Tycker ni om att vara själva?

[Mirre]

Sitter och dricker te och klappar på hunden. Mannen är iväg och spelar golf, och varje år när golfsäsongen startar är det någon som skämtar om att jag inte kommer få se mycket av honom närmsta halvåret. ”Åh nej!” skämtar jag tillbaks men ärligt talat, att få dagarna själv på helgerna är extremt skönt. Jag tränar, pysslar hemma, myser med hunden, plöjer någon serie som han inte gillar. Ibland åker jag även till stugan på helgerna ensam.

Men jag vet att det är oerhört många som inte tycker om att vara själva någon längre tid. Ensamhet förstår jag, det är en sak, men att liksom vara i sitt eget sällskap en halv dag, en dag eller flera. En av mina närmsta vänner är så. Har vi bestämt att vi ska ses så ses hon gärna flera timmar tidigare, för hon blir så rastlös hemma.

Hur är ni?

Jag älskar att vara det, bara få vara själv i lugn och ro och göra det jag vill. Är en riktig ensamvarg och trivs bäst i mitt eget sällskap.

 

[Eurydome]

Fast @LadyCovergirl har ju både pojkvän och dotter, plus att hon garanterat träffar folk på sitt jobb och i stallet. Hon är ju inte en eremit?

Hade jag haft partner hade jag varit ännu mer ointresserad av att träffa andra personer än han, familj och påtvingat sällskap i form av kollegor. De personerna träffar man ju jämnt.

Jag har öht inte reflekterat över om hon skulle vara eremit. Vet inte varför du tar upp det.

 

[Kiwifrukt]

Jag har öht inte reflekterat över om hon skulle vara eremit. Vet inte varför du tar upp det.

För att du ifrågasatte just en användare som i samma inlägg som du svarade på skrev att hon gillar att vara själv när pojkvännen är borta på annat och dottern hos sin pappa, det vill säga en användare med familj. Vi är många andra som inte har familj som också skrivit att vi gillar att vara själva och som inte nämnt vänner i våra inlägg. Jag är mest förvånad att du skrev detta just på det inlägg och till den person du gjorde?

 

[Eurydome]

För att du ifrågasatte just en användare som i samma inlägg som du svarade på skrev att hon gillar att vara själv när pojkvännen är borta på annat och dottern hos sin pappa, det vill säga en användare med familj. Vi är många andra som inte har familj som också skrivit att vi gillar att vara själva och som inte nämnt vänner i våra inlägg. Jag är mest förvånad att du skrev detta just på det inlägg och till den person du gjorde?

Jag har inte ifrågasatt, jag ställde en fråga helt i linje med trådens ämne och utan någon form av dömande eller agenda så jag förstår verkligen inte dramat eller varför du känner att du behöver försvara @LadyCovergirl. Situationen verkar vara självvald från hennes sida så antingen blir väl svaret "nej, jag har inga vänner och trivs bra med det" eller "jo men vi umgås via text/telefon och jag trivs bra med det".

Samma gäller väl dig, du verkar vilja ha det precis som du har det så jag förstår inte att du hamnar i sån försvarsställning.

 

[escodobe]

Jag gillar att vara själv emellanåt. Har dock aldrig varit själv hemma i vår lägenhet. Min sambo har varit det eftersom jag ibland åker bort och tar med dotter. (Tex att jag haft ledigt och inte han, då kanske vi åkt och hälsat på mina föräldrar) men åker min sambo till sina föräldrar tar han inte med sig dottern, för att de ofta ska göra saker hon inte kan vara med på.

Min sambo jobbar dessutom alltid hemifrån (även innan pandemi) så är jag hemma sjuk eller vabbar är han också hemma, jag hade tyckt det hade varit skönt att få vara själv nån gång iaf hemma. Att vara själv på ett hotellrum när jag är iväg på jobb är inte samma sak.

Men gör inte sambon och dottern saker på egen hand?

 

[BernT]

Men gör inte sambon och dottern saker på egen hand?

Ibland men oftast vill vi ju göra saker ihop all tre. Tänker mer att det hade varit skönt att få vara själv en hel kväll + natt eller en hel helg hemma. Det har jag aldrig varit. Eftersom att jag har typ tusen projekt så hade det varit skönt att kunna foka helt på det nått dygn emellanåt.

 

[Kiwifrukt]

Jag har inte ifrågasatt, jag ställde en fråga helt i linje med trådens ämne och utan någon form av dömande eller agenda så jag förstår verkligen inte dramat eller varför du känner att du behöver försvara @LadyCovergirl. Situationen verkar vara självvald från hennes sida så antingen blir väl svaret "nej, jag har inga vänner och trivs bra med det" eller "jo men vi umgås via text/telefon och jag trivs bra med det".

Samma gäller väl dig, du verkar vilja ha det precis som du har det så jag förstår inte att du hamnar i sån försvarsställning.

Jag tycker det var en märklig och kritiserande kommentar och det verkade flera med mig tycka. Men uppenbart har vi inte samma uppfattning om det, så vi släpper det.

 

[Magnum]

Jag älskar att vara själv!
Sen är det ju till en viss gräns såklart,
jag vill leva ihop med någon så jag vill inte vara ensam, men min egentid är viktig.

Dock har jag familj med barn och ett yrke där jag träffar massor av människor hela dagarna. Så egentid är inte direkt något som är vanligt förekommande.
Jag älskar min familj och att vara tillsammans och göra saker tillsammans eller bara vara.
Men att vara själv är s å skönt!

 

[Marita73]

Jag älskar att vara själv så till den grad att jag valt att leva som singel. Ser mig som singel resten av mitt liv då de flesta män i min ålder söker en mamma eller någon att ha vid sidan av. Jag är inte intresserad utav någon av rollerna!
Jag har varit ensam så pass länge nu att jag inte kan se mig dela livet med någon som ska ha en massa åsikter om allt jag gör.

Jag jobbar även ensam men pratar en del i telefon i yrket, pratar överlag flera timmar om dagen i mobilen med syster och vänner.

 

[Bison]

Från att @LadyCovergirl skrev att hon absolut inte hade något behov av att av att umgås med folk på sin fritid. Det stod i det jag citerade. Jag känner nog ingen som inte har något behov av att någon gång träffa vänner, upplever det som ganska ovanligt, därav min fråga.

Varför undrar du?

Jag har noll behov av att träffa folk på min fritid.
Träffar tillräckligt många på jobbet, i stallet, på träningar och tävlingar.

Sen umgås jag med kompisar ibland men jag har inget behov av det.

 

[Lillefrun]

Jag behöver vara mycket själv och uppskattar det. Jag uppskattar sällskap av dom jag är trygg med men bara i viss utsträckning. Jag är nöjd efter en eller ett par timmar.Men jag vill inte vara ensam hela tiden så klart, jag behöver dom jag tycker om. Men i och med att jag bor själv, inte jobbar, inte pluggar så är jag ju mycket mer med bara mig själv än vad många andra är.

Skulle tycka det var jobbigare att vara ensam utan mina hundar men mina föräldrar har sagt att jag sen jag var barn alltid hållit mig mycket för mig själv, även hemma. Var ensam inne på mitt rum nästan hela tiden. Så det är nog bara så det är. Jag har autism och sociala sammanhang tar mycket energi från mig och jag verkar inte ha samma behov av ständig närhet som vissa andra har, jag kan också fokusera väldigt mycket på mina specialintressen och då behöver jag inte andra.

Men som sagt så vill jag ha en balans, umgås med folk och prata i telefon och så ibland men samtidigt ha min egentid större delen av tiden.

 

[sthu]

Jag tycker om att vara själv. Ända sen jag var liten har jag velat vara ifred. Mamma har berättat att det enklaste sättet att få mig att sluta skrika som riktigt liten var att stänga in mig i sovrummet. Så fort dörren stängdes tystnade jag.

Med åren har jag blivit lite mer social. Jag gillar att träffa folk i tex stallet och på jobbet, jag har blivit riktigt bra på att småprata med okända i arbetssituationer. Men när jag kommer hem är jag rätt nöjd med att sitta själv framför symaskinen eller vilket pyssel jag nu har på gång. Har provat "social-sy" med andra sytokar men usch, det var hemskt! Jag trivdes inte alls.

Det är rätt skönt när maken och jag jobbar olika tider. Jag älskar honom men ibland behöver jag den där egentiden alldeles ensam.

 

[snorp]

Ibland men oftast vill vi ju göra saker ihop all tre. Tänker mer att det hade varit skönt att få vara själv en hel kväll + natt eller en hel helg hemma. Det har jag aldrig varit. Eftersom att jag har typ tusen projekt så hade det varit skönt att kunna foka helt på det nått dygn emellanåt.

Det är väl bara be sambon ta dottern och åka iväg en helg så du får egentid och kan fokusera på det du vill ett tag. Ser inget konstigt alls med det.

 

[BernT]

Det är väl bara be sambon ta dottern och åka iväg en helg så du får egentid och kan fokusera på det du vill ett tag. Ser inget konstigt alls med det.

Ja vi får väl se. Det går säkert fint.

 

[LadyCovergirl]

Har du inga vänner?

Frågan kanske kan tyckas lite oförskämd men absolut kan jag svara. (Tänk om jag inte haft några vänner och varit ledsen över det?)

Jag har många vänner men jag har inget behov av att umgås särskilt ofta irl.
En av mina bästa vänner åker jag alltid med till Göteborg horse show. Det är en tradition sen många år. Vi bor på hotell tillsammans, äter tillsammans och tittar på hoppning tillsammans.
Jag har vänner genom jobbet och vi brukar gå på fotboll tillsammans. Det har av logiska skäl varit svårt de två senaste säsongerna. Vi brukar också åka iväg på "min" myndighets fotbolls-, innebandy- och futsal-SM, en till tre helger per år.
I stallet träffar jag dessutom folk i stort sett varje dag.

Utöver detta har jag ett jobb där det konstant är folk runtomkring. Det är aldrig någonsin tyst och är det inte kollegor som pratar så är det intagna, det bankas och skriks och dessutom är Rakeln i stort sett aldrig tyst.
Det är en välsignelse att komma hem till tystnad eller åtminstone till ljud jag väljer själv.

 

[nejlica]

Det är väl bara be sambon ta dottern och åka iväg en helg så du får egentid och kan fokusera på det du vill ett tag. Ser inget konstigt alls med det.

Jag som är i lite samma situation tänker att det är väldigt elakt att köra ut min man från vårt gemensamma hem, hur mycket jag än vill bara själv en stund går liksom hans rätt till sitt hem före det!

Sen kan jag såklart uppmuntra och önska, men jag tänker ändå att om jag vill vara själv så är det främst jag själv som får åka hemifrån om han vill vara hemma. Hade tagit illa vid mig om det var tvärtom och jag blev utkörd ur vårat hem.

 

[Kiwifrukt]

Frågan kanske kan tyckas lite oförskämd men absolut kan jag svara. (Tänk om jag inte haft några vänner och varit ledsen över det?

Det var just detta som fick mig att reagera på kommentaren. Även om jag är ganska obrydd idag så hade jag en period för kanske fem år sen när jag kände mig väldigt ensam och hade jag läst en sån kommentar då hade jag tagit väldigt illa vid mig. Särskilt när kommentaren riktade sig till en person som du, som har både partner, barn och jobb = tre saker som jag inte hade då.

När jag väl fick jobb och kollegor så uppfylldes väldigt mycket av mitt sociala behov enbart av att jobba och då slutade jag också ha ångest över min obefintliga vänkrets.

 

[BernT]

Jag som är i lite samma situation tänker att det är väldigt elakt att köra ut min man från vårt gemensamma hem, hur mycket jag än vill bara själv en stund går liksom hans rätt till sitt hem före det!

Sen kan jag såklart uppmuntra och önska, men jag tänker ändå att om jag vill vara själv så är det främst jag själv som får åka hemifrån om han vill vara hemma. Hade tagit illa vid mig om det var tvärtom och jag blev utkörd ur vårat hem.

Åka hemifrån gör inget för mig, jag vill vara hemma och vara hemma själv nån gång. Vi har bott i den här lägenheten i typ sex år och jag har ALDRIG varit själv här. Vill jag dessutom fokusera på tex lite projekt och så så är det bara en miljon gånger mer stressande att åka bort för då får jag släpa med mig skiten jag behöver för att fixa och greja och dessutom i ett antagligen pyttelitet rum.

Men jag förstår vad du menar och håller också med på ett sätt. Kan dock känna att det hade faktiskt varit skönt att få vara hemma sjuk och då vara ensam. Är min man sjuk så får ju han vara hemma ifred eftersom jag är på jobb och dottern i skolan.

 

[Wingates]

Frågan kanske kan tyckas lite oförskämd men absolut kan jag svara. (Tänk om jag inte haft några vänner och varit ledsen över det?)

Jag har många vänner men jag har inget behov av att umgås särskilt ofta irl.
En av mina bästa vänner åker jag alltid med till Göteborg horse show. Det är en tradition sen många år. Vi bor på hotell tillsammans, äter tillsammans och tittar på hoppning tillsammans.
Jag har vänner genom jobbet och vi brukar gå på fotboll tillsammans. Det har av logiska skäl varit svårt de två senaste säsongerna. Vi brukar också åka iväg på "min" myndighets fotbolls-, innebandy- och futsal-SM, en till tre helger per år.
I stallet träffar jag dessutom folk i stort sett varje dag.

Utöver detta har jag ett jobb där det konstant är folk runtomkring. Det är aldrig någonsin tyst och är det inte kollegor som pratar så är det intagna, det bankas och skriks och dessutom är Rakeln i stort sett aldrig tyst.
Det är en välsignelse att komma hem till tystnad eller åtminstone till ljud jag väljer själv.

Var på väg att gå in och skriva att du visst har vänner, men du var snabbare
(Ammo vill terras lite mer er snart )

 

[Sel]

Från att @LadyCovergirl skrev att hon absolut inte hade något behov av att av att umgås med folk på sin fritid. Det stod i det jag citerade. Jag känner nog ingen som inte har något behov av att någon gång träffa vänner, upplever det som ganska ovanligt, därav min fråga.

Varför undrar du?

Den kändes väldigt kort och hårt ställd. Lite "Vadå, har du inga vänner eller?!" bara för att man inte har som fritidsintresse att umgås. Det går utmärkt att ha vänner ändå.
Jag känner inga Behov av att träffa mina och vi ses oftast bara några gånger per år, om ens det.
Nu var det kanske inte så du menade och i så fall missuppfattade jag, men det kändes verkligen som en ganska okänslig fråga helt ur det blå.