Störiga saker vi stör oss på, del 17

[Voeux]

Jag stör mig på idealet att inte förändras när man blir gravid. Träna som vanligt, jobba som vanligt, orka som vanligt. Vänner prisar en när man hänger med på middagar och sitter uppe till kl. 3 nykter när resten av sällskapet sluddrar. Jag har fått höra så många gånger att jag inte förändrades när jag träffade min man. Jag "försvann" inte, utan fortsatte festa som vanligt och hänga med vännerna som vanligt. Nu säger de att "jag tror inte du kommer förändras som mamma". Men det är sjukt svårt kl. 3 på natten när samma skämt dras för femte gången. Svårt att tycka att samma dejtinghistorier är roliga, som var roliga för flera år sedan nu. Svårt att tycka att den där festen är särskilt ball. Svårt att bry sig så mycket om vilken outfit man ska ha till just den där middagen, det är ju bara en kväll? Svårt att inte förändras, när precis allting i ens egen liv förändras. Ändå förväntas man vara samma som man alltid har varit, när man inte längre är det. Man förväntas möta sina vänner på den platsen i livet där de är, och det gör jag gärna, men det är en one way street. Ingen erbjuder sig att följa med och shoppa bebiskläder i höst, och möta mig där jag är. Jag förstår att det är tråkigt för dem. Det är bara lite tråkigt för mig också att lyssna på fyllesnack för fjärde kvällen i rad om den där festen för fem år sedan som uppenbarligen var kul då. Det stör jag mig lite på idag.

 

[MidnightSoul]

Jag har mensvärk

 

[SaraXX]

Jag stör mig på idealet att inte förändras när man blir gravid. Träna som vanligt, jobba som vanligt, orka som vanligt. Vänner prisar en när man hänger med på middagar och sitter uppe till kl. 3 nykter när resten av sällskapet sluddrar. Jag har fått höra så många gånger att jag inte förändrades när jag träffade min man. Jag "försvann" inte, utan fortsatte festa som vanligt och hänga med vännerna som vanligt. Nu säger de att "jag tror inte du kommer förändras som mamma". Men det är sjukt svårt kl. 3 på natten när samma skämt dras för femte gången. Svårt att tycka att samma dejtinghistorier är roliga, som var roliga för flera år sedan nu. Svårt att tycka att den där festen är särskilt ball. Svårt att bry sig så mycket om vilken outfit man ska ha till just den där middagen, det är ju bara en kväll? Svårt att inte förändras, när precis allting i ens egen liv förändras. Ändå förväntas man vara samma som man alltid har varit, när man inte längre är det. Man förväntas möta sina vänner på den platsen i livet där de är, och det gör jag gärna, men det är en one way street. Ingen erbjuder sig att följa med och shoppa bebiskläder i höst, och möta mig där jag är. Jag förstår att det är tråkigt för dem. Det är bara lite tråkigt för mig också att lyssna på fyllesnack för fjärde kvällen i rad om den där festen för fem år sedan som uppenbarligen var kul då. Det stör jag mig lite på idag.

Ingen skulle ju säga så till någon som skaffade häst. Eller hund.
Det är klart att nya "saker" som plockas in i livet måste få ta plats. Och om en inte förändras som person av nya erfarenheter en gör och personer en möter så skulle jag tycka att det var lite konstigt faktiskt.

Sen är det väl olika hur mycket olika personer går in i sin häst/hund/pojkvän/bäbisbubbla såklart. Men att det måste få märkas lite? Hur många har en massa luft i sin vardag och kan ta in något som tar flera timmar i veckan utan att rucka på något annat?

 

[Voeux]

Ingen skulle ju säga så till någon som skaffade häst. Eller hund.
Det är klart att nya "saker" som plockas in i livet måste få ta plats. Och om en inte förändras som person av nya erfarenheter en gör och personer en möter så skulle jag tycka att det var lite konstigt faktiskt.

Sen är det väl olika hur mycket olika personer går in i sin häst/hund/pojkvän/bäbisbubbla såklart. Men att det måste få märkas lite? Hur många har en massa luft i sin vardag och kan ta in något som tar flera timmar i veckan utan att rucka på något annat?

Så är det verkligen. Sen förstår jag att många är less på bebisbubblor, kompisar som försvinner in i småbarnslivet osv. Det är inte särskilt kul med skrik, spill och bajs när man försöker ha en vuxen konversation med sin vän och man inte alls är i barnlivet själv. Jag fattar det. Men lite förståelse åt båda håll behövs nog, av vissa.

 

[Sleepy]

Nu säger de att "jag tror inte du kommer förändras som mamma".

Det är klart att en förändras av en så stor och fantastisk händelse i ens liv. Det kallas utveckling; att växa som människa. Nya prioriteringar, nya perspektiv, nya insikter. Lev och njut.

 

[Voeux]

Apropå att förändras så tänker jag ofta på denna bild. Inte alls bara kopplad till barn då, utan hur vi alla fungerar i livet. Man lever, lär, växer. Ändå har meningen "du har förändrats" en negativ klang. Märkligt.

 

[Unafraid]

Apropå att förändras så tänker jag ofta på denna bild. Inte alls bara kopplad till barn då, utan hur vi alla fungerar i livet. Man lever, lär, växer. Ändå har meningen "du har förändrats" en negativ klang. Märkligt.

Jag är jäkligt glad att jag är en annan människa än för 2, 5 eller 10 år sen! Det kallas utveckling och anpassning till hur livet förändras. Jag skulle nog inte tycka det var så kul att vara på fest till 03 som nykter! Jag skulle dyka upp, umgås vid middagen och avsluta kvällen när folk börjar bli för påverkade för att jag skulle få ut något av kvällen. Det känns som en rimlig "kompromiss".

 

[MCP]

Stör mig på hur mycket trafik det kan finnas på en liten grusväg. På knappa 2km MÖTTE jag:

2 cyklister
2 personer ute med hundar
4 personbilar
1 vägskrapa
1 traktor med slåtterbalk
1 traktor med flakvagn
1 bil med husvagn
1 husbil
1 bil med hästsläp

(inte nödvändigtvis i den ordningen)

Det där låter precis som när man ska rida ut med unghästen/den nya hästen/den ovana ryttaren på den i vanliga fall lugna och sömniga grusvägen.

 

[villhöver]

Stressad inför jobbstart.
Ska in på gamla jobbet en vecka och riva av/avsluta en massa saker och har en stor grej som ligger och väntar -helt i onödan då det kunde varit klart för länge sen, men är ett sånt där fall av ”dumpning” av arbetsuppgift på någon annan (= mig).
Sen byter jag jobb för ett år och är skitnervös då det är ett HELT nytt område med saker jag inte kan. Så trött på mig själv, byta trevligt och tryggt arbete med grymma kollegor mot ett där jag står helt på noll. Alltså det blir säkert kul och jag kommer lära mig en massa bra saker (och det är därför jag ska göra det) men just nu känns det bara dumt och stressigt.

 

[Wille]

Stör mig på AF som skickat fel uppgift till FK och som jag fått skit för. AF har rättat felet, men rättningen har inte kommit fram till FK. Så jävla frustrerarande.

 

[em-pirre]

Jag stör mig på idealet att inte förändras när man blir gravid. Träna som vanligt, jobba som vanligt, orka som vanligt. Vänner prisar en när man hänger med på middagar och sitter uppe till kl. 3 nykter när resten av sällskapet sluddrar. Jag har fått höra så många gånger att jag inte förändrades när jag träffade min man. Jag "försvann" inte, utan fortsatte festa som vanligt och hänga med vännerna som vanligt. Nu säger de att "jag tror inte du kommer förändras som mamma". Men det är sjukt svårt kl. 3 på natten när samma skämt dras för femte gången. Svårt att tycka att samma dejtinghistorier är roliga, som var roliga för flera år sedan nu. Svårt att tycka att den där festen är särskilt ball. Svårt att bry sig så mycket om vilken outfit man ska ha till just den där middagen, det är ju bara en kväll? Svårt att inte förändras, när precis allting i ens egen liv förändras. Ändå förväntas man vara samma som man alltid har varit, när man inte längre är det. Man förväntas möta sina vänner på den platsen i livet där de är, och det gör jag gärna, men det är en one way street. Ingen erbjuder sig att följa med och shoppa bebiskläder i höst, och möta mig där jag är. Jag förstår att det är tråkigt för dem. Det är bara lite tråkigt för mig också att lyssna på fyllesnack för fjärde kvällen i rad om den där festen för fem år sedan som uppenbarligen var kul då. Det stör jag mig lite på idag.

Klart man ändras! Sorry men dina kompisar verkar inte vara några höjdare...

Eller var ert gemensamma intresse liksom att festa? (sorry menar inte att låta dryg!)

 

[Voeux]

Klart man ändras! Sorry men dina kompisar verkar inte vara några höjdare...

Eller var ert gemensamma intresse liksom att festa? (sorry menar inte att låta dryg!)

Det är mina vänner från fest- och singelliv, ja, och det är fortfarande deras liv. Jag tyckte det var väldigt roligt i många år så vem är jag att säga att man bör lägga sitt fokus på annat. Vi är bara i lite olika faser, just nu. Det är inte så roligt för dem heller att se alla vänner gifta sig och skaffa barn, när jag vet att de väldigt gärna vill träffa någon men inte hittar rätt. Så jag kan förstå att de nästan krampaktigt håller fast vid hur det en gång var, för det kan inte vara lätt att se alla andras liv utvecklas när ens eget sitter fast. (Ja, vi har pratat om detta och det är detta jag uppfattat från konversationen). Pandemin tvingade oss att hitta andra beröringspunkter och det är jag glad att vi gjorde. Så det rör sig, om än i långsam takt, mot en annan typ av vänskap än hur den startade.

Sen kan jag tillägga att de har andra vänner som försvunnit helt så snart de träffat någon, och att de fått pikar om att de borde börja tänka på barn på grund av åldern, "ska de inte träffa någon snart" osv. så jag har förståelse för deras smått aviga inställning.

 

[Rosett]

De avbröt hästhoppningen för ”uppsnack inför fotbollen”

 

[Lingon]

De avbröt hästhoppningen för ”uppsnack inför fotbollen”

Jag tycker ju att de självklart ska ha uppsnack inför en OS-final. Men , jag tycker att hästhoppningen skulle fått vara på den andra kanalen/huvudsändningen obrutet istället för brottningen.

 

[Nahar]

Apropå att förändras så tänker jag ofta på denna bild. Inte alls bara kopplad till barn då, utan hur vi alla fungerar i livet. Man lever, lär, växer. Ändå har meningen "du har förändrats" en negativ klang. Märkligt.

Ett av mina absoluta favvocitat är

To love someone long-term is to attend a thousand funerals of the people they used to be. (Heidi Priebe)

 

[Rosett]

Jag tycker ju att de självklart ska ha uppsnack inför en OS-final. Men , jag tycker att hästhoppningen skulle fått vara på den andra kanalen/huvudsändningen obrutet istället för brottningen.

Håller med.

 

[annmarg]

Stör mig på när det petas i navel, letas recept etc på jobbet av anställda. Samtidigt är det för mycket att göra. För att inte prata om de som kollar os i soffan hemma på arberstid.

Orimligt.

 

[Butterflyflip]

Att barn och vuxna människor skriver skit på fotbollsdamernas instagram för deras insats, trots att de VANN OS-SILVER? ”Fan vad du suger”. ”Hur kunde du missa?” ”Nu förlorade jag mina pengar”. Blir så trött på mänskligheten ibland, Fyfan vad folk kan vara fula. Blir jävligt bekymrad när BARN går in och skriver skit, vad ska det bli för vuxna av dem senare?

 

[Snowball]

Stör mig på när det petas i navel, letas recept etc på jobbet av anställda. Samtidigt är det för mycket att göra. För att inte prata om de som kollar os i soffan hemma på arberstid.

Orimligt.

Jag fattar inte att sådant verkar förekomma på var och varannan arbetsplats
Finns även på min arbetsplats och det borde generera en varning men nej då en liten tillsägelse på sin höjd som inte gör någon som helst skillnad

 

[sjoberga]

Stör mig på när det petas i navel, letas recept etc på jobbet av anställda. Samtidigt är det för mycket att göra. För att inte prata om de som kollar os i soffan hemma på arberstid.

Orimligt.

Man har alldeles rätt till att ta mikropauser under arbetsdagen, när det passar. Men det blir väldigt lite OS, på den tiden.

(Tittade på fotbollsfinalen på jobbet idag - men inte på arbetstid, perfekt med flextid att ta ut.)