Problemet är väl att jag just bränt fingrarna på båda sätten som du berör. Både vara den som kunde betala och vara den faktiskt inte har råd att bidra med lika mycket.
ja, det är ju tråkigt förstås, men det ska väl inte en okänd tjej behöva svi för?hon kanske inte är sådan.
Jodå, det vore lätt löst, skicka hästarna och sälja hem och hus och fara iväg och köra lastbil eller nåt, gärna då 13 timmarspass sex dar och ledigt två. Jag har provat det livet med! Man har då verken tid, ork eller lust att springa på fik eller ens prata med nån. Visserligen hade jag hästarna med mig, men efter att kramat om dem så var det bara att natta oavsett tid på dygnet. Men råd hade jag om jag velat!
detta förstod jag inte, man får väl inte köra 13 timmar? Du får väl tacka ja till rimliga jobbmängder? Vad har det med dejting att göra?
Jag föraktar inte utematen, den kan vara fantastiskt god och det kan vara mycket trevligt. Men att säga att det är det bästa som går att bjuda mig på, när sanningen är att hemlagat hur enkelt det än är är något jag uppskattar mera, det vore ju att ljuga. Och att hamna i det att man förväntas att bjuda lika schangtilt igen, det är jobbigt, det bara är så. Jag är så egoistisk så att jag vill känna att jag bjuder nån för att jag vill det och inte för att jag känner mig skyldig att göra det.
man kan träffas på en kaffe. 27 kr får väl en dejt vara värd? Bjud inte om du inte känner för det.
Jag kan unna mig, trots att jag håller hårt i slantarna. Hästarna och att utveckla möjligheten att bygga ett liv här är ett.
bra, då har du en plan. Hoppas du hittar någon som vill följa den. Att träffa en partner handlar om att man kanske gör gemensamma planer, sällan hittar man någon som godkänner en färdig plan. Men kanske du lyckas!
Givetvis är det ett förflutet liv och dess erfarenheter som format detta hur jag känner. Har helt enkelt hamnat i kläm för att vi inte resonerat likadant när vi haft olika förutsättningar.
