Skulle behöva lite råd

[athena_arabians]

@nowayout: Lyssna på @Görel, hon vet vad hon snackar om Hoppas det ordnar sig bra för dig och barnen

 

[athena_arabians]

Du har missförstått. Du behöver inte enskild vårdnad för att kunna flytta med barnen, en domstol kan döma till fortsatt gemensam vårdnad men att du blir boendeförälder för att man bedömt att det är till barnens bästa.

Du måste tala med familjerätten och jurist specialiserad på familjerätt annars kan du fatta mindre bra beslut baserade på missuppfattningar om vad som gäller. Många blandar t ex ihop begreppen vårdnad, boende och umgänge i juridiken och tror saker som att gemensam vårdnad betyder varannan veckas boende, vilket det inte gör.

 

[Petruska]

Hej alla och tack för era svar ! Jag kommer att ringa till familjerätten så snart jag kan. Dock har jag försökt att ta reda på så mycket som möjligt och vad jag har läst hittills, så stämmer hans uppgifter ganska bra med verkligheten. Definitivt det här med flytten i alla fall. Säger han nej till en flytt så är min enda möjlighet att stämma honom på vårdnaden i tingsrätten. Jag är inte inriktad på att ta ifrån honom medbestämmanderätten för sina barn och jag tror inte heller att en domstol skulle ge mig enskild vårdnad, för det finns inget konkret som pekar på att han skulle vara en farlig förälder för sina barn, och det är han inte heller. Men han har inte riktigt förmått att låta dem komma högst upp på priolistan.

Den andra orten ligger ca 20 mil bort. Jag skulle t o m kunna dagpendla, absolut under en kort period, men det finns inget som pekar på att flyttnejet skulle ändras. Jag har skickat länkar med info om staden och dess möjligheter i form av arbetstillfällen och bostadsområden, men han tittar inte ens på dem. Hans beslut står fast, han vill inte. En detalj i det hela är att han själv faktiskt var på intervju i den aktuella staden, t o m hos samma arbetsgivare som nu har erbjudit mig jobb. Det var så sent som i vintras/våras. Då måste det ju ändå har känts som en möjlighet att flytta, annars borde han aldrig ha åkt eller sökt. Han själv säger att han gjorde det för att han visste att han skulle fått med mig på flytten. Men nu när jag fått jobb och vill ha med honom, då går det inte. Jag får inte ihop den ekvationen. Tyvärr tror jag också att hans känslor gentemot mina släktingar färgar hans beslut. I helgen fick jag ett SMS från min syster. Det räckte för att han skulle hota med att säga till henne att hon ska skita i vår familj, i praktiken mig. Han hörde bara plinget från mobilen, så han visste inte ens om det var hon, men han drog sina egna slutsatser.

Veckopendling är en sak jag undviker. Det skulle troligtvis vara till min nackdel om han väljer att stämma mig på vårdnaden eller boendet. Dessutom undrar jag om han faktiskt orkar med att ha daglig omsorg om båda barnen. Han har tidigare uttryckt att det är jobbigt. Han har egentligen aldrig haft ansvaret helt själv förutom någon enstaka gång då jag varit på jobbkonferens. Jag har erbjudit honom att få prova, men han vill inte det. Han är ganska känslig för stress, vilket det ju kan bli om allt inte går som planerat. Jag tror att det skulle bli alltför stor påverkan på barnen också, att behöva skiljas från storgråtande barn som hänger sig fast i byxbenen varje veckoslut, skulle ta alldeles för mycket på både deras och mina psykiska krafter. Det kanske skulle gå bra med tiden, men det känns inte ok att de ska behöva må dåligt tills dess. Skulle det inte gå bra av någon anledning, så ställs jag inför ett ny svår situation, att dagpendla på obestämd tid eller bli tvungen att säga upp mig. Då blir jag arbetslös och därmed även ekonomiskt beroende av sambon.

Du behöver lära dig mer om det juridiska, men det har ju @Görel redan förklarat för dig. (Att du flyttar och tar med dig barnen kräver endast ett beslut om boendet för barnen, vårdnaden berörs inte av det. Det är långt ifrån uteslutet på förhand att en sådan process skulle gå din väg.)

Som det ser ut nu, håller han dig så att säga fången genom barnen.

Sen skulle jag ju gissa, att det snarare är hans sätt att i er relation styra och ställa med dig, som avspeglar sig i hur han förhåller sig till din familj. Det vill säga, även det, att han redan när han hör mobilen kommenterar din syster, handlar om honom och om dig. Om hans sätt att relatera till dig. Det handlar endast sekundärt, om ens det, om vad han tycker om din familj.

Jag tänker att det där med att flytta är samma sak. Han kan tänka sig att göra saker på sitt eget vis och sina egna villkor och eget initiativ, men inte på dina.

 

[nowayout]

Sen skulle jag ju gissa, att det snarare är hans sätt att i er relation styra och ställa med dig, som avspeglar sig i hur han förhåller sig till din familj. Det vill säga, även det, att han redan när han hör mobilen kommenterar din syster, handlar om honom och om dig. Om hans sätt att relatera till dig. Det handlar endast sekundärt, om ens det, om vad han tycker om din familj.

Jag tänker att det där med att flytta är samma sak. Han kan tänka sig att göra saker på sitt eget vis och sina egna villkor och eget initiativ, men inte på dina.

När jag läser detta så inser jag hur rätt du har, Petruska. Hur ska man förhålla sig till en sådan person?

Tack alla för det engagemang ni har visat.

 

[Sevenofnine]

När jag läser detta så inser jag hur rätt du har, Petruska. Hur ska man förhålla sig till en sådan person?

Tack alla för det engagemang ni har visat.

Ser att tråden är gammal men undrar hur det gick för dig och barnen?