Självmord (utbruten från Är det en mänsklig rättighet att få vara lycklig?)

[Youma]

En användare säger ett ord några inte håller med, sen sätter det igång ett drev på ett personligt plan mot användaren.

Alltså, bara på Buke. Jag är så innerligt trött på det och alla personangrepp.

Jag tycker inte heller att "fegt" är rätt ord att beskriva ett självmord, men det här har sagts i relation till personen som skrev det. Inte att andra är fega.
Varför angriper man användaren som påstås vara obildad, när det räcker att problematisera tankesättet?


Att säga att självmord är fegt är ett försök att inte legitimisera självmord, framför allt för sig själv, när man står på livets rand och söker efter något att hänga sig fast vid, när inget egentligen finns.
En del säger att självmord är fegt för att på ett taffligt sätt försöka avskräcka den som mår dåligt. Det har i det snaraste en motsatt effekt...

 

[Enya]

Jag tycker att det är en intressant fråga. Varför är självmord fel? Varför måste man leva till varje pris? Varför får man inte dö om man vill det? Varför får man inte bestämma själv över det liv man lever? Varför ska man leva för andra människors skull?

 

[Voeux]

En användare säger ett ord några inte håller med, sen sätter det igång ett drev på ett personligt plan mot användaren.

Alltså, bara på Buke. Jag är så innerligt trött på det och alla personangrepp.

Jag tycker inte heller att "fegt" är rätt ord att beskriva ett självmord, men det här har sagts i relation till personen som skrev det. Inte att andra är fega.
Varför angriper man användaren som påstås vara obildad, när det räcker att problematisera tankesättet?


Att säga att självmord är fegt är ett försök att inte legitimisera självmord, framför allt för sig själv, när man står på livets rand och söker efter något att hänga sig fast vid, när inget egentligen finns.
En del säger att självmord är fegt för att på ett taffligt sätt försöka avskräcka den som mår dåligt. Det har i det snaraste en motsatt effekt...

I mina ögon är det rentav elakt att börja prata om feghet när vi pratar om psykiskt sjuka personer och personer som inte lever längre. Att säga att ta livet av sig är det fegaste ”man” kan göra är att vifta ganska brett och inte enbart till sin egen erfarenhet, särskilt när uttalandet sedan försvaras i flera inlägg.

Jag ser varken drev eller personangrepp, men du får gärna peka ut vart personangrepp skett.

 

[Trasten]

Jag personligen tänker att ingen borde må så dåligt att de ser det som den enda utvägen. Att de förtjänar att må bättre och uppleva de positiva sidorna av livet.
Det är liksom inte okej att någon mår så dåligt (utan att det är någons fel), om jag förklarar mig tillräckligt bra?

Tillägg: Det är helt enkelt orättvist att en del människor kan gå igenom livet lättare än andra, det var iallafall vad jag tänkte när jag mådde som värst. Eller det var min känsla då, jag kan ju såklart inte tala för vad alla andra känner.

Jag tycker väl att om man menar att något är orättvist så är det bättre att säga det, än att det inte är okej.

Alltså, jag använder säkert det uttrycket själv ibland. Men tycker det lätt blir som en ospecificerad anklagelse. Får mig att tänka på hur folk kunde vara "fel" i Knutby, efter vad jag har hört i några dokumentärer. Jag tycker nog bättre om specifika anklagelser än ospecifika.

Och ska jag ange en specifik betydelse för Inte OK så blir det nog: Detta kan inte accepteras och kommer att leda till någon form av repressalier.

Men för att fortsätta vara jobbig så tycker jag nog att det där med rättvisa (och ordet borde!) också är destruktiva termer. Jag kan absolut känna att vissa saker är orättvisa, men känslan av att livet behandlar mig orättvist har aldrig hjälpt mig att lösa något. Utan snarare passiviserat mig.

Och för att vara ännu mer jobbig med orden så har de jag känner till som tagit livet av sig knappast gjort det som den enda utvägen efter noga övervägande utan det blev nog som det blev. Det är jättevanligt att man pratar om självmord som just ett svårt beslut och enda utvägen men är det verkligen så speciellt ofta?

(Alltså, nu filosoferar jag lite kring ord. Jag använder själv inte ord så himla noggrant och menar inte att någon gör fel som använder uttrycken jag skriver om här. Men man kan ju ändå tycka att det är intressant att fundera över exakt vad som menas och om folk menar samma sak med samma ord.

Just det där med att något inte är okej har jag undrat över många gånger. En typisk forum-fråga, även på andra forum är ju Min XX gjorde YY, är det okej?
Den typen av frågor får mig alltid att undra vad de är ute efter. Vem har rätten att säga vad som är okej och inte?

Och den diskussionen har väl rätt mycket med den ursprungliga trådstarten att göra tycker jag. Vem har rätt att värdera vad?)

 

[SusieQ]

Nu är inte jag någon av dem som haft den här diskussionen med dig, men lite utifrån så kan jag tycka att det självklart är helt okej att DU tycker att det i DIN situation hade varit fegt att använda självmord som utväg. Du har ju all rätt i världen att definiera ditt liv och vilka principer du ska och vill leva efter. Att däremot generellt säga att "självmord är fegt", det klassificerar en hel hög andra människor som fega och med all respekt för dig och din situation så vet du ju faktiskt inget om DEM och DERAS situation. Jag tror det är bland annat det som @Voeux och @Lobelia försöker få fram.

Men snälla, du måste ju se skillnad på eventuella egna erfarenheter och fakta uppbackad av forskning.

Att kalla de som begår suicid fega och att inte jämställa psykisk sjukdom med fysisk är så intolerant och ignorant det kan bli. Är du ens medveten om att vi har en ung medlem på forumet som nyligen gjort suicidförsök?! Tänk efter lite innan du vräker ur dig säger jag!,

Till att börja med, (eftersom ingen verkar förstå det), jag är mycket medveten om problematiken kopplad till det här ämnet och jag brukar så ofta jag kan belysa och uppmuntra att man pratar om psykisk ohälsa, för det är ett viktigt ämne att prata om och ingen ska skämmas för att de drabbats, oavsett hur, det är tyvärr vanligt att man förblir tyst (jag själv är väldigt öppen om hur jag har och har haft det).
Jag skrev ett (1) inlägg med en åsikt angående mitt eget mående och alla (ja ni vet vilka ni är), antog direkt att jag inte hade någon aning om vad jag pratade om och att jag dessutom buntade ihop ALLA som någonsin tagit sitt liv, eller försökt och överlevt. Det kan man omöjligt göra, eftersom alla tillfällen och omständigheter är olika, vilket ni även påpekat.
Ingen här bad mig förklara, hur jag egentligen menade, utan istället antog och gick ni till omedelbart angrepp på mig, min kunskap (eller tydligen okunskap) och min eventuella livserfarenhet inklusive studier. Som omöjligt kunde mäta sig med era mer äkta, korrekta erfarenheter och kunskaper i ämnet.

Det innebär i korthet att mina 42 års blandade livserfarenheter och x antal timmars läsning om det mänskliga psyket i era ögon är värdelöst, eller åtminstone inte lika kvalitativt som ert. Jag är för övrigt nästan enbart faktaorienterad i hur jag lever mitt liv, eftersom jag är nyfiken och det blir enklast för mig (jag vill minnas kommentarer om att jag varken har, eller tar hänsyn, till just fakta).

Detta gjorde så klart att jag gick i försvar av mig och mina åsikter, det är en naturlig reaktion, men jag låser mig tappar tråden då.
Detta är trots allt ett diskussionsforum och alla har, vad jag har förstått, rätt att delta och säga sina åsikter (så länge de inte bryter mot lagen).

Jag har heller aldrig vräkt ur mig något, det var faktiskt ni som förstorade, misstolkade och applicerade åsikten som var om mitt mående på alla suicida.

Slutligen, jag är medveten om att jag kan uttrycka mig klumpigt (av förklarliga skäl), men jag tycker faktiskt inte att jag gjorde det i det här fallet , er tolkning av min kommentar gjorde att det hela blev så mycket värre och större än meningen av den var.

Jag försöker verkligen att uttrycka mig så klart som möjligt, men misslyckas tydligen ibland.

Jag får träna mer och bli bättre på det helt enkelt. Men, man lär av sina misstag (förhoppningsvis).
Nu orkar jag inte med mer av det här idag, detta blev bra mycket längre än jag från början tänkt, min hjärna har kroknat.

 

[Voeux]

Till att börja med, (eftersom ingen verkar förstå det), jag är mycket medveten om problematiken kopplad till det här ämnet och jag brukar så ofta jag kan belysa och uppmuntra att man pratar om psykisk ohälsa, för det är ett viktigt ämne att prata om och ingen ska skämmas för att de drabbats, oavsett hur, det är tyvärr vanligt att man förblir tyst (jag själv är väldigt öppen om hur jag har och har haft det).
Jag skrev ett (1) inlägg med en åsikt angående mitt eget mående och alla (ja ni vet vilka ni är), antog direkt att jag inte hade någon aning om vad jag pratade om och att jag dessutom buntade ihop ALLA som någonsin tagit sitt liv, eller försökt och överlevt. Det kan man omöjligt göra, eftersom alla tillfällen och omständigheter är olika, vilket ni även påpekat.
Ingen här bad mig förklara, hur jag egentligen menade, utan istället antog och gick ni till omedelbart angrepp på mig, min kunskap (eller tydligen okunskap) och min eventuella livserfarenhet inklusive studier. Som omöjligt kunde mäta sig med era mer äkta, korrekta erfarenheter och kunskaper i ämnet.

Det innebär i korthet att mina 42 års blandade livserfarenheter och x antal timmars läsning om det mänskliga psyket i era ögon är värdelöst, eller åtminstone inte lika kvalitativt som ert. Jag är för övrigt nästan enbart faktaorienterad i hur jag lever mitt liv, eftersom jag är nyfiken och det blir enklast för mig (jag vill minnas kommentarer om att jag varken har, eller tar hänsyn, till just fakta).

Detta gjorde så klart att jag gick i försvar av mig och mina åsikter, det är en naturlig reaktion, men jag låser mig tappar tråden då.
Detta är trots allt ett diskussionsforum och alla har, vad jag har förstått, rätt att delta och säga sina åsikter (så länge de inte bryter mot lagen).

Jag har heller aldrig vräkt ur mig något, det var faktiskt ni som förstorade, misstolkade och applicerade åsikten som var om mitt mående på alla suicida.

Slutligen, jag är medveten om att jag kan uttrycka mig klumpigt (av förklarliga skäl), men jag tycker faktiskt inte att jag gjorde det i det här fallet , er tolkning av min kommentar gjorde att det hela blev så mycket värre och större än meningen av den var.

Jag försöker verkligen att uttrycka mig så klart som möjligt, men misslyckas tydligen ibland.

Jag får träna mer och bli bättre på det helt enkelt. Men, man lär av sina misstag (förhoppningsvis).
Nu orkar jag inte med mer av det här idag, detta blev bra mycket längre än jag från början tänkt, min hjärna har kroknat.

Eftersom du skrev om självmord svepande och sedan, åtminstone inte vad jag uppfattade, förklarade att du menade din egen erfarenhet och inte andras så antog jag att du pratade om självmord generellt. Jag har aldrig sagt att min egen erfarenhet eller kunskap är mer värd än din, tvärtom skrev jag att egen erfarenhet inte går att applicera på andra och det gäller såklart även min.

Beklagar om jag skrivit något som gjort din dag sämre, det har verkligen inte varit min mening att verka nedlåtande. Självmord är ett känsligt ämne.

 

[Motacilla]

Känner människor som avlidit i suicid.

Har stoppat suicidförsök.

Tycker inte att vi som för närvarande inte mår så dåligt att vi inte kan förstå hur suicid är ett alternativ ska sätta oss på några höga hästar och kalla det fegt.

Min personliga uppfattning är att en del psykiatriska sjukdomar kan medföra ett ännu större personligt lidande än somatiska sjukdomar.

Dock är psykiatriska diagnoser fortfarande väldigt stigmatiserade. Få vill vara öppna med att det finns schizofreni, personlighetsstörningar etc i släkten.

Däremot går lite ångest och depression bra, eftersom dessa nu blivit omtalade de senaste decennierna.

 

[Millicent]

Idiottitel på en idiot-tråd. Mår fan illa

 

[toughcookie]

Min vän valde att ta livet av sig för ganska precis fyra år sedan. Vi vet att hans depressionsmonster hade övertygat honom om att han var en börda för allt och alla och vi som blev kvar skulle ha det mycket bättre utan honom. I det kan jag inte se något fegt över huvud taget, tvärt om var det väl höjden av mod och osjälviskhet? Sen att det var helt fel och helt utan sanning är ju självklart men det var det inte för honom.

Men när man sen får veta att så sent som IGÅR fick hans son slängt i nyllet att hans pappa var en jävla fegis som tog livet av sig då är det svårt att inte gå i taket och önska att man fick spöa upp folk, HÅRT.

 

[karamelldrottningen]

Fullt förståeligt att efterlevande är både arga och ledsna och då kanske betraktar det som fegt eller liknande. Grejen är den att det handlar väldigt lite om att vara modig vs feg utan om känslor och ja framförallt känslor man inte orkar/kan hantera. Men även situationer och livsöden som är alldeles för påfrestande. Inte bara lite jobbigt utan helt jävla förjävligt. Och det i kombination med att kanske vara känslig och inte få den hjälp man behöver då blir självmord eller alternativ som ändå ser ganska befriande och relativt smärtfritt ut. Fast det ju inte alls är så.

 

[karamelldrottningen]

Min vän valde att ta livet av sig för ganska precis fyra år sedan. Vi vet att hans depressionsmonster hade övertygat honom om att han var en börda för allt och alla och vi som blev kvar skulle ha det mycket bättre utan honom. I det kan jag inte se något fegt över huvud taget, tvärt om var det väl höjden av mod och osjälviskhet? Sen att det var helt fel och helt utan sanning är ju självklart men det var det inte för honom.

Men när man sen får veta att så sent som IGÅR fick hans son slängt i nyllet att hans pappa var en jävla fegis som tog livet av sig då är det svårt att inte gå i taket och önska att man fick spöa upp folk, HÅRT.

Fast det är sonen som känner så och inget blir ju bättre av att slå folk. Han är väl arg, förbannad på situationen och då är det lätt att raspa ut sig grodor man kanske egentligen inte ens menar. Han saknar väl sin pappa massor. Ge han en kram istället

 

[escodobe]

Jag tycker att det är en intressant fråga. Varför är självmord fel? Varför måste man leva till varje pris? Varför får man inte dö om man vill det? Varför får man inte bestämma själv över det liv man lever? Varför ska man leva för andra människors skull?

Jag håller med i sak, och jag tycker också egentligen att assisterat självmord borde kunna få finnas.
Men kruxet är ju att det är så komplicerat med gränsdragningar. LPT till exempel Ofta är man rejält psykiskt sjuk när man överväger självmord, och då kanske man inte skulle välja det om man fick chansen att bli frisk? För en del så är de väldigt tacksamma att de blev förhindrade och glada över livet, och för andra kvittar det och för andra är det bara en tvångförlängning av lidandet...
Ju mer man gräver ju mer komplext blir det på något jag önskar det fanns enkla svar på.

 

[toughcookie]

Fast det är sonen som känner så och inget blir ju bättre av att slå folk. Han är väl arg, förbannad på situationen och då är det lätt att raspa ut sig grodor man kanske egentligen inte ens menar. Han saknar väl sin pappa massor. Ge han en kram istället

Det var JAG som kände för att slå någon på käften. Det var nämligen en vuxen person som kläckte ur sig det. Nu befinner jag mig ganska många mil därifrån så jag kan varken slåss eller kramas men jag tycker att oskicket att tycka det är fegt att välja att avsluta sitt liv är rent osmakligt.

 

[escodobe]

Fast det är sonen som känner så och inget blir ju bättre av att slå folk. Han är väl arg, förbannad på situationen och då är det lätt att raspa ut sig grodor man kanske egentligen inte ens menar. Han saknar väl sin pappa massor. Ge han en kram istället

Som jag läser det så är det någon som sagt till sonen att hans pappa var feg, inte att sonen själv sagt det.

 

[karamelldrottningen]

Det var JAG som kände för att slå någon på käften. Det var nämligen en vuxen person som kläckte ur sig det. Nu befinner jag mig ganska många mil därifrån så jag kan varken slåss eller kramas men jag tycker att oskicket att tycka det är fegt att välja att avsluta sitt liv är rent osmakligt.

Ah jag måste läst knasigt tänkte att det var sonen som kläckte ur sig det.

 

[Enya]

Jag håller med i sak, och jag tycker också egentligen att assisterat självmord borde kunna få finnas.
Men kruxet är ju att det är så komplicerat med gränsdragningar. LPT till exempel Ofta är man rejält psykiskt sjuk när man överväger självmord, och då kanske man inte skulle välja det om man fick chansen att bli frisk? För en del så är de väldigt tacksamma att de blev förhindrade och glada över livet, och för andra kvittar det och för andra är det bara en tvångförlängning av lidandet...
Ju mer man gräver ju mer komplext blir det på något jag önskar det fanns enkla svar på.

Jag håller med, det är absolut en svår och komplex fråga utan några enkla svar!
Det är dock lite tråkigt att det verkar så tabu att prata om självmord och ens känslor kring det, frågeställningar och rätt och fel osv, jag upplever det som tabu faktiskt. Lite som att man helst ska tycka att självmord inte är en väg ut, inte någon lösning. Ibland funderar jag på, om man sprider det runt sig, hur fångar man upp de som tänker på självmord, funderar på det, men inget säger om det eftersom den allmänna åsikten är att självmord är "fel väg ut" osv? Man säger ju indirekt att de personerna tänker fel, känner fel. Det blir tabu och man gömmer det.

Med tanke på vad för konsekvenser det kan ge så tog det mig för några år sedan nu ett år att berätta om min tanke och nära-självmord för psykologen jag då träffade regelbundet.

 

[Raderad medlem 120709]

Att säga att det är fegt att avsluta är väldigt dömande och bristande i förståelse för hur jobbigt det kan vara att leva. Jag har brottats med självmordstankar sedan jag var ca 12 år, och inte fan känner jag mig ett dugg modig för att jag fortfarande finns. Jag är mest äcklad över att det här fortfarande är så otroligt förbjudet att tala om, att man riskerar att bli inlåst för sin egen säkerhet om man ens knystar om det.

Innerst inne tycker jag att man ska få leva och dö på sina egna villkor. Med det sagt så är det alltid en tragedi när någon väljer att lämna jordelivet i förtid. Det är inte absolut okej att folk mår så dåligt att de inte ser någon annan utväg. Men jag förstår, det gör jag verkligen.

 

[Voeux]

Min vän valde att ta livet av sig för ganska precis fyra år sedan. Vi vet att hans depressionsmonster hade övertygat honom om att han var en börda för allt och alla och vi som blev kvar skulle ha det mycket bättre utan honom. I det kan jag inte se något fegt över huvud taget, tvärt om var det väl höjden av mod och osjälviskhet? Sen att det var helt fel och helt utan sanning är ju självklart men det var det inte för honom.

Men när man sen får veta att så sent som IGÅR fick hans son slängt i nyllet att hans pappa var en jävla fegis som tog livet av sig då är det svårt att inte gå i taket och önska att man fick spöa upp folk, HÅRT.

Vidrigt. På temat men helt tvärtom så satt min före detta livspartner bredvid en man på en middag vars bror tagit sitt liv. Mannen erkände lite smått skamsligt att han på något vis var lättad ändå, brodern skulle sannolikt aldrig bli frisk och det kanske var bäst ändå att han äntligen fick finna frid efter ett liv med demoner. Att han säger så till en mycket suicidal person fick mig att gå i taket (ja, han visste detta). Att på något sätt plantera idén att anhöriga kan anse att personen äntligen funnit frid, att mena att det var det enda sättet för brodern att finna frid.. när han pratar med någon med flertalet suicidförsök bakom sig. Det gjorde mig galen. Jag förstår att det är hans sätt att hantera broderns död och på något sätt hitta en mening i eländet. Men man måste verkligen vara försiktig med hur man uttrycker sig till folk.

 

[Lobelia]

En användare säger ett ord några inte håller med, sen sätter det igång ett drev på ett personligt plan mot användaren.

Alltså, bara på Buke. Jag är så innerligt trött på det och alla personangrepp.

Jag tycker inte heller att "fegt" är rätt ord att beskriva ett självmord, men det här har sagts i relation till personen som skrev det. Inte att andra är fega.
Varför angriper man användaren som påstås vara obildad, när det räcker att problematisera tankesättet?


Att säga att självmord är fegt är ett försök att inte legitimisera självmord, framför allt för sig själv, när man står på livets rand och söker efter något att hänga sig fast vid, när inget egentligen finns.
En del säger att självmord är fegt för att på ett taffligt sätt försöka avskräcka den som mår dåligt. Det har i det snaraste en motsatt effekt...

Där har du fel. Jag talade om under vilka omständigheter jag kunde tänka mig att att begå sälvmord och fick svaret att självmord är fegt. Så det var inte alls enbart i relation till användaren själv.

Kalmar man folk som försöker ta sitt liv fega så är det inte konstigt att man får reaktioner.

 

[Hippocampus]

Kanske årets konstigaste inlägg men jag får ibland tanken, måste man ha psykisk ohälsa för att vilja begå självmord? Måste man "må dåligt" eller kan man vilja dö iallafall? Varför/varför inte? Kanske lite OT men det är verkligen en sak jag har funderat på.