Umgänge.... igen.

Sv: Umgänge.... igen.

Med tanke på att dom inte skickar födelsedagskort, inte vill träffas offentligt där Enya känner sig mer trygg odyl så är frågan hur stort intresset är och hur mycket bara är VILL. Jag hade åkt till månen och tillbaka om jag var riktigt intresserad av något och det var kravet.
Alltså hade släkten nu verkligen tyckt att det var såpass viktigt att umgåtts så hade dom gjort det vid detta laget under Enyas premisser för dom är inte omöjliga.
Nu verkar det mest vara makt det handlar om :crazy:
Just därför är jag inte ett dugg rädd för att gå halva vägen och visa framfötterna.
Då har Enya flera argument ifall släkten skulle dra igång ett storbråk med soc som medlare när de inte får som de vill.

Jag förstår medlaren just nu. Red ut och lägg allting gammalt bakom, börja om på nytt och se hur det går.
Det kanske inte alls fungerar och då får man ta det. Men det kanske fungerar! Det kanske blir hur bra som helst.
Vi vet inte, då vi inte sett bevisen på det. Vi vet av erfarenhet att det inte alltid gått bra när släkten är närvarande, men denna gången säger de att de vill bättra sej och göra saker och ting annorlunda.
Man måste ge människor en chans att ändra sej. Ändrar de sej inte kan man skita i dem, men har de ändrat sej tycker jag att de förtjänar en chans.

Just nu är det inte tal om någonting annat än umgänge med Enya närvarande, så vi behöver inte oroa oss för att släkten ska förstöra Eric just nu.
 
Sv: Umgänge.... igen.

Men när var Eric hos dem själv senast? Det måste varit precis efter att Sonny dog, eller?
Mycket har hänt med honom sedan dess.

Om jag själv får lägga mej i så tror jag att han får springa och skrika och riktigt "släppa loss" hemma hos släkten och att han inte riktigt vill gå tillbaka till ditt lugna sätt när han kommer hem.
Men det var 2 år sedan sist. Det kanske inte är så illa numera? Han kanske inte uppför sej så om han får vara med dem nu?

Jag säger inte att du ska lämna barnen där, jag säger bara att Eric är 2 år äldre nu och lite mer mottaglig för att prata och resonera med honom.

Hos släkten får han inte bara skrika och släppa loss. Han behandlas som en bebis, får kladda med maten, slå på människor och djur, klättra på möbler, ta sönder saker, springa runt och göra som han vill, det ska busas med honom TILLS någon slår sig mer eller mindre allvarligt. Han kör med folk och beter sig mycket mycket illa. Han är itne bara et barn som man släpper loss, han varvar upp sig så till den milda grad att han inte KAN landa igen.

Från det att han föddes till för ett år sedan kämpade jag med det här under tiden han träffade släkten som vanligt, jag upprepade vikten av regler, vikten av att sluta behandla honom som bebis och vikten av att hålla honom i "kort koppel". De höll med och sa ja och javisst och gjorde som DE ansåg var rätt så fort jag itne var i närheten, vilket bara gjorde allt VÄRRE.

När jag har regler för Eric så är han trevlig och han går att resonera med till viss del. Verkligen inte om allt men man kan förklara.

I dag... jag jobbade och min ena syster hade barnen. De bokstavligt talat körde med henne, inte så mycket Isaac men ERic, himmel vad han tutade i henne en massa. Som tex att de får choklad sås på sina mackor.... hon ringde och fråga och GIVETVIS sa jag nej......, som att de brukar få sitta vid tvn och äta sin mat. När jag kom hem så hade någon av pojkarna lyckats slå ut saft över hela vardagsrummet, muggarna låg i soffan och på golvet, det var klistrigt på både bord och golv, och jag hittade deras gafflar under köksbordet. Så här och en hel del till går det till när de är hos släkten, fast där brukar alla kläderna vara nersölade med mat och godis och läsk ( förbjudet....)och barnen springer runt och är okontaktbara.... ( det brukar itne vara den systern till mig som passar dem, så nu såg de chansen att driva igenom en del förslag:rofl:).

Jag ser fortfarande att Eric är i en känslig ålder, han har lätt för att släppa taget och valsa i väg, och att rasera det som byggt upp sedan de hade barnen sist känns inte så kul, att allt som vi har strävat efter rasar flera gånger i månaden för at släkten ska träffa mina barn känns inte så kul, och jag tror helt ärligt inte att det är nyttigt för mina barn.

Det är för övrigt i februari förra året släkten hade barnen utan mig sist.
 
Sv: Umgänge.... igen.

De har inte sagt ett ljud om att de ska ändra sig.

De fick i december och i januari veta att de fick träffa barnen men att jag Till En Början skulle vara med. Det accepterades inte då deras krav är att ha barnen utan mig. Nu tjatar de om att ha barnen med mig till en början, för att , efter inskolning ha dem själv utan mig. För det är så de vill ha det och skitbra att dra en snyftare inför familjerätten och dra igång allt det.....

Det har inte handlat om att lägga gammalt groll bakom sig utan det har handlat om att JAG ska lägga gammalt groll bakom mig, groll som faktiskt har med barnens bästa att göra! Där är skillnaden.

Jag kan inte lägga det bakom mig när det är mina barn och jag som får ta smällen ytterligare en gång när det går åt skogen. För det GÖR det, de lyssnar ju inte på mig, respekterar inte mina regler och vill bara ha för sin egen skull. För dem handlar det här inte om att barnen har behov av dem, det handlar om DERAS behov av barnen, för att Sonny är död.
 
Sv: Umgänge.... igen.

Det är något jag funderar på, hur ofta jag egentligen ska låta barnen träffa släkten. Så du menar att en gång i månaden är rätt vanligt?

Tråkigt när folk är sånna!!

Tack för ditt stöd!
 
Sv: Umgänge.... igen.

Ska du träffa handläggaren igen? Varför inte specificera umgänget, typ neutral träff på McDonalds (eller jämförbart alternativ, picnick i lekparken etc.) 2 ggr per månad? Var också tydlig med handledaren att barnens träffar med sin pappas släkt kommer att ske med ditt sällskap tills den dagen du säger något annat. Du hindrar alltså inte på något sätt dina barn att träffa sin släkt men det ska ske under former som är acceptabla för dig. Kanske du såsmåningom känner att det är o.k. att de träffar barnen hemma hos dig (vilket även skulle kunna vara en avlastning för dig, du kanske kan passa på att göra några hemmasysslor medan farmor leker med barnen.

Jag tror inte att du behöver ha några farhågor om att släkten kommer att kunna tvinga fram en uppgörelse om att de ska få träffa barnen ensamma. Så länge de får träffa dem under acceptabla former så är det inget problem.

Vi ska ha ett möte med handledaren igen den 24 september. Hon tyckte att det skulle ju gå lite tid så vi kunde se hur det funkade. Det skulle nog kännas bra ifall vi hade något bestämt liksom och inte bara hade det flytande som det är nu. Känns som om jag inte riktigt vet hur jag ska göra, då är det lättare om allt redan finns bestämt, menar jag. Så jag ska föreslå detta på mötet.

Förresten, hemmasysslor kan jag göra med barnen hemma utan problem:D Utan att behöva en lektant menar jag:D

Jag skev ett nytt mail i dag, tog två timmar att få det klart, många avbrott pga barn.... Jag hoppas jag fick fram lite av hur jag känner.
 
Sv: Umgänge.... igen.

Enya,Jag måste bara få säga att jag beundrar dig :bow::bow::bow:

Du är en underbar mamma till dina barn,en bra förebild för desamma.

Stora kramar till dig och dina barn och jag hoppas och önskar att du får lugn och ro snart.
 
Sv: Umgänge.... igen.

Enya,Jag måste bara få säga att jag beundrar dig :bow::bow::bow:

Du är en underbar mamma till dina barn,en bra förebild för desamma.

Stora kramar till dig och dina barn och jag hoppas och önskar att du får lugn och ro snart.

Tack så jättemycket! Känns bra att få höra det!!!:):)
 
Sv: Umgänge.... igen.

Och så måste jag få berätta.....

I dag var jag hos sjukgymnasten, bokade tid till henne för ett tag sen då jag har ont i käken rätt ofta och rätt rejält. Hon gav mig några avslappningsövningar att göra och bad mig gå till tandläkaren om jag kunde för att laga en tand, tuggtand så att jag kan tiuugga på båda sidor av munnen för att udnerlätta för den sidna jag har onbt i. Och så ska hon fixa genom läkare en remiss till kurator eller psykologen där för några stödsamtal.

Hon såg att jag biter ihop snett dessutom;) MEN hon trodde precis som jag att det är allt som hänt som orsakat värken. Hjälper inte detta så finns det tex akupunktur och att kolla den där tandne så jag kan tugga ordentligt.

Låter bra tycker jag!! :banana:
 
Sv: Umgänge.... igen.

Problemet är ju att släkten inte visat något som helst intresse av att ändra sig.
Medlaren är ju ute efter att utgången skall vara umgänge där Enya löämnar barnen över någon helg eller så vilket Enya aldrig har sagt att hon är intresserad av. Jag har läst mailet så jag vet att det faktiskt är så. Medlaren har inte frågat Enya vad hon kan tänka sig utan går bara efter vad släktingarnas vilja ligger. Det är att köra över Enya totalt. Det är en jättemiss att inte fårga henne hurpasss mycket hon kan tänka sig.
Medlarens uppgift är att försöka få fram någon form av umgänge i den mån Enya kan tycka är ok dvs känna sig trygg med men samtidigt kan gynna barnen (inte släkten). Det går inte tvinga fram trygghet hos någon hur gärna man än vet och gudarna skall veta hur många gånger Enya har frågat mig hur man gör för att släppa.
Det är få människor som kan lägga groll åt sidan när det handlar om rejält svek och det krävs massor av den människan som svek för att det skall kunna läggas åt sidan faktiskt. Man kan försöka men mer än så går inte.

Enya känner sig inte trygg på annat ställe än offentligt där det finns en massa mer människor just nu och därför är det enda alternativet som faktiskt är ok. Släkten anser att det inte är ok och vill inte gå med på det.
Då kan man åter igen fråga hur stort intresset är och hur mycket som handlar om JAG VILL HA bakom det hela.
Hur skall man kunna lägga groll bakom sig när det hela baserar på JAG VILL HA?

Jag skall dock hjälpa Enya ställa upp vad hon vill på papper och vad hon kan tänka sig och vad hon inte kan tänka sig så som det är nu så hon kan ge till medlaren. Det kan vara så att medlaren är dålig på att läsa folk och empatisk förmåga måste ju inte vara skyhög för sådan befattning. I sådana lägen krävs det svart på vitt utan frågetecken för att få dom att förstå.
 
Sv: Umgänge.... igen.

Enya, jag har tänkt lite på dig och pojkarnas släkt. Jag undrar hur det går för dig.

Gå inte i taket nu, så ska jag försöka förklara hur jag tror att soc kanske tänker. Grejen är ju att relationen mellan släktingar ofta är mer stabil över tid än vänskapsrelationer. Jag har tex träffat samma kusiner hela livet, då och då, men har ingen vän på det sättet. Sen är inte mina kusiner och jag kompisar på riktigt, men de finns i mitt liv. Bjuder jag dem när jag tex fyller 40 eller gifter mig, så kommer de och de är trots ytliga relationer ett slags konstant i mitt liv. Detta är ganska vanligt tror jag. Och det ger en viss trygghet. Skulle jag bli helt ensam i världen, så är jag säker på att jag kan tex fira jul med någon av mina kusiners familj.

Så jag tror att soc tänker att om det finns släkt till pojkarna, så finns det också folk att fira jul med osv. Att ha långvarig kontakt med. Detta handlar ju även om pojkarnas liv som vuxna. Jag tror att det är sådant som ligger bakom att soc tycker att det vore bra för pojkarna att känna sin släkt. Precis som vi blev eniga om att det nog är bra för Elin att ha sin farmor.

MEN jag tror inte själv att precis vilken släkt som helst är bättre än ingen släkt alls! Och som du beskrivit pojkarnas släkt, så framstår de ju i stort sett just som "vilken släkt som helst", snarare än som vettigt folk att ha kring barnen i större doser.

Jag vet inte i vilken mån det går att övertyga soc om detta, men jag tycker att det är jättebra att Stollan hjälper dig att klargöra din ståndpunkt för soc.

Sen tänkte jag lite till. Och du har ju släkt själv och det har pojkarna således också. Du har en ganska nära kontakt med din mamma, som ju är barnens mormor. Jag antar att julfirande och sådant sker tillsammans med henne? Och dina systrar, som ju passar pojkarna - även om det blir kaos... Barn gör ofta så med barnvakter, det är inget unikt för dina barn. Bara alla är glada, så kvittar ju mycket annat när det handlar om enstaka tillfällen.

Alltså, med en mamma som inte är urgammal, och med flera syskon och en farmor till Elin, så är inte risken så stor för att du och barnen ska bli stående helt ensamma, inte ens på lång sikt. Tex visade ju bilderna från Elins dop att du har ett nätverk. Kanske kan man förklara sådant för soc? Att det finnns familj kring dig och killarna även utan Sonnysläkten. Att ni inte är övergivna. Att det finns en linje av att göra typiska släktsaker (typ dop, födelsedagar och bröllop) ändå.
 
Sv: Umgänge.... igen.

Enya, jag har tänkt lite på dig och pojkarnas släkt. Jag undrar hur det går för dig.

Gå inte i taket nu, så ska jag försöka förklara hur jag tror att soc kanske tänker. Grejen är ju att relationen mellan släktingar ofta är mer stabil över tid än vänskapsrelationer. Jag har tex träffat samma kusiner hela livet, då och då, men har ingen vän på det sättet. Sen är inte mina kusiner och jag kompisar på riktigt, men de finns i mitt liv. Bjuder jag dem när jag tex fyller 40 eller gifter mig, så kommer de och de är trots ytliga relationer ett slags konstant i mitt liv. Detta är ganska vanligt tror jag. Och det ger en viss trygghet. Skulle jag bli helt ensam i världen, så är jag säker på att jag kan tex fira jul med någon av mina kusiners familj.
Jag kan förstå om det är så soc. tänker. Men jag tror inte det. I går ringde hon till mig igen, som hon lovade att göra, och det samtalet lugnade mig en hel del. Hon berättade at målet Inte var att jag skulle lämna pojkarna hos släkten efter en kort inskolningsperiod. Hon berättade också att jag enligt lag inte har någon skyldighet att gå med på att lämna pojkarna alls hos släkten utan att jag är med. Det är upp till mig och barnen. Det kändes bra att hon förstod lite av hur jag känner, för det verkade som om hon gjorde det. Hon förklarade lite av hur viktig släkten var, och jag fick intrycket att släkten inte är SÅ viktig att vi ska träffas 2 gånger i veckan precis utan det kan vara några gånger i månaden. Jag minns inte riktigt vad hon sa mer, förklarade vad "till en början " menades i alla fall.

Så jag tror att soc tänker att om det finns släkt till pojkarna, så finns det också folk att fira jul med osv. Att ha långvarig kontakt med. Detta handlar ju även om pojkarnas liv som vuxna. Jag tror att det är sådant som ligger bakom att soc tycker att det vore bra för pojkarna att känna sin släkt. Precis som vi blev eniga om att det nog är bra för Elin att ha sin farmor.
Det som hon tänkte mest på var att det är ju Sonnys släkt, riktiga personer. Visst kan jag berätta om Sonny och allt det där, hon sa till och med att det nog är min skyldighet att göra, men att släkten ändå är viktig. Stollans förslag om scrapbooking kan nog vara ett superbra förslag, men kan ändå inte ersätta släkten.

MEN jag tror inte själv att precis vilken släkt som helst är bättre än ingen släkt alls! Och som du beskrivit pojkarnas släkt, så framstår de ju i stort sett just som "vilken släkt som helst", snarare än som vettigt folk att ha kring barnen i större doser.
Sveket de har gjort mot mig känns ju extra stort just eftersom jag gillade den ena systern. Jag har aldrig anmält henne till soc. även om jag mer än en gång känt att det funnits anledning till det, tänker då på hygienen i hemmet. Hon är en mycket kärleksfull mamma som tidigare hade bra kontakt med sina barn, gav dem ordentligt med mat och kläder. Men hemmet såg inte så bra ut och hon försökte upprätthålla några gränser, men lyckades inte då hennes barn kunde tjata sg förbi dem. Jag tyckte trots det om denna personen eftersom hon är så lätt att prata med och är snäll, och skulle gärna vilja se henne som min vän. Dock avstår jag det.... Andra syster är som raka motsatsen, hon är präktig, har ett skinande rent hem. Hennes man är sjukskriven för en (påhittad, säkerligen, lär man känna honom förstår man varför ALLA tror det...) komplikation i knät, har varit alkoholist i många år men är nu inte det,hon jobbar alltid, sliter röven av sig för att betala deras bilar, motorcyklar, båtar och sitt hus , och allt annat de har lån på..... Deras attityder till andra människor är inget jag vill pracka på mina barn egentligen..... och så kan inte de heller hålla gränserna så som Eric behöver.

Jag vet inte i vilken mån det går att övertyga soc om detta, men jag tycker att det är jättebra att Stollan hjälper dig att klargöra din ståndpunkt för soc.
Ja det är trevligt att hon kan vara min hjärna ibland!:D Synd att hon inte är min hjärna alltid!!:angel:

Sen tänkte jag lite till. Och du har ju släkt själv och det har pojkarna således också. Du har en ganska nära kontakt med din mamma, som ju är barnens mormor. Jag antar att julfirande och sådant sker tillsammans med henne? Och dina systrar, som ju passar pojkarna - även om det blir kaos... Barn gör ofta så med barnvakter, det är inget unikt för dina barn. Bara alla är glada, så kvittar ju mycket annat när det handlar om enstaka tillfällen.
Julfirandet har skett hos min mamma alla åren utom två senaste. Julen -05 firade jag, mina barn och Elins pappa hos hans mamma och hans syskon och året därpå sa jag att vi skulle fira det själv, men han bestämde ÄNDÅ att vi skulle vara där, så jag lämnade mina barn till mamma för att de skulle slippa Elins pappa... och så åkte han och jag och Elin dit. I år blir det med mamma, Elins pappa lär ju se rött av det, men vem bryr sig?

Alltså, med en mamma som inte är urgammal, och med flera syskon och en farmor till Elin, så är inte risken så stor för att du och barnen ska bli stående helt ensamma, inte ens på lång sikt. Tex visade ju bilderna från Elins dop att du har ett nätverk. Kanske kan man förklara sådant för soc? Att det finnns familj kring dig och killarna även utan Sonnysläkten. Att ni inte är övergivna. Att det finns en linje av att göra typiska släktsaker (typ dop, födelsedagar och bröllop) ändå.
Visst kan vi göra allt det där i alla fall:D ( får mig att tänka på mitt och Sonnys bröllop.... när Sonnys släkt åkte hem Började det Riktiga kalaset :angel: Och det tyckte även Sonny, alla drog en lättnadens suck av att slippa den släkten!)

Jag tror dock inte att soc. tänker så utan att just Sonnys släkt ÄR viktig för att de är personer med nära band till Sonny. Däremot itne sagt att jag tvingas att lämna barnen till dem.

Det kändes i alla fall bra mycket bättre av samtalet än innan samtalet. Så jag kommer att göra som jag sa från början, vi kan träffas men JAG ska vara med, och det ska inte vara så jädrans ofta....:devil: De som jag väljer att träffa är då den systern som har träffat dem mest INNAN Sonny dog och så farmor. Den syster som träffade mina barn mest av en slump innan Sonny dog, får börja med att skicka kort och sånt så får vi se vad jag tycker senare....

Jag tänker inte släppa i väg mina barn och tills vidare ska dessa träffarna inte ske varken hos mig eller hos dem, utan vi ska ta en fika eller så.

Från det ena till det andra.... fast det ÄR ju samma sak egentligen. Elins farmor har redan från början sagt att hon vill att jag mailar henne uppgifter om längd och vikt på Elin, och det har jag gjort. Hon har dock inte svarat de två senaste gångerna så jag har en tid gått och tänkt lite på hur jag ska göra; skita i att maila henne eller maila henne som vanligt eller helt enkelt maila och fråga varför hon inte svarat. Ramona gav mig en liten knuff så jag gjorde det senare. Förklarade att jag inte tycker det är kul att maila uppgifter till henne om hon inte har nån lust att svara, skrev också att om hon är intresserad av att höra MIN historia av hur det egentligen ligger till med det här om Elin och hennes pappa, så kan jag förklara och så kan hon sedan välja vad hon vill tro på. Hon svarade att hon inte var sur på mig utan på honom för hon tycker att " han tar dåligt ansvar". Jag mailade ett långt mail där jag hade skrivit en hel del om vad som hänt från Elin föddes till nu, hur han höll på från början, hans problem att läsa instruktionerna på kartongen till ersättning, hur han skyllde hennes hunger på MIG och att han inte haft henne på 10 veckor ( det är 11 på tisdag) och itne ens frågat hur hon mår eller NÅGOT om henne under den tiden. Hon ringde mig.... och förklarade lite om hur han var som barn och hur hon och resten av hans familj hade reagerat när de fick veta att han skulle bli pappa osv Vi bestämde att vi skulle träffas en dag framöver i alla fall. Jag berättade också hans senaste drag... han sprider ut på byn att jag inte vill ha Elin och inte vill ta hand om henne, men att han gärna vill.
*ser mig omkring* han är inte här, men OJ... där är ju ELIN!! Någon måste ha en sned bild av hur verkligheten ser ut. Och jag tror inte det är jag:p


Tack för att du tänker på mig :love:
 
Sv: Umgänge.... igen.

Åh, men då låter det ju som om det inte behöver bli alltför jobbigt för dig i alla fall. Träffas på stan, fika med pojkarna, det blir nog okej. Det är ju bra för ungarna att komma ut i lite olika miljöer och sammanhang, också.

Skönt att soc klargjorde det där med att du inte behöver lämna iväg barnen som om släkten vore något slags förälder. Och det ligger säkert något i att kontakt med Sonnys släkt fungerar som ett slags tråd till pappa för barnen. Jag tänker även på sådant som vem man är lik, hur folk ser ut. Vad man ärvt. Jag känner adopterade som saknat att ha det där - det är ju inte exakt samma situation, men vissa gemensamma drag finns ju.

Kanske har Elins farmor något slags dåligt samvete över att hennes son är en så usel pappa? (Om han nu ens är en pappa, elva veckor är rätt mycket i Elins korta lilla liv.)
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 936
Senast: Anonymisten
·
Relationer Jag är en gammal användare, med helt nytt konto för anonymitet. Känner mig så otroligt rådvill och vad kan vara bättre än att fråga i...
6 7 8
Svar
153
· Visningar
23 224
Senast: Petruska
·
Övr. Barn Jag har varit medlem här för många, många år sedan. Mycket har sedan sist. Jag har reumatiskt värk och 50% sjukersättning och jobbar...
12 13 14
Svar
278
· Visningar
25 926
Övr. Barn Jag vill börja med att be dig som upptäcker att du känner mig antingen slutar läsa eller berättar för mig att du läser... Det är ingen...
17 18 19
Svar
369
· Visningar
33 237
Senast: ako
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp