*KL*Jösses:smirk:
Ja!
Tänk om vi skulle analysera S.´s ridbilder
Men lilla stumpan
Ladda upp bilden från någon websida, du kan få låna min om du vill! Vet inte om du har kvar min mailadress? Maila i så fall över den för då kan jag lägga upp den så omvärlden kan titta.
Det är de bilderna som sätter sig på näthinnan på läsarna, som de tolkar sin egen ridning utifrån. Ord är ju bara ord, och hur känner man egentligen om ryggen är med? Hej Charmtroll!
Det är i de funderingsbanorna jag också befinner mig. Har surfat runt och letat ridbilder för att kunna förklara hur jag ser på "träningsform", "lång och låg" och "tävlingsform" utan att det ska behöva innebära krullade halsar, sänkta ryggar och framtunga hästar. Det är inte så lätt.
Jag tror att en orsak är argumenten som luftats här på tråden - det kanske inte är meníngen att propagera för ridning "djup och rund" och bakom lod - ändå är det vad man gör.
Antingen genom att (som i ridsport) illustrera olika form genom att visa olika form på hästhalsen, eller egentligen olika grad av krullning...
Eller genom att beskriva det som så omöjligt svårt att rida fram näsan på hästen, att den bara orkar sticka ut nosen när den nått GP nivå. Isåfall kommer större delen av hästarnas framben att vara slut dessförinnan, kan jag upplysa. Sannolikt även mångas ryggverksamhet och framåtbjudning.
Jag vill hävda att hästar faktiskt vill sticka fram näsan och problemet är att ryttarna inte vill låta dem! Såklart det är svårt att rida i samlad form korrekt. Det är däremot inte lika svårt att rida i någorlunda korrekt form, utan större samling. Det kanske är helt ok att en häst som tävlas i LB bara klarar av att samla sig något steg i skritt då och då, vid halvhalt t ex eller precis i en galoppfattning. Då kan man jobba på de där fattningarna och halvhalterna tills hästen orkar dem lite mer, och den behöver inte nödvändigtvis krulla sig hela tiden i övrigt.
Olycksfall i arbetet kan hända oss alla, och en avslappnad nacke reagerar såklart på ett (bakåtverkande) tygeltag med att nosen följer med handen - självklart är det lätt att hamna bakom. Frågan är - ska man acceptera det som mer än tillfälligheter eller missar? Är det nödvändigt att träna hästar så? Finns det andra sätt - som även normalbegåvade ryttare med hobbyambitioner kan klara av? Finns det nackdelar med den djupa formen som ska räknas in vid frågan om vilka formalternativ man har (det finns alltid ett alternativ, t ex över tygeln eller lägre och längre)?
Skulle vilja plocka in lite bilder för att föra diskussionen vidare, men vet inte riktigt hur man gör. Har snott bilderna men förvanskat dem i photoshop för att anonymisera - får man göra så?
"träningsform", "lång och låg" och "tävlingsform" utan att det ska behöva innebära krullade halsar, sänkta ryggar och framtunga hästar. Det är inte så lätt.
Jag tror att en orsak är argumenten som luftats här på tråden - det kanske inte är meníngen att propagera för ridning "djup och rund" och bakom lod - ändå är det vad man gör.
Antingen genom att (som i ridsport) illustrera olika form genom att visa olika form på hästhalsen, eller egentligen olika grad av krullning...
Eller genom att beskriva det som så omöjligt svårt att rida fram näsan på hästen, att den bara orkar sticka ut nosen när den nått GP nivå. Isåfall kommer större delen av hästarnas framben att vara slut dessförinnan, kan jag upplysa. Sannolikt även mångas ryggverksamhet och framåtbjudning.
Jag vill hävda att hästar faktiskt vill sticka fram näsan och problemet är att ryttarna inte vill låta dem! Såklart det är svårt att rida i samlad form korrekt. Det är däremot inte lika svårt att rida i någorlunda korrekt form, utan större samling. Det kanske är helt ok att en häst som tävlas i LB bara klarar av att samla sig något steg i skritt då och då, vid halvhalt t ex eller precis i en galoppfattning. Då kan man jobba på de där fattningarna och halvhalterna tills hästen orkar dem lite mer, och den behöver inte nödvändigtvis krulla sig hela tiden i övrigt.
Olycksfall i arbetet kan hända oss alla, och en avslappnad nacke reagerar såklart på ett (bakåtverkande) tygeltag med att nosen följer med handen - självklart är det lätt att hamna bakom. Frågan är - ska man acceptera det som mer än tillfälligheter eller missar? Är det nödvändigt att träna hästar så? Finns det andra sätt - som även normalbegåvade ryttare med hobbyambitioner kan klara av? Finns det nackdelar med den djupa formen som ska räknas in vid frågan om vilka formalternativ man har (det finns alltid ett alternativ, t ex över tygeln eller lägre och längre)?
Skulle vilja plocka in lite bilder för att föra diskussionen vidare, men vet inte riktigt hur man gör. Har snott bilderna men förvanskat dem i photoshop för att anonymisera - får man göra så?
ja då har du ju tydligt och uppenbart inside info som vi andra inte har en sportslig att veta om. kanske sätter det hela i lite annan dager, i och för sig, men det kunde du ju sagt lite tidigare kanske, istället för att bli sur på den som skrev artikeln eller fotade bilderna
ja då har du ju tydligt och uppenbart inside info som vi andra inte har en sportslig att veta om. kanske sätter det hela i lite annan dager, i och för sig, men det kunde du ju sagt lite tidigare kanske, istället för att bli sur på den som skrev artikeln eller fotade bilderna
jag var bara tvungen mecka ett tag.....
Vad fan är detta , skall det föreställa en häst - känner mig väldigt seg i kolan.
