Störiga saker vi stör oss på, del 32.

Status
Stängd för vidare inlägg.
På mina föräldrar.

Skulle ut fort från hemmet när vi blev myndiga, tjat om jobb o att klara sig sjäv. Hände det en nått fanns föräldrarna inte där.

Åker dit ofta o hjälper till. Hela mitt vuxna liv i snitt en gång varje vecka.
Idag, tar med fika.. som förstörs av att de grälar över småsummor (för dem) sen hjälper jag o syrran dem rensa i trädgården halva dagen (för mor bett oss) Får skit för vi knte hjälper till med rätt saker. Surar över att vi inte vill äta där.

Ja. Kul de är o hjälpa till.
Gör de mest pga annars ska en ha dåligt samvete
Men varför gör du allt det där??

Många andra skulle lackat ur och åkt hem från så otrevliga personer.
 
Jag såg ett tips precis innan jag flyttade nyss. Packa in tallrikar, glas och annat i handdukar och kläder (använd inte de allra finaste kläderna) ;). Det var suveränt, sparade mycket tid.
Mesta av kläderna är redan packade, enda som är kvar är i princip finkläder å sånt som ska ner i resväskorna å allt smått skit.
Annas hade det varit en tanke.
 
* Tjafs i FB grupper, tex i en matgrupp där folk bråkar om att fläskytterfilé inte är något som finns på riktigt utan bara är benfri kotlettrad och ständigt ska anmärka på det, eller de som ständigt lägger in hånfulla inlägg "Detta är carbonara på MITT vis, nu kommer alla carbonara-poliser få krupp!" och så en bild på tex korv med bröd.
Så-jävla-fjantigt att jag få fullständigt spader på människor!!!

* Jag försöker blunda för det, men de/dem. De som envisas med att skriva de på alla ställen eller dem på alla ställen.

* De som skriver "o" istället för "och", "va" istället för "var" och "e" istället för "är" tex. Och de som ständigt missar att skriva ändelsen "-de" på ord där den ska vara.

Vissa dagar pallar jag inte med mig själv pga sådant här bränner i ögonen på mig. Andra dagar går det in genom ena ögat och ut genom andra utan att fastna, eftersom vi alla trots allt inte är perfekta och att det ibland kan vara svårt med språket.
Men i kväll stör det mig. I morgon hoppas jag på att jag hittar något annat.

Förresten, såg "Svenska fall" i går och störde mig som tusan på en som sa "hitta på" och menade "hitta" om en människa som var försvunnen.
 
Förresten, såg "Svenska fall" i går och störde mig som tusan på en som sa "hitta på" och menade "hitta" om en människa som var försvunnen.
Det är normalt språkbruk i delar av landet. Eftersom jag som inflyttad lagt mig till med det kan det inte vara något utpräglat dialektalt. Hade gissat på typ allmänt norrländskt, men tänker jag efter så vet jag egentligen inte hur spritt det är?
SAOB påhitta "påträffa l. anträffa l. upptäcka l. hitta (ngt l. ngn); särsk. dels i fråga om påträffande av ngt l. ngn som man söker l. letar efter (stundom liktydigt med: få tag i, få rätt på), dels i fråga om påträffande som äger rum av en händelse l. oväntat (stundom liktydigt med: stöta på l. råka på)"
 
Stör mig på detta:
IMG_8898.jpeg

Ute spöregnar det. :cautious: :mad:
 
* Tjafs i FB grupper, tex i en matgrupp där folk bråkar om att fläskytterfilé inte är något som finns på riktigt utan bara är benfri kotlettrad och ständigt ska anmärka på det, eller de som ständigt lägger in hånfulla inlägg "Detta är carbonara på MITT vis, nu kommer alla carbonara-poliser få krupp!" och så en bild på tex korv med bröd.
Så-jävla-fjantigt att jag få fullständigt spader på människor!!!
Jag är med i matgrupper typ 90% bara för allt "drama"😅
 
* Tjafs i FB grupper, tex i en matgrupp där folk bråkar om att fläskytterfilé inte är något som finns på riktigt utan bara är benfri kotlettrad och ständigt ska anmärka på det, eller de som ständigt lägger in hånfulla inlägg "Detta är carbonara på MITT vis, nu kommer alla carbonara-poliser få krupp!" och så en bild på tex korv med bröd.
Så-jävla-fjantigt att jag få fullständigt spader på människor!!!

* Jag försöker blunda för det, men de/dem. De som envisas med att skriva de på alla ställen eller dem på alla ställen.

* De som skriver "o" istället för "och", "va" istället för "var" och "e" istället för "är" tex. Och de som ständigt missar att skriva ändelsen "-de" på ord där den ska vara.

Vissa dagar pallar jag inte med mig själv pga sådant här bränner i ögonen på mig. Andra dagar går det in genom ena ögat och ut genom andra utan att fastna, eftersom vi alla trots allt inte är perfekta och att det ibland kan vara svårt med språket.
Men i kväll stör det mig. I morgon hoppas jag på att jag hittar något annat.

Förresten, såg "Svenska fall" i går och störde mig som tusan på en som sa "hitta på" och menade "hitta" om en människa som var försvunnen.

Har försökt förklara för sambon att fläskkotlett och fläskytterfile är samma sak, men sambon får inte med på det!
 
Vi har ofta billig fläskytterfilé på jobbet och den säljer som smör. Jag och mina kollegor bara skakar på huvudet. Skulle aldrig köpa det! 😅
Jag tycker det är en utmärkt detalj att använda, men inte som fläskfilé-ersättning. Jag köpte den även förr när den hade sitt tidigare etablerade namn.

Långsamt bakad i ugn eller på grill med örter och fett blir den superb. (För hög temp och den blir tråkig. ). Men det kräver en bra termometer för att fånga den i perfektion.
 
Jag tycker det är en utmärkt detalj att använda, men inte som fläskfilé-ersättning. Jag köpte den även förr när den hade sitt tidigare etablerade namn.

Långsamt bakad i ugn eller på grill med örter och fett blir den superb. (För hög temp och den blir tråkig. )
Innan folk blev så dåliga på att laga mat (duckar) så fanns fläskkarré med ben och svål att köpa.
Långsamt tillagad i ugn i flera timmar, tills köttet nästan föll isär så var det en delikatess.

Numera är fläskkött bara smaklöst gnissel. :cry::cry:
 
Det är normalt språkbruk i delar av landet. Eftersom jag som inflyttad lagt mig till med det kan det inte vara något utpräglat dialektalt. Hade gissat på typ allmänt norrländskt, men tänker jag efter så vet jag egentligen inte hur spritt det är?
SAOB påhitta "påträffa l. anträffa l. upptäcka l. hitta (ngt l. ngn); särsk. dels i fråga om påträffande av ngt l. ngn som man söker l. letar efter (stundom liktydigt med: få tag i, få rätt på), dels i fråga om påträffande som äger rum av en händelse l. oväntat (stundom liktydigt med: stöta på l. råka på)"
Jo, jag förstår att det är normalt för vissa att säga så, annars hade personen inte sagt så. Det är ändå ett störningsmoment. Nu har jag sett avsnittet och stöter förhoppningsvis inte på det något mer...
 
Stör mig på alla inlägg på instagram med firandet av olika månadsdagar.
Det är bilder på bebisar som ”fyller månad” och det är gifta i 4 månader hit och 5 månader dit och det är hundvalpar som väger och mäter si och så varenda månad.
Det ska stylas och preppas och vara värsta photoshoot-grejen varenda månad. Snark!
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Tjatter Vi fortsätter väl här? 😁 Stör mig på munsår i mungipan och inflammerat tandkött...
23 24 25
Svar
484
· Visningar
24 244
Senast: Lilla
·
  • Låst
Tjatter Ny tråd! Jag stör mig på att jag inte har nåt att störa mig på 😂
99 100 101
Svar
2 008
· Visningar
103 107
Senast: pepp
·
Samhälle Såg ett klipp på Facebook om hemmafruar tydligen är en ny trend bland unga kvinnor. Mådde lite illa av det. Visst, alla gör som de vill...
20 21 22
Svar
433
· Visningar
24 884
Senast: Mkb
·
Svar
2 001
· Visningar
98 156
Senast: pepp
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp