Vilken fin häst du harOtroligt härlig modell!
Men här hittar jag också en ”rolig” diskussionsgrej!
Så nu får du ursäkta att jag använder era bilder, menar inte att det behöver vara så för er men bilderna visade en grej som man verkar ha lite olika åsikter om hur det ska lösas:
Liksom min häst nu är bra i en riktigt lång och låg form men fortfarande har svårt hitta rätt i högre form (jaja, det kan bero på piloten med så jag ska väl skriva att VI är i den situationen) så visar du ett ekipage som har ganska ”lätt” för sig och har hittat rätt i traven men har svårare i galoppen.
Hur jobbar ni andra i den situationen?
Utnyttja det som är lätt och som man redan kan för att stärka och hoppas att det följer med till ens svaga grejer, eller i andra ytterligheten jobba med det man är ”dålig” på för att bli bättre där?
Jag förstår att rätt svar garanterat är i mitten av spektratså svaret lär bli att stärka där man är bra och kan hur man ska göra, men också jobba med att lära sig tekniken i det svåra så att man när man har tekniken där kan börja stärka det med.
I ovanstående exempel då stärka i trav, men inte heller sluta galoppera utan medvetet jobba med att hitta tekniken i galopp utan att hamna i läget där man hela tiden rider i det svåra/det som inte riktigt sitter.
Hur stor tolerans har ni för att göra saker som ni som ekipage inte kan (träna byten fast de inte är befästa, rida skänkelvikningar fast det blir taktmissar, eller träna öppnor fast hästen hamnar bakom lod i det arbetet och ni inte lyckas få den korrekt) med tanken att det kommer med tiden göra det bättre och lösa saker ni inte just nu kan?
Eller är ni mer trygghetsknarkare (som jag kan känna igen mig i) och rider bara övningar som ni kan göra bra. Sen rider man dem tills de övningarna lite magiskt gjort att hästen och ni kan nästa övning och gör skolan eller bytena bra rean från början
Varför @Blyger och andra känner att det tappas i galoppen är för att det går fortare. Förutsättningarna fanns inte riktigt i traven då det syns tydligt att fronten inte är uppe. Då får man inte den där känslan att man kan ta en kopp kaffe i galoppsprånget. Det handlar mest om teknik och inte så mkt styrka hos hästen då det blir betydligt enklare för hästen att galoppera när fronten är uppe.
Sen måste man såklart trava och framförallt galoppera ändå men jag tex gör ju det mest när jag rider ut fast i fältsits. Jag rider inte så mkt på bana ändå men jag galopperar inte där om inte förutsättningarna finns där i de lägre gångarterna. Det känns helt meningslöst för mig. Jag är ju heller ingen dressyrryttare så jag behöver inte träna på bana på det sättet.
Jag placerar hästens kroppsdelar så förutsättningarna finns för fronten att komma upp så hästen kan bära sig, tappar jag det så bryter jag antingen av och gör om eller placerar hästen igen så jag hittar det. Beror lite på hur smart hästen är och hur snabbt den känner igen hjälpgivningen.
Såhär håller jag ju verkligen inte på när jag rider ut eller hoppar utan endast på bana. I hoppningen tar ju hindren hand om hästens kroppsdelar på ett helt annat sätt framförallt i lite trängre serier och studs.
I hoppningen använder man ju galoppombytena på ett annat sätt , man vill ju bara att hästen ska växla till rätt galopp så på banan måste jag vara noggrann med förberedelserna så dom blir rena. Andra grejer som skolor osv stärker ju så där behöver inget vara perfekt, jag försöker bara se till att fixa grundförutsättningarna innan. Då brukar det mesta ordna sig. Men jag rider ju inte på mer än max medelsvår nivå i dressyr så det finns inte så mkt att utmana.
Så nej jag är ingen trygghetsnarkoman men jag tycker det är meningslöst att göra saker när inte grundförutsättningarna finns, som att gå in och hoppa 1.40 när man är på 1.20 nivå. Det går men det blir ju inget bra.
Min egen hästs galopp är så fantastiskt härlig sen han lärde sig hålla koll på sin kropp och öht hittade sin galopp. Han är ju både så satans snabb och går att länga rejält i den. Men också så lätt för samling. Älskar! 
