På mina kollegor igen (men egentligen mest på mig själv.. igen)
Jag är ju som jag tidigare nämnt den enda i "kontorspersonalen" som faktiskt sitter på jobbet, alla andra jobbar hemifrån sedan några månader tillbaka. Har stört mig innan på hur jag blir bitter och avundsjuk för att de får kortare dagar och möjligheten till att inte jobba på arbetstid så att säga.
Detta blommade upp igen nyss. En kollega har nämligen haft corona och är nu frisk. När jag då frågade hen om jag kanske får lite sällskap på kontoret nu eftersom hon är immun (och kan tillägga att det vore mycket, mycket bra att ha en till på plats, inte bara för mitt sällskaps skull) så säger hen rakt upp och ner att "nej vet du, jag vill faktiskt inte. Det är så skönt att kunna sitta hemma och dessutom känner jag att jag får mer gjort"
Ja tro på fan att det är skönare att vara hemma där man kan "jobba" lite nu och då. Och tro på fan att du får mer gjort eftersom alla som skulle kommit till dig och frågat dig om dina arbetsuppgifter nu kommer till mig istället.
Blir så förbannat jävla trött på att ärligt talat ha dragit nitlotten här. Blir så jävla trött på mina kollegor som halvslappar hemma och ibland gnäller om att "det är ju så tråkigt att jobba hemma när man inte får träffa kollegor och sitta och fika". Ja visst men du kan ju ta din fika på balkongen, eller framför teven eller vafan som helst. Prova att sitta ensam på kontoret och se hur jävla roligt det är att fika själv där.
Och blir igen så irriterad på mig själv för att jag på riktigt är avundsjuk och känner att jag blir bitter av det. Vill bara att den här skiten ska vara över snart och när jag läste i tidningen tidigare att folk nog kommer få jobba hemifrån hela hösten också så kändes det bara så jävla hopplöst.
Det blev en lång rant men måste fan spy ur mig det här nånstans.