Oberättigad åsikt eller?

Dåligt förslag tycker jag men jag har inga barn så jag får väl inte heller ha en åsikt O_o

Har själv fått höra från vänner om jag sagt något de inte gillar att jag vet inte hur det är för jag har inga barn
 
Självklart får en ha en åsikt i sådana här frågor, oavsett egna barn eller inte.

Jag har alltid varit snudd på militant när det gäller fördelning av föräldraledighet. Sedan blev jag dock kär i en lantbrukare, och har fått inse att det bara inte går att dela helt lika (om vi inte ska vara hemma fyra månader var med barnet som sedan får börja på förskola vid åtta månaders ålder). Han har inga anställda och har inte heller råd att ha det. För oss innebär det att om han är helt föräldraledig under vårbruk så blir det ingen sådd det året-ingen inkomst. Är han ledig i skörden blir det inget skördat-ingen inkomst. Hans utgifter för arrenden etc skulle dock ligga kvar, så vi skulle väl få betala en halv miljon eller så för att få ihop kalkylen. Då räcker inte försäkringskassans slantar långt.

Dock tycker jag att det är bra att fler dagar öronmärks till vardera förälder, om än inte varenda en utav dem.
 
Självklart får en ha en åsikt i sådana här frågor, oavsett egna barn eller inte.

Jag har alltid varit snudd på militant när det gäller fördelning av föräldraledighet. Sedan blev jag dock kär i en lantbrukare, och har fått inse att det bara inte går att dela helt lika (om vi inte ska vara hemma fyra månader var med barnet som sedan får börja på förskola vid åtta månaders ålder). Han har inga anställda och har inte heller råd att ha det. För oss innebär det att om han är helt föräldraledig under vårbruk så blir det ingen sådd det året-ingen inkomst. Är han ledig i skörden blir det inget skördat-ingen inkomst. Hans utgifter för arrenden etc skulle dock ligga kvar, så vi skulle väl få betala en halv miljon eller så för att få ihop kalkylen. Då räcker inte försäkringskassans slantar långt.

Dock tycker jag att det är bra att fler dagar öronmärks till vardera förälder, om än inte varenda en utav dem.

Om det inte går att lösa på annat sätt finns alltid möjligheten att den förälder som kan vara hemma ges ensam vårdnad om barnet. Vips får hen alla dagar att förfoga över.
 
Jag funderar på en sak på det här med dela dagar och dela lika. Vi kommer att dela antal månader hemma lika, men dagarna kommer inte bli lika så därför kommer vi att räknas som ”ojämnställda” (förut när man fick jämställdhetsbonusen kollade dom om man delat de betalda dagarna lika inte antal månader). Jag tycker det blir lite problematiskt eftersom man efter ett års ålder bör ta ut fem dagar för att behålla sgi, ska man införskaffa en regel där man får fem månader eller tex 50% tycker jag man bör slopa sgi-regeln. Vet familjer där mamman knappt tar ut några dagar alls första året för att pappan också ska kunna vara hemma ett år. Tanken är god, man bör dela mer lika för att alla gynnas av det, men då måste man nog kolla på reglerna runt i kring också!

Jag håller helt med dig!!! Vi hade samma "problem". Jag var hemma första året och min man andra året men han har tagit ut fler dagar (jag har fått ge honom några av mina). Annars hade min SGI varit skyddad men inte hans trots att vi var hemma lika länge. Jag tycker inte att SGI regeln ska vara bunden till barnets ålder utan till den enskilde föräldern. Varför ska de förälder som tar ut ledighet som nummer två missgynnas av det? Oftast blir det papporna. Och i de familjer där mamman inte kan ta ut mindre än 5-7 dagar/vecka så finns det inte mycket dagar kvar till pappan som måste ta ut 5 dagar/vecka för att behålla sin SGI. Så otroligt dumt och det motarbetar jämställdheten! Nu hade vi tur. Eller nä, tur var det inte. Vi prioriterade föräldraledigheten framför fin bostad, semesterresor och dyra levnadsvanor och hade råd med att jag bara tog ut 3 dagar per vecka så min man kunde få dagar av mig.
 
Jag som också är barnlös får ofta höra att jag inte kan uttala mig om någonting som har med barn att göra. En sån här fråga tycker jag egentligen inte handlar så mycket om just barnen, utan mer om jämställdhet och genusfrågor. Och där har jag i allra högsta grad en åsikt.

Nu tror jag i och för sig att de reaktioner jag får på just den här frågan grundar sig i att mina jämngamla med barn är fast i ojämställdhetsträsket. Hon har hoppat av gymnasiet/har enbart en gymnasieutbildning i botten/typiskt lågavlönat jobb hon inte trivs med och han drar in mer pengar till hushållet. Familjen förlorar ekonomiskt på att hon jobbar och han är hemma, och därför blir de arga om såna här diskussioner kommer på tal. Mina äldre vänner som väntat lite med att skaffa barn och har stabila karriärer (behöver ju inte vara ett flådigt jobb på nått sätt, men åtminstone ett jobb de trivs med!) och/eller utbildning innan lever generellt mer jämställt.
 
Idag har det kommit ett förslag om att föräldraledigheten ska delas upp om fem månader till vardera förälder och fem månader som får fördelas hur föräldrarna än vill. En "vän" i mitt facebookflöde delade artikeln och hen tycker att det är ett dåligt förslag. Jag håller inte med då jag tycker att det är ett helt rimligt förslag att papporna får egna månader. Nu har dock diskussionen mynnat ut i att jag inte får ha någon åsikt alls i frågan eftersom jag inte har barn själv. Jag tycker förstås inte att det är rimligt eftersom jag har en hel del åsikter (såklart, vem har inte det?) där jag inte har en personlig anknytning till frågan.

Hur bemöter en sånt här, eller är det verkligen så att jag inte skulle vara åsiktsberättigad för att jag inte har personlig erfarenhet?

Det är väl som med allt inom politik: alla har rätt att ha en åsikt.
De som har egen erfarenhet i ämnet har kanske lite andra förutsättningar till en grundad åsikt.
 
Idag har det kommit ett förslag om att föräldraledigheten ska delas upp om fem månader till vardera förälder och fem månader som får fördelas hur föräldrarna än vill. En "vän" i mitt facebookflöde delade artikeln och hen tycker att det är ett dåligt förslag. Jag håller inte med då jag tycker att det är ett helt rimligt förslag att papporna får egna månader. Nu har dock diskussionen mynnat ut i att jag inte får ha någon åsikt alls i frågan eftersom jag inte har barn själv. Jag tycker förstås inte att det är rimligt eftersom jag har en hel del åsikter (såklart, vem har inte det?) där jag inte har en personlig anknytning till frågan.

Hur bemöter en sånt här, eller är det verkligen så att jag inte skulle vara åsiktsberättigad för att jag inte har personlig erfarenhet?

Jag såg delningen och ditt inlägg!
Jag blev bara så jävla trött rent ut sagt, jag orkade rent av inte ge mig in i debatten men du har både rätt till din åsikt och i din åsikt (IMHO).
 
Jag tycker det ar alldeles utmarkt att ha asikter i amnen man inte har personlig erfarenhet av, for jag tycker inte policy ska grundas pa personliga (tyckes)asikter, utan pa empirisk research och ideologi, sa langt som mojligt.
 
Självklart måste man få ha en åsikt om var ens skattepengar går. Däremot kan jag se argumentet från personerna du diskuterar med. Det kan vara så att det inte passar in i deras familj (männen kanske inte vill vara föräldralediga eller det klassiska skitsnacket "jobbet sätter stopp"). Det är klart att det suger om båda föräldrarna inte kan tänka sig att vara hemma.

Den enda gången jag egentligen kan se att det är riktigt drygt är nog när ena föräldern är hemma säg varannan vecka pga arbetstiderna. Då har man ju redan delat rakt av, på sätt och vis, men hur ofta händer det? Inte tillräckligt för att sätta reglerna efter det i alla fall. Kanske vore det inte så tokigt att överväga en möjlighet till omprövning av den enskilda familjen där en förälder alltid är hemma pga sjukskrivning på lång tid, ovanligt upplägg av arbetstider etc?
 
Det är väl som med allt inom politik: alla har rätt att ha en åsikt.
De som har egen erfarenhet i ämnet har kanske lite andra förutsättningar till en grundad åsikt.
Jag skulle vilja gå så långt att jag just i det här fallet hävdar att det är precis tvärt om. De som själva har erfarenhet har svårt att se förbi den egna speciella situationen. De som inte har det har lättare att se frågan på en strukturell nivå. Och strukturellt sett har det ju visat sig att adderar man ihop allas specifika situationer blir det väldigt ojämställt.
 
Jag skulle vilja gå så långt att jag just i det här fallet hävdar att det är precis tvärt om. De som själva har erfarenhet har svårt att se förbi den egna speciella situationen. De som inte har det har lättare att se frågan på en strukturell nivå. Och strukturellt sett har det ju visat sig att adderar man ihop allas specifika situationer blir det väldigt ojämställt.

Visserligen.
Samtidigt som det verkligen kan bli problematiskt för ganska många familjer om styrningen "uppifrån" blir väldigt detaljerad.
Reglerna för föräldraledigheten bör ju vara sådana att de passar in i de flesta familjers liv, tycker jag.
 
Idag har det kommit ett förslag om att föräldraledigheten ska delas upp om fem månader till vardera förälder och fem månader som får fördelas hur föräldrarna än vill. En "vän" i mitt facebookflöde delade artikeln och hen tycker att det är ett dåligt förslag. Jag håller inte med då jag tycker att det är ett helt rimligt förslag att papporna får egna månader. Nu har dock diskussionen mynnat ut i att jag inte får ha någon åsikt alls i frågan eftersom jag inte har barn själv. Jag tycker förstås inte att det är rimligt eftersom jag har en hel del åsikter (såklart, vem har inte det?) där jag inte har en personlig anknytning till frågan.

Hur bemöter en sånt här, eller är det verkligen så att jag inte skulle vara åsiktsberättigad för att jag inte har personlig erfarenhet?
Antar att du är en av de som betalar skatt till föräldradagarna :) och lever i en demokrati. Så då borde du få ha åsikter :D (och rent teoretiskt sett så skulle du ju kunna råka få barn i framtiden och påverkas då.)
 
Jag hoppas att de slopar duttandet med månader och delar dagarna rakt av på en gång.
Javisst! Ingen tvingar dig att skaffa barn och ingen tvingar dig att ta emot några förmåner men vill du ha dem så gäller reglerna oavsett vem du är.

Wow, det har ledde mig pa en tankepromenad!

Forst tankte jag "saklart ska dagarna vara per person, oavsett kon" - alltsa, du far X dagar oavsett kon nar du blir foralder - sjalvklart!
Enda problemet blir val isafall om man ar ensamstaende - da gar det ju ut pa barnet om de bara far ha foraldrar hemma halften av dagarna jmf med tva foraldrar.
Sa ska det kanske delas ut per barn, och splittas per vardnadshavare - om den splittas 50/50, sa bor ocksa foraldradagarna splittas lika.
Till sist kommer jag tillbaka till att 5 manader per foralder, och 5 manader att dela fritt, ar ett jatterationellt satt att dela foraldraforsakringen.
 
Idag har det kommit ett förslag om att föräldraledigheten ska delas upp om fem månader till vardera förälder och fem månader som får fördelas hur föräldrarna än vill. En "vän" i mitt facebookflöde delade artikeln och hen tycker att det är ett dåligt förslag. Jag håller inte med då jag tycker att det är ett helt rimligt förslag att papporna får egna månader. Nu har dock diskussionen mynnat ut i att jag inte får ha någon åsikt alls i frågan eftersom jag inte har barn själv. Jag tycker förstås inte att det är rimligt eftersom jag har en hel del åsikter (såklart, vem har inte det?) där jag inte har en personlig anknytning till frågan.

Hur bemöter en sånt här, eller är det verkligen så att jag inte skulle vara åsiktsberättigad för att jag inte har personlig erfarenhet?

Men gud, klart du har rätt till en åsikt! Jag är varken invandrare, arbetslös, sjukskriven, pensionär, går i skolan, polis, sjuksköterska, lärare etc etc men jag har ändå mycket åsikter om hur jag tycker att det bäst ska se ut för att bli så bra som möjligt för alla dessa grupper jag inte tillhör. Det är väl det som är politik eller?!
 
Jag håller helt med dig!!! Vi hade samma "problem". Jag var hemma första året och min man andra året men han har tagit ut fler dagar (jag har fått ge honom några av mina). Annars hade min SGI varit skyddad men inte hans trots att vi var hemma lika länge. Jag tycker inte att SGI regeln ska vara bunden till barnets ålder utan till den enskilde föräldern. Varför ska de förälder som tar ut ledighet som nummer två missgynnas av det? Oftast blir det papporna. Och i de familjer där mamman inte kan ta ut mindre än 5-7 dagar/vecka så finns det inte mycket dagar kvar till pappan som måste ta ut 5 dagar/vecka för att behålla sin SGI. Så otroligt dumt och det motarbetar jämställdheten! Nu hade vi tur. Eller nä, tur var det inte. Vi prioriterade föräldraledigheten framför fin bostad, semesterresor och dyra levnadsvanor och hade råd med att jag bara tog ut 3 dagar per vecka så min man kunde få dagar av mig.

tanken med det är samma som att nu strypa det efter 3 års ålder, man vill ha tillbaka föräldrarna i arbete. Man vill undvika att kvinnor tar ut 3dgr/veckan i evigheter.
 
tanken med det är samma som att nu strypa det efter 3 års ålder, man vill ha tillbaka föräldrarna i arbete. Man vill undvika att kvinnor tar ut 3dgr/veckan i evigheter.

Men samtidigt hindrar man män från att vara föräldralediga på samma villkor som kvinnor. Vilket i förlängningen ger kvinnor sämre villkor i arbetslivet då arbetsgivare hellre väljer en man än en kvinna för kvinnan är f-ledig för länge.

Om man gjort om det till ett personligt SGI-skydd istället för att ha det knutet till barnets ålder hade det varit rättvisare.
 
Men samtidigt hindrar man män från att vara föräldralediga på samma villkor som kvinnor. Vilket i förlängningen ger kvinnor sämre villkor i arbetslivet då arbetsgivare hellre väljer en man än en kvinna för kvinnan är f-ledig för länge.

Om man gjort om det till ett personligt SGI-skydd istället för att ha det knutet till barnets ålder hade det varit rättvisare.

Hur hindrar det männen? de får ju fördelen med fler dagar att ta ut?
 
Jag undrar också hur det hindrar männen?

Ett argument som jag är lite förundrad över är från höginkomsttagare som enligt utsago "inte har råd" att vara hemma med barnet eftersom hen inte får ut 80% av lönen. För mig är det som att säga att det stora huset, den nya bilen, semesterresan och annan lyxkonsumtion som en hög lön ger möjligheter till är viktigare än tiden hemma med barnet. Det blir även som att säga att låginkomsttagare då inte skulle ha råd att skaffa barn alls. Nu är jag månne väldigt krass, men barn dimper som inte ner som en blixt från klar himmel och med lite ekonomisk planering torde väl även en höginkomsttagare "ha råd" att vara hemma.
 
Wow, det har ledde mig pa en tankepromenad!

Forst tankte jag "saklart ska dagarna vara per person, oavsett kon" - alltsa, du far X dagar oavsett kon nar du blir foralder - sjalvklart!
Enda problemet blir val isafall om man ar ensamstaende - da gar det ju ut pa barnet om de bara far ha foraldrar hemma halften av dagarna jmf med tva foraldrar.
Sa ska det kanske delas ut per barn, och splittas per vardnadshavare - om den splittas 50/50, sa bor ocksa foraldradagarna splittas lika.
Till sist kommer jag tillbaka till att 5 manader per foralder, och 5 manader att dela fritt, ar ett jatterationellt satt att dela foraldraforsakringen.
Nej det går inte ut över barnet. Är en förälder ensam vårdnadshavare så får hen alla dagarna redan idag. (Ensam vårdnadshavare ska inte förväxlas med ensamstående för har föräldrarna delad vårdnad men inte bor ihop fördelas dagarna som om de bodde ihop. Civilstatus och barnets boende har inget med vårdnaden att göra.) Din tanke är alltså inget problem ens idag. Föräldradagarna är per barn. Skillnaden om det nya förslaget går igenom är att ny partner som bor tillsammans med barnet och den andre föräldern kan ta ut föräldradagar också. Så är det inte nu utan nu kan enbart bioföräldrarna ta ut föräldradagarna.
 
tanken med det är samma som att nu strypa det efter 3 års ålder, man vill ha tillbaka föräldrarna i arbete. Man vill undvika att kvinnor tar ut 3dgr/veckan i evigheter.
I all evighet blir det inte. Man får ju bara ta ut föräldradagar i den mån man har föräldradagar kvar att ta ut efter att barnet fyllt 18 månader.

Många försöker ju spara dagar så man kan ta ut i samband lov och liknande.
 

Liknande trådar

Relationer Jag skulle vilja bolla lite kring det här med initiativförmåga och känslan som jag har av att alltid vara den som tar initiativ och "tar...
2 3 4
Svar
76
· Visningar
6 385
Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har...
2
Svar
39
· Visningar
7 044
Senast: mars
·
Skola & Jobb Började nytt jobb för 2 veckor sedan. Ingen överlämning har funnits eller upplärning utav arbetsuppgifter, utan jag får springa och ta...
2
Svar
37
· Visningar
4 629
Senast: Soapbubble
·
Relationer Har tänkt lääänge nu att jag måste skriva av mig här på buke åter igen för att få lite råd från kloka individer. Jag har varit singel...
2 3
Svar
58
· Visningar
13 261
Senast: LovingLife
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp