Oberättigad åsikt eller?

Idag har det kommit ett förslag om att föräldraledigheten ska delas upp om fem månader till vardera förälder och fem månader som får fördelas hur föräldrarna än vill. En "vän" i mitt facebookflöde delade artikeln och hen tycker att det är ett dåligt förslag. Jag håller inte med då jag tycker att det är ett helt rimligt förslag att papporna får egna månader. Nu har dock diskussionen mynnat ut i att jag inte får ha någon åsikt alls i frågan eftersom jag inte har barn själv. Jag tycker förstås inte att det är rimligt eftersom jag har en hel del åsikter (såklart, vem har inte det?) där jag inte har en personlig anknytning till frågan.

Hur bemöter en sånt här, eller är det verkligen så att jag inte skulle vara åsiktsberättigad för att jag inte har personlig erfarenhet?

Alltså jag tycker att varje familj ska få bestämma själva över alla dagar.
Både jag och sambon är karriärmänniskor och vill väl helst slippa vara hemma pga det men samtidigt är jag en ”mammakvinna” i hjärtat också och skulle vi få välja när den dagen kommer vet jag att det optimala är att vi är hemma tillsammans en månad och sen är jag hemma resten och sen jobbar ca 80% tills barnen börjar skolan och ”klarar” att föräldrarna jobbar 100% igen.

Min man är dessutom chef och dit har inte jag kommit ännu så det vore också naturligt då jag med största sannorlikhet kommer att studera ett antal år framöver nu och ta en paus för att skaffa barn någonstans i mitten.
 
Alltså jag tycker att varje familj ska få bestämma själva över alla dagar.
Både jag och sambon är karriärmänniskor och vill väl helst slippa vara hemma pga det men samtidigt är jag en ”mammakvinna” i hjärtat också och skulle vi få välja när den dagen kommer vet jag att det optimala är att vi är hemma tillsammans en månad och sen är jag hemma resten och sen jobbar ca 80% tills barnen börjar skolan och ”klarar” att föräldrarna jobbar 100% igen.

Min man är dessutom chef och dit har inte jag kommit ännu så det vore också naturligt då jag med största sannorlikhet kommer att studera ett antal år framöver nu och ta en paus för att skaffa barn någonstans i mitten.

Och här vi det exakta resonemanget som jag tycker känns mer 1950 istället för 2017. Vill ni båda slippa vara hemma är det kanske bättre att låta bli att skaffa barn? Varför ska barnet förnekas sin pappa? Du får gärna förklara för jag kan inte ta in och förstå ditt resonemang mer än att det är baserat på uråldrig tradition som är fastlimmad i gamla unkna könsroller. Jag ser inte någon förälder vinna på detta i sin föräldraroll och den stora förloraren blir ju barnet.
 
Jag tycker att argumentet att "staten ska inte lägga sig i hur vi delar föräldraledigheten" är det konstigaste av allt. Alla får ju dela föräldraledigheten precis hur tusan de vill! Däremot, för att få ut föräldrapenning ställs vissa villkor och krav. Precis som det ställs villkor och krav för alla andra bidrag, t.ex. försörjningsstöd, bostadsbidrag, sjukpenning, studiebidrag. I så fall borde väl inte staten lägga sig och ställa krav på folk som går på andra typer av bidrag heller?
 
Jag tycker att argumentet att "staten ska inte lägga sig i hur vi delar föräldraledigheten" är det konstigaste av allt. Alla får ju dela föräldraledigheten precis hur tusan de vill! Däremot, för att få ut föräldrapenning ställs vissa villkor och krav. Precis som det ställs villkor och krav för alla andra bidrag, t.ex. försörjningsstöd, bostadsbidrag, sjukpenning, studiebidrag. I så fall borde väl inte staten lägga sig och ställa krav på folk som går på andra typer av bidrag heller?

Det är som vanligt, man är mest intresserad av sina rättigheter och glömmer att de allra oftast kommer med skyldigheter också... :meh:
 
Jag trodde i min enfald att jag fostrat en son till en jämlike både på hemmaplan o i arbetslivet. Han skaffade sig barn o blev ensam förälder, jag flyttade nära o var stand in förälder medans modern tvångsvårdades. Vardagen lunkade på o sso träffade han en ny kvinna med egna barn o sen fick dom en sladdis.
Naturligtvis kan han inte ta ut sina dagar eftersom han har högre inkomst än kvinnan.
Surt sa räven, det krävs mer än en generation för att förändra mönster.
 
Men att se strukturer... känns som ett annat perspektiv.

Alla ser nog strukturer. Att kvinnor har tagit det huvudsakliga ansvaret för barnuppfostran i alla samhällen genom tid och rum som finns dokumenterade är en struktur. Att vi delar den könsrollen med alla andra däggdjur med liknande könsdimorfism är en annan. Biologi spelar naturligtvis en viss roll i frågan om varför kvinnor föredrar att vara hemma med barnen i så mycket högre utsträckning än män. Det är inte bara en "uråldrig tradition som är fastlimmad i gamla unkna könsroller" eller liknande även om vi också är påverkade av kulturella betingade könsroller. Jag ser gärna att vi uppmuntrar till ett jämnare uttag av föräldraförsäkringen för att inte förstärka eller reproducera onödiga kulturellt betingade könsroller men kvotering är helt fel väg att gå av flera anledningar enligt mig. Det finns exempelvis en del föräldrapar där den ena föräldern är klart mindre lämplig för att ta hand om barnet på grund av missbruksproblematik eller annat, samt en enorm bredd av individuella livssituationer och preferenser som gör att vissa par (och i förlängningen barnet) helt enkelt mår bäst av att ena föräldern stannar hemma mer.

Socialförsäkringsrapport 2015:3 visar att risken för långtidssjukskrivning ökar hos både män och kvinnor vid en jämn fördelning (självvald dessutom). IFAU 2016:21 visar att risken för separation ökar hos par vid en jämnare fördelning. Det är några av många exempel på tecken som gör att vi bör vara försiktiga innan vi påtvingar människor roller de inte vill ha (trots allt är det ju bara de som påverkas av ett kvoterat uttag).
 
Alltså jag tycker att varje familj ska få bestämma själva över alla dagar.
Både jag och sambon är karriärmänniskor och vill väl helst slippa vara hemma pga det men samtidigt är jag en ”mammakvinna” i hjärtat också och skulle vi få välja när den dagen kommer vet jag att det optimala är att vi är hemma tillsammans en månad och sen är jag hemma resten och sen jobbar ca 80% tills barnen börjar skolan och ”klarar” att föräldrarna jobbar 100% igen.

Min man är dessutom chef och dit har inte jag kommit ännu så det vore också naturligt då jag med största sannorlikhet kommer att studera ett antal år framöver nu och ta en paus för att skaffa barn någonstans i mitten.

Ni vill slippa vara hemma och eftersom han är chef behöver han inte skapa sig en relation med barnen? Eller få en inblick hur det är i att vara hemma med barn?
 
Ok nu förstår jag var som menas med att papporna "missgynnas" mtp sgi-reglerna. Men hade det varit en stor grej så hade ju männen tagit ut flest dagar?

Det jag är skeptisk till är att tiden mamman kan vara hemma om man behöver ta 7 dagar/vecka faktiskt är väldigt kort mtp amning mm.
 
@Blue
Nej jag tror inte att alla ser strukturer. Jag tror att väldigt många stirrar sig blinda i sin egen upplevelse kring föräldraledighet för att kunna se den större bilden och få distans.

Att börja prata om att det är kvinnans biologi som gör att det är hon som tar det största ansvaret och också ett lika klassiskt argument för att stävja utveckling. Det är inte rimligt att jämföra oss med andra däggdjur eftersom vi är en mer evolverad art som faktiskt kan tänka, välja och skapa en jämlikhet som inte är baserad på eventuell biologi.

Om en inte vill bli "påtvingad en föräldraroll" så bör en faktiskt inte skaffa barn. Skaffar en barn är det väl ändå ens skyldighet att ta hand om detta barn också.

Du får gärna länka till rapporterna om sjukskrivning och separation. Att par separerar ofta under småbarnsåren är inget nytt fenomen som kommit med jämnare fördelning.
 
Alla ser nog strukturer. Att kvinnor har tagit det huvudsakliga ansvaret för barnuppfostran i alla samhällen genom tid och rum som finns dokumenterade är en struktur. Att vi delar den könsrollen med alla andra däggdjur med liknande könsdimorfism är en annan. Biologi spelar naturligtvis en viss roll i frågan om varför kvinnor föredrar att vara hemma med barnen i så mycket högre utsträckning än män. Det är inte bara en "uråldrig tradition som är fastlimmad i gamla unkna könsroller" eller liknande även om vi också är påverkade av kulturella betingade könsroller. Jag ser gärna att vi uppmuntrar till ett jämnare uttag av föräldraförsäkringen för att inte förstärka eller reproducera onödiga kulturellt betingade könsroller men kvotering är helt fel väg att gå av flera anledningar enligt mig. Det finns exempelvis en del föräldrapar där den ena föräldern är klart mindre lämplig för att ta hand om barnet på grund av missbruksproblematik eller annat, samt en enorm bredd av individuella livssituationer och preferenser som gör att vissa par (och i förlängningen barnet) helt enkelt mår bäst av att ena föräldern stannar hemma mer.

Socialförsäkringsrapport 2015:3 visar att risken för långtidssjukskrivning ökar hos både män och kvinnor vid en jämn fördelning (självvald dessutom). IFAU 2016:21 visar att risken för separation ökar hos par vid en jämnare fördelning. Det är några av många exempel på tecken som gör att vi bör vara försiktiga innan vi påtvingar människor roller de inte vill ha (trots allt är det ju bara de som påverkas av ett kvoterat uttag).

Om en förälder inte är lämplig att ta hand om barnet pga. missbruksproblematik är väl den rimligaste lösningen att den föräldern inte har vårdnad om barnet? I alla fall när en förälder inte är lämpad att ta hand om barnet är ensam vårdnad till den förälder som är lämplig den bästa lösningen.

Hur mycket som är kulturellt och biologiskt är sedan en väldigt komplex diskussion. Det finns grupper för män tar stort ansvar för bar men redan från spädbarnstiden. Fäder som bär med sig barnen när de jagar eller ägnar sig åt annat arbete. Hur vi tolkar historien och bor nutid styrs till väldigt stor del av det samhälle, den kultur vi själva lever i.

Och vill en förälder vara hemma längre är det fritt fram för det, men staten ska inte förväntas betala för det. Det får man finansiera på egen hand.

Sedan är det intressant att du ser separation som något per automatik negativt. Det behöver det inte alls vara. Det är oftast kvinnor som tar initiativet. Kanske är det lättare att ta det steget när man är jämställd och har en egen, stabil ekonomi? Det är svårare att ta det steget om du är ekonomiskt beroende av den andra parten.
 
Alla får väll ha en åsikt men är väll rimligt att ta in synpunkter från de som faktiskt är/har varit i situationen.

Jag tycker det är viktigt att båda föräldrarna är primärföräldrar och ett mål bör väll vara att föräldraledigheten delas lika mellan båda vårdnadshavarna. Både för barnens skull, som jag anser gynnas av att ha bra relation med båda sina föräldrar, och för en mer jämställd position mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden. Tycker dock öronmärkta dagar för respektive förälder är fel väg att gå utan att man på andra sätt istället ska uppmuntra att även den med högre inkomst tar föräldraledigt. Ex anser ja hushållet bör få in lika mycket per månad med en lön + en föräldrapenning oavsett om den med hög eller låg inkomst är föräldraledig.
 
Den forskning som finns på detta visar att kvinnan är hemma mer även när hon tjänar mest. Då använder man istället argumentet att hon får ut mer i föräldrapenning (eftersom hennes lön är högre) och att familjen därför tjänar på att hon tar ut mer fl.
Det är möjligt att man bara ändrar anledning då men då kan man ta bort löneskillnaderna helt från frågan och min kommentar var ironisk. Det vanligaste är trots allt att kvinnor väljer män med högre inkomst av en eller annan anledning och då skulle ett sätt vara att välja män med lägre inkoms även om det i sig inte är ett realististk alternativ.
 
Det är möjligt att man bara ändrar anledning då men då kan man ta bort löneskillnaderna helt från frågan och min kommentar var ironisk. Det vanligaste är trots allt att kvinnor väljer män med högre inkomst av en eller annan anledning och då skulle ett sätt vara att välja män med lägre inkoms även om det i sig inte är ett realististk alternativ.
Väljer män med högre inkomst? Vad har du för erfarenheter egentligen? Jag har aldrig hört talas om någon IRL som har valt livspartner utifrån vad hen tjänar.
 
Alla får väll ha en åsikt men är väll rimligt att ta in synpunkter från de som faktiskt är/har varit i situationen.

Jag tycker det är viktigt att båda föräldrarna är primärföräldrar och ett mål bör väll vara att föräldraledigheten delas lika mellan båda vårdnadshavarna. Både för barnens skull, som jag anser gynnas av att ha bra relation med båda sina föräldrar, och för en mer jämställd position mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden. Tycker dock öronmärkta dagar för respektive förälder är fel väg att gå utan att man på andra sätt istället ska uppmuntra att även den med högre inkomst tar föräldraledigt. Ex anser ja hushållet bör få in lika mycket per månad med en lön + en föräldrapenning oavsett om den med hög eller låg inkomst är föräldraledig.
Idén är ju inte dålig (sista meningen), frågan är hur det skulle gå till? Iaf om man förutsätter att fp fortfarande ska vara inkomstbaserad.
 
Att börja prata om att det är kvinnans biologi som gör att det är hon som tar det största ansvaret och också ett lika klassiskt argument för att stävja utveckling. Det är inte rimligt att jämföra oss med andra däggdjur eftersom vi är en mer evolverad art som faktiskt kan tänka, välja och skapa en jämlikhet som inte är baserad på eventuell biologi

Finns det en genetisk predisposition så påverkar det vårt beteende oavsett hur tänkande och utvecklade vi är. Det är förvisso sant att biologi historiskt har används för att rättfärdiga orättvisa könsroller men det i sig gör det inte rätt att förkasta väl underbyggda teorier om att biologin har en viss inverkan.

Om en inte vill bli "påtvingad en föräldraroll" så bör en faktiskt inte skaffa barn. Skaffar en barn är det väl ändå ens skyldighet att ta hand om detta barn också.

Jag skrev aldrig "påtvingad en föräldraroll". En föräldraroll, eller att "ta hand om [ett barn]" kan innefatta bra mycket mer än att stanna hemma med barnet i början.

Du får gärna länka till rapporterna om sjukskrivning och separation. Att par separerar ofta under småbarnsåren är inget nytt fenomen som kommit med jämnare fördelning.

"För att fastställa ett orsakssamband mellan fördelningen av föräldrapenning inom hushållet och sannolikheten för separation jämför vi par som fick barn precis innan och efter att de så kallade pappamånaderna i föräldraförsäkringen infördes. Pappor som fick barn precis efter att reformerna trädde i kraft hade starkare ekonomiska incitament att ta ut föräldraledighet jämfört med pappor som fick barn precis innan reformerna. Vi visar att bägge reformerna ledde till att papporna tog ut mer föräldrapenning, medan mammorna tog ut en mindre andel av dagarna. I den grupp som ändrade sitt uttag av föräldraledighet som en följd av reformerna separerade paren oftare."

IFAU 2016:21


Socialförsäkringsrapport 2015:3
 
Senast ändrad:

Liknande trådar

Relationer Jag skulle vilja bolla lite kring det här med initiativförmåga och känslan som jag har av att alltid vara den som tar initiativ och "tar...
2 3 4
Svar
76
· Visningar
6 385
Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har...
2
Svar
39
· Visningar
7 044
Senast: mars
·
Skola & Jobb Började nytt jobb för 2 veckor sedan. Ingen överlämning har funnits eller upplärning utav arbetsuppgifter, utan jag får springa och ta...
2
Svar
37
· Visningar
4 629
Senast: Soapbubble
·
Relationer Har tänkt lääänge nu att jag måste skriva av mig här på buke åter igen för att få lite råd från kloka individer. Jag har varit singel...
2 3
Svar
58
· Visningar
13 261
Senast: LovingLife
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp