Igår när jag gick med 11 lösa hundar på fältet (de var kanske 150 meter före mig) så drog den en hare rakt genom flocken. Tre av de stora kaste en blick och sket inden, valparna vände på huvudet och tittade. Att ha självbehärskning nog att inte spontant dra efter saker som rör sig (och det är nått de spontant ska göra är det ju gå runt och stoppa) är liksom A och O i en vallhund.Men det är ju inte enbart JAKTEN man mäter utan även vad hunden väljer och vill göra sen.
Det är nog knappast någon som tillåter sina hundar att jaga efter saker normalt sett ändå har de inga problem att hantera momentet vid MH och verkligheten till vardags.
Jag fattar inte att det kan vara så självklart för er att brukshundarna behöver andra tester än sällskapshundarna, men vallhundarna ska absolut utvärderas med sällskapstestet. Hur kan det vara så abstrakt att ta till sig att vi tittar efter andra saker på andra sätt?