Sv: Stora Snacktråden tre
Alla funderingar är ju bara så underbara! Fast ibland kan jag bli så trött på alla "varför?", särskilt när de kommer vid läggdags!
My undrar över allt mellan himmel och jord.
"Varför bor människor i hus och inte uppe i träden?"
"Varför har vi magar, tänder,munnar, näsor, händer, fötter...(alla kroppsdelar)?"
"Varför har man leksaker?"
"Varför har man soffor? Varför kan man inte sitta på golvet istället, det tycker jag är bättre"
"Varför älskar man varandra? Är det för att man har så mycket kärlek i kroppen? Kärlek och blod va?"
"Varför behöver man vila ibland?"
"Varför måste barn sitta i bilstolar i bilen?"
"Hur långt är det kvar innan jag blir stor som du mamma? Får jag göra allt sånt som du gör när jag blir stor?"
"Varför har man en mamma och en pappa egentligen? Är det för att barn inte kan passa sig själv eller?"
osv i all oändlighet! Störtcharmigt! Jag blir ofta helt förundrad över vilka fantastiskt välutvecklade tankar som ryms i det där lilla goa huvudet!
Något som inte är fullt så fantastiskt är när vi har våra hemska läggningar som infaller då och då. Det är uteslutande när jag eller min man är ensam om att lägga barnen, och för det mesta är det mest problem när jag ska lägga dom. Jag vet att jag har skrivit om det tidigare, ibland blir jag helt tokig!
My har på senare tid blivit väldigt mycket mer självständig. Hon utmanar sig själv hela tiden, och klarar mer och mer saker på egen hand. Här om dagen sprang hon över själv till grannen och lekte en stund med de barnen utan att jag var med, något som aldrig tidigare hänt (hon är 3,5 i aug). Vid läggningarna har hon proppsat på att få somna själv, eftersom hon har snappat upp att "stora barn" kan det. Två gånger har hon lyckats och det har gått jättebra, så ikväll när jag tyckte att hon kunde ligga och lyssna på Emil i sängen medan jag la Maja, tänkte jag att det skulle gå bra. Hon var helt med på det från början, men sedan spårade det ur helt. Hon sprang upp och ner, kom in och störde när jag skulle lägga Maja, vrålade och skrek och slängde i alla skåpsluckor hon kunde hitta, stampade med benen och skrek "Åååååå vad jag är arg nu!!" och "DUMMA MAMMA!!" (tack för det Lotta på Bråkmakargatan=). Ett tag höll hon sig åtminstone utanför rummet där jag la Maja och då tyckte jag att det ändå var ok, hon gick ju inte in (vilket vi hade bestämt att hon inte skulle göra). Men sen kom hon in i alla fall och skrek som en galning... Fy vad det är svårt att hålla tålamodet i sådana lägen!
Vi har sagt att hon gärna får vara med inne i sovrummet när jag lägger Maja om hon då också försöker vila och vara tyst (jag har pratat med henne om hur man vilar och är tyst), och om hon inte kan/vill vara lugn och tyst så får hon vara utanför (vi har ett stort lekrum utanför) eller i vårat sovrum där hon kan vila och lyssna på Emil undertiden. När jag påminde henne om det suckade hon ljudligt och sa " Jaha, då får jag väl gå ut då då" och spatserade argt ut och drog igång mistluren igen. Arga vrål och skrik varvades med upprörda film/bokcitat från Lotta "Det här är en usel födelsedag! För jag har tappat mitt fina armband som jag fick av tant Berg bara för den dumma cykeln som bara susade och susade utan att bromsa" osv...
Tillslut kom hon iaf in och la sig bredvid mig och jag fick lugnat ner henne lite, och så somnade hon före Maja som blivit alldeles klarvaken såklart.
Hädanefter får det bli till att söva dem samtidigt i vår säng igen. Det fungerade jättebra en period, men slutade att fungera eftersom Maja då vägrade somna. Nu har vi tagit bort sovvilan på dagen för hennes del, så nu somnar hon egentligen jättelätt på kvällen, så då kanske jag kan prova det igen. De kvällar som jag är själv menar jag. Eller också får My sitta uppe i vardagsrummet och titta på film under tiden jag lägger Maja, det har också fungerat ibland, främst med Micke dock. Men man kan ju alltid prova igen.
Maja är hur go och glad som helst. Självständig som få och envis som en get, men nästan alltid strålande glad och full av bus! Hon är verkligen i en underbar ålder
//Julia
Alla funderingar är ju bara så underbara! Fast ibland kan jag bli så trött på alla "varför?", särskilt när de kommer vid läggdags!
My undrar över allt mellan himmel och jord.
"Varför bor människor i hus och inte uppe i träden?"
"Varför har vi magar, tänder,munnar, näsor, händer, fötter...(alla kroppsdelar)?"
"Varför har man leksaker?"
"Varför har man soffor? Varför kan man inte sitta på golvet istället, det tycker jag är bättre"
"Varför älskar man varandra? Är det för att man har så mycket kärlek i kroppen? Kärlek och blod va?"
"Varför behöver man vila ibland?"
"Varför måste barn sitta i bilstolar i bilen?"
"Hur långt är det kvar innan jag blir stor som du mamma? Får jag göra allt sånt som du gör när jag blir stor?"
"Varför har man en mamma och en pappa egentligen? Är det för att barn inte kan passa sig själv eller?"
osv i all oändlighet! Störtcharmigt! Jag blir ofta helt förundrad över vilka fantastiskt välutvecklade tankar som ryms i det där lilla goa huvudet!
Något som inte är fullt så fantastiskt är när vi har våra hemska läggningar som infaller då och då. Det är uteslutande när jag eller min man är ensam om att lägga barnen, och för det mesta är det mest problem när jag ska lägga dom. Jag vet att jag har skrivit om det tidigare, ibland blir jag helt tokig!
My har på senare tid blivit väldigt mycket mer självständig. Hon utmanar sig själv hela tiden, och klarar mer och mer saker på egen hand. Här om dagen sprang hon över själv till grannen och lekte en stund med de barnen utan att jag var med, något som aldrig tidigare hänt (hon är 3,5 i aug). Vid läggningarna har hon proppsat på att få somna själv, eftersom hon har snappat upp att "stora barn" kan det. Två gånger har hon lyckats och det har gått jättebra, så ikväll när jag tyckte att hon kunde ligga och lyssna på Emil i sängen medan jag la Maja, tänkte jag att det skulle gå bra. Hon var helt med på det från början, men sedan spårade det ur helt. Hon sprang upp och ner, kom in och störde när jag skulle lägga Maja, vrålade och skrek och slängde i alla skåpsluckor hon kunde hitta, stampade med benen och skrek "Åååååå vad jag är arg nu!!" och "DUMMA MAMMA!!" (tack för det Lotta på Bråkmakargatan=). Ett tag höll hon sig åtminstone utanför rummet där jag la Maja och då tyckte jag att det ändå var ok, hon gick ju inte in (vilket vi hade bestämt att hon inte skulle göra). Men sen kom hon in i alla fall och skrek som en galning... Fy vad det är svårt att hålla tålamodet i sådana lägen!
Vi har sagt att hon gärna får vara med inne i sovrummet när jag lägger Maja om hon då också försöker vila och vara tyst (jag har pratat med henne om hur man vilar och är tyst), och om hon inte kan/vill vara lugn och tyst så får hon vara utanför (vi har ett stort lekrum utanför) eller i vårat sovrum där hon kan vila och lyssna på Emil undertiden. När jag påminde henne om det suckade hon ljudligt och sa " Jaha, då får jag väl gå ut då då" och spatserade argt ut och drog igång mistluren igen. Arga vrål och skrik varvades med upprörda film/bokcitat från Lotta "Det här är en usel födelsedag! För jag har tappat mitt fina armband som jag fick av tant Berg bara för den dumma cykeln som bara susade och susade utan att bromsa" osv...
Tillslut kom hon iaf in och la sig bredvid mig och jag fick lugnat ner henne lite, och så somnade hon före Maja som blivit alldeles klarvaken såklart.
Hädanefter får det bli till att söva dem samtidigt i vår säng igen. Det fungerade jättebra en period, men slutade att fungera eftersom Maja då vägrade somna. Nu har vi tagit bort sovvilan på dagen för hennes del, så nu somnar hon egentligen jättelätt på kvällen, så då kanske jag kan prova det igen. De kvällar som jag är själv menar jag. Eller också får My sitta uppe i vardagsrummet och titta på film under tiden jag lägger Maja, det har också fungerat ibland, främst med Micke dock. Men man kan ju alltid prova igen.
Maja är hur go och glad som helst. Självständig som få och envis som en get, men nästan alltid strålande glad och full av bus! Hon är verkligen i en underbar ålder
//Julia
