Jag tänker att det finns en risk i att tänka ut hurdant liv man vill ha tillsammans med en annan person. Sen träffar man någon, och det är långt ifrån säkert att den personen passar in i ens plan.
Jag tänker mig nog snarare att om jag träffar på någon jag tycker om, så vill jag ha det förhållande med den personen som den personen och jag kan ha och trivas med. Om min partner hade verkat ha en färdig plan för mig när vi träffades, som innefattade samboskap, barn, att jag ska ändra mina vanor et cetera, så hade jag dragit öronen åt mig. Jag upplever i sådana situationer att det inte är mig den andra är intresserad av, utan av att förverkliga sin plan.
Jag säger inte att hon tänker så, men jag hade tänkt så om jag varit hon, utifrån vad du skriver här.
(Jag har nog aldrig i hela mitt liv varit säker på att något kommer att lösa sig till det bästa, men det händer ju att det gör det ändå.
)
