Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Det som är intressant är ju också att så som man uppfattar sig själv kanske inte är så som omgivningen uppfattar en.
, unga män i dag kommer säkert att vara "fräschare" när dom blir 60-70 än de 50 talisterna generellt är idag
Fast hur man själv beskriver att man är och hur andra uppfattar en, stämmer ju inte alltid överens. Någon säger att den är smart, men jag (och många andra) tycker att den är korkad eller någon säger att den är ödmjuk, men få/ingen upplever personen som ödmjuk. Vem har då rätt?Men man borde väl veta hur man är själv ...mer än andra vet
Det är mycket moraliserande i tråden just nu. Tycker jag.
Hur menar du då?
På att vissa av oss tycker det är tröttsamt med män som bara vill träffa någon som är yngre?
I mitt fall handlar det ju om att det blir jobbigt när man är på dejtingsidorna. Om jag vill träffa en man i samma ålder men de i samma ålder bara vill träffa någon som är 15 år yngre så blir det ju tröttsamt.
Om jag vill träffa en man i samma ålder men de i samma ålder bara vill träffa någon som är 15 år yngre så blir det ju tröttsamt.
Livet är tufft.
Ja såklart det är tröttsamt om de man söker egentligen söker någon annan. Vad andra vill kan vi inte påverka.
Så länge ingen tvingar sig på någon eller stalkar osv får väl alla önska vad de vill?
Det störande när t ex en 70-åring kontaktar någon som sätter taket vid 50 är väl inte om tråden moraliserar över det? Det är mer störande att han gör det. Dessutom verkar han inte ensam om att söka kvinnor som är betydligt mycket yngre än han själv.Ja såklart det är tröttsamt om de man söker egentligen söker någon annan. Vad andra vill kan vi inte påverka.
Så länge ingen tvingar sig på någon eller stalkar osv får väl alla önska vad de vill?
I helgen har det också blivit "bråk" om parfym/sköljmedel, rökning och alkohol. Så jäkla trist.
Jag är extremt doftkänslig och klarar inte parfymer, det tror jag att hjärtat har accepterat nu... typ. Men det känns inte som hon tar det riktigt på allvar.
Jag hatar rökning och hjärtat sa när vi började träffas att hon skulle sluta och rökte inte när vi var tillsammans. Så är det inte längre. Jag känner hur det också sätter sig i halsen på mig tyvärr... (dessutom är det extremt avtändande)
Hon överdoserar sköljmedel (starkt doftande) så det är löjligt
Och hon älskar öl och jag är som världens ufo i hela hennes kompiskrets (som jag inte ens träffat än) och för henne med till viss del, eftersom jag inte dricker...
Och ja, jag blir lite ledsen när ölen (okej, den stör mig inte så mycket egentligen), ciggen och parfymen känns viktigare än att jag mår bra. Samtidigt som jag känner mig som världens tjatkärring när jag tar upp såna här saker och speciellt eftersom det inte känns som jag blir riktigt förstådd av henne... jag är så rädd att det ska förstöra för oss
Vill poängtera att jag INTE har varken tjatat eller tagit upp frågan igen ang flytt.
Men här om dagen när vi satt i soffan på kvällen, efter att ha varit hos hennes mamma och hälsat på (som för övrigt var världens mysigaste) säger hjärtat att hon vill att jag flyttar dit det gör mig så jäkla lycklig. Jag börjar prata lite om att jag då ska säga upp min lägenhet osv. Hjärtat blir lite tyst, jag frågar om det blev för verkligt nu och hon svarar ja, men säger att hon vill och att det kommer bli så underbart.
Dagen efter åker vi ut till hennes mor igen, de pratar mycket om flytten då både hon, hennes mor och bror ska flytta i samma veva (brodern ska ta över mammans hus bla). Jag säger inget om att jag ska flytta med eftersom det inte känns som läge för det. Det märks att hjärtat tycker det är rätt jobbigt med alltihop.
Framåt kvällen blir det lite mer prat om det hela och jag frågar lite på skämt "vad ska din mamma tycka", "ja, hon kommer tycka det är alldeles för tidigt" svarar hon och fortsätter "och det är det ju".
Jag frågar igen om hon verkligen vill att jag flyttar in, om hon inte tycker att det blir lite för mycket med allt, att jag inte vill att hon ska må dåligt. Och hon svarar att det är lite jobbigt, men att det är ju mer praktiskt så (för mig). Jag säger att vi inte sa göra det för att det är praktiskt och det är okej om hon vill att vi väntar (den korta versionen). Och hjärtat säger att hon vill vänta. SÅ... tillbaka på ruta ett.
I helgen har det också blivit "bråk" om parfym/sköljmedel, rökning och alkohol. Så jäkla trist.
Jag är extremt doftkänslig och klarar inte parfymer, det tror jag att hjärtat har accepterat nu... typ. Men det känns inte som hon tar det riktigt på allvar.
Jag hatar rökning och hjärtat sa när vi började träffas att hon skulle sluta och rökte inte när vi var tillsammans. Så är det inte längre. Jag känner hur det också sätter sig i halsen på mig tyvärr... (dessutom är det extremt avtändande)
Hon överdoserar sköljmedel (starkt doftande) så det är löjligt
Och hon älskar öl och jag är som världens ufo i hela hennes kompiskrets (som jag inte ens träffat än) och för henne med till viss del, eftersom jag inte dricker...
Och ja, jag blir lite ledsen när ölen (okej, den stör mig inte så mycket egentligen), ciggen och parfymen känns viktigare än att jag mår bra. Samtidigt som jag känner mig som världens tjatkärring när jag tar upp såna här saker och speciellt eftersom det inte känns som jag blir riktigt förstådd av henne... jag är så rädd att det ska förstöra för oss