Sv: Nätdejting del 5!
När träffade du senast en vuxen människa som försökte underhålla och pjuddra med en annan som om den vore ett kinkigt barn?
KL (inget personligt till dig Trani)
Man umgås väl med människor vars beteende man gillar - eller? varför alltid dra det till ytterligheter?
Typ, jag kan tycka det är ok att sitta brevid någon på bussen, sålänge de inte tar upp all plats / luktar illa / kräks / börjar ta på mig et c et c. Nej tacka fan för det, vem gillar att hålla på med folk som beter sig som idioter? Men hur många som försöker göra fina och trevliga saker för en annan person för att de bryr sig både om den personen, samt vilket intryck man gör, beter sig som idioter? Ok att det kanske inte blir rätt jämt, men är. det. så. jäkla. svårt. att tacka och ta emot när någon genuint anstränger sig för en? Är det liksom värt att hävda sin "jag kan själv" och förinta den andras ansträngning? Är det inte ett ödmjukt tack att ta emot då - och vid ett senare tillfälle uttrycka vad man eg är bekvämare med om man känner att det behövs?
Beror på hur det görs. Jag tycker att sådana ansträngningar kan kännas påträngande, fjäskigt och... ja, ansträngt. Mycket bättre om personen anstränger sig för att vi ska ha en rolig upplevelse tillsammans. Jag vill inte bli behandlad som ett kinkigt barn som behöver underhållas och pjuddras med för att vara glad.
När träffade du senast en vuxen människa som försökte underhålla och pjuddra med en annan som om den vore ett kinkigt barn?
KL (inget personligt till dig Trani)
Man umgås väl med människor vars beteende man gillar - eller? varför alltid dra det till ytterligheter?
Typ, jag kan tycka det är ok att sitta brevid någon på bussen, sålänge de inte tar upp all plats / luktar illa / kräks / börjar ta på mig et c et c. Nej tacka fan för det, vem gillar att hålla på med folk som beter sig som idioter? Men hur många som försöker göra fina och trevliga saker för en annan person för att de bryr sig både om den personen, samt vilket intryck man gör, beter sig som idioter? Ok att det kanske inte blir rätt jämt, men är. det. så. jäkla. svårt. att tacka och ta emot när någon genuint anstränger sig för en? Är det liksom värt att hävda sin "jag kan själv" och förinta den andras ansträngning? Är det inte ett ödmjukt tack att ta emot då - och vid ett senare tillfälle uttrycka vad man eg är bekvämare med om man känner att det behövs?