både vara arg, sorgsen, glad och allt däremellan och få stöttning i det du behöver få hjälp med, barnen kanske också behöver få någon att prata med, beroende på hur gamla de är.
 
Jag tänkte vara anonym först, men jag är nog rätt anonym på forumet ändå så jag skiter i det.

Min man har en svårt kronisk sjukdom, han ligger på IVA just nu. Jag vet inte om han kommer komma hem därifrån denna gången. Och jag funderar på hur man klarar sig själv med barn och familj långt ifrån. Hur gör man som singelmamma utan större support (har en väninna här som är toppen och ställer upp men hon är svår pälsdjursallergiker, så hon hjälper till med hämtning på förskolan ibland. Mannens bästa kompis med familj finns här med och erbjudit hjälp, men de har fullt upp med sitt, så jag vet inte). Flyttar man närmre familjen?

Ekonomiskt, vad gör man först? Vad drar man in på?

Just nu är det så skumma känslor, jag är arg på honom just nu. Dels för att han kommer lämna mig, men också för att han inte lärt mig all teknik vi har hemma 🙈
Ingen egen erfarenhet, bara följt några som gått igenom liknande, men jag svarar ändå :angel:.
En viktig del tror jag kan vara att ta emot hjälp som erbjuds. Men kanske inte försöka fråga själv om för mycket mer än det nödvändiga.
Hoppas det framgår hur jag menar.

Erbjuder jag hjälp till någon så är jag beredd att göra just det jag erbjuder minst en eller två gånger. Oavsett hur upptagen jag är med annat i livet.
Jag gör en prioritering när man erbjuder hjälp, och om man erbjuder sig så är de allra flesta väl beredda på och vill just hjälpa.
Jag kan även tänka mig att ställa upp på något annat än det jag erbjuder, men inte jämt och ständigt så att säga.
Flytta närmare familj kan ju vara en bra idé. Men att låta situationen landa lite innan stora beslut kanske vore klokt?


Jag känner till ett par stycken på forumet som plötsligt blivit ensamma med barnen. Jag hoppas de hittar hit.
 
Jag tänkte vara anonym först, men jag är nog rätt anonym på forumet ändå så jag skiter i det.

Min man har en svårt kronisk sjukdom, han ligger på IVA just nu. Jag vet inte om han kommer komma hem därifrån denna gången. Och jag funderar på hur man klarar sig själv med barn och familj långt ifrån. Hur gör man som singelmamma utan större support (har en väninna här som är toppen och ställer upp men hon är svår pälsdjursallergiker, så hon hjälper till med hämtning på förskolan ibland. Mannens bästa kompis med familj finns här med och erbjudit hjälp, men de har fullt upp med sitt, så jag vet inte). Flyttar man närmre familjen?

Ekonomiskt, vad gör man först? Vad drar man in på?

Just nu är det så skumma känslor, jag är arg på honom just nu. Dels för att han kommer lämna mig, men också för att han inte lärt mig all teknik vi har hemma 🙈

Nu har jag aldrig varit i din situation men har ni ordnat med allt juridiskt mellan er, ifall han går bort? Att det är ordnat gör allt mycket enklare (inkl rent ekonomiskt).

Sedan säger jag som flera ovanstående, ta hjälp. Var inte stolt eller tro att du är besvärlig. Lita på att folk vill hjälpa om de säger det samt var heller inte rädd att be om hjälp, de allra flesta brukar kunna och vilja bidra med något.

Jag bor ensam (har inga barn) på en stor fastighet som jag ärvde när pappa gick bort. Det är ofta slitigt men det är också en livsstil som jag inte skulle byta bort. Om du har råd beror ju helt och hållet på din inkomst och kostnader men jag har klarat att rodda runt den här fastigheten sedan 2013 själv (med en viss praktisk hjälp från min särbo men pengamässigt är det jag som står för allt).

Jag är ledsen för vad du/ni behöver gå igenom, *stor kram om du vill ha* :heart
 
Nu har jag aldrig varit i din situation men har ni ordnat med allt juridiskt mellan er, ifall han går bort? Att det är ordnat gör allt mycket enklare (inkl rent ekonomiskt).

Sedan säger jag som flera ovanstående, ta hjälp. Var inte stolt eller tro att du är besvärlig. Lita på att folk vill hjälpa om de säger det samt var heller inte rädd att be om hjälp, de allra flesta brukar kunna och vilja bidra med något.

Jag bor ensam (har inga barn) på en stor fastighet som jag ärvde när pappa gick bort. Det är ofta slitigt men det är också en livsstil som jag inte skulle byta bort. Om du har råd beror ju helt och hållet på din inkomst och kostnader men jag har klarat att rodda runt den här fastigheten sedan 2013 själv (med en viss praktisk hjälp från min särbo men pengamässigt är det jag som står för allt).

Jag är ledsen för vad du/ni behöver gå igenom, *stor kram om du vill ha* :heart
Vi är gifta, nått mer juridiskt man ska tänka på?
 
En inneboende kan vara en bra lösning.
Både för ekonomin men också för att vara fler vuxna i huset.

Min dotter bor efter ett kraschat äktenskap (han blev sjuk) i mitt stora hus på min gård.
Att bo där ensam kan vara skrämmande så vi letade efter en "sällskapsdam" som skulle bo där så att jag kunde åka hem.
Det blev en "sällskapsherre" i stället och har fungerat väl i nästan 5 år nu. Under pandemin så var det räddningen att ingen av dem behövde bo ensam.
Gemensamt så löser de problem som kan uppstå på gården.
 
Jag har varit barnet i sådan situation (där familjen bodde långt bort också). Från mitt perspektiv och med min förälder skulle jag vilja säga att det är viktigt att ta hjälp. Vår förälder behövde verkligen hjälp med både samtal och avlastning på ett sätt jag är osäker på om föräldern förstod då. Såhär i efterhand hade jag nog känt att en kontaktfamilj hade varit vettigt. Nu menar jag inte att du kommer behöva det utan snarare att om du känner att det är övermäktigt och inte kan få hjälp av familj och vänner finns det möjligheter att ta hjälp av från annat håll.

Angående det ekonomiska: kolla om eventuell arbetsgivare har någon försäkring som hugger in. Barnpension och efterlevandestöd finns också. Vad man eventuellt drar in på tror jag du kommer känna och märka bäst själv.

Ilskan är fullt normal i sorgen förresten. Inte ett dugg konstigt, även om det känns märkligt när man tänker på det. Beklagar verkligen att du ska behöva vara med om det här.
 
Jag tänkte vara anonym först, men jag är nog rätt anonym på forumet ändå så jag skiter i det.

Min man har en svårt kronisk sjukdom, han ligger på IVA just nu. Jag vet inte om han kommer komma hem därifrån denna gången. Och jag funderar på hur man klarar sig själv med barn och familj långt ifrån. Hur gör man som singelmamma utan större support (har en väninna här som är toppen och ställer upp men hon är svår pälsdjursallergiker, så hon hjälper till med hämtning på förskolan ibland. Mannens bästa kompis med familj finns här med och erbjudit hjälp, men de har fullt upp med sitt, så jag vet inte). Flyttar man närmre familjen?

Ekonomiskt, vad gör man först? Vad drar man in på?

Just nu är det så skumma känslor, jag är arg på honom just nu. Dels för att han kommer lämna mig, men också för att han inte lärt mig all teknik vi har hemma 🙈
Har ni fordon eller annat som är skrivet på din man? Se isåfall att föra över dem på dig , så du kan sälja dem ifall det blir ett akut läge.
 
Jag tänkte vara anonym först, men jag är nog rätt anonym på forumet ändå så jag skiter i det.

Min man har en svårt kronisk sjukdom, han ligger på IVA just nu. Jag vet inte om han kommer komma hem därifrån denna gången. Och jag funderar på hur man klarar sig själv med barn och familj långt ifrån. Hur gör man som singelmamma utan större support (har en väninna här som är toppen och ställer upp men hon är svår pälsdjursallergiker, så hon hjälper till med hämtning på förskolan ibland. Mannens bästa kompis med familj finns här med och erbjudit hjälp, men de har fullt upp med sitt, så jag vet inte). Flyttar man närmre familjen?

Ekonomiskt, vad gör man först? Vad drar man in på?

Just nu är det så skumma känslor, jag är arg på honom just nu. Dels för att han kommer lämna mig, men också för att han inte lärt mig all teknik vi har hemma 🙈
beklagar din fruktansvärda situation.
Ekonomiskt så kan jag råda dig att kontakta Folksam om han var med i facket, för då kan det finnas försäkringar där. Min far dog nyss och där fick vi ut en liten slant. Lyssna även med arbetsgivaren om det kan finnas någon försäkring där.
Jag har sysslat lite med försäkringsrådgivning för några år sedan och har ett svagt minne att det ska finnas någon form av omställningsstöd. Mitt råd är där att ringa försäkringskassan och hör om det finns något sådant.
Var i landet bor du? Bukefalister finns det landet runt, och det kan vara en stark kraft i nöden.
 
Vilken fruktansvärt tuff sits!

Jag har ingen egen erfarenhet av att förlora en partner, men har varit barnet i den situationen. Du har fått många bra tips, med flytta abonnemang och bilar och eventuellt sparpengar från andra konton om din man har ett eget där endast han har tillgång. Det tar i regel tid att få igång eventuella ersättningar eller flytt av egendom, bouppteckning ska göras och godkännas mm om du inte står som ägare/delägare. Ta hjälp, och tänk inte på vad andra runtomkring kanske har som begränsar att hjälpa till, utan har de erbjudit utgå från det. Det är lätt att hamna i "men inte ska väl jag be om hjälp, de har så mkt annat osv...". Försök vara självisk med dig och era barn i åtanke.

Det finns också väldigt bra information på olika myndighetssidor. Om det finns försäkringar som är aktuella (livförsäkring, gruppförsäkringar via arbetsgivare eller facket, olika typer av skydd för bolån mm) ska man kontakta dem.

Efterlevandeguiden har mycket bra info kring den administrativa processen och juridiken efter ett dödsfall. Barnpension och efterlevandestöd finns fram tills barnen är 18 eller om de studerar på gymnasiet tills de fyllt 20 år. Om maken får vissa e-fakturor/har autogiron till sig, för över dem till dig. Efter ett dödsfall säger vissa banker upp autogiron automatiskt, och det är därför bra om du står på allt om möjligt. Bankid:t sägs upp omgående i samband med dödsfall, så tillgång till tex kivra/min myndighetspost kan man begära få tillgång till i efterhand med hjälp av dödsfallsintyg (som skatteverket utfärdar och begravningsbyrå har tillgång till), om det finns fakturor eller information som ännu behövs. CSN skrivs av vid dödsfall. Många abonnemang har kortare uppsägningstid efter ett dödsfall, om man ringer är det inte ovanligt att det erbjuds tex 1 månads uppsägningstid.

Nu blev det mycket text: ta hjälp så mycket ni kan. Ring och fråga myndigheter när ork finns. För över det ni kan till dig. Glöm inte bort samtalsstöd, via sjukhuset/vårdcentral/Svenska kyrkan (vanligt med samtalsstöd även när man inte är religiös).
 
beklagar din fruktansvärda situation.
Ekonomiskt så kan jag råda dig att kontakta Folksam om han var med i facket, för då kan det finnas försäkringar där. Min far dog nyss och där fick vi ut en liten slant. Lyssna även med arbetsgivaren om det kan finnas någon försäkring där.
Jag har sysslat lite med försäkringsrådgivning för några år sedan och har ett svagt minne att det ska finnas någon form av omställningsstöd. Mitt råd är där att ringa försäkringskassan och hör om det finns något sådant.
Var i landet bor du? Bukefalister finns det landet runt, och det kan vara en stark kraft i nöden.
Alla fack har väl inte folksam?
Beroende på fack får man kanske kolla vilket bolag som har försäkringarna?
Tror till exempel inte unionen har något med Folksam att göra (med risk för att det finns något jag inte känner till).
Olycksfallsförsäkringen man kan teckna är i talla fall Bliwa och på deras sida står att tex bilförsäkringar och hemförsäkringar man kan teckna är If.
 
Jag tänkte vara anonym först, men jag är nog rätt anonym på forumet ändå så jag skiter i det.

Min man har en svårt kronisk sjukdom, han ligger på IVA just nu. Jag vet inte om han kommer komma hem därifrån denna gången. Och jag funderar på hur man klarar sig själv med barn och familj långt ifrån. Hur gör man som singelmamma utan större support (har en väninna här som är toppen och ställer upp men hon är svår pälsdjursallergiker, så hon hjälper till med hämtning på förskolan ibland. Mannens bästa kompis med familj finns här med och erbjudit hjälp, men de har fullt upp med sitt, så jag vet inte). Flyttar man närmre familjen?

Ekonomiskt, vad gör man först? Vad drar man in på?

Just nu är det så skumma känslor, jag är arg på honom just nu. Dels för att han kommer lämna mig, men också för att han inte lärt mig all teknik vi har hemma 🙈


Hemsk situation du sitter i, beklagar detta. :heart Barnen kommer att få barnpension fram till dem är 18 år. Fram till 20 år om de studerar på grundskola, gymnasieskola eller motsvarande efter 18 år. Så länge barnen är under 18 år betalas barnpensionen ut till föräldern. Sen beror det väl på om detta är en medfödd sjukdom eller inte om det finns någon privat sjukförsäkring som kan täcka upp en del ekonomiskt utöver detta. Kan finnas försäkringar via facket som man har tecknat och inte alltid tänker på i första läget när man har den situationen du är i.

Här kan du läsa mer om barnpension:
https://www.pensionsmyndigheten.se/...od/barnpension-och-efterlevandestod-till-barn
 
Alla fack har väl inte folksam?
Beroende på fack får man kanske kolla vilket bolag som har försäkringarna?
Tror till exempel inte unionen har något med Folksam att göra (med risk för att det finns något jag inte känner till).
Olycksfallsförsäkringen man kan teckna är i talla fall Bliwa och på deras sida står att tex bilförsäkringar och hemförsäkringar man kan teckna är If.

Vision har Skandia.

Så nej det är inte samma.
 

Liknande trådar

Relationer Skriver under anonymt nick nu. Det är väldigt långt och jag vet inte om jag kommer få några svar, men känner att jag behöver stöd och är...
2
Svar
27
· Visningar
10 551
Senast: Imna
·
Gravid - 1år Jag känner inte att jag tycker om mitt barn längre. Hur överlever man det? Jag älskar honom och skulle offra livet för honom när som om...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
25 993
Senast: Amk
·
Kropp & Själ Godmorgon alla fantastiska bukefalister! Jag har legat vaken nu under natten till och från och malt lite tankar. Jag känner att jag...
Svar
16
· Visningar
1 539
Senast: ameo
·
Relationer Hej Buke, första gången jag är anonym på forumet. Känner att jag behöver vara det av respekt till mina anhöriga. Det finns en viss risk...
Svar
17
· Visningar
2 417
Senast: mandalaki
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Dressyrsnack 17
  • Atletix
  • Sabotage?

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp